Jag har intagit en avhållsam inställning till konflikten i Kaukasus, alltså den som blåst upp sedan Georgien lanserat ett militärt angrepp mot utbrytarrepubliken Sydossetien. Någongång under den vecka som har passerat hoppades jag på en frisk analys av läget i Kaukasus. Det har nu gått mer än en vecka och den friska fläkten lyser med sin frånvaro. Det är snarare så att paranoia och medvetna lögner har tagit över. Rapporteringen från konflikten är präglad av rökridåer från stormakten USA samt den svenska utrikesministerns tröttsamma ryss-skräck. Ryss-skräcken tycks också ha påverkat försvarsministern som nu vill göra om försvaret för hundrade gången.
Tidningen Fokus som damp ner i brevlådan i fredags, talade om att “Sverige måste stå up för Georgien och andra stater som riskeras att attackeras“. Hm…Martin Ådahls ord hade behövts när Afghanistan och Irak invaderades, 2001 respektive 2003.
Någon stolle från United Minds satt i fredagens SVT-morgonsoffa och jämförde Ryssland med Hitlertyskland och då fick jag nog! Man får jämföra Stalin och Sovjet med Hitler och Nazityskland men jag tolererar inte vilka lögner som helst om Dmitrij Medvedev och dagens Ryssland!
Nyhetsflödet pekar på att västvärldens bild av konflikten har etablerats. Ryssland är angriparen och Georgien, som de facto startade konflikten genom att den 7 augusti angripa Tskhinvali, huvudstaden i Sydossetien, är den angripne parten. Det detaljerade händelseförloppet finns för övrigt att hitta här. Första rapporterna om de georgiska angreppet kom kl 22.50. Just konfliktens första dag verkar dock ha raderats ur historien. EU och USA har istället fokuserat på att sätta press på Ryssland genom att utmåla Ryssland till angripare och i samma veva stärka Georgien – löften om NATO-medlemskap och ytterligare militära leveranser. Upprustning i ett område som är strategiskt viktig med Baku-Tbilisi-Ceyhan-(BTC)-oljeledningen, den näst största i världen, ägd av BP, i centrum. Det skapas poler kring oljan nu. NATO, EU, Israel tillsammans med länder som Polen, Ungern och Baltikum på enda sidan. Ryssland och en handfull fd sovjetrepubliker som Vitryssland, Armenien, Uzbekistan på andra sidan. Georgien befinner sig i stormens öga – mitt i denna polariserade region.
Ryssland har flaggat för ett tillbakadragande under måndagen. Om så sker återstår att se. Ett tillbakadragande är dock inte det väsentliga idag. Det som är viktigt, för Kaukasus, för Ryssland, för Georgien, för Sverige och för världen är ett slut på västvärldens dubbla måttstock – analyser ur grumliga koloniala glassögon. Det går till exempel att dra många paralleller mellan Georgien och Serbien. Båda länderna är i regioner som kan klassificieras som oroshärdar. Det finns tydliga underblåsta etniska motsättningar och det finns provinser och territorier som vill frigöra sig från respektive centralmakt. Det finns dock en diametral skillnad i västvärldens resonemang. Medan Väst applåderade Kosovos självständighet, är tex USA:s president Bush tydligt självsäker när han säger att Sydossetien och Abkhazien ska förbli integrerade i Georgien. Internationell rätt gäller alltså bara ibland. Den georgiska operationen är baserad på en välutrustad millitärmakt men också på en politisk pr-strategi som inarbetats av fd amerikanska rådgivare. Den amerikanska närvaron i Georgien är påtaglig och supermaktens primära mål med tanke energifrågan. Oljan ska säkras – för att lyckas med detta måste ryska intressen neutraliseras. I ljuset av allt detta, händer det självklara när ett hundratal LUFare och centerpartister samlas utanför den ryska ambassaden i Stockholm.
För övrigt kommer en del obehagligheter till ytan på annat håll i Kaukasus. Explosion i en Moské i Baku, Adzerbadzjan.
Läs också Röda Raketer och Svensson