Be om ursäkt Lars Leijonborg!


Jag borde kanske låta bli att läsa DN på morgonen för att få bättre kostvanor. Jag borde i alla fall låtit bli igår morse. För där var Lars Leijonborg. Och jag blev så förbannad att jag knappt fick ner frukosten.

Vi måste jobba mera sa Lars Leijonborg. Minst tre timmar mer i veckan – gärna mer. Dessutom kunde vissa faktiskt få mindre betalt. Och det där med trygghet – det är väl inte så viktigt egentligen? Folk borde vara lite mer tacksamma över att över huvud taget få jobb och inte gnälla så mycket.

Jag kan tänka mig ett helt gäng som glatt fortsatte mumsa i sig frukosten när de läste Lars Leijonborgs krav. För det passar liksom finfint med världsbilden hos de ekonomer, högerpolitiker och näringslivstoppar som brukar läsa DN Debatt.

Som tur är läser inte så många undersköterskor, barnskötare eller vårdbiträden DN Debatt. Annars hade de kanske inte heller fått ner frukosten.

Men jag önskar att jag fick vara med när Lars Leijonborg ska presentera sina pigga förslag på närmaste sjukhus, dagis eller ålderdomshem. Jag önskar att jag fick stå där och se Lars Leijonborg när han tittar kvinnorna i offentlig sektor i ögonen och säger åt dem att jobba lite mer. Jag önskar jag fick höra honom förklara – för dem som förlorat allra mest på 90-talets nedskärningspolitik, för dem som fortsätter jobba fastän lönen är usel och villkoren ännu sämre – att de faktiskt borde jobba lite mer. Med samma lön.

Och de som springer i sjukhuskorridorer mellan patienterna, de som försöker snyta alldeles för många barn samtidigt och alla de som önskar att de hade tid att småprata lite med åtminstone några av pensionärerna – de som redan lever varje dag på gränsen till utmattning – jag skulle vilja se dem tappa hakan över Lars Leijonborgs oförskämdhet.

Kanske kunde någon förklara för Lars Leijonborg då – när de väl samlat sig – att det går faktiskt inte att jobba mera. Människor jobbar ihjäl sig i det här landet och det vi behöver är ingen arbetstidsförlängning – det är arbetstidsförkortning. För att vara pigga på jobbet och inte bränna ut oss, för att ha tid att träffa våra barn och för att faktiskt kunna göra annat med våra liv än att bara arbeta.

Och kanske skulle någon förklara att det som funkar i Lars Leijonborgs verklighet – att jobba lite mer och sen anställa någon som tar hand om ens barn och städar ens villa – det är faktiskt inte ett alternativ för de flesta av oss. Inte ens om vi får dra av på skatten för det.

Och sen, eftersom jag ändå står där, så skulle kanske jag kunna få påpeka lite olika enkla saker. Vi är rikare i Sverige än någonsin. Problemet för offentliga sektorn är inte att vi jobbar för lite för att få ihop pengar till barn, pensionärer och sjukskrivna – problemet är att mindre och mindre av det vi faktiskt producerar går till det gemensamma och att alltmer går till att göra de rika ännu rikare.

Och kvinnor i den offentliga sektorn har inte sjukskrivit sig för att få tid att måla naglarna. Kvinnor i offentlig sektor har inte sämre “arbetarmoral” som Lars Leijonborg så fint skriver, än någon annan. Snarare tvärtom. De jobbar och jobbar tills de stupar, och till slut blir man utbränd.

Det är inte en slump att sjuktalen rusade i höjden samtidigt som man genomförde de största nedskärningarna och privatiseringarna av offentliga sektorn. Det är inte en slump att det är just kvinnor i offentlig sektor som är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken – jag är snarare förvånad över att de inte är fler.

Och du borde skämmas Lars Leijonborg. Du kanske kan börja med att be om ursäkt?

Tove Fraurud
Förbundsordförande Ung Vänster

Skolan förvägrar tjejer rätten att försvara sig

Under denna sommar, har det precis som så många andra somrar, skett allt fler våldtäkter ute på gatan, i parker och på festivaler. Våld, hot om våld och sexuella trakasserier är idag vardag för många unga tjejer. Trots detta förvägrar skolan tjejer att lära sig försvara sig och sina kroppar mot övergrepp och trakasseier.

Ung Vänster har länge jobbat för att feministiskt självförsvar ska bli en del i den ordinarie undervisningen. Att tjejer tillsammans får lära sig att försvara sina kroppar mot de hot och trakasserier som enbart drabbar just tjejer borde vara självklart.

Skolan måste börja ta sitt ansvar för att hälften av sitt elevunderlag. Tjejer ska slippa trakasserier i skolan, och kunna känna sig trygga på sin fritid. Feministiskt självförsvar är en av många åtgärder som behövs för att detta i dag ska bli en verklighet.

Att Gustav Vasa åkte skidor genom Dalarna får man lära sig redan i lågstadiet. Det är en kunskap man möjligen kan ha nytta av om man är med i Jeopardy, men när ska vi få lära oss i skolan att våra kroppar är värda att försvara?

Ung Vänsters förbundsstyrelse, 040822

Inte ett svenskt Alcatraz!

Under sommaren har ett fåtal tungt kriminellt belastade mäns rymningar satt fart på en stundtals skrämmande debatt inom det svenska etablissemanget. Att kriminalvården befinner sig i en kris kan många skriva under på, men lösningarna varierar. å ena sidan har vi moderaterna, som visar färg och kräver mer repression och privatiseringar av fängelserna likt den amerikanska modellen. Och i Rosenbad sitter den socialdemokratiska regeringen och kräver samma saker – vi behöver hårdare tag och strängare straff och detta ska vi få genom vad Bodström kallar det ”nya superfängelset”. Oavsett om bunkerna förses med vallgrav eller höga murar för att hindra rymningar, så skjuter man sig i foten.

Mer repression för internerna i de svenska fängelserna förhindrar sällan fler återfall, väl utanför murarna. Det borgerligheten och diverse debattörer bortser från är att det är mer vård som behövs och inte mer repression eller för den delen privatiseringar.

Ett ”superfängelse” med rigorös bevakning kommer inte att lösa vare sig problemen inom den svenska kriminalvården eller förhindra fler rymningar. Byggandet av ett superfängelse – ett nytt Alcatraz – är endast ett sätt för Bodström och regeringen att skjuta ifrån sig huvudansvaret för en havererad kriminalvård med outbildad personal och ständig överbeläggning.

Vi vet att problemet stavas resursbrist. Vi vet att ett superfängelse endast banar väg för mer spektakulära rymningar med ännu fler vapen involverade. Vi vet att vi inte kommer vilja möta dessa fångar på gatan när deras straff väl är avtjänat och de kommer ut. Vi vet att en mer repressiv kriminalpolitik inte löser problemen med en ökad kriminalitet. I så fall hade USA varit ett samhälle utan några brott alls. Så är det ju som bekant inte.

Kriminalvården måste få kosta. Personalen måste få utbildning och fängelserna fyllas med rehabilitering och behandling – inte förvaring, isolering och mer repression. De människor, som av samhället placerats inom ramarna för kriminalvården ska en dag komma ut. En mer omfattande fysisk och psykisk misshandel av dessa människor gör inte vårt samhälle tryggare. Mer vård och en sådan värd namnet gör däremot det.

– Ett nytt Alcatraz är och förblir en återvändsgränd – herr justitieminister Bodström! Ett tryggare samhälle bygger man inte genom att låsa in människor och kasta bort nyckeln – ett tryggare samhälle bygger man genom en offentligt finansierad välfärd där människor har ett arbete att gå till.

Ung Vänsters förbundsstyrelse, 040822

Bort med smygavgifterna i skolan!

Nu är sommarlovet över och tiotusentals elever runt om i Sverige har återvänt till skolbänkarna. Att utbildningen i gymnasieskolan ska vara avgiftsfri står klart och tydligt i skollagen. Trots detta kommer elever på bygg att mötas av krav på att köpa skyddsutrustning, elever på frisör tvingas att inskaffa saxar och elever på natur få pallra sig iväg och köpa fina miniräknare, som är nödvändiga för att klara utbildningen. Denna typ av smygavgifter blir allt vanligare såväl på privata skolor som på kommunala.

Att avkräva elever pengar är inte bara olagligt, det är också ett slag i ansiktet på elever som redan har för lite att röra sig med. Om man inte har en pappa med fet plånbok så svider skyddsskorna för 500 spänn, klippsetet för 1700 och miniräknaren som går på över tusenlappen, i kassan. Avgifterna innebär att den utbildning man har valt och kommit in på kan bli omöjlig att genomföra på grund av att man helt enkelt inte har råd.

Att inte skolmåltider omfattas av den avgiftsfrihet som ska råda i skolan är rent och skärt vansinne. För många elever står valet mellan att äta i skolan och ta en fika med kompisarna. Fikan blir ofta det naturliga valet, vilket leder till att koncentrationen på eftermidddagen blir lidande. Att dessutom i en situation där alltfler unga tjejer drabbas av ätstörnignar, avgiftsbelägga den mat de får i skolan, kan inte betraktas som något annt än ett kraftigt svek mot kommunens tjejer.

Ung Vänster kräver att skolmåltidsavgifterna förpassas till sophögen och vi uppmanar samtliga Sveriges gymnasieelever att anmäla dessa avgifter till skolverket för granskning!

Ung Vänsters förbundsstyrelse, 040822

Höj spritskatten!

årligen dör över 5000 människor till följd av alkoholskador i Sverige. Konsumtionsnivån är idag lika hög som för hundra år sedan.
Regeringens utredare Kent Härstedt (s) kom för någon vecka sedan med ett förslag om bland annat sänkt spritskatt. Alkoholproblemen ska tydligen tacklas genom den briljanta och otroligt logiska åtgärden att göra spriten billigare. För vi vet ju alla att människor handlar mindre när det är billigt. Och att folk köper mycket alkohol utomlands ska motverkas genom att skrota Systembolaget och göra det möjligt att köpa alkohol i närmaste ICA. Det senare säger man inte, men det är uppenbart att det är dit vi är på väg.

Det som ”glömdes bort” när införselkvoterna slopades och det som ”glöms bort” i Härstedts utredning är att det är den restriktiva alkoholpolitiken med höga priser och försäljningsmonopol som har bidragit till att hålla dödstal och alkoholskador på en i förhållande till andra länder låg nivå. Finland utgör ett lysande exempel på hur snett det går vid en sänkning av alkoholskatten. Målet med sänkningen sades vara att minska införseln från Estland, medan resultatet blev att finländarna dricker lika mycket estniskt öl som tidigare, men har lagt till en pava finländsk vodka till helgen.

Istället för att kapitulera som Finland kräver vi ett kraftfullt agerande för att försvara och utveckla den restriktiva alkoholpolitiken.
återupprätta införselkvoterna! Stå upp för Systembolaget! Sänk inte spritskatten – höj den!

Ung Vänsters förbundsstyrelse, 040822

Seger i Venezuela!

Valresultatet i folkomröstningen om framtiden för Venezuelas president Hugo Chavez, visar nu ett massivt folkligt stöd för presidenten. Segern i folkomröstningen är inte bara en seger för Chavez och det venezolanska folket – den är också en seger för vänstern i hela världen. Venezuela visar att det går att bryta med nyliberalismen och trotsa USA. Venezuela visar att en annan väg är möjlig.

Sedan Chavez tillträdde 1998 har landet inlett alfabetiseringskampanjer, hälsoreformer och jordfördelningsprojekt, reformer som förbättrat livet för miljontals människor. Massiva insatser har också gjorts mot korruptionen i landet, som under liberalernas och socialdemokraternas bollande med makten, slog alla rekord. Under Hugo Chavez har politikernas förmåner bantats till förmån för resursöverföring till skolan och vården. Jordlösa bönder har fått brukbar jord att odla och bo på tack vare de jordomfördelningsprogram som genomförts.

överklassen i Venezuela har gjort allt vad de kan för att göra sig av med Hugo Chavez. Massiva propagandasändningar dygnet runt i de fem största privata TV-kanalerna i landet har pågått i stort sett oavbrutet sedan Chavez tillträdde. överklassen har, tillsammans med de förra maktpartierna, arbetsgivarorganisationer och den korrumperade fackföreningen CTV, förfalskat namnunderskrifter där döda till och med skulle ha skrivit på listor mot Hugo Chavez. överklassens desperation över Chavez ledde den 11 april 2002 till en statskupp där militären och arbetsgivarna tog makten i en kupp som förde tankarna till Augusto Pinochets militärkupp i Chile 1973. Hugo Chavez återkallades senare till presidentposten till följd av att hela Caracas kokade av folkliga protester som krävde honom tillbaka. Svenska medier och ett flertal partier stödde helhjärtat denna Pinochet-inspirerade kupp. Folkpartiets ungdomsförbund, LUF, demonstrerade till och med utanför Venezuelas ambassad till stöd för militärkuppen.

Inför gårdagens folkomröstning mobiliserade en liten men stenrik opposition, med CIAs stöd, i Venezuela. De hade i stort sett alla medier i västvärlden med sig. I Sverige skrevs det på ledarsidor om hur Chavez måste kunna respektera en eventuell valförlust. Men frågan ställdes aldrig till oppositionen i Venezuela – kommer de att respektera en valförlust? Eller kommer de återigen att strunta i folket för att med militära medel driva sin vilja igenom?
Risken för att det ska hända igen är överhängande. Och frågan är hur de svenska liberaler som pratar så fint om demokrati kommer att reagera den här gången. Med stöd till den folkvalde presidenten eller till kuppmakarna? Det återstår att se.

Venezuela och Hugo Chavez utgör en av få stjärnor i ett annars mörkt Latinamerika där folket lever under ett våldsamt förtryck och ständig förnedring. Venezuela har under Hugo Chavez vägrat rätta sig i USAs ledband och krav på världsherravälde. Venezuela har inlett den process som fler fattiga länder måste inleda för att bryta en historia av maktkorruption, fattigdom och svält.

Idag är en dag att fira!