Barbro Engman, ordförande för Hyresgästföreningen, har helt rätt när hon beskriver hur unga behandlas (av högern, bör tilläggas) i valrörelsen:
Kampen om pensionärerna är hård. Löften om skattesänkningar står som spön i backen.
Ungdomar däremot ska nöja sig med lägre lön, sämre arbetsrätt, sämre bostadsstandard och så ska de bo i andrahand om man ska döma av de besked som hittills lämnats.
Detta kan dock inte med bästa vilja i världen kvala in under rubriken vallöften. Det är den direkta motsatsen.
Ungdomar kan uppenbarligen påräkna en politisk andrahandsplacering om ens det. Det kan bli som med boendet, både andrahand, tredjehand eller ingen hand alls.
En del kan kanske eventuellt få chans att med sin lägre lön och sina osäkra anställningar få hyra en lägenhet med lägre standard än vad alla andra har.
Hur sjutton kan man möta en hel ungdomsgeneration med en sådan uppgivenhet? Inte undra på att SFS säger nej till Odells senaste utspel om att underlätta andrahandsboende.