Idag den 6 april är Marockos premiärminister Driss Jettou i
Stockholm för att träffa Sveriges statminister. I morgon ska han träffa EU:s nästa ordförande i Helsingfors.
Jettous avsikt är sannolikt att försöka försvaga det svenska motståndet mot den olagliga ockupationen och plundringen av Västsahara. FN:s säkerhetsråd ska i april behandla frågan om Västsaharas framtid på nytt och Marocko försöker lansera ett begränsat självstyre istället för den fredsplan och folkomröstning som tidigare överenskommits och bekräftats i ett flertal FN-beslut.
Idag arrangerades ett protestmöte med ett krav på svenskt erkännande av Västsahara (SADR). Tora Breitholtz från Ung Vänsters förbundsstyrelse var en av talarna på manifestationen. Hennes apell kan läsas här nedanför:
Västsaharavänner!
Det är en fin manifestation vi samlats till här. Solen tittar fram och värmer oss, och jag tror det är fler än jag som blivit glatt överraskade att så många slutit upp för att visa sitt stöd för ett fritt Västsahara.
Vi måste minnas att en manifestation som denna inte varit möjlig i det ockuperade Västsahara. Vi har hört långa rader av berättelser om hur marockansk polis brutalt upplöser, förhindrar och förbjuder alla yttringar för ett självständigt och fritt Västsahara.
Och idag mottas den marockanska premiärministern Driss Jettou av Sveriges regering. Vi kan bara hoppas att den svenska regeringen håller fast vid idealen om demokratiska fri- och rättigheter och folkens rätt till självbestämmande, som det så ofta talas om. Vi får hoppas att de värderingarna finns med även under mötet med premiärministern.
Vi har samlats idag för att visa att vi inte accepterar den koloniala ockupationspolitik som Marocko tillämpar, ivrigt påhejat av Frankrike. Vi har samlats för att protestera också mot EU:s och FN:s tystnad. Vi har samlats för att visa vår solidaritet och vårt stöd för Västsaharas folk som längtar efter frihet.
Det är hög tid att tystnaden bryts. Sverige måste våga gå i täten för Västsaharas rätt till självständighet.
Vi ser hur Marocko håller ett stryptag kring Västsahara. Vi har redan hört tidigare talare nämna den mur som byggts. Den muren är längre än Sverige! Och den bevakas av 150 000 soldater och flerdubbelt så många minor. Västsaharierna betraktas inte som fullvärdiga människor. De tvingas leva med ständiga trakasserier och ett kraftigt begränsat livsutrymme. Det är inte värdigt! Så agerar en ockupationsmakt.
Fortsatt passivitet och tystnad i frågan om Västsahara innebär indirekt stöd till Marockos ockupation. Sverige måste därför helhjärtat ta strid för folkrätten och ansluta sig till de 82 stater som redan gjort det Sverige för länge sedan borde ha gjort; erkänt Västsahara!