Surrogatmödraskap beskrivs ofta som en bra lösning på ofrivillig barnlöshet. Det är förstås tråkigt när människor som vill ha barn inte kan få det, men lösningen kan inte vara att tillåta handel med graviditeter, kvinnors kroppar och med barn. Därför är det olyckligt att Sverige, med vår historia av att gå före i kampen för kvinnors rätt över sina kroppar, nu i det tysta öppnar upp för legalisering av graviditetskontrakt.
Globalt omsätter surrogatindustrin enorma summor pengar, och majoriteten av alla dessa barn föds av fattiga kvinnor i Indien. Det är inte ovanligt att de under graviditeten bor på speciella kliniker där deras liv styrs. Det är naturligt att det idag finns ett utbrett motstånd i Sverige mot den kommersiella formen av surrogatmödraskap. I stället har förespråkarna riktat in sig mot att legalisera den form där kvinnan helt utan betalning genomgår en graviditet, så kallat altruistiskt surrogatmödraskap. Det här märks i den pågående offentliga utredningen om barnlöshet som presenteras i februari nästa år – uppdraget är bland annat att “ta ställning till om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, med utgångspunkten att detta i sådant fall ska vara altruistiskt”.
Då det är tydligt att utgångspunkten ända från det att utredningen tillsattes varit att utesluta en legalisering av det kommersiella surrogatmödraskapet, är det minst sagt märkligt att kopplingen mellan det altruistiska och det kommersiella surrogatmödraskapet helt verkar förbises. I länder som Storbritannien, där endast den altruistiska varianten tillåts, har efterfrågan ökat drastiskt och en mycket större grupp barnlösa par än innan vänder sig nu till länder som Indien i jakt på en kvinna att betala för ett barn. Det är ironiskt att redan från början konstatera att Sverige inte bör syssla med kommersiellt surrogatmödraskap, men att samtidigt inte dra sig för att bidra till en ökning av denna barnhandel.
Så länge utredningen om surrogatmödraskap får pågå i det tysta är det en stor risk att en lagändring plötsligt kommer att ha smugit sig igenom, och det vore ett stort bakslag för kvinnors rätt över sina egna kroppar. Det vore ovärdigt ett land som Sverige. Vi har en sexköpslag som andra länder tar efter och vår aborträtt står sig stark. Vad gäller surrogatmödraskap vore det enda rimliga att ta efter Frankrike, där “alla avtal som gäller fortplantning eller havandeskap åt tredje part” är förbjudet i lag. På så sätt skyddas kvinnor från att utnyttjas, oavsett om det är mot betalning eller för att frivilligt hjälpa andra som längtar efter barn. Surrogatmödraskap oavsett form är något som alla feminister, och alla som motsätter sig människohandel, borde ta ställning mot.
Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.
För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
[email protected]