Den 6 augusti 1945, kl 08.15, fälldes den första atombomben över staden Hiroshima med 400 000 invånare. 129 000 människor dog inom de första dagarna efter bomben och det uppskattas att ungefär lika många har dött av de efterföljande strålskadorna. Bomberna över Hiroshima och Nagasaki, bomben över Nagasaki fälldes tre dagar senare, skördar fortfarande offer. Risken för cancer och andra genetiska sjukdomar är idag högre hos överlevanden och deras barn/barnbarn.
Än idag är de omedelbara och fasansfulla effekterna av de amerikanska atombomberna över Hiroshima och Nagasaki okända. Journalister, japanska som amerikanska, censurerades. New York Times följde trenden och tystade radioaktivitetens förödande effekter på levande organsimen – rubriken löd “No radioactivity in Hiroshima ruin“. Den australiensiske journalisten Burchett förlorade sin pressackreditering efter att ha rapporterat om det verkliga Hiroshima efter bomben den 6 augusti 1945. Leó Szilárd, ungersk-amerikansk vetenskapsman, skrev
“Om det istället för oss hade varit tyskarna som atombombade städer, skulle vi ha definierat atombombning av städer som ett krigsbrott, och vi skulle ha dömt de tyskar som bar ansvaret för detta brott till döden genom hängning i Nürnberg.”
Idag vet vi att de amerikanska krigsförbrytelserna aldrig prövades i domstol. En unilateral kapprustningen fortsätter nästan tjugo år efter östblocket fall. Hiroshima-dagen är därför en viktig dag. En dag som påminner om atombombens fasansfulla inre och om supermaktens envälde om måste brytas. Det är nödvändigt att förbjuda kärnvapen och Sverige skulle kunna vara ett land som tar täten och trycker på för ett förbud. Men den borgerliga regeringen agerar i motsatt riktning genom att underminera ickespridningsavtalet. Idag kommer befogad kritik från Gunnar Westberg och Henning Rohde på DN Debatt.
Läs också Hans Linde och uttalandet från Vänsterpartiet.
Läs också den alltid briljante John Pilger.