Byggnads blockad är nödvändig – försvara kollektivavtalen!

I fredags varslade Byggnads om blockad mot företaget Termostav som misstänks bryta mot ett ingånget kollektiv avtal och utnyttja slovakiska murare till svältlöner.
Detta problem är inget nytt, när högern och Svenskt Näringsliv talar om arbetskraftsinvandring är det detta man menar.

Försvaret av kollektivavtalen är grunden i våran kamp för våra egna rättigheter på arbetsplatserna. Byggnads kamp är viktig och nödvändig och Ung Vänster stödjer denna kamp fullt ut.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 030928

En ny strid har inletts

Med folkomröstningen om EMU avgjordes en av de senaste decenniernas största demokratistrider i Sverige. Vi vet hur det gick. Folket vann. Det politiska och ekonomiska etablissemanget försökte trycka in Sverige i ett projekt som effektivt begränsar folkstyret. Svenska folket insåg precis vad frågan handlade om. Enligt vallokalsundersökningarna var demokratifrågan den allra främsta anledningen till det tydliga nejet. Ett så tydligt resultat måste få konsekvenser. Annars väntar en ännu djupare legitimitetskris för den representativa demokratin.

Folkliga krafter i bred bemärkelse måste nu ta ett särskilt ansvar för folkomröstningsresultatet.

Svenska folket har sagt ett klart nej till ökad överstatlig styrning. Det är ett självklart val ur demokratisk synvinkel.

Folken har tillkämpat sig demokratiska institutioner och politisk makt, som kan utgöra en otillräcklig men dock reell motvikt mot elitvälde och mot kapitalets godtycke. Något motsvarande finns inte på EU-nivå. Det finns inget europeiskt folk, ingen gemensam europeisk debatt, ingen gemensam folklig kultur där man hittar de passande verktygen för att håna och ifrågasätta makten. Det är därför eliterna så gärna vill ta sig dit. Där andas de lättare. Där frotterar de sig med sin likar än mer ostört.

Distansen till vanligt folks livsvillkor driver fram en föraktfullt von oben-attityd. Det har också gett utslag hos små delar av vänstern. Men den vänster som lierar sig med de vältaliga eliterna istället för ett frustrerat folk diskvalificerar sig som samhällsförändrande kraft. Det såg vi senast i folkomröstningsresultatet då den
federalistiska vänstern trycktes tillbaka av ett massivt folkligt stöd för det nationella
självbestämmandet och mot federala floskler, så väl från nyliberala ledarsidor som den verklighetsfrånvända chicvänstern.

Det är nu ännu viktigare än förut att ta strid mot EU-byråkratins strävan efter ökad överstatlighet. I det nya förslaget till ny konstitution för EU finns långtgående skrivningar om mer överstatlighet, med öppningar för gemensam beskattning och
gemensam militärmakt. Detta måste belysas. När utvecklingen i EU ständigt går i rakt motsatt riktning jämfört med det som stora befolkningsgrupper önskar måste även möjligheten att lämna unionen kunna diskuteras.

Folkomröstningsresultatet visar ett brett stöd för en politik som minskar klyftorna i makt, inflytande och inkomster. Elitens löner och förmåner kan inte tillåtas springa iväg på vanligt folks bekostnad. Makt måste tillbaka till folk och folkvalda – bort från byråkrater, lobbyister och anonyma styrelseproffs.

Det finns en rad viktiga reformer som kan fördjupa folkstyret. Det behövs en offensiv bostadspolitik som tar strid mot segregationen. Arbetsrätten måste stärkas för att minska maktlösheten på jobbet. Samförståndsandan i politiken – som är till för att dölja den intressekonflikt politik handlar om – måste brytas. Vi behöver knappast en ytterligare devalvering av värdet på våra röster – tvärtom.

Vi vet hur viktigt det var att vinna folkomröstningen. Men eftervalsdebatten har visat elitens folkförakt i ännu öppnare dager. En ny strid har alltså inletts.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 030928

Magsura efterslängar i regeringsförklaringen

– Göran Persson är väl en av de på ja-sidan som tydligast erkänt det fullständiga nederlaget i folkomröstningen. ändå andades regeringsförklaringen en tydlig bitterhet. Flera gånger lyste samma föraktfulla arrogans som grundlade nejet i folkomröstningen igenom. Det säger Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster i en kommentar till Göran Perssons regeringsförklaring.

– Svenska folket har genomskådat ja-sidans fluffiga påståenden om utanförskap vid ett nej och tillväxt vid ett ja. Att Persson fortsätter att upprepa påståendena gör dem inte mer sanna. Att göra det två dagar efter det tydliga resultatet är respektlöst, tillägger Ali Esbati.

– Pratet om ”bred samverkan” för att klara ”utanförskapet” är förstås en skymf mot väljarna. ännu intressantare är att regeringen, som i folkomröstningskampanjen energiskt förnekade att skatterna skulle påverkas av EMU, nu säger att man måste ”se över ” kapitalbeskattning och bolagsskatter för att de ska harmoniera med euroländernas skatter. Nu är visserligen svensk bolagsskatt exceptionellt låg, så jag undrar om man ska förvänta sig skattehöjningar.

– Persson talade också om att EU ”blivit en sysselsättningsunion”. Under rådande omständigheter, och med Maastrichtavtalets nyliberala grundstomme i åtanke, framstår påståendet som ett skämt, framfört vid ett dåligt valt tillfälle.

– Persson talade också väl om det nya förslaget till konstitution. I förslaget talar man tydligt om ett närmare militärt samarbete. Det är anmärkningsvärt att statsministern inte markerar mot detta – snarare tvärtom – två dagar efter att människor sagt ifrån när det gäller just ökad överstatlighet.

– Det finns en hel del bra i regeringsförklaringen, med löften om infrastruktursatsningar och satsningar på forskning. En dag som denna dränks dock dessa förslag i en känsla av att landets regering vägrar befatta sig med de övertydliga signaler som svenska folket gett i folkomröstningen. Detta kommer att öka klyftan mellan folket och etablissemanget – inte minska den. Samtidigt kommer inte folkets stora seger i söndags att kunna pratas bort hur som helst. Folkets självförtroende har stärkts. Det är det som det viktiga, avslutar Ali Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati: 0733 – 706 426

En historisk seger att förvalta

Nog är luften lite lättare att andas idag. Folket vann över etablissemanget. Med besked. Flera hundra miljoner i kampanjkassa, alla titlar som går att skrapa ihop, goda bundsförvanter i mediavärlden. ändå lyckades inte eliten få svenska folket att säga ja.

Visst är ordet historisk lite slitet, men det här är verkligen historiskt. Vi som var med och drev kampanjen kommer att berätta om den för barnbarnen och pensionärsgänget. Men det kommer också att skrivas i historieböckerna om effekterna. Inte för att Sverige behöll kronan, utan för att resultatet speglar en folklig vilja till förändring som nu fått ett konkret uttryck. Det politiska landskapet är redan omdanat.

De som vanligt högljudda eliterna vrider och vänder valresultatet för att ducka för den självklara slutsatserna: att folk vill ha något annat. Och i den processen släpper alla hämningar: folkföraktet framstår i öppen dager.

Dagens Nyheters ledarsida ifrågasätter folkomröstningens ”moraliska legitimitet”. Man skriver att ”en framtida riksdag måste vara fri att fatta ett annat beslut” och landar till slut i etnologiprofessorn åke Dauns resonemang om ”det svenska mentala kulturarvet” som sägs basera sig på ”en kombination av högmod och självtillräcklighet”. Detta alltså för att svenska folket inte vill ha försämringar i arbetsrätt, nedskärningar i offentlig sektor och maktkoncentration bort från folkstyrets domäner. Så resonerar en förblindad elit med förvridna referensramar.

Och Niklas Ekdal skriver en ledare i samma tidning, under rubriken ”Inga fler folkomröstningar”. Folket reduceras i hans beskrivning till ”passiva demokratikonsumenter utan eget ansvar”. Alla de tusentals och åter tusentals människor som springit i trappor, delat flygblad, samtalat med sina kompisar och arbetskamrater – med de människor Ekdal bara ser på TV – försvinner ur synfältet. Bland annat därför förlorade ja-sidan.

Lars Leijonborg talar om ”strukturfel” i Sverige. Det måste vara något fel på folket när det inte gillar EU (även om det inte var det vi röstade om). Tänk, om man fick välja ett nytt folk. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin säger att hon nu ska tala med LO-medlemmarna. Nu! Och Bo Lundgren visar sin osvikliga känsla för demokrati när han slår fast att de som förlorade folkomröstningen nu måste vara de som styr landet.

Hela tiden är utgångspunkten denna: varför röstade så många fel? Varför fattade de inte? Man vill bara ställa sig upp och ropa för full hals: men fattar ni inte? Folk begrep exakt vad det gick ut på. Folk fattar att något lurt är på väg att hända när direktörerna pumpar in hundratals miljoner i en kampanj, men de som driver kampanjen säger att det handlar om fred och solidaritet.

Det svenska folket har sagt nej till ökad överstatlig styrning. Då måste regeringen agera för det rent konkret. I det nya förslaget till ny konstitution för EU finns långtgående skrivningar om mer överstatlighet, med öppningar för gemensam beskattning och gemensam militärmakt. Detta måste belysas.

Och det behövs en politik som minskar klyftorna i makt, inflytande och inkomster. Elitens löner och förmåner kan inte tillåtas springa iväg på vanligt folks bekostnad. Makt måste tillbaka till folk och folkvalda – bort från byråkrater, lobbyister och anonyma styrelseproffs..

Det blir naturligtvis strid om detta. Folket har vunnit en viktig seger, men den segern går förlorad om vi inte fortsätter kräva förändringar.

Men ändå. Det finns saker som ingen kan ta ifrån oss. Det har hänt saker med en massa människor under den här kampanjen. Folk som inte vågade uttrycka en ståndpunkt har gjort det. Folk som inte brydde sig har satt sig in i nationalekonomiska resonemang och funderat över federalismens betydelse. Folk har sträckt på sig och känt sin egen styrka.

Räkna med detta folk också i framtiden.

Med kamratliga hälsningar
Ali Esbati

Stockholm 030915

Folket vann!

Nu är det klart!
Folket har visat det samlade etablissemanget att det är
rationellt, mäktigt, suveränt.

Det rungandet nejet till EMU är en historisk seger för folkliga krafter. Det är en seger för alla dem som knutit näven i byxfickan över orättvisor och maktkoncentration. Det är en seger för dem som många gånger tvivlat på sin egen förmåga att formulera och stå för en egen politisk ståndpunkt. Detär en seger för dem som vill ha en bättre värld, en demokrati som betyder just folkstyre – att folket bestämmer vad eliten ska göra; inte tvärtom.

Jag vill rikta ett tack till alla som deltagit i den här kampanjen. Vi har haft argumenten och fotfolket, ja-sidan har haft pengar och maktpositioner. Vi vann! Vi! Då menar jag verkligen vi alla. Vi som sprungit i trappor. Vi som delat hundratusentals flygblad. Vi som övertalat kompiser och släktingar.

Nu ska resultatet förvaltas. Det finns ett stort utrymme för de folkliga krafterna. Nu gäller det att flytta fram positionerna.

Vi ses därute.

/Ali Esbati
från Nej till EMU:s valvaka

Låt sorgen och beslutsamheten stärka demokratin – inte kväva den

Chock och förstämning råder i landet. Alla vi som köat framför
kondoleansböckerna eller trängts på de manifestationer som utlysts med anledning av mordet har plötsligt känt en särskild gemenskap. Det är den gemenskap som kommer av att vi ofrånkomligen är samhällsvarelser. Våra liv är sammanvävda med andras liv, med de strukturer och den offentlighet som vi ständigt påverkas av och påverkar.

Mot bakgrund av den omedelbara situation som mordet skapat har de beslut som ledarna för riksdagspartierna kommit överens om, varit de riktiga. Att avlysa folkomröstningen hade gett orimliga signaler. Att ställa in
polemiserandet och det intensiva kampanjandet under de sista dagarna – att diskutera under mer lågmälda former ute bland väljarkåren – är också riktigt. Inte minst av enkla mänskliga skäl. Det är svårt att bedriva
kampanjarbete när både de som ska driva det arbetet och de man möter vill fundera och sörja.

Där slutar sedan enigheten. Måsta sluta.

Det finns saker som behöver understrykas extra mycket i tider av kollektiv chock. Göran Greider gör en stor gärning i att dagen efter Anna Lindhs död lyfta ett varnande finger. ”En försiktighet griper omkring sig, gemenskapen
kryper samman och det blir såvarare att hantera de konflikter som ändå fortsätter att genomkorsa varje samhälle”, skriver han.

Detta är centralt. Det finns tillfällen då människor i ett land behöver
samla sig. Men att kväva den fortsatta politiska processen i konsensus är det sämsta som kan göras, om syftet är att stärka demokratin. Demokratin är såväl form som innehåll. Till demokratins former hör till exempel en folkomröstning – som vi nu inte låtit torpederas av ett enskilt illdåd.
Demokratins innehåll förutsätter dock även rätten att tycka olika, att kunna bryta åsikter mot varandra. Konflikten är demokratins livsluft.

När Göran Persson talar om behovet av större allmänt samförstånd i politiken – mer av nationell samling, mer av blocköverskridande samarbete –
är det alltså dags att ringa i varningsklockorna.

Vi behöver knappast mer av konsensus mellan de politiska partierna.
Människor ska inte känna – i ännu högre utsträckning än nu – att deras röster blir mindre värda, eftersom de politiska partierna ändå är överens om det mesta.

Vissa debattörer har till och med pratat om att argumentation kring hur folket stått mot etablissemanget på något diffust sätt skulle skapat ett
stämningsläge som drivit fram det brutala vansinnesdådet mot Anna Lindh.
Det är ett cyniskt sätt att förhålla sig till tragedin. Splittringen mellan
folk och elit har varit och är ett ovedersägligt och helt fundamentalt element i den här folkomröstningen. Hundratusentals människor med i övrigt rätt skilda politiska ståndpunkter känner på ett konkret sätt att makten
koncentrerats och försvunnit bort från dem. Eliterna inom olika sektorer har formerat sig efter egna intressen som sammanfaller, men vänt sig bort från vanligt folk. Istället för att ge upp och vända sig inåt har massvis med människor satt sig in i frågan och tagit ställning. I det
ställningstagandet ligger många gånger ett brett missnöje med en
samhällsutveckling som ökar klyftorna i inkomster och makt. Detta gäller helt oavsett det faktiska utfallet i folkomröstningen. Den processen kommer att prägla svensk politik lång tid framåt.

Att debattörer och politiker kan känna att detta folkliga tryck är
politiskt hotfullt är förståeligt. Eliternas position är ju till syvende
och sist beroende av folklig acceptans i någon form. Varje försök att släta över dessa motsättningar måste tryckas tillbaka.

Det kan aldrig vara rimligt att hedra en demokratisk politiker med att vingklippa den demokratiska processen också efter folkomröstningen.

Mordet på Anna Lindh är nu en del av vår verklighet. Säkerligen kommer det att påverka folkomröstningen. Hur, vet vi inte. Vi vet bara att folkomröstningens resultat ovillkorligen måste accepteras.

En del av verkligheten är också att EMU-systemet ser likadant ut som före mordet. Argumenten för och mot ändras inte.

Demokratin ger oss mycket viktiga rättigheter. Men vi har också
skyldigheter. Som individer har vi en skyldighet att ta ställning, att
orientera oss i samhället. Och personer och grupper som driver politiska åsikter har en skyldighet att kunna underbygga dem.

I den här kampanjen har vi sett till att utkristallisera argumenten mot EMU med önskvärd tydlighet. De är konkreta, handfasta och allvarliga. Jag tänker inte upprepa dem.

Jag önskar bara att du tar dig själv på allvar på söndag. Demokrati betyder folkstyre. I själva ordet ligger en tilltro till att folket kan tänka självt, resonera självt, styra sig självt –förnuftigt, bortom en blind tilltro till auktoriteter. Rösta efter din egen övertygelse på söndag.

Kamratligen,
Ali Esbati

Med anledning av Anna Lindhs död

Vi har nåtts av beskedet att utrikesminister Anna Lindh har avlidit till följd av de skador hon ådrog sig vid vansinnesdådet mot henne igår.

Det är en stor mänsklig tragedi och en oerhörd förlust för det öppna samhället. Vi kan inte känna annat än bestörtning och förstämning.

Många frågar nu hur kampanjen inför EMU-folkomröstningen ska fortgå.

Vi följer partiledarsamtalens beslut att ställa in debatter men hålla öppet valstugor och andra informationscentra så att folkomröstningen på söndag kan genomföras på ett rimligt sätt. Vad beträffar besök på skolor och arbetsplatser är det upp till arrangörer och respektive sidor i kampanjen att komma överens om lösningar där den demokratiska rättigheten att ta del av information och argument kan finnas kvar samtidigt som tonläge och upplägg präglas av respekt för det inträffade.

Vi återkommer med fler besked.

Manifestationer med anledning av mordet på Anna Lindh

I morgon fredag arrangerar socialdemokraterna manifestationer runt om i landet.

Med anledning av mordet på Anna Lindh arrangerar socialdemokraterna en manifestation för demokrati och mänskliga rättigheter, mot våld, runt om i Sverige. I Stockholm hålls en manifestation på Sergels torg. För tid och plats; se socialdemokraternas websida.

Vi uppmanar alla medlemmar i Ung Vänster att delta på dessa manifestationer.

30 år efter Chilekuppen – kampen går vidare

Den 11 september 1973 visade imperialismen än en gång sitt rätta ansikte. Chiles demokratiskt valde president – framburen av folkets krav på rättvisa och självbestämmande – mördades i en skändlig militärkupp som regisserades och understöddes av CIA. På klassiskt manér lierade sig den chilenska överklassen med imperialisterna, mot det chilenska folkets intressen. Man vägrade se sitt kapital delas ut till dem som skapade rikedomarna. Hellre slog man in på en väg som innebar tusentals mördade, torterade och försvunna. I det nya Chile trivdes latinamerikanska våldsmän och torterare ikapp med Milton Friedman och hans nyliberala Chicagoekonomer.

Man skulle kunna tro att mycket har hänt och ändrats sedan dess. Men verkligheten är att det kapitalistiska systemet i grunden ser likadan ut. Därför ser vi också samma mönster upprepa sig.

Chilekuppen var varken första eller sista gången kapitalet valde våldets väg. Och varken första eller sista gången som högern runt om i världen hyllade detta våld.

Vi har sett otaliga exempel på hur inskränkningar i mänskliga rättigheter har accepterats och till och med hyllats när det passat ekonomiska intressen. Inte minst efter attackerna mot World Trade Center 28 år efter Chilekuppen har vi sett hur repressionen kan ursäktas som nödvändigt eller med orwellskt nyspråk lyftas fram som ett sätt att rädda demokratin.

I Sverige har vi sett hur svenska liberaler blivit ivriga anhängare av massdödande av oskyldiga i Mellanöstern. Och som i en hårresande repris hyllade den liberale ledarskribenten Per T Ohlson militärkuppen mot den folkvalda regeringen i Venzuela när den drevs fram av mäktiga ekonomiska intressen i april förra året. När massiva folkliga protester återförde den valde presidenten till makten kallade Ohlson det för en mörk dag för Venzuela.

Idag kan vi alltså se att demokratin hotas mycket konkret högerifrån. Då kan vi lära av historien. Vi måste inse att demokratiska lagar och förordningar är oerhört viktiga att försvara när det börjar hetsas mot dem. Och samtidigt att detta försvar måste skötas av hela folket. Kapitalets företrädare sätter alltid och överallt sina vinster före demokratin.

Den antiimperialistiska kampen och kampen för demokratin går hand i hand. Och kampen fortsätter. Det är vi skyldiga både oss själva och alla dem som gav sina liv för demokrati och rättvisa i Chile för trettio år sedan.

Ung Vänsters verkställande utskott

Timbuktu och America för ett Nej 14/9

Måndagen den 8 september kommer Centralstation i Stockholm att ockuperas av nätverket Invandrare mot EMU. Timbuktu kommer att uppträda 13:30 samt 17:00 (gratis förstås). Dessutom blir det appeller och tal av America Vera-Zavala, Ali Esbati, Luciano Astudillo (s), Yvonne Ruwaida (mp) och många andra. På svenska och rekordmånga andra språk.

Kom dit!

För mer information, kontakta America Vera-Zavala, som är koordinator för nätverket Invandrare mot EMU: 0707 – 25 37 98.

Sida 1 av 212