Jag stör mig en hel del på en massa saker när det handlar om den feministiska debatten. Eller kanske snarare synen på feminister som debatterar. En sak som gör mig vansinnigt trött är vad som anses politiskt och hur en feminist ska agera för att liksom gå hem.
Jag överdriver lite, mest för att vara skojig och för att jag är lite bitsk som person. Förresten så måste jag också klargöra, innan ni läser vidare, att jag är kommunist, så att ingen ska behöva känna sig orolig för att jag inte skulle anse att ekonomin är fundamental (det är bara att googla mig om ni inte tror mig, det står faktiskt i tidningen). Nog med ursäkter, det har det blivit mycket viktigt att vara snygg samtidigt som man är feminist. Inga ruggugglor kan förvänta sig att bli tagna på allvar. Nej, fram med rakhyveln och klackskorna om du vill att någon ska lyssna på dig stumpan. Och var för allt i världen inte en tråkig typ som är sådär drygt politiskt korrekt. Alltså, du måste bjuda på dig själv vettu och inte sura när någon drar skojsiga snuskskämt på festen. Men det är väl självklart att ingen gillar en festförstörare. Nej, bjud på dig själv, låt dem glutta lite i urringningen, vad gör det? Du är väl inte en sån där bitterfitta, som saknar självdistans och vägrar släppa loss.
Prata helst bara om abstrakta feministiska krav. Om det inte handlar om ekonomi, då går det bra att vara konkret. Annars kan det bli manshat. Någon kan få för sig att du tycker att män är djur. Och kom ihåg, att om det inte är manshat är det åtminstone moralism. Javisst sörru, att hålla på att snacka kroppsångest, relationsproblem eller porr, det är moralism. Eller så kanske du rentav är en ful jävel, som bara klagar på männen för att du inte är tillräckligt snygg för att få knulla. Och att vara snygg, det är viktigt för feminismen och för din trovärdighet som feminist. Däremot är det dåligt att vara tjejig och ”svag”. Erkänn aldrig att du undrar över saker som typ om du är snygg nog. Och prata för guds skull inte med bitterfittor eller mesbrudar, du kan få dåligt ryckte. Systerskap skall vara ditt skällsord och pincetten din bästa vän. Du skall heta kitchfeminist. Gör inte misstaget att lägga en massa ansvar på männen kollektivt (och för allt i världen aldrig på dem personligen). Nej, det är framförallt samhällsekonomin som är boven.
Åh! Kolla alla grabbar håller med, skönt då har vi ju dem med oss i kampen, det är ju skitsmart.
Bara sådär by the way, vill jag för säkerhetsskull föra till protokollet, att jag själv varken är ful eller moralist. Däremot så lyssnar jag mer än gärna till epitetet bitterfitta.