Ida Gabrielsson slutar som ordförande för Ung Vänster

Efter närmare sex år som ordförande för Ung Vänster
meddelar Ida Gabrielsson idag att hon inte tänker ställa upp till omval på kongressen på Kristi himmelfärdshelgen 2011. Sandvikentjejen Ida Gabrielsson tog över 2005 efter att ha varit vice förbundsordförande och ordförande för förbundets feministiska utskott. Med sina fem och ett halvt år är hon den som suttit näst längst av alla förbundsordföranden. Det är ett oerhört stort arbete att styra hela den organisationen som idag är en av de mest betydelsefulla oppositionella röster i svensk politik. Vi har vant oss vid en ordförande som har varit en vass debattör, med sina snabba repliker och sitt stora patos.

Gabrielsson kommenterar till Arbetarbladet att målsättningen om att rusta upp organisationen och öka antalet lokala klubbar har lyckats men att mycket återstår att göra efter flera år av borgerliga regeringar och försämringar. Hon säger att vänstern behöver ta på sig ledartröjan och ta ett större ansvar för att tydliggöra skillnaderna mellan vänster och höger i politiken. Hon försäkrar samtidigt att hon även i fortsättningen kommer att vara aktiv och fortsätta arbeta mot orättvisor.

På förbundskongressen i vår väntar nu avtackningar och nyval. Ett stor tack från förbundet kommer att riktas till Ida Gabrielsson som skickligt har lyckats föra ut vänsterns budskap om jämlikhet mellan människor under en tid då klyftorna ökat. Många fina ord kommer att framföras om Gabrielssons tid på ordförandeposten. Hon har formulerat just den skarpa kritiska röst som varit ett kännetecken för Ung Vänster. På kongressen förs nu stafettpinnen vidare till nästa ordförande som kommer att leda förbundet framöver.

Uppdatering:
Nu finns en TV-intervju med Ida Gabrielsson som SVT Gävledala har gjort.

Dessutom har Radio Gävleborg intervjuat via telefon.

Nästan sex år som ordförande

Ida Gabrielsson meddelar att hon inte kommer att ställa upp till omval på förbundets kongress under Kristi himmelsfärdshelgen 2011. ”Det har varit händelserika år både för mig och för förbundet. Jag är glad och tacksam över att jag fått leda förbundet under så lång tid”, säger Ida Gabrielsson.

Varför väljer du att inte ställa upp till omval?

– Beslutet om att inte ställa upp har jag tagit för ganska länge sedan. Nästan sex år som den som representerar förbundet utåt och har det yttersta ansvaret för förbundets verksamhet är en lång tid. Nu tycker jag att det är dags att låta någon annan ta över. Det har varit händelserika år för både mig och förbundet och jag känner mig tacksam för den tiden jag har fått leda Ung Vänster. Valberedningen har fått besked och kommer att jobba med den viktiga processen att hitta ett förslag till ny förbundsledning och ordförande.

Du är den ordförande som suttit allra längst sedan 90-talet. Hur känns det?

– Haha, ja det är bara Stellan Hermansson som slår mig där. Om man pratar om tid alltså. Det har varit speciellt viktigt för mig att känna att den målsättning som vi slog fast 2005 om att ena och stärka förbundet har genomförts. Vi har fler fungerande klubbar nu än då, och jag tror att vi stärkts och insett vikten av att hålla ihop i förbundet.

Hur menar du att förbundet stärkts?

– Jag menar att vi blivit bättre på att blicka utåt och inte fastnat i det som varit lite av en sjuka inom vänstern; att i hårda tider vända sig inåt och använda både tid och kraft till att bråka inom organisationen. När vi varit som bäst är när vi sett till att finnas på skolor runt om i landet med ett utåtriktat politiskt arbete. Det är då som vi nått framgångar. Hade vi inte träffat en massa elever under valrörelsen och haft ett samlat budskap om att vi som är unga idag är den första generationen i modern tid som faktiskt fått det sämre än vad våra föräldrar hade, så hade vi inte lyckats bygga alla de starka klubbar som vi nu gjort. Vi har pratat om att vi förtjänar bättre än att användas som en slit-och-släng-vara på arbetsmarknaden, och vi har snackat om skandalen med att skattepengar som ska användas till vår utbildning går till vinst istället. Sverige har förändrats på en massa sätt under de här åren. Regeringen har slitit sönder samhället och incitamentet för att hålla ihop är inte lika tydligt för människor vid första anblicken. Men i själva verket är det viktigare än på länge med en stark organisering. Att vi lyckas gå fram tillsammans i förbundet är en förutsättning för att överhuvudtaget ha en chans mot högerns offensiv.

Vad tror du blir Ung Vänsters största politiska utmaning i framtiden?

– Arbetarrörelsen som helhet har en kris, det samlade valresultatet 2010 är det sämsta sedan allmän rösträtt infördes. Socialdemokratin är kraftigt försvagad. I ett sådant läge måste Ung Vänster ta ett större ansvar i arbetarrörelsen. Det vi gör nu kommer att spela roll för vilket Sverige vi får i framtiden. Regeringens politik har inneburit dramatiska förändringar av den svenska modellen, och de kör vidare i snabb takt. Nu måste vi helt enkelt bli bättre på att göra oss relevanta i vanliga ungdomars vardag. Det tror jag också att vi kan bli, bara vi ger oss fasen på att vi ska lyckas med det och ser till att fortsätta arbetet med att bygga Ung Vänster på varje ort i varje kommun. En stark organisation ska man aldrig underskatta. Man kan ha hur hård och bra politik som helst, men om man inte har ett förbund som står starkt på fötterna är det ingen som kommer att få veta om det.

Vad har varit bäst under de här åren?

– Det är mycket som varit bra. Jag har gett förbundet mycket i form av tid och engagemang, men jag har alltid känt att jag fått mer tillbaka av det förbund som jag alltid tyckt så oändligt mycket om.

Vad har betytt mest för dig?

– Alla medlemmar som gjort våra politiska projekt möjliga med sitt dagliga slit, de förbundsledningar jag har fått sitta tillsammans med och självklart Ida Regin som person. Om hon inte hade tagit på sig uppdraget som förbundssekreterare och utfört det på ett sånt fantastiskt sätt tror jag att förbundet fortfarande hade stått och stampat där vi började

Till sist, vad ska du göra nu?

– Nu ska jag åka på veckokurs såklart. Sedan kommer jag att fortsätta i full fart fram till kongressen, vi har ju arbetet med att lansera och driva förbundets feministiska kampanj framför oss. Men efter att jag slutat vet jag inte exakt vad jag kommer att göra. Men en sak är säker. Jag kommer inte att sluta vara en del av den rörelse som kräver frihet och jämlikhet för människor.

Ida Gabrielsson slutar som ordförande för Ung Vänster

Ida Gabrielsson valdes till ordförande för Ung Vänster första gången på kongressen 2005 och omvaldes sedan igen 2008. Efter nästan sex år som ordförande väljer nu Ida att inte ställa upp till omval.

– Det har varit händelserika år för både mig och förbundet. Jag är oerhört glad över att jag fått leda Ung Vänster under så många år och att vi lyckats genomföra den organisatoriska upprustningen av förbundet som var vår främsta målsättning när jag valdes, säger Ida Gabrielsson.

Ung Vänsters kongress genomförs under Kristi himmelsfärdshelgen 2011 och i samband med den avgår Ida Gabrielsson.

– Det finns mycket som är förbannat fel och orättvist. Sverige har förändrats i grunden under de senaste åren, och förbättringar har lyst med sin frånvaro under en längre tid. Det är riktigt lätt att leva i Sverige om du har en tjock plånbok och är välbeställd, medan vanligt folks problem ignoreras av politiken. Att jag slutar som ordförande för Ung Vänster innebär inte att jag kommer att sluta ställa krav på förändring, säger Ida Gabrielsson.

Valberedningens arbete för att hitta ett nytt förslag till ordförande sätter nu igång. Tora Breitholtz är sammankallande för Ung Vänsters valberedning.

– Ida Gabrielsson har gjort ett stort jobb under en lång tid och betytt enormt mycket för förbundet. Nu när hon har valt att inte ställa upp till omval börjar vårt arbete med att hitta ett förslag till en ny ordförande för Ung Vänster, säger Tora Breitholtz.

För mer information:
Miro Anter, pressekreterare för Ida Gabrielsson: 070-217 98 03
Tora Breitholtz, sammankallande för Ung Vänsters valberedning: 070-739 97 07

Ung Vänster ger V feministisk hemläxa över Jul

Feministisk-julklapp_internet

Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott, överlämnade under måndagen den 20 december boken ”Varat och varan” till Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly. Boken handlar om problemen bakom prostitution och surrogatmödraskap och ges som julklapp från ungdomsförbundet till partiet med anledning av partiets ställningstagande för surrogatmödraskap.

– Vi är övertygade om att Vänsterpartiet ändrar sin märkliga inställning efter hemläxan och ställer sig på kvinnornas sida i frågan om surrogatmödraskap. Det finns otaliga exempel som visar att en legalisering av surrogatmödraskap skulle leda till ökad ohälsa och maktlöshet för de kvinnor som ställer upp, säger Felicia Ohly.

Klicka här för att se ett videoklipp från överlämningen.

Om regeringens förhandsprövning av public service-tjänster

Jag vet att jag är lite efter i bloggandet, men jag tänkte ändå sent omsider kommentera regeringens beslut om att förhandsgranska nya tjänster från SVT, Sveriges Radio och UR.
Det är förstås helt makalöst. Innan public service-bolagen ska få lansera en ny tjänst, ska regeringen, efter granskning från myndigheten för radio och tv och privata mediebolag, besluta om tjänsten godkänns eller inte. SVT-Vd:n Eva Hamilton har konstaterat att SVT Play exempelvis knappast hade funnits, om de här reglerna hade funnits för några år sedan. Det får en att undra vilka nya tjänster regeringen i framtiden kommer att hindra oss från att få del av, i syfte att, som kulturministern säger säkra ”skyddet för övriga aktörer på mediemarknaden”. Public service-bolagen ska helt enkelt inte få komma med för bra idéer, eftersom det kan störa kassaflödet hos de kommersiella mediebolagen.
Kritiken mot beslutet är omfattande. Sveriges Radios VD menar att förhandsprövningen strider mot grundlagen. Vänsterpartiet har anmält regeringen till konstitutionsutskottet. En facebookprotest har hittills samlat nära 44 000 personer. Återstår att se om regeringen är mottaglig för kritiken.

Ung Vänster ger V feministisk hemläxa över Jul

Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott ska idag, måndag 20 december, önska Vänsterpartiets ledning en god jul genom att överlämna en julklapp från ungdomsförbundet till partiet. Boken ”Varat och varan” som handlar om prostitution och surrogatmödraskap ska alla i partiets verkställande utskott få, samt en föreläsning för riksdagsgruppen med Kajsa Ekis Ekman, som är författare till boken. Överlämningen sker kl. 12.00 vid riksdagshuset med förhoppningen att Lars Ohly tar emot den personligen.

– Vi är övertygade om att Vänsterpartiet ändrar sin märkliga inställning efter hemläxan och ställer sig på kvinnornas sida i frågan om surrogatmödraskap. Det finns otaliga exempel som visar att en legalisering av surrogatmödraskap skulle leda till ökad ohälsa och maktlöshet för de kvinnor som ställer upp, säger Felicia Ohly.

– Även ett altruistiskt surrogatmödraskap där kvinnan ställer upp gratis är problematiskt. Det är inte säkert att man känner på samma sätt i tredje månaden som i nionde månaden. Och exempel från andra länder visar redan i dag att det är de kvinnor som har sämst ställt som ställer upp, att de fått betalning under bordet eller blivit pressade till det av anhöriga. Även den olagliga handeln i andra länder skulle öka med ett signalsystem på hemmaplanet om att surrogatmödrarskap är okej. Barnlösheten får vi lösa på annat sätt än att utsätta kvinnor för sådana här saker, avslutar Felicia Ohly.

För mer information:
Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott: 073-400 08 09
Miro Anter, pressekreterare Ung Vänster: 070-217 98 03

Ung Vänster ger Vänsterpartiet feministisk hemläxa över jul

PRESSMEDDELANDE. Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott ska idag, måndag 20 december, önska Vänsterpartiets ledning en god jul genom att överlämna en julklapp från ungdomsförbundet till partiet. Boken ”Varat och varan” som handlar om prostitution och surrogatmödraskap ska alla i partiets verkställande utskott få, samt en föreläsning för riksdagsgruppen med Kajsa Ekis Ekman, som är författare till boken. Överlämningen sker kl. 12.00 vid riksdagshuset med förhoppningen att Lars Ohly tar emot den personligen.

– Vi är övertygade om att Vänsterpartiet ändrar sin märkliga inställning efter hemläxan och ställer sig på kvinnornas sida i frågan om surrogatmödraskap. Det finns otaliga exempel som visar att en legalisering av surrogatmödraskap skulle leda till ökad ohälsa och maktlöshet för de kvinnor som ställer upp, säger Felicia Ohly.

– Även ett altruistiskt surrogatmödraskap där kvinnan ställer upp gratis är problematiskt. Det är inte säkert att man känner på samma sätt i tredje månaden som i nionde månaden. Och exempel från andra länder visar redan i dag att det är de kvinnor som har sämst ställt som ställer upp, att de fått betalning under bordet eller blivit pressade till det av anhöriga. Även den olagliga handeln i andra länder skulle öka med ett signalsystem på hemmaplanet om att surrogatmödrarskap är okej. Barnlösheten får vi lösa på annat sätt än att utsätta kvinnor för sådana här saker, avslutar Felicia Ohly.

För mer information:
Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott: 073-400 08 09
Miro Anter, pressekreterare Ung Vänster: 070-217 98 03

Att se sig själv i andra (#prataomdet)

”Det kunde ha varit jag”, konstaterade journalisten Johanna Koljonen i ett twitterinlägg i tisdags, syftandes på anmälan mot Assange. Det blev, såvitt jag kan utläsa ur twitterflödet, starten för den nu, tre dagar senare, vitt spridda och omdiskuterade hashtaggen #prataomdet.

Våldtäkt är enkelt. ”Allt som händer efter ett nej är våldtäkt”, är en vanlig vardagsdefinition, som de flesta är eniga om. Men i konkreta, reella fall är det ofta svårare. Då kommer förklaringarna och ursäkterna. ”Inte han som är så trevlig”. ”Hon retade nog upp honom”. ”Våldtäkt är förstås fel, men är det inte ofta så att tjejer helt enkelt ångrar sig efteråt och polisanmäler falskt?”. ”Han var ju så full”. Principen är inte längre så självklar. Bjästafallet är ett typexempel.

Men för att komplicera det hela ytterligare, finns det något som är ännu krångligare. Gråzontillfällena. Ni vet, sådana där gånger då man känner att det blev fel, att gränser överträddes. Man ville först, men inte på det sättet eller plötsligt inte längre. Man kanske inte sa något, men visade att man inte ville. Eller så spelade man med, för att inte behöva ta en diskussion. Man kanske var kär och ville att han skulle gilla en, så man sa inte nej fast det var obehagligt. Efteråt kände man sig utnyttjad. Vad borde hon ha gjort? Vad borde han ha gjort?

En tjej skriver i twitterflödet: ”Jag önskar att han slutat tänka på sig själv och sett kroppsspråket, men jag sa aldrig nej tillräckligt högt. Jag viskade bara.”

För att föregå eventuella upprörda kommentarer – det handlar inte om att vare sig ändra i lagstiftningen eller att hävda att killar borde vara tankeläsare. Det handlar om att börja prata om gränsdragningarna, ansvar och vad som kan göras. För så här kan det inte få fortsätta. Förra året anmäldes (notera: anmäldes, inte begicks; enligt Brottsförebyggande rådet anmäls bara 10-20 procent av fallen) 15 500 sexualbrott i Sverige, varav 40 procent gällde våldtäkt. Det är toppen på ett isberg av gråzonssituationer. Jag tror de hänger ihop, att problemen bottnar i ojämställdheten, och att den diskussion som väckts nu är viktig för att komma någonvart med att lösa problemet.

Så gå in på twitter, sök på #prataomdet, eller på bloggen med samma namn, där det finns texter på temat. Läs, begrunda, och om du vill – prata om det själv. På twitter, här, med bästa vännen, med skolkuratorn, med din partner, på en anonym blogg, vartsomhelst. Du bestämmer.

________________________

Uppdatering: bra intervju i DN med Johanna Koljonen. Ny hemsida uppe: prataomdet.se

Av med foliehatten!

Jag blir snart galen av diskussionerna som pågår om Julian Assange och anmälningarna mot honom. Flera kloka människor har redan skrivit om det, men för att bevara min egen sinneshälsa måste jag upprepa det: håll isär tankarna!

Å ena sidan – Wikileaks är toppen, å andra sidan – det är likafullt möjligt att Julian Assange kan ha begått de övergrepp han är anmäld för, och detta måste i normal ordning prövas rättsligt. Att det senare inte är glasklart, ens i vänsterkretsar, gör mig glödande förbannad.

Som Josefin Brink skrev:

”Det slår aldrig fel. När en känd man misstänks för våldtäkt stämmer en kör av försvarare upp och vittnar om det orimliga i att ens framföra en sådan anklagelse. Det gäller i begränsade kretsar som i Bjästa där invånarna i en liten ort, med få undantag, gjorde den tvärsäkra bedömningen att den hygglige killen de alla kände aldrig skulle kunna göra något sådant.

Och det gäller i den breda offentligheten som i fallet med Julian Assange. En person som gjort så viktiga insatser för öppenhet och insyn, som satt självaste USA på pottan kan bara inte vara en våldtäktsman. De mest fantasifulla konspirationsteorier florerar därför nu om vad som egentligen ligger bakom gripandet.”

Ett exempel på konspirationsteorierna Brink talar om, kan bloggaren ”Svensson” få tjäna som exempel på. Han skriver:

”Utöver detta menar jag också att man på goda grunder kan ifrågasätta minst en av våldtäktsanmälningarna. Nämligen den från socialdemokraten Anna Ardin. För det är helt klart så att man kan misstänka henne för samröre med US-amerikanska underrättelsetjänster. Det är möjligt att hon inte har sådana kontakter, men de skulle kunna finnas där. Något som gör anmälan mot Julian Assange klart misstänkt som jag ser det.”

Jag har två råd till Svensson och hans åsiktsfränder: plocka av foliehatten och gå en kurs om sexualiserat våld.

Det är, för att ta till i underkant, ytterst osannolikt att de två tjejer som anmält Assange för övergrepp är utsända av CIA för att rigga en honey-trap att snärja karln i, för att sedan polisanmäla (och stå ut med publikt spott och spe i bästa Bjästa-anda), så att Sverige sedan ska utlämna honom till USA.

Konspirationsteoretikerna tyckte sig få vatten på sin kvarn när det visade sig att Anna Ardin hade twittrat om Assange dagen efter det anmälda övergreppet. Det togs som intänkt för att hon nog fabricerade det hela. Men nu ska ni få höra (här kommer den där kursen jag rekommenderade): sexualbrottsoffer reagerar inte alltid i enlighet med standardformulär 1A. I själva verket finns det inte ens något sådant formulär, något ”rätt” sätt att reagera på vid övergrepp. Det finns däremot en rad vanliga reaktioner. En del förnekar vad som har hänt. Hos en del förekommer bortträngning, en mekanism som innebär att man trycker undan känslomässiga reaktioner som är för svåra att hantera omedelbart efter ett trauma. Dissociation är vanligt, vilket kan upplevas som att man ”lämnar kroppen” under ett övergrepp. Det kan i sin tur leda till att man inte kan minnas vad som hänt efter traumat. För vissa kommer minnena tillbaka kort tid efteråt, hos andra först efter en lång tid av bearbetning, hos ytterligare andra inte alls.

Slutsatsen är att en twitter-post morgonen efter ett anmält övergrepp inte innebär att det finns belägg för att hävda att övergreppet inte har skett.

Det är, som Josefin Brink påpekar, mycket vanligt att våldtäktsoffer eller offer för annat sexualiserat våld bemöts med oförståelse och skuldbeläggande, för att de inte uppfyllde bilden av hur någon som utsatts för övergrepp ”borde” reagera. (Lästips: ”Flickan och skulden” eller ”Liksom våldtäkt, typ”.) Det är också mycket vanligt att folk i generella ordalag fördömer våldtäkt, men att de i konkreta fall bortförklarar och ursäktar den misstänkta gärningsmannen. ”Nämen inte han, som är så trevlig”-syndromet, kan vi kalla det. Inget nytt under solen, men i det här fallet – när de anmälande tjejerna fläks ut i hela världens media och konspiratörer av alla politiska färger tävlar i att skuldbelägga och misskreditera – ger det mig extra mycket magont.

Sida 1 av 3123