Vänsterpartiet och Ung Vänster presenterar idag rapporten ”Fråga förorten – om rätten till bostad”. Rapporten är resultatet av besök i Angered, Rinkeby och Rosengård, och är intressant läsning, särskilt i kontrast mot andra rapporter som kommit den senaste tiden och som beskriver de här områdena ur en, låt säga, lite annan synvinkel.
Ur inledningen till ”Fråga förorten”:
Människor som bor i storstädernas förorter, ytterområden eller i det som brukar kallas utsatta stadsdelar hörs mycket sällan i samhällsdebatten. Detta är särskilt bekymmersamt både med tanke på hur stor del av Sveriges befolkning som är i fråga och även med tanke på hur ofta olika typer av förortsfrågor kommer upp på den politiska dagordningen. Det debatteras flitigt om sociala problem i de så kallat utsatta områdena i storstäderna, om trångboddhet, om flyktingmottagande, om upplopp och bränder och om boendesegregationens förklaringar och konsekvenser. Men samtalen förs nästan alltid över människors huvuden och förortsområdena används mest som kulisser för att göra olika politiska poänger tydliga. Och mycket sällan debatteras frågor om hur ekonomisk politik eller förändringar i den gemensamma välfärden påverkar människor som bor i förorten.