Yassir Arafat avled i morse, och beskedet om hans död kablades ut genom världens media. Reportrar och kommentatorer pendlade mellan att använda ord som "terrorist", "ett hinder för fred" till att kalla den oskadliggjorda presidenten för"landsfadern" och "personifieringen av den palestinska kampen".
Sanningen är väl att Yassir Arafat var varken eller. Yassir Arafat var Palestinas folkvalde president och som sådan en viktig symbol för den palestinska kampen för frigörelse, men han var inte den kampen. Den palestinska saken är och kommer alltid vara större än en man, och den palestinska kampen lever vidare även när symbolen Arafat är begraven.
Den stolta historia av motstånd och frihetstörst som skrivits i Palestinas namn är en historia som skrivits av miljontals palestinier, och den historien är långtifrån avslutad. Så Yassir Arafat må vara död. Men efter sig lämnar han ett folk som kommer att fortsätta kämpa mot ockupation och förtryck, och för ett fritt, självständigt och demokratiskt Palestina. Kampen fortsätter vid alla militära vägspärrar som Israel satt upp på de palestinska områdena, den finns i alla städer, byar och flyktingläger, trots Israels belägring och isolering, och den fortsätter trots Israels avrättningar och arresteringar av alla som deltar i den kampen.
Statsminister Göran Persson uttrycker nu sin sorg över Arafats död. För alla som förgäves krävt att statsministern skulle agera mot Israels behandling av den palestinska presidenten känns sorgen svår att ta på allvar. Under de senaste tre åren då Arafat suttit inspärrad i sitt högkvarter, Al Muqataa, i Ramallah på Västbanken, förnedrad av den israeliska motparten, och utdömd som "irrelevant" av Ariel Sharon, behandlades han som en persona non grata av resten av det internationella samfundet. Statsminister Göran Persson och utrikesminister Leila Freivalds är några av de ledare som borde skämmas över att man så ynkryggat gått med på Israels villkor för utfrysning av den palestinska presidenten. Det är något som Göran Persson, och Leila Freivalds ska komma ihåg när de åker till Kairo för att ta farväl av sin döda kollega. Vår regering är lika ansvarig som resten av världen för sin underlåtelse att protestera mot den grymma behandling som Israel tillämpat mot palestinierna.
Nu ska det hållas val i Palestina. I ett land där utegångsförbud, attacker och förnedring får fortsätta blir det omöjligt att genomföra dem fredligt och demokratiskt. På Israel faller därför det yttersta ansvaret för om den demokratiska processen kan fortskrida eller ej. Omvärldens ansvar blir att sätta press på Israel att upphöra med förtrycket, och på allvar ge sitt stöd till en demokratisk och fredlig utveckling i Palestina. Sveriges regering har nu chansen att sluta tiga – vi hoppas att de tar den.
För Ung Vänster fortsätter vår solidaritet med det palestinska folket och deras kamp för ett fritt, självständigt och demokratiskt land.
Tove Fraurud, förbundsordförande Ung Vänster
Hanin Shakrah, ledamot av Ung Vänsters förbundsstyrelse