Aleksander Gabelic från Svenska FN-förbundet skriver idag i Aftonbladet om rasismen i Sverige. Det är viktiga problem han pekar på – diskriminering, hatbrott och islamofobi, men han landar helt fel när han som åtgärd kräver förbud av rasistiska organisationer och rasistisk propaganda. Det är inte genom lagar och förbud vi stävjar rasismen. Det är inte föreningsrätten eller yttrandefriheten som ger upphov till rasism. Förbud är inte en lösning.
Rasismen frodas i orättvisa klassamhällen och behöver mötas av en radikal politik och hårt politiskt arbete för att kunna stävjas. Jag delar Gabelic frustration, det gör många. Men det behövs helt andra lösningar för att motverka rasismen.
För en klokare analys, läs istället Ali Esbati om den norska utvecklingen.
Den rådande världsordningen erbjuder nygamla kulisser. Det globala ekonomiska systemet försvaras dagligen med ett militärt våld som kräver avhumanisering av ”De andra”. Inga kommunala integrationsprogram i världen kan motverka den genomträngande doften av rasistisk ideologi som ”kriget mot terror” rör upp. Den blåser tillbaka från stridsfälten och in över arbetsförmedlingar, krogköer och valbås. Också i Nato-landet Norge dras de fetischiserade ”västerländska värdena” fram när det letas motiv till att irakier och afghaner måste sätta livet till. Och när det blivit norm att ”vi” måste bestämma över ”dem” är det logiskt att ”de” helst ska vara någon annanstans. Eller, om de lyckats ta sig in, vara tacksamma andra klassens medborgare.