Dåligt skämt att kalla Israel en demokrati

Israel har gått till val. Med ett rekordlågt valdeltagande verkar Ariel Sharons regering segra och hans extrema högerparti Likud öka sitt stöd i Knesset.

Valresultatet i Israel påverkar många människors liv. Därför är det rimligt att valet bevakas av svenska och andra medier. Däremot är det anmärkningsvärt att valet på sina håll gett ett skimmer av demokratisk legitimitet åt den israeliska politiken. Det är ett dåligt skämt att se staten Israel som en demokrati. Israel är en rasistisk apartheid-stat. Visst finns det politiska partier, politisk debatt och ett valsystem. Men det gjorde det också i Sydafrika. För de vita.

Palestinier på ockuperad mark har inga möjligheter att utöva sina demokratiska rättigheter. De hindras från detta av den israeliska statens våldsmakt. Palestinierna har ingen egen stat – just för att Israel i strid mot internationell rätt ockuperar. Demokrati? Palestinierna har inte ens möjlighet att delta i politiska processer för att påverka den vingklippta palestinska myndigheten. Val är omöjliga att genomföra under ockupation, särskilt när ockupationen innebär långvariga och godtyckliga utegångsförbud. Som en del av den israeliska valrörelsen låstes samtliga palestinier in i sina hem under flera dygn. Demokrati? Palestinier på ockuperad mark har ingen rösträtt till det israeliska parlamentet. Det har däremot de judiska bosättare som olagligt tillskansat sig palestinsk mark. Demokrati? Snarare flagrant Apartheid-politik.

Den man som lett den segerrika israeliska regeringen är en mångfaldig krigsförbrytare. Hans regering bygger redan idag en mur för etnisk separation framför världens ögon. Under valrörelsen har Likud liksom de partier som Likud troligen kommer att samarbeta med efter valet öppet talat om en omfattande etnisk rensning. Man talar om ”transfer”. Det betyder planer på att helt enkelt fördriva palestinier från sina hem, ännu mer direkt än genom de ständiga trakasserier, inspärrningar och dödsskjutningar som idag utgör palestinsk vardag. De religiösa högerpartierna talar till och med om ”transfer” av de palestiner som är israeliska medborgare och betalar skatt i Israel. Fastän man utannonserar pogromer i förväg är det tyst från ”världssamfundets” sida. Inget tal om bombplan och Haagtribunaler. Det sätter hyckleriet i vår nuvarande världsordning i blixtbelysning.

Valet har varit ett fiasko för stora delar av den israeliska vänstern. Arbetarpartiet gör ett historiskt dåligt val och även vänsterpartiet Metetz har gått starkt tillbaka. Det är inte särskilt förvånande. Arbetarpartiet – men tyvärr också Meretz – har inte utmanat den israeliska ockupationspolitikens själva grundsatser. När våldets och rasismens logik accepteras som grundton för debatten föredrar människor orginal framför kopian. Det är Sharons krigsförbrytarregim som satt dagordningen för debatten. Arbetarpartiet har varit aktiva medspelare och Meretz har i praktiken kommit att stå för ”ockupation med mänskligt ansikte”. De flesta nya olagliga bosättningar som byggts efter Oslo-avtalets undertecknande har byggs under Arbetarpartiets regeringsinnehav.

De delar av den israeliska fredsrörelsen som har kopplingar till Arbetarpartiet och Meretz har slagit knut på sig själv genom att acceptera och återupprepa Ehud Baraks lögner om att Arafat skulle ha sagt nej till ett "generöst" erbjudande i Camp David. I själva verket var ”erbjudandet” ett oförskämt förslag, omöjligt att acceptera för varje palestinsk ledare. Camp David-avtalet var ännu ett i raden av bevis på att israeliska regeringar inte varit intresserade av att avsluta ockupationen. Den palestinska ”stat” som skulle byggts enligt avtalet skulle vara ett slags bantustan som inte ens geografiskt skulle avsluta ockupationen. Det var inget fredsförslag. Det var ett propagandistiskt trick och en uppvisning i kolonial självgodhet.

Valet i Israel har stärkt bilden. Den självklara slutsatsen att dra är att mycket lite i fredsväg kan förväntas inifrån det israeliska politiska etablissemanget. Där är militarism och rasism organiskt sammanvävda – inte minst genom ledande politikers militära bakgrund.

Det är genom palestinskt motstånd, genom radikala israelers solidariska stöd till det motståndet och genom påtryckningar utifrån som Isarels ockupation kan rullas tillbaka. Och det fullständigt uppenbara måste upprepas gång på gång: Ingen fred är möjlig med mindre än att ockupationen upphör.

För oss här i Sverige finns det gott om saker att göra: Bojkotta israeliska varor. Det är minst lika viktigt som bojkotten mot det rasistiska Sydafrika. Visa solidaritet med det folkrättsligt, allmänmänskligt och moraliskt leigitima palestinska motståndet. Palestinerna har en lika självklar rätt att försvara sig mot ockupation som norrmän och danskar under Hitlertysklands ockupation. Och isolera Israel politiskt. Den svenska regering som talar om Apartheidstaten Israel som en stat bland andra gör sig medskyldigt till ett pågående folkmord. Det är en medborgerlig skydlighet att inte låta regeringens agerande passera obemärkt.

Ali Esbati
Ordförande, Ung Vänster

Med anledning av Gudrun Schymans avgång

Jag har inte haft någon anledning att misstro Gudrun Schymans förklaring till de stora och allvarliga fel som hon begått i samband med sin deklaration. Det är viktigt, men det är just en förklaring, ingen ursäkt alls. Ingen – allra minst Gudrun själv – har sagt att det är ”okej” att göra den här typen av avdrag i deklarationen.

Många är med rätta arga och besvikna. Känslan av att ”politiker” är en samling människor som har mer gemensamt med varandra än med dem de representerar är på goda grunder växande i samhället. Självklart skadas vänsterpartiets förtroende av en sådan händelse.

Bara Gudrun Schyman själv kunde fatta det beslut som hon nu fattat. Gudrun klargjorde tidigt att hon inte kunde sitta kvar som ordförande utan ett hundraporcentigt stöd i hela partiet. Hon har lyssnat på vad människor i partiet sagt och vilken bedömning de gör. Utifrån det som sagts har hon inte sett det som möjligt att fortsätta som ordförande för vänsterpartiet.Gudrun är den som i det läget bäst kan bedöma situationen i partiet och sina möjligheter att med kraft agera som partiordförande. Det har varit en öppen diskussion med olika tankar som brutits mot varandra, men i det här läget finns det ingen anledning för mig eller någon annan att dra någon annan slutsats.

Vi vill inte att politiska företrädare – eller ”näringslivets” elit för den delen – ska kunna leva ett liv där tiotusentals kronor kan spenderas hur som helst utan att man riktigt har koll. Vi har till exempel företrädare med bakgrund i ungdomsförbundet som väljer att skänka bort allt över en genomsnittlig LO-lön till Ung Vänster. Inte för att det är ”fult” att ha pengar, utan för att det är viktigt att kunna leva under någorlunda vanliga villkor om man inte vill tappa koncepten. Och framför allt: Vårt politiska arbete handlar om tusentals människor som strider där de finns. Vi visar det genom ett politiskt budskap och ett konkret arbete som ställer sig på vanligt folks sida, som aktiverar och engagerar många människor med väldigt olika bakgrund.

Ung Vänster och vänsterpartiet är självständiga organisationer. Men Gudrun Schymans förtida avgång innebär en förlust för hela vår rörelse. Därför kommer vi också att arbeta ännu hårdare tillsammans med partiet för att partiets förtroende ska återuppbyggas. Vi har viktiga uppgifter framför oss nu. Det finns ett krig att stoppa och en EMU-folkomröstning att vinna.

Ali Esbati
Ordförande, Ung Vänster

Exklusiv jubileumskalender

Nu börjar jubileumsåret! Ung Vänster fyller hundra år. Det kommer att firas under hela året. Lagom till det nya årets början kommer nu en exklusiv väggkalender som går att köpa av förbundet.

Kalendern har, förutom försättsbladet, en sida för varje månad. Månaderna pryds av foton och affischer i fyrfärg, kopplade till förbundets historia.

Ett exempel är den bild som kan ses här på hemsidan och som utgör kalenderns förstasida. Det är ett gruppfotografi av ungdomsklubben i Huskvarna 1947. Konstnären Svenolof Ehrén har bidragit särskilt till kalendern med en kolorering av sin Marx/Engels-affisch.

Kalendern kostar endast hundra kronor och finns i begränsat antal. Fraktkostnader tillkommer. Beställning kan göras per e-post till info@ungvanster.se eller per telefon till 08 – 654 31 00.

– Ännu ett resolut steg i en obehaglig marsch mot polisstat och repression

Så kommenterar Ung Vänsters ordförande Ali Esbati den så kallade Göteborgskommitténs slutsatser. Kommittén har gjort en grundlig genomgång av händelserna i samband med EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001. Kommittén har ett konkret lagförslag om införande av ett maskeringsförud. Man diskuterar också ny beväpning för polisen. Man riktar även en del kritik mot polisens insatser och organisation.

– Förslaget om maskeringsförbud införs under en stämning av hets och hysteri. För några år sedan rådde på goda grunder bred enighet om att ett sådant förslag är feltänkt och ger märkliga bieffekter. Nu förslås plötsligt på fullt allvar en lag som säger att den som ”i eller i anslutning till en folksamling på allmän plats helt eller delvis täcker ansiktet på ett sätt som försvårar identifikation”, ska kunna bötfällas eller dömas till fängelse.

Ali Esbati är med facit i hand kritisk till kommitténs intentioner.

– Man får en mycket bestämd känsla av att alla samtal med demonstranter och aktivister, alla resonemang om globalisering, maktlöshet och demonstrationsfrihet, bara är är ett dåligt spel för gallerierna. De konkreta förslagen pekar entydigt mot hårdare repression och vidgade befogenheter för polisen att utöva godtycke mot politiska demonstrationer. Det är tragiskt, säger Ali Esbati.

– Det positiva är att kommittén inte kan undgå att konstatera polisens tunga skuld till händelseutvecklingen. Precis som många ha påpekat gång på gång spelade den brutala och grundlösa stormningen av Hvitfeldtska gymnasiet en avgörande roll, liksom polisens olagliga agerande under ”genrepet” på Ekofinmötet i Malmö någon månad tidigare. Det upprörande är att detta inte föranleder kommittén att göra några konkreta rekommendationer. Polismäns systematiska och vitt omtalade förnedring av de boende på Hvitfeldtsa kommenteras med några meningar: ’Det är naturligtvis aldrig acceptabelt att polisen använder ett olämpligt språkbruk’, säger man till exempel. Det är uppseendväckende svagt.

Ali Esbati menar att kommittén trots rapportens omfattning inte uppvisar någon större förståelse för viktiga delar av händelseförloppet.

– Man kan nästan se en slags besatthet med marginella grupperingar. Någon borde räkna hur många gånger förkortningen AFA förekommer i rapporten. återigen får vi redovisat för oss en bild av dessa dagar i juni som en tvekamp mellan polisen å ena sidan och grupper av maskerade våldsverkare å andra sidan. De tusentals människor som demonstrerade för att visa upp en politisk åsikt – och de arrangörer som genomförde fredliga, breda demonstrationer – osynliggörs i stort.

– Ett illa genomtänkt maskeringsförbud i lag och fler vapen till polisen är knappast rätt väg att gå om man vill lugna ned situationen vid politiska manifestationer. Nu föreslår kommittén dessutom större samverkan mellan den öppna polisen och Säpo. Med tanke på den paranoida världsbild och stundtals chockerande inkompetens som säkerhetspolisen genom åren visat prov på, är den första fråga man ställer sig om man borde skratta eller gråta, avslutar Ali Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati: 0733 706 426

Italiensk polis planterade bevis i Genua – Maskeringsförbud del av samma utveckling

Nu finns det dokumenterat att den italienska polisen under toppmötet i Genua ifjol förfalskade och planterade bevis i det direkta syftet att starta och trappa upp kravaller.

– Det här bekräftar de obehagligheter som vi egentligen visste sedan tidigare, säger Joel Phalén, ledamot av Ung Vänsters förbundsstyrelse och en av relativt få svenskar som var på plats i Genua.

– På plats var bilden av en poisstyrka som gjorde allt för att trappa upp kravallerna väldigt tydlig, med alltifrån infiltratörer till grövsta tänkbara misshandel och faktiskt dödades ju även en person av polisen i samband med kravallerna. Att polisens agerande varit helt oacceptabelt nu finns svart på vitt är naturligtvis en framgång.

– Samtidigt finns det anledning att oroas över hur situationen i Italien ser ut efter avslöjandena, där det trots stora folkliga protester ännu knappt nämnts ett knyst i media eller från regeringshåll.

– Att en så här explosiv nyhet ges begränsad eller ingen plats i italienska media är ett tydligbild av hur det italienska politiska systemet fungerar. Berlusconi kontrollerar nästan all media och det är uppenbart att historien tystas ned med hänvisning till att den är så pass graverande för regeringen.

Förslaget om maskeringsförbud i Sverige är del av samma utveckling, menar Joel Phalén.

– Ja, vi har själva länge haft principen att aldrig maskera sig i sådana situationer, men att på detta sätt ge polisen ytterligare ett vapen för godtyckliga ingripanden baserade antingen på okunnighet eller fientlighet vore oerhört olyckligt. Vi såg i Genua vad för stora polisiära befogenheter kan leda till.

– Det finns andra vägar bort från våldet, vägar som demonstrationerna i Oslo, Köpenhamn och Florens visat på. Det handlar om att anordna stora, breda och folkliga demonstrationer samtidigt som polisen måste förhålla sig på ett sätt som inte provocerar fram våld eller gör människor rädda, avslutar han.

För mer information kontakta Joel Phalén, 070-3035073 eller 08-6543100

Ung Vänstermedlem skjuten i Palestina

Petrus Tenezakis, den svenske palestinaaktivist som träffades av den israeliska arméns gummikulor i Nablus igår är också medlem i Ung Vänster. Han uppges vara chockad men oskadd. Han blev skjuten på nära håll och kunde ha skadats mycket allvarligt. Ung Vänsters ordförande Ali Esbati kritiserar idag den svenska regeringen för handfallenhet när nu även svenska medborgare utsätts för den israeliska arméns angrepp.

– Civila palestiner beskjuts, skadas, torteras och dödas ständigt av de israeliska ockupationstrupperna. Den svenska regeringens inställning till dessa övergrepp, som strider mot folkrätten, rader av internationella konventioner och fundamental mänsklighet, har varit brottsligt likgiltig. Anna Lindh pratar ständigt om ”parterna” som jämställda, när det handlar om ett ockuperat folk som ställs mot en grym ockupationsmakt. Men inte ens när svenska medborgare beskjuts på nära håll – avstånd där träff med gummikulor kan vara dödliga – så hör man upprörda protester från den svenska regeringen. Det är vekt och skamligt, säger Ali Esbati.

– Det är inte nytt. När Födelsekyrkan i Betlehem belägrades av den israeliska armén befann sig flera svenskar där, däribland en annan av våra medlemmar. Då agerade regeringen lika svagt. Istället för att utöva påtryckningar på den israeliska regeringen gjorde man tafatta försöka att ta ut aktivisterna. Man spred till och med vidare falska uppgifter och löften till dem. Det är oroväckande att palestinaaktivisters medborgerliga rättigheter inte tycks vara lika mycket värda som andra svenskar.

Petrus Tenezakis har åkt ned till Palestina med organisationen ISM, International Solidarity Movement. ISM:s solidaritetsarbete handlar om att dokumentera de ständiga israeliska övergreppen och att genom utländska aktivisters närvaro hindra vissa dödsskjutningar av civila, husdemoleringar och liknande.

– ISM:s verksamhet handlar om konkret solidaritet. Den här händelsen, liksom många andra, visar att denna konkreta solidaritet är viktigare än någonsin. Precis som när västvärldens regeringar svek den spanska demokratin på 30-talet så krävs det idag civilkurage och solidaritet som tar ställning mot förtrycket. Israel är en rasistisk kolonialstat och måste börja behandlas så. Parallellt med solidariteten på plats arbetar vi med opionionsbildning och för bojkott av israeliska varor.

Två personer från Ung Vänster – Hanin Shakrah och Johan Thelander – är också på plats i Palestina för att förbereda Ung Vänsters framtida solidaritetsarbete. De är på väg från Ramallah till Nablus.