Jag vill ha ett riktigt apotek!

Apoteksmonopolet faller! utropade de borgerliga dagstidningarna upphetsat när EG-domstolen igår, den sista tisdagen i maj denna kalla vår, tillkännagav sin dödsdom över ännu byggsten i den svenska modellen. Vårdminister Ylva Johansson menar samtidigt i en rakt motsatt tolkning att monopolet inte alls faller på grund av domen. Allt kommer förbli som vanligt.

En lätt deja-vu upplevelse infinner sig. Det här har vi ju hört förr. Med en regelbundenhet lika pinsamt förutsebar som PG Gyllenhammars grunda nyårsbetraktelser i DN, dyker EG-domstolen ner i den svenska debatten med utlåtanden över om olika delar av våra offentliga lösningar är förenliga med EU-rätten. Oftast finner domstolen att de inte alls är det. Men varje gång blir det ändå en tolkningsstrid där socialdemokraterna envist framhärdar i att ingenting behöver förändras: Vi kan vara med i EU utan att behöva rucka på vår välfärdsmodell. Man skulle vilja kunna hålla med dom.

Men tyvärr är det snarare så att det som nu kommer ske med apoteksmonopolet är detsamma som bit för bit inträffar med spelmonopolet, systembolaget och andra offentliga monopol: de undergrävs och kringsskärs av undantag, deras särställning och särfunktion urholkas och tillsist är det inget annat kvar av dem än ett frågetecken över varför de drivs i statlig regi, eftersom de beter sig som vilka företag som helst.

Vad är då poängen med ett apoteksmonopol? Skulle inte tillgängligheten öka om man kunde köpa receptfria (och möjligen även receptbelagda) mediciner i alla butiker? Skulle inte det vara bra?

Det finns många skäl till varför de offentliga monopolen en gång har byggts upp och skall värnas. Det handlar om rättvis och lika tillgång till lägsta möjliga pris, för alla. För min egen del, som obotlig hypokondriker, vill jag ha kvar apoteksmonopolet för att jag vill kunna lita på min pharmacept.

I dessa dagar av väntan på domslut från EG-domstolen, har landets alla ICA-handlare åkt som jehun i sina stadsjeepar med upphetsade svettpärlor glänsande i den överkammade flinten och träffats för att planera hur de snabbt ska förmå ta en stor del av den svenska läkemedelsmarknaden, en marknad som initialt beräknats vara värd 4 miljarder kronor (innan Marknadsföringen (förlåt: Informationen) kommit igång).

De här ettrigt planerande farbröderna utgör ett av skälen till varför jag inte vill bli av med apoteksmonopolet. Jag litar inte på dom.

Jag litar inte på att de verkligen objektivt och utan egna intressen ger mig rätt råd om jag går in och rådfrågar dem om vad jag ska göra när jag (ännu en gång) tror att jag fått borelia. Jag tror nämligen att de först av allt vill sälja sina varor till mig (herregud, de är ju ICA-handlare, det vore brottsligt av dem att inte försöka sälja!).

Jag kan vara paranoid, jag kan ha fel, men spelar det någon roll? Blotta misstanken om att den som skall råda och vägleda mig i frågor om medicinanvänding, kan ha andra intressen än att ge mig ärliga svar, ger mig kalla kårar. För jag kan inte tillräckligt mycket om läkemedel eller sjukdomar för att genomskåda dem.
Säger min pharmacept att jag nog borde ta den eller den medicinen för säkerhets skull, då gör jag det.

Och på den vägen kan lika stora hål komma att grävas i min plånbok som i min mentala hälsa. Våra pharmacepter är på samma vis som läkare och sjuksköterskor eller för den delen lärare, präster och imamer, våra rådgivare i tillvaron. Vi måste kunna lyssna på dem och lita på dem utan att tveka. Men står de med en reklambroschyr eller en twix i andra handen är det mycket svårt att inte undra vem de egentligen jobbar för.

Här har vi en av poängerna med det offentliga apoteksmonopolet: apoteket skall tillhandahålla både kvalificerad rådgivning och kvalitetssäkrade läkemedel. Utan baktankar. Apoteket är en del av sjukvårdssystemet, som sådant måste det bevara sin självständighet gentemot privata vinstintressen.

Därför är det sorgligt om apoteksmonopolet nu som så många andra offentliga monopol kommer offras på EU-rättens altare. Inte för att staten skulle förlora inkomster, men för att vi helt enkelt får en mer opålitlig medicinrådgivning och en medicinförsäljning som, likt all privat försäljning, är inriktad på att lura oss, inte hjälpa oss. För det är ju det försäljning går ut på, att övertala, inte att lyssna. Att alltid sälja, inte att sälja ibland.

Herregud vad det kliar, kan jag vara allergisk mot något? Bäst att springa och fråga Stig på ICA och hoppas att han vill mig väl.

Erik Berg, Ung Vänsters verkställande utskott 050601

Ung Vänster kommenterar polisanmälan

Ungdomsstyrelsen beslöt under tisdagen att avbryta dialogen med Ung Vänster och istället polisanmäla förbundet. Ung Vänsters förbundssekreterare Clara Norberg Averbo är förvånad:

– Ungdomsstyrelsens agerande är ytterst märkligt, menar hon. Det är oförsvarbart att ungdomsstyrelsen sätter mediala ”resultat” före seriös granskning och konstruktiv dialog. Vi har på ett flertal sätt styrkt de uppgifter vi lämnat i vår ansökan och på alla sätt varit ungdomsstyrelsen behjälpliga när vi fått nya frågor om underlaget, säger Norberg Averbo.

Anmälan grundad på tveksamma uppgifter
Ungdomsstyrelsen grundar sin anmälan på uppgifter från en enskild föreningsrevisor i ett av förbundets 22 distrikt som kontaktat ungdomsstyrelsen för att ta tillbaka en tidigare underskrift. Nämnda revisor har under våren lämnat såväl Ung Vänster som vänsterpartiet och vänsterns studentförbund med motiveringen ”Gud visade mig att jag hade fel. Därför kom jag fram till att jag måste lämna vänstern.”

– Det är beklagligt att en erfaren kamrat på det här sättet klipper alla band med sitt tidigare liv, säger Norberg Averbo. Men det som är upprörande är att ungdomsstyrelsen väljer att ta till en så drastiskt åtgärd som polisanmälan istället för att ge oss möjlighet att kommentera uppgifterna.

Intern granskning tillsatt
Ung Vänster kommer nu att göra en intern granskning av inrapporteringarna från det aktuella distriktet. Clara Norberg Averbo menar att hon inte haft anledning att misstro de uppgifter som lämnats, men tycker att de anklagelser som nu kommit fram ska tas på allvar.

– Vi har kopplat in revisorerna, som tillsammans med ansvariga i förbundsstyrelsen ska se över rutiner kring registerhantering och granskning i distriktet. De har även fått i uppdrag att leta fram verifikat som styrker att alla medlemmar i distriktet betalat medlemsavgift det aktuella underlagsåret.

Myndigheten del i mediadrev
Ung Vänster är missnöjda med hur ungdomsstyrelsen hanterat den granskning de utfört. Samtliga ungdomsförbund har anklagats för bidragsfusk under våren, och lokala företrädare för en rad förbund har i media själva sagt sig lämnat felaktiga uppgifter. Trots det är det endast SSU och Ung Vänster som granskas av ungdomsstyrelsen, och trots att oräkneliga fall av oegentligheter uppdagats i SSU har dessa inte lett till någon polisanmälan.

– Det är absurt att en statlig myndighet på det här sättet tillåts falla för tillfälliga strömningar i det politiska klimatet, säger Clara Norberg Averbo. Det verkar som att ungdomsstyrelsen är mer intresserade av att hitta en syndabock än att verkligen komma tillrätta med de brister som kan finnas i bidragssystemet.

– Vi är det ungdomsförbund som under flera år varit det mest aktiva av alla. Vi har sett starka vänstervindar bland ungdomar, vilket givetvis retar makthavare och borgerliga ledarskribenter. Men jag hade aldrig trott att en statlig myndighet skulle agera så tendentiöst och osakligt som man gjort i det här fallet, avslutar Clara Norberg Averbo.

För mer information kontakta:
Clara Norberg Averbo, förbundssekreterare 070-270 86 11

"Non!"


Idag firar vi den franska vänsterns stora seger! Fransmännen har sagt nej till förslaget till EU-konstitution och därmed satt stopp för den nyliberala, överstatliga konstruktion som Europas elit försökt trycka på oss. Gårdagens resultat är en seger, inte bara för fransmännen, utan för hela den europeiska vänster som stöttat dem i deras hårda arbete. Nej-et är också ett tydligt vänsternej, ett nej till en fortsatt utveckling av ett Europa på kapitalets villkor.

Det har hävdats i svensk media, med visst mått av folkförakt, att det franska nej-et är en ”protest”-röst. Som om det vore något suspekt i att vilja protestera. När det i själva verket, för var och en som tar sig tid att förstå vad denna EU-konstitution går ut på, är självklart att protestera.

Man har också anklagat nej-sidan för att inte ha något enhetligt alternativ. Det är naturligtvis sant, men beror ju inte på att sådana inte skulle kunna existera, utan på att möjligheten att presentera dem aldrig getts någon möjlighet. Istället har den lilla grupp toppolitiker och tjänstemän som förhandlat fram förslaget till EU-konstitution presenterat Europas folk för fullbordat faktum. Att man sedan har mage att bli upprörd över att folket sedan vill något annat, är bara ytterligare ett tecken på maktens arrogans.

Den franska folkomröstningskampanjen visar också tydligt det som jag menat varit ett av de viktigaste skälen att också hålla en folkomröstning i Sverige. Nämligen att människor, då vi får en verklig möjlighet att påverka, faktiskt kan och vill förstå och ta ställning i komplicerade politiska frågor. Den franska folkomröstningen har inneburit starten för en enorm folkbildningskampanj runt om i hela Frankrike. Precis som i Sverige under EMU-omröstningen har människor på arbetsplatser, i skolor, på caféer och hemma i vardagsrum satt sig ner, läst svåra texter och diskuterat de avgörande frågorna om Europas framtid. Och i Frankrike, precis som i Sverige under EMU-omröstningen har det visat sig att folket och de som styr oss inte går i takt.

För Göran Persson borde det nu vara självklart att slå fast att Sverige inte kan fortsätta ratificeringsprocessen. Det går inte att sticka huvudet i sanden och låtsas som att ingenting har hänt. Om demokratin ska betyda något, måste det franska nej-et få konsekvenser.

Tove Fraurud
Förbundsordförande Ung Vänster

Sorgligt, SVT.


Feminismen har klivit framåt de senaste åren. När feminist då jag gick i högstadiet närmast var att betrakta som ett skällsord, är det idag något allt fler, framförallt unga tjejer, väljer att kalla sig.

Medvetenheten om att vi fortfarande lever i ett samhälle som är långt ifrån jämställt har ökat – så även viljan att göra något åt det. Under våren har debatten om mäns våld mot kvinnor fått stort utrymme, och ett perspektiv där mäns våld mot kvinnor ses som den våldsammaste konsekvensen av ett samhälle där kvinnor är underordnade snarare än ett undantag, har fått genomslag. Det stora stödet för nybildade Feministiskt Initiativ, visar att feminismen förmår mobilisera och att den feministiska rörelsen kan skrämma etablissemanget.

Det är därför inte konstigt att SVT sänder en dokumentärserie där man utsätter ROKS, riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, för en kritisk granskning. Den organisation som sticker ut hakan och tar sig utrymme måste alltid vara beredd att försvara sig mot kritik. Den feministiska rörelsen måste självklart välkomna debatt om feministisk teori och praktik, då det innebär att vi kan utvecklas och förbättrar vår analys.

Men de dokumentärer som SVT nu sänt kan knappast utgöra någon rimlig grund för en sådan diskussion. I dokumentärerna försvinner de relevanta frågorna under insinuationer, märkliga kopplingar och angrepp på hela feminismen som sådan. Det finns därför en uppenbar risk att dokumentärerna används för att trycka tillbaka en hotande feministisk rörelse, och att stödet till ROKS och andra organisationer som hjälper utsatta kvinnor dras tillbaka. En sådan utveckling vore minst sagt olycklig.

Ung Vänster gav i år sitt feministpris till ROKS, och utnämnde de ideellt arbetande jourkvinnorna till de verkliga hjältarna. Det är ett beslut vi fortfarande är väldigt stolta över. Ung Vänster delar inte på alla punkter ROKS syn på mäns våld mot kvinnor eller deras analys av könsmaktsordningen, men det förändrar inte att organisationen gör ett ovärderligt jobb i att hjälpa och stödja utsatta och misshandlade kvinnor. När samhället låtit bli att ta sitt ansvar för ett av våra största folkhälsoproblem, mäns våld mot kvinnor, har kvinnojourerna varit räddningen för tusentals kvinnor och många gånger räddat liv.

ROKS perspektiv är den utsatta kvinnans. För den kvinna som levt i en misshandelsrelation är det ovärderligt med ett forum där man slipper bli ifrågasatt och kan få villkorslöst stöd. Att ROKS så tydligt väljer sida för den utsatta kvinnan är ROKS styrka, och innebär naturligtvis också att man avstår från att ta hänsyn till andra perspektiv.

Ett av de allvarliga problemen med gårdagens dokumentär är att den framställer det som om behandling av misshandlande män skulle stå i motsättning till ett könsmaktsperspektiv. Det är naturligtvis djupt felaktigt. Istället är ju ett könsmaktsperspektiv på misshandelsrelationen en förutsättning för framgångsrik vård av misshandlande män. En bärande beståndsdel i behandlingen är att männen tvingas inse sin egen roll i upprätthållandet av en ojämlik ordning.

Ung Vänster stödjer naturligtvis vård av män som misshandlat, vi förespråkar alltid behandling istället för straff. Att öka stödet till vård och behandling istället för fängelsestraff är en sjävklar vänsterståndpunkt. Om det kan bli resultatet av dokumentären är det välkommet.

Men det som dokumentären missar är att det finns en uppenbar risk, om utgångspunkten blir den misshandlande mannen istället för den utsatta kvinnan, att fokus hamnar på att bevara kärnfamiljen, snarare än att hjälpa kvinnor att bryta upp ur destruktiva relationer. Vi kommer aldrig kunna acceptera en politik som går ut på att kvinnor ska stanna kvar hos män som misshandlar. Principen om att gå vid första slaget är självklar, och står inte på något sätt i motsättning till att därefter också erbjuda eller tvinga mannen till behandling.

Journalisten Katarina Wennstam har i den uppmärksammade boken "En riktig våldtäktsman" beskrivit hur vårt samhälles syn på män, kvinnor och sexualitet bidrar till att rättfärdiga mäns övergrepp på kvinnor. Hon visar att de män som våldtar i de allra flesta fall inte är några dreglande galningar, utan snarare en kille som betraktas av omgivningen som schyst och snäll. Hon visar också att det är vårt samhälle, snarare än feministerna, som stämplar män som "djur" som inte kan kontrollera sig själva, och att föreställningen om mäns okontrollerbara sexualitet fortfarande används i svenska domstolar. Uppfattningen om våldtäktsmän som något väsenskilt från den vanliga, schysta, svenska mannen, gör att att män som våldtagit kan upprätthålla en självbild där de inte är en våldtäktsman, och betrakta det de gjort som något helt annorlunda än galningen som hoppar fram ur buskarna. Gårdagens dokumentär bidrar väldigt uppenbart till att att bekräfta den bilden. Att Sveriges television sänder en dokumentär som saknar väldigt många perspektiv är sorgligt. För den feministiska rörelsen blir nu uppgiften att ta plats i debatten och fortsätta kampen ännu viktigare.

Tove Fraurud
Förbundsordförande Ung Vänster

För mer information, kontakta Tove Fraurud:
070-799 16 51, tove@ungvanster.se

Åre tillhör inte NATO!

I den svenska vintersportorten åre har svensk idrott genom åren visat upp sig från sin bästa sida. åre Slalomklubb har stått som värd för 18 Alpina världscupsarrangemang, många av klubbens åkare har nått internationella framgångar, med bland annat OS-guld och världscupssegrar i meritlistan.

Den 24-25 maj blir åre nu också platsen för en annan svensk paradgren, som även den rör sig på det sluttande planet: världscupen i dubbelmoral.

Sverige är ännu så länge militärt alliansfritt, samtidigt låter vi militäralliansen NATO med associerade partnersländer hålla toppmöte i Jämtland.

För så fungerar svensk utrikes- och säkerhetspolitik numera, att det som sägs är inte detsamma som det som menas. Och det som sker när vi samövar och går på konferenser med NATO, skall inte övertolkas, det är väl bra med samarbete?

Men det är svårt för att inte säga omöjligt, att inte tolka det euro-atlantiska partnerskapsrådet i åre som något annat än ännu ett närmande till NATO. Hur mycket kan vi närma oss innan vi ansöker om medlemsskap?

På Folk och Försvars rikskonferens 2005 flaggade öB, Håkan Syrén för att alla funktioner som inte är absolut nödvändiga för att delta i internationella uppdrag kan komma att avvecklas. Det gäller t ex hela ubåtsvapnet eller samtliga stridsvagnsenheter.

Det som håller på att ske är att vi bygger ett försvar som bara kan fungera i samarbete med andra länders försvar. Därmed omöjliggörs – rent praktiskt – fortsatt militär alliansfrihet. Skulle Sverige hamna i krigsfara är vi beroende av att få hjälp från annat håll. Som av en slump, samövar vi med EU och NATO.

Men några ömsesidiga försvarsgarantier har inte givits, rent formellt, mellan Sverige och NATO. Det gör vår nuvarande säkerhetspolitiska position ganska vansklig. Vi avvecklar vår egen militära försvarsförmåga utan att skaffa garantier för att vi får stöd i händelse av krig. Självklart är det bara ett övergångstillstånd, målsättningen för försvarspolitiken är att ersätta den nedrustade egna militära förmågan med ett inträde i NATO.

Under största tystnad förs Sverige in i NATO. Det sker genom att gränsen successivt flyttas för såväl definitionen av vår alliansfrihet som för vår medverkan i NATO-leddainsatser. Vid samma Folk och Försvar sade Leni Björklund att försvarets huvuduppgift är att producera militära förband som kan skickas utomlands med mycket kort varsel, ”ledda av FN, EU eller Nato”

Notera detta lilla "eller", svensk trupp skall agera under ledning av NATO om FN saknas i aktionen. Och det gör FN alltoftare, som i Irak och Afghanistan. Helt enkelt därför att stormakterna valt att förvandla FN till ett rundningsmärke. När Sverige öppnat upp för att ingå i renodlade NATO-koalitioner bidrar vi till den utvecklingen.

Innebörden i den svenska alliansfriheten har också förändrats successivt. Från den tidigare mycket tydliga praxisformuleringen "Alliansfrihet i fred med bervarad möjlighet till neutralitet i händelse av krig" har försvarministrarna avlöst varandra i gradvisa glidningar i sina utrikespolitiska förklaringar. Numera är Sverige "Militärt alliansfritt" med möjlighet till neutralitet i händelse av "krig i vårt närområde".
Den förändrade formuleringen med tilläggen "militärt" och "i vårt närområde" har öppnat upp ett bråddjup av urholkningar.

Vi deltar idag med trupp under NATO-kommando på flera platser i världen. Vi låter den främmande militäralliansen med krigsförbrytare bland företrädarna sammanträda i vår vackraste fjällvärld.
Den alliansfrihet som hållit oss utanför krig är i praktiken fullständigt underminerad. Men ändå väljer Leni Björklund och regeringen att fortsätta låtsas som ingenting kommer ske. Det är synd att det bara finns två politiska partier, folkpartiet och moderaterna, som vågar stå för den säkerhetspolitiska omsväningen fullt ut. Resten talar luddigt i sina små von Sydowskägg om det som vi alla vet: vi är påväg in i NATO med samma hastighet som en kryssningsmissil.

Det är kanske det allvarligaste. Att omorienteringen sker utan allmän debatt, trots att dagordningen uppenbarligen ligger klar sen länge. Vår (militära) alliansfrihet angår fler än militären, det är en angelägenhet för varje svensk medborgare. Därför kan alliansfriheten inte förhandlas bort i slutna rum och presenteras som ett fakutm.

Därför är protesterna som organiseras mot toppmötet i åre bra och nödvändiga! När högdjuren träffas trampas det friskt på gräsrötterna. Men gräset i Jämtland är tack och lov av det starkare slaget. På initiativ av Nätverket för fred och demokrati organiseras protester mot toppmötet som visar att förändringen av svensk säkerhetspolitik fortfarande inte kommer kunna genomföras utan motstånd. Vi vet vad som är på gång, vi håller oss informerade.

Protesterna riktar sig mot såväl urholkandet av svensk neutralitetspolitik som mot NATO:s och USA:s strävan efter världsherravälde.

Parollerna är:

– Inget svenskt deltagande i NATO!
– Sverige skall lämna Partnership for Peace!
– Inga svenska militära insatser utomlands utan tydligt FN-mandat!
– Mot NATO och USA:s strävan efter världsherravälde

Förutom demonstrationer ordnas en mängd andra folkliga aktiviteter mot toppmötet under de två dagarna i Jämtland. Jämtland och åre tillhör inte NATO, inte de här dagarna heller.

Protester ordnas också på andra håll i landet. Läs mer på t ex: http://www.motkrig.org/

Erik Berg
Ung Vänsters verkställande utskott
Stockholm 050522

Allians mot Sverige

Bor du i rätt del av Sverige hade du i förra veckan möjligheten att se en kringresande cirkus.

Med orangea t-shirts och ballonger satte sig de borgerliga partiledarna i två dagar på tåget för att uppträda med den kabaré som man lustigt nog valt att kalla Allians för Sverige. Det var uppenbart att reklambyråernas folk än en gång har klämt fram ett smart upplägg. Man kunde nästan höra barnen skratta glatt och trumpetfanfarerna klinga när man såg bilderna från den somriga turnén. Så glad Lars såg ut. Så pigg Maud verkade!


Att man valde att resa med tåg kan kanske tyckas en aning motsägelsefullt eftersom åtminstone delar av alliansen hatar tåg. Eller som moderaterna formulerar det: "regeringen [har] valt att tillmötesgå sina tillväxtfientliga samarbetspartners och avsätta en omotiverat stor andel av infrastrukturpengarna framöver till järnvägsnätet."

Man förstår att det krävde en viljeanstränging från Reinfeldt att forcera sin naturliga motvilja mot kollektiva trafikslag och färdas tillväxtfientligt. Men vid det här laget borde han ju vara rätt van vid att spela glad samtidigt som han säger något helt annat än han tycker.

Nu undvek turnén förvisso att åka på några olönsamma tåglinjer. I sin resa rörde sig de borgerliga partiledarna inom den zon som brukar kallas "den gyllene triangeln" (med spetsarna i Stockholm, Göteborg och Malmö). Det var logiskt. För även om de kallar sig Allians för Sverige, så är det bara en liten del av Sverige som egentligen räknas.

Det säger förstås inte de borgerliga partiledarna. Det vore synnerligen otaktiskt.
Men det finns mer frispråkiga borgare som säger det rakt på sak.

Johan Forsell, MUF-ordförande intervjuas i SvD (14/5) med anledning av att han vill leda ett "Stockholmsuppror ända upp i riksdagen" mot "Stockholmsfientligheten". Han menar att "det är förlegat att tro att det antal samhällen vi har i dag ska finnas kvar för evigt". Kommunerna ute i landet "har fått en massa pengar från Stockholmarna" och nu ska dom betala tillbaka. En avbetalningsplan måste upprättas, kräver Johan Forsell, så att den lata landsorten ger tillbaka det vi stulit från huvudstaden.

Lata? Menar han verkligen det? Tja, när SvD frågar om utflyttningskommunerna inte anstränger sig för att locka nya företag svarar han: "Nej, det är jag ganska övertygad om att de inte gör."

En annan frispråkig herre syntes i Debatt den 3 maj, då SVT sände en diskussion om arbetsmarknadspolitik från Trollhättan. Anders Källström, vd för Västsvenska Handelskammaren menade att de arbetslösa i Trollhättan bör inse att det inte finns något liv kvar att leva i småstäderna i framtiden. "Världen förändras, vi måste flytta dit jobben finns" sa han och förklarade: "företag idag behöver ganska stora befolkningsunderlag, de behöver tillgång till internationella flygplatser, hamnar, tekniska högskolor, universitet kanske till och med operor för att fungera." Hans rekomendation till de varslade på Lear och Duni var att helt enkelt lämna sina nära och kära, bryta upp från sina sociala sammanhang, överge sina hus och flytta till Göteborg för att söka jobb där.

Kanske kan de då till och med gå på opera.

Anders Källström gav den ogenerade flyttlasspolitiken ett nytt ansikte. Men han representerar egentligen inget annat än mittfåran i det borgerliga alternativet. Det går ut på just att företagens behov skall diktera folkets villkor. Invånarna i landet Sverige måste bli flexiblare, beredda att flytta eller sänka löneanspråken om företagen drar. Man kan inte, som gamle moderatledaren Ulf Adelsohn uttryckte det i EMU-valet "sitta i Borlänge och vänta på bidrag". Och tågresorna skall gå mellan Stockholm, Göteborg och Malmö, men inte i norrland eller för den delen till sydöstra småland.

Den borgerliga kabarén är inte egentligen en allians för Sverige utan, om något, en allians MOT Sverige.

Och under den orangea fernissan döljer sig som vanligt en mer mörkblå kulör.

ärligt talat, intet nytt under solen.

Erik Berg,
Ung Vänsters verkställande utskott,
Arlöv 050516

IG till Skolverket


– Vi går inte in i den politiska striden. Den får andra utkämpa, säger skolverkets generaldirektör Per Thullberg och ger sig in i en av de mest infekterade frågorna i skolan idag. Verket vill införa betyg redan i sjuan och införa skriftliga betygsliknande omdömen redan i femman. Per är medveten om att detta är känsligt, men han anser att detta är nödvändigt för att komma till bukt med de stora problem som han ser i skolan. De problem han sett är bland annat att eleverna inte klara de nationellt uppsatta målen.
Att elevernas misslyckande i skolan endast handlar om avsaknad av en morot och piska (betyg) är uppenbarligen en logisk slutsats i herr Thullbergs värld. I min värld är det snarare brist på pengar som torde vara problemet.

Jag har fyra syskon, jag är äldst. När jag började skolan fick jag mina skolböcker, vi fick pennor och det fanns allt som oftast en extra resursperson i klassrummet att fråga om hjälp av. Den skolan jag lärde känna var absolut inte perfekt, men att påstå att den nedrustning av statlig och sedermera kommunal skola som vi sett under de senaste 15 åren inte gett några märkbara resultat är pinsamt. När mitt minsta syskon började skolan fanns inga skolböcker att få, pennorna fick mamma köpa och resurspersonen kunde man se i himlen efter.

Där har vi problemet. En skola som rustats ner till oigenkännlighet, där barn som behöver mer hjälp inte får det, där klasserna växer och där friskolorna snor åt sig pengarna som borde hamna i den kommunala.

Ur det perspektivet är det snarare logiskt att skolan i Sverige har problem med de uppsatta målen. Och som ett brev på posten kommer krav på mer kontroll och mer betyg.

Per Thullberg, kan det inte vara så att det är rimligare av skolverket att kräva mer resurser till skolan så att alla elever har en chans att tillgodogöra sig skolgången istället för att springa borgarnas ärende och kräva störa betygshets?

Nä, jag ber nog herr Thullberg att sätta sig vid sitt skrivbord igen och tänka igenom förslaget ett varv till. När du har tänkt lite till så hoppas jag att nästa rapport snarare handlar om mer pedagogisk personal i skolan, mindre klasser, mer skolgympa, mindre betyg.

En skola som är byggd för alla oavsett bakgrund, likvärdig för alla!

Sara Svensson,
Ung Vänsters verkställande utskott,
Malmö 050511

Slut på människolotteriet!

Vid nyår begravs äntligen utlänningsnämnden. Det är en seger för oss som länge kämpat för des nedläggning, mot dem som förhalat och förlängt processen. även om utlänningsnämnden läggs ner innebär inte det att Sveriges flyktingpolitik automatiskt blir human.

Vi har i Sverige, ett av världens rikaste länder, en flyktingpolitik som fällts 9 gånger för brott mot FN:s tortyrkonvention. Det har gjort oss till föga smickrande världsetta.

Vi har en flyktingpolitik som för varje år blir mer och mer restriktiv. år 1999 var andelen flyktingar som fick stanna 45%. år 2000 var siffran 41%. år 2001 28%. år 2002 20%. år 2003 15%. Och förra året, 2004, var siffran endast 9%. Om denna takt fortsätter är vi nere vid 0% om några år. Samtidigt minskar antalet som överhuvudtaget lyckas ta sig hit och söka asyl stadigt.

Vi har en socialdemokratisk regering, som tillsammans med moderaterna, traumatiserat hundratals asylsökande barn till stumhet och apati, genom långa väntetider, misstänkliggörande och en nyckfull rättsosäkerhet. Därefter utvisar de, utan att blinka, tre av fyra av de sjuka barnen.

Sådan grymhet är möjlig bara om man slutat betrakta de asylsökande som människor och börjat se dem som siffror i en statistik. Detta är ett uttryck för gränslös cynism.

Barbro Holmberg menar att uppehållstillstånd skulle leda till att ännu fler barn skulle bli sjuka. Det går inte att tolka på något annat sätt än att migrationsministern på fullt allvar tror att någon människa avsiktligt skulle tvinga sitt barn bort från livet. Förutom att misstanken är förbluffande och upprörand i sig är det också anmärkningsvärt att hon fortfarande kan säga något sådant, trots att såväl svensk som internationell expertis visar sig vara eniga om att detta sjukdomstillstånd inte går att simulera. Regeringen Persson med barbro Holmgren i i spetsen som möjliggör svensk flyktingpolitiks utveckling. Persson och Holmberg verkar inte ha någon insikt i hur verkligheten ser ut för människor på flykt. Frågan är: vad skulle våra ministrar göra i en asylsökandes situation?

Länge har moderaternas och socialdemokraternas flyktingfientliga järnaxel odlat en myt om svensk generositet. Låt den myten en gång för alla falla död till marken. Och låt det stå fullständigt klart att vad dom än säger, så kommer snålheten i vår tid uppifrån. Det är inte svenska folket som är flyktingfientliga, det är moderaterna och socialdemokraterna . Det är inte folket som kräver att de apatiska barnen skall utvisas. Tvärtom kräver allt fler ett stopp för brutaliseringen av Sveriges flykting- och asylpolitik.

Ung Vänster ansluter sig till Påskuppropet och till kampanjen Flyktingamnesti 2005. Vi kräver amnesti åt alla flyktingar som väntar på att få sin asylansökan behandlad eller som tvingats gömma sig i Sverige utan rättigheter. Allmän flyktingamnesti är den sista möjligheten för regeringen att ta ansvar för sitt mångåriga flyktingpolitiska misslyckande. Utlänningsnämnden läggs ner just därför att den saknade insyn och grundläggande rättssäkerhet, den var inkonsekvent i sitt beslutsfattande och brast i respekt för mänsklig rättigheter. Att detta äntligen blivit allmänt erkänt kan rimligtvis inte leda till annat än upprättelse för de som tvingats in i dess människolotteri.

Ung Vänster kräver att transportörsansvaret för flygbolag i Schengen avskaffas. När ansvaret för att stoppa människor med ”ickeeuropeiskt utseende” läggs på flygbolagen skapas i praktiken en rasistisk järnridå runt EU:s gränser. Det Fort Europa som nu byggs av EU och dess anhängare tvingar människor att rikera livet för att fly hit medan gränspolisen jagar dem som om de vore brottslingar.

Visumtvånget mot 120 ”flyktingproducerande” länder måste avskaffas. Det är orimligt att kräva att flyktingar anländer med visum utfärdade av samma regimer som de tvingats fly ifrån.

Det måste bli ett slut på det pågående människolotteriet som från år till år innehåller alltfler nitlotter. Att utlänningsnämnden avskaffas är ett första steg. Vi måste nu gå vidare för att återställa humaniteten, värdigheten och rättstryggheten i den svenska flyktingpolitiken. Låt 2005 bli året då järnaxeln rämnar och insikten kommer åter att en fristad är en mänsklig rättighet.

Antaget av Ung Vänsters Riksting 2005 050508

Bort med tassarna från våra kollektivavtal, Reinfeldt!

Moderata samlingspartiet är det nya arbetarpartiet, i alla fall om man ska tro de liberala morgontidningarnas ledarsidor. Fredrik Reinfeldt har lagt på charmoffensiven, sitter i morgonsoffor och debattprogram ch talar passionerat om vikten av att miska arbetslösheten genom att öka flexibiliteten och göra det lättare för företagen att anställa. Visst skulle man kunna bli konfunderad och fundera över om man inte missuppfattat läget hela tiden.

Men tyvärr Reinfeldt, vi låter oss inte luras.

Vi vet att hans plötsliga vurmande för löntagaran inte är någonting annat än ett försök att plocka poäng hos vanligt folk inför valet. Visst kan hans snack låta sympatiskt, men vi vet att Reinfeldts våta dröm egentligen är att rask gå tillbaka till 1800-talets slavkontrakt, när man fick stå med mössan i hand och tacka ch ta emot när ett skitjobb erbjöds.

Reinfedlt säger att det är för sysselsättningens skull som moderaterna vill sänka A.kassan och sjukersättningsnivån. Men vi evet attt det inte är någonting annat än ett försök att ställa vanligt folk mot varandra. För när A-kassan är låg så tvingas folk att konkurrera om skitjobben, vilket inte bara innebär låga löner för de som tvingas ta dem, utan också leder till att lönenivån i hela samhället sjunker. Och när sjukersättningen sänks går folk till jobbet fast de är sjuka, vilket i längden ökar långtidssjukskrivningarna och utbrändheten.

På samma sätt skjuter moderaterna skarpt mot vanligt folk när de angriper kollektivavtalen. När moderaterna anklagade fackförbundet Byggnads för rasism, då de försatte ett lettiskt bolag som vägrade teckna svenska kollektivavtal i blockad, vet vi att det inte är någonting annat än et försök att slå mot hela fackföreningsrörelsen. Byggnads blockad av skolbygget i Waxholm handlade om att lettiska arbetare inte ska jobba till lägre löner och sämre villkor än svenska – och det vet Reinfedlt lika väl som vi!

Kollektivavtalen är och har alltid varit ett sätt för arbetarrörelsen att flytta fram sina positioner i samhället. Kollektivavtalets främsta syfte är att ge människor rätt till ett tryggt och värdigt arbete. Genom att driva krav på full sysselsättning, aktiv arbetsmarknadspolitik, hög A-kassam rikstäckande kollektivavtal och trygga anställningsformer så ger man också människor möjligheten att leva ett värdigt liv, utan förnedrande anställningar eller löner som inte går att leva på. Och det spelar ingen roll om moderaterna kopplar på charmen, vi säger det vi alltid har sagt. Högern har alltid varit emot allting som har flyttat fram arbetarnas positioner i samhället, och samma sak förösker de göra när de angriper kollektivavtalen, A-kassan och sjukersättningen.

Så Fredrik Reinfeldt, bort med tassarna!

Antaget av Ung Vänsters Riksting 050508

Är ni rädda för oss?

Den 29 maj kommer det franska folket få säga sin mening om EU:s nya grundlag i en folkomröstning. Regeringen och borgerligheten i Sverige vill däremot inte låta oss vara med och bestämma om en av vår tids viktigaste frågor som kommer påverka Sverige för all framtid. Förslaget till grundlag innebär en anpassning till EU:s standard, en nyliberal standard. Sverige binder upp sig till att föra en högerpolitik. En politik som innebär att vi trots segern för Nej.sidan i EMU-folkomröstningen kan tvingas in i EMU. Att den neutralitetspolitik som är djupt rotad i svenska folket kommer sägas upp. Att allt mer makt flyttas från folket i Sverige till EU:s högkvarter i Bryssel.

Genom att binda upp oss till en viss ekonomisk politik måste vi överge den svenska välfärdsmodellen med stor gemensam finansierad offentlig sektor. Målet med EU:s ekonomiska politik är ensidig inflationsbekämpning. Genom denna prioritering väljer man också en hög arbetslöshet och bortser från människorna bakom statistiken. Det är ingen slump att de flesta EU-motståndarna är kvinnor då det främst är kvinnor som kommer drabbas av nedskärningar i offentliga sektorn. EU:motståndet är också starkt inom löntagarleden. Det är vi som redan är hårdast pressade av den anpassning som har skett sedan inträdet i EU för tio år sedan. En vidare anpassning kan inte bli annat än en katastrof. Det är vi som kommer ta smällen när företagen dumpa lönerna. Det är vi som kommer ta smällen när vi inte längre har råd med subvetionerad sjukvård. Det är vårt inflytande som kommer försvinna när makten flyttas allt längre från oss.

I den nya grundlagen står det tydligt inskrivet att målet är en gemensam utrikespolitik och ett ett gemensamt försvar som till varje pris solidariskt försvarar de andra staterna i unionen. Detta innebär att Sveriges neutralitetsprincip som redan har naggats i kanterna kommer att gå under. Vi kommer tvingas strida för EU:s värderingar.

Det förslag som idag ligger innebär, som många länge har befarat, ett närmande mot ett europas förenta stater, med gemensam president, utrikesminister och tillochmed en gemensam hymn. även om väljarna röstar för en vänsterpolitik kommer det i realiteten vara omöjligt, eftersom grundlagen slår fast en nyliberal riktning med stenhård marknadsekonomi.

Att inte ge svenska folket rätt att tycka till om denna grundläggande fråga, är ren arognas. Det hävdas att vanligt folk inte är kapabla att förså innebörden av förslaget. Senast vi hörde dessa argument läggas fram var inför EMU-omröstningen 2003. En folkomröstning kom dock till stånd och vi såg hur ett medvetet folk reste sig mot etablissamanget. EU:förespråkarna i riksdagen vet att de inte är representativa för svenska folket i eufrågan och att de kommer förlora igen. Med denna bakgrund så ser vi att det är ett hån mot folket att inte hålla en folkomröstning om den nya grundlagen. Det handlar om vår framtid, det är vi som ska bestämma!

Antaget av Ung Vänsters Riksting 050508

Sida 1 av 212