LO-ordförande på pamparnas sida

– ännu ett övertydligt bevis på att EMU är ett pampprojekt som ska tryckas ned i halsen på svenska folket med lögner, hot och löften.

Så kommenterar Ung Vänsters ordförande Ali Esbati ja-sidans senaste utspel som görs av ledande representanter för fack och arbetsgivare, med LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och Svenskt Näringslivs Göran Tunhammar i spetsen.

– Det är frånstötande att se hur eliterna faller i armarna på varandra. De politiska och ekonomiska topparna finner varandra, resonerar likadant och säger samma saker. Det som förenar dem är ett ointresse för vanligt folks livsvillkor. Det är avståndet till verkligheten och viljan att behålla de egna privilegierna som driver dem samman. Det är karaktäristiskt för hela den här kampanjen.

– LO-ordföranden vill driva in LO-medlemmarna i ett projekt vars uttryckliga syfte är att driva på nedskärningar i offentlig sektor och en ”flexiblare” arbetsmarknad – alltså sämre arbetsrätt och större handlingsfrihet för arbetsgivarsidan. Och hon gör det i en kampanj som finansieras av hemliga miljoner från direktörsgänget. Det är inte bara omdömeslöst – det är äckligt.

LO-ordföranden hävdar själv att artikeln på DN debatt inte är ett ställningstagande för ett ja. Detta trots att ja-argument radas på varandra och artikelförfattarna bland annat talar om ”bättre förutsättningar att bevara och utveckla vänstånd och välfärd.

– Ja, det är ju helt surrealistiskt. LO:s ordförande skriver under en artikel där några av ja-sidans allra sämsta och mest ohederliga argument tuggas om två veckor före folkomröstningen. Hon leder en organisation som sagt sig vara neutral. Jag tror att de flesta LO-medlemmar tycker att detta är allt annat än renhårigt.

– Framför allt handlar det om att klyftan mellan folket och eliten blir så uppenbar. Argumenten mot EMU är konkreta och handfasta. Det är bara att läsa innantill i fördragen och i rekommendationerna från ECB för att se vem som vinner och vem som förlorar. Jag hoppas innerligt att pamparna får den näsknäpp de förtjänar den 14 september, avslutar Ali Esbati.

Fars och folkförakt

Det är rätt spännande att driva EMU-kampanj nu. Dels för att man möter så många som skaffar sig en allt djupare förståelse för vad frågan handlar om och i takt med det påfallande ofta ett rejält förakt för etablissemangets maktspel. Dels för att just detta etablissemang kan hitta på precis vad som helst från dag till dag. Statsministerns utspel varvas med märkliga rapporter och påståenden.

I lördags gav sig Expressens politiske reporter Per Wendel in i debatten på härlig Expressen-nivå. På en helsida levererar han en artikel med den feta rubriken ”SVT blåste tv-tittarna”. Underrubriken är ”’Vanliga’ [alltså satt i citattecken] ungdomar var vänsteraktiva nej-sägare”. Det handlar om en ungdomsdebatt om EMU.

En närmare läsning visar att politisk journalistik inte kan bli mycket sämre.

Wendel menar att ”sanningen” om flera av de medverkande är att de är politiskt aktiva och har en åsikt. I en fantastisk fråga till SVT i Göteborg dundrar han: ”är det inte falsk varudeklaration att kalla någon truckförare utan att nämna att personen är starkt politiskt engagerad i den fråga som diskuteras”. Ursäkta? Vad är det Per Wendel vill ha? Att folk som deltar är ointresserade av den fråga som diskuteras? Och varför var det i så fall inte ett problem att de som var för EMU var ”starkt politiskt engagerade” i frågan?

Snurrigheten blir ännu mer skrattretande när det visar sig att till och med enkla sakuppgifter är fel i Wendels artikel. Fyra personer hängs ut i artikeln.
1) Nabila. Hon är INTE aktiv i revolutionär kommunistisk ungdom. Inte ens medlem.
2) Ana Rubin. Hon är INTE kontaktperson för Ung Vänster Göteborg
3) Jan Weissenberg. Han är INTE EU-ansvarig för Ung Vänster Göteborg
4) Hanna Löfqvist. Här blir det bara obegripligt. Hur hon skulle vara ”mycket aktiv på vänsterkanten” framgår inte alls. I artikeln står det att hon är ”aktiv i Feminister mot EMU” (oklart varför detta är avslöjande, när hon väl synligt bar en knapp med texten ”Feminist mot EMU” i sändning) samt att hon ”i somras uppträdde tillsammans med Gurdun Schyman under politikerveckan i Visby” (!)

Detta kunde jag ta reda på genom en kvarts ”research”. Det var tydligen mer än vad Per Wendel orkade med.

Som om det inte var nog slår det hela över i allmänborgerlig fars. Dagen efter går de borgerliga ungdomsförbundens ordföranden ut och anmäler programmet till SVT:s granskningsnämnd. De tar fasta på Wendels kritik, när han skriver att det är ”viktigare att ha arga medverkande än att upprätthålla någon form av balans i programmen”.

Detta är mycket lustigt. I programmet medverkade åtta ja-anhängare och sex nej-anhängare. Borgarungdomarna uppfattar detta som jobbigt. Deras problem är dubbelt.

Ja-sidan kan inte hantera en situation då argumenten bryts mot varandra. Deras resursövertag i kampanjen går inte att fastställa, eftersom de största bidragen är hemliga. Men övertaget i det avseendet är mycket, mycket stort. När nej-sidan får ungefär samma utrymme upplevs detta som orättvist. Ja-debattörerna stukas till, varpå de blir ledsna och kinkiga.

Det andra problemet är ett stabilt folkförakt på ja-sidan. Samma folkförakt som lyser igenom i Wendels artikel: En truckförare eller elevassisten kan väl inte vara aktiv och engagerad? De unga borgarpolitikerna tycker inte att urvalet blev ”hederligt” när de som deltog från nej-sidan faktiskt kunde argumentera för sin ståndpunkt.

Att våra makthavare inte riktigt kan hantera att deras projekt på rationella grunder ifrågasätts har vi sett gott om exempel på den senaste tiden. Statsministern går ut och säger att EMU-motståndet bärs upp av extrema smågrupper. Sedan ångrar han att det blev en folkomrösning över huvudtaget eftersom folk inte verkar förstå frågan. Fullblodsaristokraten P G Gyllenhammar tycker som sina unga adepter, att nej-sidan ”blir alltför generöst behandlad”. Jag citerar ett längre stycke, för det är bara så avklätt tydligt:

”Vid ett besök i Sverige häromdagen såg jag en partiledardebatt om EMU. Nejsidan fick nästan lika mycket tid som jasidan, trots att den företräds av kommunister, halvanarkistiska miljöpartister (som inte ens kan acceptera en partiledarroll) och ett nationalistiskt bondeförbund”.

”Vad gäller kommunisterna måste de bemötas med fasthet och kompromisslöshet” skriver den småtrevlige PG vidare. Och han är också arg för att man över huvudtaget har ”en onödig folkomröstning i en olämplig fråga”.

Det är detta folkföraktande etablissemang som utgör ja-sidans kärna. De rister och frustar. Det är jobbigt att medborgarna har egna åsikter. ännu jobbigare att de ger uttryck för dessa organiserat. Snart dags att välja sig ett nytt folk?

Med kamratliga hälsningar
Ali Esbati

Stockholm 030831

Festival i Lund den 30 augusti!

Svenska Akademien, Lars Demian, Ulla Hoffmann och mycket mer…

Den 14 september går svenska folket till folkomröstning om EMU, och de olika sidorna slåss om rösterna på alla upptänkliga sätt.
I Lund har vänstern redan börjat sin nej-kampanj som kommer att fortsätta under hela sommaren, och där finalen kommer att bli en stor folkfestival i stadsparken den 30 augusti.
En av initiativtagarna till festivalen är Claes Regander, som också sitter i Vänsterpartiet Lunds styrelse. Han berättar att syftet med festivalen är att samla så mycket folk som möjligt och ge dem en extra push inför folkomröstningen två veckor senare.
– Vi vill nå människor som man inte kommer i kontakt med genom de vanliga kanalerna, de som inte läser tidningen varje dag eller ser alla nyhetssändningar. EMU- folkomröstningen är ett av de viktigaste beslut vi kommer att ta på väldigt lång tid, det gäller att alla har bildat sig en åsikt innan den 14 september!

– Många är redan trötta på allt tjat om EMU, och slutar lyssna. Vi tror att det finns många sätt att få folk att diskutera på, och att det här kan vara ett av dem, att ordna en festival med musik, teater, tal och mat. Att ha åsikter om och påverka sin egen vardag är inte tråkigt. Tvärtom!, tillägger Tove Hultberg som är festivalgeneral.
Bland de band som kommer till Lund för att spela märks de före detta Landskronaborna Svenska Akademien, trubaduren Lars Demian och hiphoparna i Advance Patrol.
Andra celebriteter är Vänsterpartiets tillförordnade ordförande Ulla Hoffmann, Ung Vänsters ordförande Ali Esbati och Luciano Astudillo, drivande i Invandrare mot EMU och SSU.
även poesi, grafitti och barnteater står på programmet. Här finns med andra ord något för alla åldrar och smaker.

Folkfestivalen är ett samarbete mellan Vänsterpartiet, Ung Vänster, Vänsterns studentförbund och Smålands nation i Lund.
Petra Larsson från Smålands nation är artistansvarig, och tycker att det är roligt att så många ställer upp för att protestera mot EMU.
– Det är fritt inträde till festivalen, och vi har en ganska snäv budget. Därför är det extra roligt att så många ställer upp och kommer och spelar för lägre gage än brukligt.

Vad? Folkfestival mot EMU i Lund
Var? Lunds stadspark, utomhusscenen
När? Lördagen den 30 augusti, 13.00- 24.00

_______________________________

Kontakt med Folkfestivalen Nej till EMU:

Tove Hultberg, festivalgeneral.
Telefon 0709- 35 79 63, eller mail tove.hultberg@vansterpartiet.se

Ungliberal muslimhets och chic-vänsterns kollaps

Vi är många som inte glömt hur folkpartiet i och med förra höstens valrörelse seglade upp som det etablerade svenska parti som gjort enskilt mest för att introducera rasistiska och främlingsfientliga partiers frågor i debatten. Först legitimerade folkpartiet såväl Danskt folkeparti som Sverigedemokraterna genom att ge deras företrädare oförtjänt uppmärksamhet. Därefter övertogs delar av dessa partiers politik och insinuanta retorik. Det var ett framgångskoncept för folkpartiet. Och en rätt riskfri väg. Det är ju knappast Lars Leijonborg och hans glada gäng som drabbas av ökad främlingsfientlighet och –hets.

När nu Lars Leijonborg återgått till sin normaltrista framtoning och EMU-kampanjen inte vill lyfta för liberalerna dammas så trumfkortet av igen. Denna gång är det ungliberalen Fredrik Malm som passar på att vinna poänger på gammal god muslimhets. Den väne Malm – som givetvis är för mångkultur samt ”ändamålsenliga lokaler” för religionsutövning – går till storms mot Moskén i Stockholm (DN 21/8). Enligt Malm har en extremistisk predikant talat för självmordsattacker mot civila israeler. Detta förnekas visserligen av andra som deltog på mötet, men det är inte det intressanta. Det intressanta är Malms angreppssätt och effekterna av det.

Malm för muslimer kollektivt ansvariga för en enskild predikants ståndpunkt. ”Muslimer i Sverige borde vara bedrövade över att deras moské blir en nyckelplats för denna sorts predikan”. Går Fredrik Malm omkring och är bedrövad över att Livets Ord är kristna? Bör jag ställa kyrkobesökare i Mellansverige till svars för att knäppa kristna gör knäppa saker?

Malm har två syften. Båda är frånstötande cyniska.

För det första rider han på vågen av hets mot muslimer och förstärker den ytterligare. Det är ”extra viktigt att alla kulturella, etniska och religiösa minoriteter ställer upp bakom de grundläggande värderingarna för demokratin”, skriver han. Underförstått att muslimer tenderar att inte göra det. Vidare går han loss med en bisarr jämförelse mellan ”kommunismen, nazismen och nu (sic!) den islamiska fundamentalismen”. Han talar om ”den tredje globala ideologin med totalitära ambitioner under de senaste hundra åren”. Han talar förstås i nattmössan, men poängen är att utmåla muslimer som hot och vinna billiga poänger på att framstå som ”handlingskraftig” mot detta onda. ”även om de islamiska terroristerna har Koranen och inte ’Mein Kampf’ som bibel påminner deras mentala struktur och världsbild om den tyska nationalsocialismens” skriver Malm. ”Mental struktur”. Jämförelse mellan Koranen och Mein Kampf. Smaka på det. Malm börjar, och i vårt korrupta och korkade medielandskap hänger de massproducerade ledarskribenterna på. I ett läge då USA massmördar oskyldiga människor runt om i världen är det förstås passande att ha ideologiska stormtrupper i form av ungliberaler som Malm, som skapar det lämpliga idéklimatet för att dessa övergrepp ska kunna fortgå.

För det andra är Malms syfte det sedvanliga stödet till en brutal, rasistisk terorrstat; Israel. Malm blandar bort korten. Han lyfter fram oacceptabla men marginaliserade terroruppmaningar, för att dölja huvudfrågan: att palestinskt motstånd mot ockupationen är legitimt och framför allt självklart. Palestinier kommer att fortsätta kämpa mot ockupanterna, liksom irakier idag gör. Kolonialismens radskrivare kanske inte begriper den ”mentala struktur” som gör att människor inte låter sig slaktas och förnedras, utan reagerar. Men så länge ockupationen består, består motståndet.

PS. I förra ”Ali har ordet” tog jag upp ja-sidans argumenationshaveri. Sedan dess har haveriet fördjupats. Sören Gyll har gått ut och lekt Gudfadern och velat tysta enskilda ministrar i Sveriges regering. Sådan är ”näringslivets” demokratisyn. På DN Debatt 23/8 samlas ”nitton kända kulturarbetare”, från ”den liberala högern och den internationalistiska, frihetliga vänstern” för att fullborda chic-vänsterns kollaps. Människor som inte vet ett dyft om vanligt folks livsvillkor uttalar sig här om att vi ska ha ”nya influenser, mer av nya tankesätt och livsstilar och mindre av inskränkthet och jantelagstänkande”. Visst är det härligt med det nya greppet att flytta makt från folkvalda organ till hemliga direktörsmöten. De nya livsstilar som den europeiska massarbetslösheten föder måste bejakas. Och fy för inskränkta kollektivavtal. Bättre då att vara springvikarie och kompensera sin låga lön med att sjunga sånger av Arja Saijonmaa.

Med kamratliga hälsningar,

Ali Esbati
030824

Imperialism är fortfarande inte okej

Den relativa tystnaden i media kring kriget i Irak är skrämmande. USA fortsätter sin imperialistiska ockupationspolitik och Mr Bush förhandlar med sina oljekompisar på högvarv. Men var var massförstörelsevapnen?

Amnesty rapporterar om illegala fängslanden och övertramp mot mänskliga rättigheter, men vem bryr sig? Vi måste bry oss.

Det är inte okej att ockupera ett land och döda civilbefolkning för sina egna ekonomiska intressens skull. Vi kräver att få veta vad som händer i Irak. När ska FN få spela den ledande rollen i fredsprocessen? Kommer den dagen när engelska och amerikanska militära styrkor ställs till svars för att ha skjutit demonstranter och torterat fångar?

Istället för att en gång i veckan rapportera om incidenter i Irak krävs en nyhetsrapportering av Iraks demokratirörelse och de övergrepp som det irakiska folket får utstå.

Ung Vänster förbundsstyrelse
030817

Om att tappa greppet

När man deltagit i några politiska debatter upparbetar man en känsla för när en debattdeltagare börjar tappa greppet. En del skrattar hysteriskt och tillgjort. Andra försöker vinna sympati genom att spela oförrättade. Unga liberaler tar plötsligt upp Sovjetunionen, oavsett vad debatten handlar om. Nu kan det hur som helst konstateras: Ja-sidan har börjat tappa greppet.

Ta statsministern. Först skulle alla i Katrineholm få billigare villalån. Så åkte han på cykelsemester och blev ångerfull. Nu skulle det kanske inte bli så. Men han ”kände” att det skulle bli bra. Och viktigast var förresten barnbarnen. Eller nej, freden.

Haveriet går vidare i en intervju i SvD där Persson använder det gamla goda ”tvärtom-tricket”; alltså att säga den raka motsatsen till hur det ligger till och hoppas på det bästa. Till exempel: ”De senaste åren har varit en näst intill övertydlig demonstration av Europaprojektets fredskaraktär, både i östeuropa och på Balkan”. Och samme Persson som sa att vi skulle ge ”oförblommerat” stöd till USA när de bombade oskyldiga afghaner tycker att det behövs en motvikt mot USA. Sen avslöjar han en total sensation: ”Det finns inga inslag av superstat”, säger han. Oj. Alla de tusentals byråkrater och politiker som dagligen arbetar för en överstatlig utveckling och gärna erkänner det, har alltså missuppfattat vad de själva håller på med. Och det har också kritikerna. Skönt.

”Tvärtom-tricket” visar sig för övrigt vara helt centralt i det ”vänster-ja” till EMU som några glada debattörer argumenterar för (t.ex. i DN 23/6). De vill att demokratin ska stärkas genom medlemskap i en union som i lag förbjuder politisk inblandning i penningpolitiken, att valutaspekulation ska bekämpas genom deltagande i ett samarbete som uttryckligen förbjuder hinder för valutatransaktioner, stärka välfärden i en monetär union som arbetsgivarna vill ha just för att den skapar tryck för ”nödvändiga reformer”, samt stärka de nationella demokratierna genom att avskaffa nationalstaternas möjlighet att bedriva ekonomisk politik över huvudtaget. De konstaterar vidare att Lula blivit president i Brasilien.

Sent ska vi också glömma Arja Saijonmaas omtänksamma argument för svenskt EMU-medlemskap: ”Det förvånar mig inte att det svenska folket mår psykiskt så dåligt. Det fattas näring för själen, drömmar och visioner”.

Varför blir det så? Det är inte så svårt att se. Brist på kontakt med vanligt folks livsvillkor och problem genererar ett ja till EMU. Den elit som försöker baxa in oss i en antifolklig unionen där de flesta är förlorare, trodde att deras titlar och pengar skulle göra folkomröstningen till en formalitet. De är jävligt förvånade. Visst – med en närmast obegränsad kampanjkassa har man råd med ett och annat. Men jag tror det finns gränser.

Göran Persson, stackaren, ser sina chanser att bli EU-president försvinna i horisonten. Men sorry. Landsfaderprylen funkar inte varje gång, särskilt inte när man byter argumentation som andra byter underkläder. Den 14 september är vi många som gärna vill ge etablissemanget en rejäl käftsmäll. Om vi faktiskt går och röstar nej, kan det också bli verklighet.


PS. Idag ligger de flesta svenska krigshetsare mycket lågt. De olagliga angreppskrigen mot människor i Afghanistan och Irak är avlösta av ockupationer. Den sedvanliga koloniala rasismen skiner igenom. Liksom ockupanternas förvåning över att folk inte vill bli förnedrade och ockuperade. I Irak gör människor från alla möjliga grupper motstånd. USA svarar med att skjuta civila och journalister samt pumpa ut folkets olja från landet. Men vi glömmer inte. Och glömmer gör inte heller de miljoner och åter miljoner människor runt om i världen, som bekämpar och kommer att bekämpa imperialismen. USA ur Irak!

kamratligen,
Ali Esbati

Stockholm 030818

Ungliberaler demonstrerar FÖR militärstyre

Tisdagen den 19 augusti uppmanar liberala ungdomsförbundet utanför Venezuelas ambassad i Stockholm. Demonstrationen betecknas på förbundets hemsida som en demonstration ”för Venezuelas demokrati och mot Hugo Chavez”.

– Detta är en av de mest absurda demonstrationsuppmaningar jag sett i Sverige, säger Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster. Man uppmanar alltså till demonstration mot Venezuelas folkvalde president, i ett läge då Venezuelas demokrati ännu hotas av militärkupp och av finansiella oligarker. Och så har man mage att kalla det en demonstration ’för demokrati’. Det är vidrigt.

– Normalt brukar vi inte ta notis om liberala ungdomsförbundets aktiviteter. Det är en obetydlig organisation som mest ägnar sig åt att föda upp ledarskribenter åt borgerliga tidningar. Men nu hoppas jag att demonstrationen blir uppmärksammad. Det är faktiskt riktigt tokigt att man kan hetsa för regelrätta militärkupper i Latinamerika.

– å andra sidan har den här utvecklingen åt det blåbruna hållet pågått ett tag bland svenska liberaler. Folkpartiet och dess ungdomsförbund har hört till de mest ivriga anhängarna av massdödande av oskyldiga i Mellanöstern. De har till och med velat sända svensk trupp att delta. Och när det gäller Venezuela så minns vi hur ”liberalen” Per T Ohlson hyllade militärkuppen mot den folkvalda regeringen, som drevs fram av mäktiga ekonomiska intressen i april förra året. Och när massiva folkliga protester återförde den valde presidenten till makten kallade Ohlson det för en mörk dag.

– ändå trodde jag inte att liberala ungdomsförbundet kunde gå så långt. Snart är det trettio år sedan den USA-stödda militärkuppen i Chile 1973. Allendes regering var också en folkvald vänsterregering – inte perfekt, men folkvald – som störtades med en blodig kupp. Jag undrar om liberala ungdomsförbundet idag skulle kalla den kuppen en ”seger för Chiles demokrati”. Deras Venezuelademonstration är hur som helst lika osmaklig, avslutar Ali Esbati.

Festival mot EMU i Badhusparken 20-22 Augusti

Under tre heta sensommardagar i slutet av Augusti anordnar Ung Vänster Piteå en drogfri, gratisfestival mot EMU i Badhusparken.

Under festivalens tre dagar kommer debatter och utfrågningar att hållas, seminarier att anordnas och konserter spelas. Bland artisterna som uppträder finns den kände trubaduren och vissångaren Pierre Ström, hiphop-gruppen DJ Freys Foonky Backpackers från Luleå, Karin åberg från älvsbyn, Eva-Stina Nordqvist från Luleå, Fatal Tragedy från Kiruna och Grön Ungdom Piteås band. Fler artister är dessutom på väg att bokas.

Festivalen får besök av ett antal framstående personer i nejkampanjen. Bl.a. den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Kalle Larsson, Tamara Spiric från Invandrare mot EMU, Paavo Arhinmäki förbundsordförande för Finlands Vänsterunga och många fler. Kalle Larsson har utmanat Agnes Szögi på debatt och Tamara Spriric har utmanat folkpartiets Anna Grönlund.
Inga definitiva svar har dock kommit från JA-sidan.

Alla nejorganisationer har dessutom inbjudits att finnas i Badhusparken med bokbord och material. Fredagen den 22/8 kl. 14.00 har alla också inbjudits till en stor demonstration mot EMU med avgång från Badhusparken. Talar gör Kalle Larsson samt lokala företrädare för NEJ-sidan.

– Festivalen kommer att bli riktigt lyckad och vi hoppas att så många som möjligt kommer att besöka Badhusparken under dessa tre dagar. Extra kul är det när så pass många lokala och regionala band ställer upp och spelar mot EMU, säger Emelie Christianzen från Ung Vänster Piteås festivalgrupp.

Se festivalens hemsida www.nejfestival.tk för vidare uppdateringar och senaste nytt om vad som händer i kampanjen.

För mer information, ring
Joel Karlsson, Ung Vänster Piteås festivalgrupp
0736/15 30 37
joel.karlsson@ungvanster.se

Festival för ett fritt Palestina

Torsdagen den 14 augusti mellan klockan 12.00 & 21.00 samlas hundratals människor till en gratisfestival under parollen ”Festival för ett fritt Palestina” i Vasaparken i centrala Stockholm.

Festivalen fylls med musik av artister som Nabila, Sam E och Snook. Under festivalen kommer besökarna att erbjudas föredrag om situationen i Palestina och reseberättelser från fredsaktivister som besökt de ockuperade områdena i Gaza och Västbanken.

Festivalen syftar till att lyfta debatten runt konflikten i mellanöstern och fungera som ett forum för allmänheten att diskutera situationen.

– Israel agerar på alla plan som en apartheidstat gentemot det palestinska folket. Förtrycket tar sig form i en rad brott mot folkrätten, såsom den olagliga ockupationen av palestinska områden i Mellanöstern. Detta är oacceptabelt och måste därför uppmärksammas internationellt, säger Tove Fraurud, distriktsordförande för Ung Vänster Storstockholm.

Många olika organisationer är representerade på festivalen med bokbord, debattörer och föreläsare.

För mer information eller frågor kontakta Eveliina Sinisalo, ombudsman Ung Vänster Storstockholm: 070- 432 84 84

Ja-sidan gör bort sig med kvinnosatsning

– Ja-sidan talar om ökat inflytande och om samarbete för att stärka kvinnors situation. Det är ett hån. För det är ju precis tvärtom. Verkligheten motsäger dem på varje punkt. På så sätt är det väldigt välkommet att ja-sidan nu ger sig in i debatten så här. De skämmer ut sig, säger Breitholtz, Ung Vänsters ansvarige för jämställdhetsfrågor.

Hon är en av de kvinnliga debattörer som reagerar starkt på att fyra prominenta kvinnliga politiker – Anna Lindh (s), Margot Wallström (EU-kommissionär), Marit Paulsen (fp) och Gunilla Carlsson (m) – nu ska samarbeta ytterligare för att att ge ja-kampanjen inför folkomröstningen ett lyft.

– Det här elitens kvinnor. De verkar helt sakna kontakt med de problem som en mycket stor majoritet av Sveriges kvinnor konfronteras med. Ett EMU-medlemskap innebär tryck på ytterligare nedskärningar i offentlig sektor. Den europeiska centralbanken har uttryckligen krävt det av medlemsländerna. Vi vet vad det innebär för kvinnors möjligheter, när till exempel barnomsorg och äldrevård privatiseras.

– Målet inom EU-området fram till 2010 är att ynkliga 33% av barnen skall ha tillgång till dagis. Målsättningen är att bara 70% av den arbetsföra befolkningen ska vara sysselsatt. För kvinnor är det pinsamma målet 60%. Jämför man kvinnors sysselsättningsgrad i Sverige med hur det är i EMU är det också uppenbart att skillnaderna är stora. Det beror just på den skandinaviska välfärdsmodellen och den kommer att utsättas för mycket hårt tryck vid ett EMU-medlemskap.

– Det knäppaste är nog Marit Paulsens påstående om att svenskarna passar så bra i EU eftersom ”konsensusträvande, konflikträdsla och lagomtänkande” är honnörsord i Bryssel. Då har man inte förstått särskilt mycket av vad kvinnokampen handlat om. Det som förbättrat kvinnors situation runt om i världen är knappast ”konsensusträvande, konflikträdsla och lagomtänkande”. Precis tvärtom. Det är att man påpekat att det finns konflikter och tagit de konflikterna. Om folk resonerat som Marit Paulsen hade inte någonting hänt.

– Anna Lindh & co. verkar tro att kvinnor är korkade. De kommer nog att bli förvånade när de ser att folk inte låter sig luras. Jag läser i DN att dessa fyra ska ”ge ja-kampanjen ett lyft”. Visst behöver ja-kampanjen ett lyft, men det här är ett magplask, avslutar Tora Breitholtz.

För mer information, kontakta Tora Breitholtz: 08 – 654 31 00 eller 070 – 739 97 07.

Sida 1 av 212