Tills vi hunnit återhämta oss efter en energikrävande, men väldigt lyckad kongress: ett lästips.
Josefin Brink skriver om regeringens förslag om att sänka arbetsgivaravgifterna för den som har unga anställda – ett förslag som kan låta förledande lockande för dem som (med rätta!) är bekymrade över den höga ungdomsarbetslösheten. Brink genomskådar bluffen:
(…)
Risken är dessutom uppenbar att den här rabatten – i den mån den alls leder till fler anställningar – bara leder till att man flyttar arbetslöshet uppåt i åldrarna. Vem vill anställa en 26-åring om det finns en billigare 24-åring?
Det är hur man än vänder och vrider på det ett fullkomligt ansvarslöst sätt att använda pengar på om målet är att minska arbetslösheten totalt sett.
Unga som grupp har inte svårt att hitta jobb. Unga har svårt att få fast anställning – därför är de arbetslösa ofta. Det problemet löses genom mindre generösa regler för arbetsgivarana att ha folk anställda år ut och år in utan att det ger rätt till fast anställning.
Förra året utökade regeringen tvärtom arbetsgivarnas rätt att visstidsanställa en person utan att det ger rätt till fast jobb till fyra år. Fyra år hos samma arbetsgivare utan rätt till fast jobb – hur galet är inte det?
(…)