Sveriges Radio har undersökt den ökade bostadssegregationen i Sverige. De rikaste är alltmer koncentrerade till Stockholm, här finns 96 av de 100 postnummerområden där folk tjänar mest, och skillnaden mellan fattiga och rika bostadsområden har ökat.
När bostadssegregation diskuteras, brukar det oftast vara de av storstädernas förorter där inkomstnivåerna är låga som står i fokus. SR:s undersökning är intressant, för att den granskar den andra sidan av myntet – de självvalt segregerade områdena där rika väljer att bo med andra rika. Bo Malmberg, kulturgeograf, slår nog huvudet på spiken, när han får frågan om varför segregationen har ökat:
– En hypotes är att är man rik är det tråkigt att det finns fattiga människor i närheten. Då mår man sämre av att se de här fattiga, så vill man gärna bo bland andra rika. Eller så tycker man att rika människor är trevliga och ett sätt att visa att man är rik är att flytta till ett ställe där det finns många andra rika människor. Då behöver man inte säga hur mycket man tjänar. Det räcker att säga vilken adress man har, så vet folk att man tillhör vinnarna i samhället.
Att klassklyftorna ökar, gör ont i ett samhälle. Inte bara för dem som halkar efter, utan också dem som drar ifrån. Jag antar att det är därför de köper sig fria från att se konsekvenserna. Ida Gabrielsson sa i sitt tal på första maj: “I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på semester och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats.”. Jag undrar om de barn som åker på dyra semestrar och bor i miljonvillor i Bromma, egentligen vet vilket slags land de växer upp i.
Lyssna på eller läs inslaget från SR här.