Jag bor i Göteborg, Sveriges näst största stad. Det går bra för Göteborg, påstår vissa. Prognoserna visar att kommunen kan få ett överskott på nästan en miljard kronor. Men många känner inte igen sig i den beskrivningen – och ännu fler kommer inte att se röken av den överskottsmiljard som genererats via besparingar och uteblivna satningar på kollektivtrafik, bostadsbyggande och höjda löner för kommunal anställda (varav mjoriteten är kvinnor). Göteborg är en stad formad av klassamhället och dess orättvisor.
Göteborg är Sveriges mest segregerade stad. I Europa sticker kommunen ut som ett misslyckat exempel. Medelinkomsterna i områden som hamnar under kategorin ”utsatta”, som tex Hammarkullen och Lövgärdet, är i stort sett oförändrade sedan 1999. Inkomsten i Bergsjön har till och med sjunkit. Problemen är många. Det vanliga förekommer också här. Brottslighet, arbetslöshet, ungdomsgäng, anlagda bränder och rikemansghetton i Askim, Älvsborg och Långedrag, där de degenererade inte syns till. Där är det privata båthamnar, tre bilar per familj och mijlonvillor som gäller. Flera kändisar kommer från dessa trakter. En av dem drev en salladsbar en gång i tiden. Nu gör hon inte det längre. Hon skriver böcker – både de anställda och facket är lättade. Göteborg är en stad där motsättningarna och konflikterna är tydliga – det är svårt att paketera om dem med hjälp av PR-byråer och nyspråk. Verkligheten är alldeles för påträngande.
Göteborg styrs av de som tycker om att kalla sig oppositionen med stort O, nämligen socialdemokraterna med Göran Johansson i spetsen samt miljöpartiet. Man skulle kunna tro att vi göteborgare är förskonade från den extrema make-over som resten av Sverige genomgår. Men det borgerliga systemskifte som fått så stora, negativa konskevenser för så många människor påverkar förstås också de som bor i kommunen. Men det stannar inte där. Under valrörelsen delade socialdemokraterna ut ett flygblad med budskapet ”Välfärd före skattesänkningar”. Göran Johansson prydde stolt framsidan. Ett år senare sänkte socialdemokraterna och miljöpartiet skatten med 220 miljoner. Ett år senare har flygbladstexten ändrats till ”Välfärd och skattesänkningar”. Ett år efter valet finns det ett parti i kommunfullmäktige som inte sviker vallöften och som inte accepterar skattesänkningar när orättvisorna ökar – Vänsterpartiet.
Så visst går det bra för Göteborg. 220 miljoner kronor, skattepengar, skänks bort till kommunens höginkomstagare – de som har löst ”livspusslet” med pigor och de som tack vare den borgerliga regeringen har sluppit förmögenhetsskatten. Vi andra får klara oss utan. Kvinnolönerna kommer inte att höjas, kollektivtrafiken är ickefungerande och dyr, bostadsstituationen är katastrofal (utan vare sig kommunal förmedling eller kö) och inkomstskillnaderna mellan de rikaste stadsdelarna och de fattigaste ökar stadigt. Det går bra för Göteborg, eller?
Socialdemokrater och miljöpartister kallar sin skattesänkning för välfärd – jag kallar det högerpolitik.