Självsäkert meddelades idag beslutet att folkomröstningen om EMU kommer äga rum den 14 september. Poängen är att omröstningen, som Göran Persson redan sagt tidigare, ska ligga precis efter semestern så att alla har euromynten i färskt minne och i plånboken.
Men EMU handlar inte om pengar, det handlar om makt. Därför är också andra frågor än bara datumet viktigt. Vad ska stå på valsedeln till exempel? Det naturliga vora givetvis ett ja eller ett nej till valutaunionen EMU. Men risken finns att jasidan är villiga att gå hur långt som helst för att få frågan att handla om vilken sorts mynt man betalar sin mjukglass på badstranden med.
En annan viktig fråga är resursfördelningen. I EU-folkomröstningen hade jasidan mer än 10 gånger så mycket pengar som nejsidan, samtidigt som den statliga ”informationen” var långt ifrån opartisk. Det enda rimliga vore att nejsidan får en större del av de statliga kampanjpengarna, eftersom jasidan genom Svenskt Näringsliv ändå att kommer ha 100-tals miljoner mer i kampanjmedel än nejsidan. Man skulle givetvis också önska att regeringen förstod att någon objektiv information inte existerar. Alltså ska inte staten blanda sig i folkomröstningsarbetet med olika informationsinsatser
Vårt nej till EMU handlar om makt, om demokrati. Hur mynten ser ut kvittar för oss. Men EMU handlar inte om pengar. EMU handlar om att lämna över makt, från folkvalda församlingar som riksdagen, till tjänstemän i slutna rum. Huvudfrågan är, tycker vi att det är rimligt att de som drabbas av politiska beslut också är de som i slutändan har makten. Om svaret är ja måste EMU stoppas. EMU innebär nämligen motsatsen, att vi som riskerar att bli arbetslösa vid ekonomiska kriser absolut inte ska få påverka vad herrarna i den Europeiska Centralbanken gör.
Ja-sidan har redan visat att de inte värdesätter demokrati och rättvisa regler särskilt högt. Ung Vänster har hela tiden stött vänsterpartiets krav på att det ska gå ett år mellan beslut om datum och själva folkomröstningen. Ja-sidan tjänar på en kort och jippobetonad kampanj, medan nej-sidan vinner på folkbildning och vanligt opinionsarbete. Men vår politiska och ekonomiska elit väljer ändå ett datum som ska maximera deras möjligheter att trycka in oss i en odemokratisk union.
Det är okej. Den här kampen kommer vi inte att förlora. Vi vägrar. Vi tänker inte låta hela välfärdsidén och demokratin skjutas i sank med skitsnacksargument om att EMU skulle vara bra för freden, barnen eller något annat fint som inte har något med saken att göra. Den 14 september firar vi segern!
Edvard Ankarudd, Ordförande Ung Vänsters EMU-utskott
Ali Esbati, Ordförande Ung Vänster