Som det framgick av Aftonbladets hemsida så bloggade jag för det röda laget. Man kan säga att jag skulle fungera lite som Monas sidekick. Det gick sådär, jag menar det är klart att jag inte lika gärna hade kunnat skriva för Reinfeldts mörkblåa sida. Men det är synd att inte skillnaderna är större, att det inte finns två tydliga projekt att välja mellan. Jag tror den röda sidan hade tjänat på det. Om jag ska kunna skriva helhjärtat för det röda laget krävs det en bättre lagkapten som stakar ut en väg för trygga jobb och som garanterar välfärden. Sedan var det rätt svårt, med tanke på tempot, att hinna skriva någonting meningsfullt och utvecklande, jag ber att få återkomma med det vid ett annat tillfälle. För nu är det snabba ryck som gäller igen.
Några summerande tankar.
Sänkta skatter och urholkade trygghetssystem leder inte till fler trygga jobb. Det vet Reinfeldt, men fortsätter envist att klamra sig fast vid floskler om arbetslinjen och omfamnar lustfyllt i retoriken utanförskapet. Ingen fakta presenteras, bara löst svammel. Det skulle kunna varit ett guldläge för oppositionen, folk vill ha jobb, folk vill ha trygga jobb, folk vill ha schyssta löner. Men till en diskussion om hur en politik för full sysselsättning ska bli möjlig når inte den ytliga debatten. Delvis för att det är så de politiska debatterna är upplagda men också för att Mona inte riktigt tar till fället i akt att lansera ett ordentligt alternativ.
Jag hinner inte utveckla om A-kassan och attackerna mot facket men den som vill läsa mer kan göra det både här och här.
Nu handlar det om att lyckas med projektet att byta regering och byta politik. Det gör vi inte genom att rida på Reinfeldts misslyckanden utan mer måste till om det röda laget inte bara ska vinna folkets mandat på valdagen utan också ett långsiktigt förtroende för en politik som kan återställa och utveckla välfärden. Jag återkommer till det jag skrev i mitt första inlägg, det handlar om vilket samhälle vi vill ha, och om att presentera ett trovärdigt projekt som visar att det är möjligt att gå en annan väg, som pekar ut en riktning för framtiden.