Jag stiger upp på morgonen, sätter mig i soffan för att äta frukost, och blir som vanligt tvungen att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. På text-tv läser jag att Israel än en gång konfiskerat palestinsk mark. 110 hektar mellan Jerusalem och Jeriko på Västbanken har bestulits palestinierna, för att “hindra terrorism”.
Ständigt samma ursäkt. Jag blir spyfärdig av länder vars regeringar skapar, underblåser och använder terrorhotet. Skrämmer upp sin egen befolkning på ett medvetet och beräknande sätt, för att legitimera krig, ockupation, konfiskering av mark, inskränkningar i grundläggande medborgerliga rättigheter. Israel har som bekant satt det i system. Inför Irakkriget underblåste den amerikanska regeringen rädslan efter 11 septemberattentatet för att skrämma den egna befolkningen till passivitet och acceptans för krigsplanerna. I Sverige har man använt terrorskrämselpropagandan bland annat för att försöka undanröja motståndet mot FRA-avlyssningsförslaget.
Taktiken bygger på att avhumanisera och demonisera “fienden”, att få amerikaner att tro att det irakiska folket är en samling fundamentalister som bara väntar på att slå till, eller att ingjuta en idé hos israelerna att varje palestinier är en risk. Jag märkte av det här när jag åkte till Västbanken för ett par år sedan. Jag och min resekamrat satt och pratade med ett par israeliska gubbar på flygplatsen i Eilat, i väntan på det obligatoriska förhöret, och de frågade oss vart vi skulle. “Till Jerusalem” svarade vi. Gubbarna blev alldeles till sig, “själva?” frågade de, “Ni tänker väl inte besöka de palestinska kvarteren? Ni får absolut inte gå in i gamla stan själv! Akta er för marknaderna – ni kommer att bli sprängda i luften!”. Jag känner inte de här männen, som var så oroliga för oss, men jag tror inte att de var några fundamentalistiska sionister. Snarare vanliga israeler, som själva aldrig besökt vare sig Västbanken eller östra Jerusalem, men som ju har hört om hur det är. Som faktiskt tror att det är med risk för livet som en västerlänning eller israel reser till de palestinska områdena. Det har de ju läst i tidningarna, hört på TV, det säger deras premiärminister, det bara vet man.
Så länge Israels ockupation pågår, kommer det aldrig att bli fred, det säger sig självt. Men ett hävande av ockupationen innebär inte heller fred per automatik. Det kommer att ta tid att läka de sår som åsamkats palestinierna för den behandling ockupationsmakten utsatt dem för, men också att komma över den skräck som många vanliga israeler bär på. Den skräck som Ehud Olmert och hans regeringskamrater medvetet och cyniskt utnyttjar i sin strävan att bit för bit göra Palestina israeliskt.