Första maj!

Första maj har idag firats av Ung Vänster över hela landet i strålande solsken. Tiotusentals människor har demonstrerat, ropat slagord och lyssnat till tal och musik. På de flesta håll dominerade EU-kritiska paroller och krav på folkomröstning om EU:s konstitution.
Vänstervågen hos Sveriges ungdomar visade sig även i 1 maj-tågen, på många håll var ungdomsförbundets sektion den största.

Nedan följer rapporter från några delar av landet:

Borås
Inför ca 150 personer talade Ung Vänsters Anna Morvall (förbundsstyrelsen), Pernilla Zethraeus, partisekreterare vänsterpartiet, Gustav Landström, ordförande Ung Vänster Borås, samt representant från den lokala partiföreningen.

Falun
Ung Vänster Falun ingick i samma demonstrationståg som vänsterpartiet, Irakiska föreningen, Kurdiska föreningen, Palestinagruppen i Falun samt SAC. Sammanlagt deltog ungefär tvåhundra personer. Parollerna för i år var: Arbete åt alla, Nej till EU-stat, internationell solidaritet, För ett demokratiskt självständigt Irak, Ge kurderna rätten till självbestämmande, Makten åt Irakierna och Försvara palestiniernas rätt till eget land- Nej till Bush och Sharon. Dessutom antogs ett uttalande med hopp om att utlänningsnämnden ska ändra sitt beslut om att den Iranska familjen Anhari-Riazat ska utvisas från Sverige. Ung Vänster Faluns klubbordförande Maria Källberg höll tal om Nej till EU-stat.

Gävle
I Gävle arrangerade vänsterpartiet & Ung Vänster gemensam demonstration med SAC och SUF. 300 personer lyssnade på Klara Simm, ordförande Ung Vänster Gävle, Ulla Andersson (v), mfl. Efter demonstrationen var det Gävlepremiär för filmen ”Fackklubb 459”.

Göteborg
I Göteborg samlades ca 3000 personer i Ung Vänster och vänsterpartiets demonstration under parollerna ”Väck Bryssel” och ”Rädda vårdcentralerna”. Demonstrationen samlades vid Järntorget och tågade mot Gustav Adolfs torg där Ali Esbati och Pernilla Zethraeus höll tal.

Halmstad
I Halmstad lyssnade ca 200 personer till Hanna Klang, distriktsordförande Ung Vänster Halland och Ulla Hoffman (v).

Helsingborg
I Helsingborg samlades ca 100 pers i Ung Vänster och vänsterpartiets demonstration för att lyssna på Kenny Hjälte, Ung Vänster Helsingborg, Joel Phalén, förbundsstyrelsen och Gudrun Schyman, (v).

Karlstad
I Karlstad lyssnade 200 personer till Håkan Sahlström och Torun Carrfors från Ung Vänster samt Alain Rodriguez-Garcia (v).

Kristianstad
Ca 100 personer lyssnade till Paula Mulinari & Abdulla Muhammed från (v) och Elin Pålsson från Ung Vänster.

Kungsbacka
I Kungsbacka slog man sitt tidigare rekord och samlade över hundra personer, nära dubbelt så många som socialdemokraterna. Talde gjorde Alex Bengtsson, förbundsstyrelsen och Johan Lönnroth, (v).

Linköping
I Linköping demonstrerade 300 personer med Ung Vänster och vänsterpartiet. Vid det avslutande mötet samlades 450 personer för att lyssna till bla.), Ester Thorsson, VSF och Monica Eriksson (v) Linköping.

Lund
I Lund lyssnade ca 700 personer till America Vera-Zavala & Mats Olsson, vänsterpartiet. Uppträdde gjorde Ung Vänster Skånes blåsorkester Röda Flåset och en hiphopgrupp.

Malmö
I Malmö samlades ca 1500 personer för att lyssna till tal av America Vera-Zavala & Cecilia Bengtsson från Ung Vänster Malmö. Efter demonstration och möte arrangerades musikfest med bla. Ung Vänsters egen blåsorkester Röda Flåset, Ola Magnell, Kung Kodum & Nikka Blue . Huvudparoller var: ”Sverige ut ur EU” och ”Nej till superstaten”.

Piteå
även i Piteå sken solen när ca 70 personer tågade i vänsterpartiet och Ung Vänsters tåg. Vid det avslutande torgmötet där Emelie Christianzen från Ung Vänster Norrbotten, Anneli Johansson-Eik från Piteklubben, Lennart Holm (v) Piteå och Mona-Lisa Norrman, 4:e namn på partiets EP-lista talade var deltagarantalet närmare det dubbla. Uppträdde gjorde även Ung Vänster-klubbens egen kör och framförde sångerna 1:a maj samt Bandiera Rossa.

Sandviken
I Sandviken samlades ett hundratal människor för att lyssnat till Moa Liljedahl, ordförande Ung Vänster Sandviken och Amelia Morey-Strömberg, vänsterpartiet.

Stockholm
I Stockholm samlades närmare tiotusen människor på Medborgarplatsen för att lyssna till tal av bla. Hedda Viå, Ung Vänster Storstockholm och Thomas Magnusson, ordförande vänsterpartiet Storstockholm. I strålande solsken tågade sedan demonstrationen till Kungsträdgården. Vid det avslutande mötet uppskattades deltagarna till nära det dubbla. Där talade Jens Holm, kandidat till EU-parlamentet, Tove Fraurud, förbundsordförande Ung Vänster och Lars Ohly, partiledare vänsterpartiet. Efter talen fortsatte festen med Advance Patrol och Latin Kings.

Uppsala
I Uppsala tågade ca 500 personer från Vaksalatorg till Slottsbacken, där Enköpingsbandet "Kort Varsel" underhöll och Ingrid Burman (v), Anna Saltzman distriktsordförande Ung Vänster Uppsala mfl talade.

Visby
I Visby samlades 250 personer i Ung Vänster och vänsterpartiets demonstration som för övrigt var den största på ön. Sanna Wickman från Ung Vänster och Lars Siggelin och Kaj Boström från vänsterpartiet Gotland höll tal. Huvudparoll var ”Stoppa EU-staten!”

Västerås
Ca 250 personer lyssnade till tal av bl.a. Kalle Larsson (v) och Linn Wegemo, Ung Vänster Västerås.

Växjö
I Växjö demonstrerade 162 personer i Ung Vänsters, VSF:s och Vänsterpartiets tåg. Parollerna var "Solidaritet för Palestina" och hela arrangemanget gick i den internationella solidarietetens tecken. Demonstrationståget gick dryga en till en och en halv kilometer och slutade vid IOGT-NTO:s hus på Vattentorget. Där höll VSF:s ordförande Lena Malmberg tal, Ung Vänster representerades av distriktsordförande Catherine Holt. Hon höll ett tal som handlade om Palestina.

Umeå
Trehundra Umeåbor samlades för att lyssna på Ung Vänsters Petter Magnusson och Clara Norberg-Averbo, Tamara Spiric, (v) och Lisa Englund, VSF.

För mer information, kontakta Tove Fraurud:
070-799 16 51, tove@ungvanster.se

Första maj-tal Stockholm, Kungsträdgården 2004

Vi kan. Så enkelt kanske socialismen kan formuleras.
Vi kan. Vi kan bestämma.

1 maj är dagen med röda fanor i solen, slagord som ekar, glädje och ilska och kamrater överallt.
1 maj är dagen då vi firar våra segrar och tar sats mot nya.
1 maj är också dagen med både de stora och de små perspektiven. Det är dagen då man i samma demonstration kan hitta slagord om världsfred och socialism men också banderoller med krav på fler replokaler och gratis busskort.

Och kanske är det precis så vänstern borde vara alla dagar. De som pratar om de vardagliga problemen men också de som lyckas förena det med de långsiktiga målen.

Vi i vänstern ska vara klasskamraterna man vänder sig till när skolan suger, de där tjejerna som stödjer en mot killarna som tar all plats, arbetskamraterna att lita på när chefen bråkar, grannarna som kämpar mot högre hyror, förortsungarna som kräver en fritidsgård, landsbygdsborna som kräver att få bo kvar, de bostadslösa som kräver lägenheter. Vi ska vara hjältarna i vardagen.

Vi måste vara det och samtidigt lyckas förena alla krav på förändringar här och nu med kampen för ett helt annorlunda samhälle. För vänsterns roll får aldrig någonsin stanna vid att förvalta och försvara, vår uppgift måste vara större än så. Vi är dom som vågar säga det inga andra säger: Det som behövs är inte några små förändringar här och där, det som behövs är inget annat än en ny världsordning.

Borgerliga ledarskribenter må förfäras över att vi motsätter oss kapitalismen, de kan skriva sig blåa av upprördhet över att vi fortsätter tala om socialismen, men det spelar ingen roll. För vi andra kommer fortsätta uppröras mer av ett system som förvägrar människor mat för dagen och tak över huvudet, vi kommer fortsätta motsätta oss en världsordning där människovärde heter pengar, vi kommer fortsätta säga att vi kan. Vi kan bestämma.

14 september förra året hände något. Ett helt folk, vant vid att lyda och göra som den socialdemokratiska statsministern säger slutade plötsligt att lyda. Vi sa nej till EMU.

Trots ja-kampanjens massiva propaganda, trots att de kunde fylla stan med ja till euron-bananer och välbetalda kampanjarbetare, trots feta annonskampanjer, trots att hela etablissemanget sa åt oss att rösta ja så röstade vi nej. Trots hot och vackra löften gick vi inte på det. Vi vågade vara olydiga, och de som var olydigast av alla var sådana som jag, det var de unga, det var kvinnorna och det var LO-medlemmarna. En applåd för oss.

Segern i EMU-folkomröstningen var ett resultat av en av de mest imponerande folkbildningskampanjerna på väldigt länge. Utan alla vi som sprang i trappor, delade flygblad och höll torgmöten där vi bor hade inte segern inte varit möjlig. Vi som gick på kurser och seminarier för att lära oss om Europeiska centralbanken och räntepolitik och sen gick ut och pratade med alla vi hittade såg till att vi vann. Vi visade än en gång att motstånd lönar sig. Vi visade att vi kan. Vi kan bestämma.

Resultatet i EMU-folkomröstningen var också en tydlig markering. Valundersökningar visade tydligt att de viktigaste orsakerna till att rösta nej var välfärd och demokrati.
Välfärd, därför att det var uppenbart att EMU-projektet bara handlade om ännu mer av sån politik vi sett nog av i Sverige de senaste åren. Vi sa tack, men nej tack, till fortsatta privatiseringar och nedskärningar.
Demokrati, därför att vi tröttnat på att någon annan bestämmer. Vi vill inte ha några byråkrater i Bryssel som bestämmer över oss, men heller inga kostymklädda män i börssstyrelser, var de än sitter. Vi kan. Vi kan bestämma.

Självklara slutsatser av ett så tydligt resultat i folkomröstningen hade varit en annan politik. En politik för utbyggd välfärd och utökad demokrati. Mer självbestämmande och inte mindre. Men inte för Han Som Bestämmer. Göran Persson gick istället glatt ut och presenterade ett förslag på sänkt bolags- och förmögenhetsskatt. De som förlorade var de som skulle belönas.

Fascinerande var att se hur etablissemanget reagerade på resultatet. Kända borgerliga debattörer tävlade med varandra i folkförakt och det där med demokrati verkade det inte så noga med längre. Deras slutsats blev att det måste vara något fel på folket, och definitivt något fel på demokratin som kunde tillåta sånt här. Dagens nyheters ledarsida uttryckte det tydligast när de slog fast att folket gärna fick vara med och bestämma om cykelställ men helst skulle hållas borta från de viktiga frågorna. Det var vi inte kapabla till. Hit men inte längre gick demokratin. På något sätt kändes det ändå uppfriskande att de äntligen var ärliga. Så tydliggjordes än en gång
skillnaden mellan höger och vänster, mellan elitstyre och demokrati. Mellan de som vill omyndigförklara oss och vi som fortsätter säga att vi kan. Vi kan bestämma.

Nu är det dags för ännu en demokratistrid. EU ska skaffa sig en ny konstitution. Argumenten, om vi får höra några, känns igen från EMU-folkomröstningen. »Det är ju egentligen inte så stor förändring, det handlar mest om att skriva på några papper« Eller så handlar det om freden. Planen var nog att se till att med så lite debatt som möjligt låta det europeiska superstatsbygget fortskrida, och en bit i taget flytta makten längre och längre bort från oss. Men vi tänkte inte låta det hända. Nu samlar vi namn för en folkomröstning om konstitutionen. En gång till ska vi lära oss nya svåra ord, vi ska diskutera komplicerade politiska frågor med alla vi känner och vi ska vinna. För vi kan. Vi kan bestämma.

Snart är det också dags för val till EU-parlamentet. Valrörelsen har varit ganska obefintlig. Kanske är det inte konstigt att människor som redan talat om vad de tycker om EU-projektet inte orkar bry sig om vem som sitter i det där låtsasparlamentet. Och visst har alla rätt att vara trötta. Men för mig finns några viktiga anledningar att ändå ta sig till sin vallokal den 13:e juni och rösta på vänsterpartiet. Jag tror nämligen att det behövs några som bråkar där nere i Bryssel, det behövs några som inte bara glatt hänger med på vad EU-byråkraterna föreslår, det behövs några som talar om för oss andra vad som händer. I EU-parlamentsvalet storsatsar rasistiska och fascistiska partier. De hoppas genom sina EU-valkampanjer få sitt genombrott och bli etablerade partier. Lågt valdeltagande bidrar till att öka deras andel av rösterna.
Inga nickedockor till Bryssel! Inga rasister till Bryssel!

Jag har talat om demokrati idag. Någon som också gör det ibland, är USA:s president George Bush. Tyvärr pratar vi om helt olika saker. Han startade krig, i demokratin och frihetens namn, mot Irak. I demokratins och frihetens namn släpptes några bomber, ganska många, och några dog, ganska många det också. Den tidigare vännen Saddam tillfångatogs och visades upp för världen. Så skulle kriget vara slut. Visserligen hade inte ett enda massförstörelsevapen hittats, men det var ju inte så viktigt längre, för nu var ju irakierna fria. Fria att vad då frågar jag mig? Vad är det för frihet att leva under ockupation? Vad är det för frihet när vägspärrar sätts upp på gatorna? Vad är det för frihet att se sina släktingar mördas av amerikanska soldater?
Den amerikanska ockupationsmakten säljer nu ut den irakiska oljan till utländska företag.
TV-bolag som inte rapporterar det som passar USA kastas ut ur landet.
Ingen irakisk regering tillåts kasta ut ockupanterna.
Det Irak har fått kan inte, hur man än vänder på begreppen, kallas frihet och demokrati. Det ska kallas vid sitt rätta namn. Det är ockupation. Låt oss säga det om och om igen: USA ut ur Irak!

Israel kallas ibland mellanösterns enda demokrati. Ett land som ockuperar ett annat land, förnedrar dess folk och avrättar de som protesterar. Att ett sådant land kan kallas en demokrati säger mer om Israelvännernas demokratisyn än om staten Israel. Israel är ingen demokrati, Israel är en rasistisk ockupationsmakt och som sådan ska den behandlas. Bojkotta Israel! Länge leve Palestina!

Det irakiska folket liksom det palestinska vägrar leva under ockupation. De vägrar och de gör motstånd. Genom motståndet säger de inte bara nej till ockupation, förnedring och förtryck, de säger också något annat. De säger att de fortfarande är människor. De säger att de vill styra sin egen framtid. De säger att de kan. I Sverige och Indien, i Palestina och Irak, i Colombia och Sydkorea fortsätter människor kämpa för just det. För sitt människovärde, för demokratin.

Alltför ofta framställs politik som något för experter. Några som tjänar på att vi tror att vi inte kan förstå, får det att låta som att det enda vi kan välja på är mer eller mindre privatiseringar, mer eller mindre nedskärningar. Trots att en majoritet av folket stödjer höga skatter och utbyggd välfärd är det inte ett alternativ. Och så undrar de varför folk slutar rösta.

Den stora utmaningen, är att mot denna bild föra fram något annat. Nästa helg arrangeras Stockholms sociala forum. Där ska människor från alla delar av den breda demokrati- och rättviserörelsen samlas för att diskutera, lära sig och formulera alternativen. Kanske är det en start på något annat, jag tänkte gå dit, hoppas vi ses där.

Till sist, vad är socialismen? Socialismen är inte en vacker dröm, den är något högst konkret, ett annat sätt att organisera samhället på. Den är ett alternativ till en världsordning som för länge sedan bevisat sin otillräcklighet.

Att bli socialist är att säga till sig själv – vi kan. Vi kan diskutera, vi kan lära oss, vi kan bli något annorlunda, vi kan förändra världen tillsammans. Vi kan besluta över allt från cykelställ till ekonomiska system.

Ensamma klarar vi ingenting, men tillsammans kan vi allt och ännu mer. Organisera dig. Första maj är en bra dag att börja. Välkommen.

För mer information, kontakta Tove Fraurud:
070-799 16 51, tove@ungvanster.se

Irak – ännu en stjärna i den amerikanska flaggan

Bara under april månad har 1100 irakier dödats av den amerikanska ockupationsmakten i Irak.

Det snabba krig som krigshetsarna lovade, den så kallade ”humanitära interventionen” och jakten på massförstörelsevapen som inte finns; den ynkliga rökridån finns inte mer.

Det hade kunnat vara roligt att se hur Bush-administrationen och dess kompisar på ledarredaktionerna vrider sig, och hur varje dag bär med sig nya lögner och bortförklaringar. Det hade kunnat vara roligt, om inte deras vidriga kolonialism hade kostat oskyldiga irakier livet, och kastat in Irak i en virvelvind av kaos och laglöshet.

Ett krig som av ekonomiska och maktpolitiska skäl genomförts mot världsopinionens uttryckliga vilja och i strid mot folkrätten har nu övergått i en fullskalig ockupation som får Israels regering att framstå som en grupp beskedliga Teletubbies.

Nu säger krigshökarna att vi måste göra det bästa av det här kriget för irakiernas skull, och att det skulle vara oansvarigt att inte fullfölja det krig som olagligen inleddes för ett drygt år sedan.

Det som USA och dess allierade håller på att bygga är inte en självständig irakisk demokrati som representerar Iraks medborgare. Det man bygger är en lydstat; ytterligare en stjärna i den amerikanska flaggan.

Det finns en enorm motsättning mellan en självständig irakisk demokrati, och ett Irak som kontrolleras av USA.

Under belägringen av Falluja uppgår dödssiffran till 600 människor, varav 200 kvinnor och 100 barn – något som människorättsaktivister försökt belysa. Den amerikanska administrationen har kritiserat nyhetskanalen al Jazeera för att man rapporterat inifrån den belägrade staden, och ett av villkoren som man ställde för ett militärt tillbakadragande var att al Jazeeras korrespondenter lämnar Falluja.

USA har fastslagit att ingen irakisk regering har rätt att avsluta den militära närvaro som man nu etablerat på irakisk mark. Ingen irakisk regering kommer få rätt att slänga ut USA ur de koloniala projekt man byggt upp. Dessutom säljer den amerikanska administrationen ut de irakiska oljetillgångarna till utländska företag, och privatiserar det bistånd man lovade till Iraks uppbyggnad. De amerikanska storföretagen som stödde Bush i hans valkampanj har sannerligen fått tillbaka sina pengar.

Vi som demonstrerade mot kriget, vi som vill att Iraks suveränitet skall respekteras har inte gett upp. Vi uppmanar till fortsatta protester, mot USA:s imperiebyggande och för ett Irak fritt från utsugning och ockupation.

Ung Vänsters verkställande utskott 040428

Rädda Komvux – rädda andra chansen!

Senaste åren har det varit mycket prat och lite verkstad vad det gäller satsningar på skolor och utbildning. Skolor hotas fortfarande ständigt av nedläggning och nedskärningar.

En av de utbildningsformer som drabbats hårdast är Komvux – möjligheten till en andra chans till grundskole- och gymnasieutbildning. Man skär ner på lärare, studiematerial och undervisningstimmar. Klasserna blir större, lektionerna färre och allt fler utbildningar ges numera endast på distans.

Samtidigt med detta föreslås i en ny utredning från regeringen att man ska införa hårdare regler för sökande som inte kommer direkt från gymnasiet. Man skriver att ”möjligheten att utbyteskomplettera betyg bör avskaffas utom för icke godkända betyg (sådana skall kunna läsas upp, men bara tillgodoräknas som betyget Godkänd oavsett faktiskt betyg)”. Det ska alltså inte gå att få högre betyg än G om man läser upp gymnasiebetyg. Det är helt oacceptabelt. På utbildningar med höga intagningspoäng är det alltså kört, såvida man inte hade toppbetyg under gymnasiet.

Problemet med personer som läser nya ämnen eller för att höja sina befintliga gymnasiebetyg på komvux, så kallade konkurrenskompletterare, ligger inte hos eleverna själva, utan i det orättvisa betygssystemet. Efter genomgången gymnasieutbildning och förvärvandet av de kunskaper som krävs för en viss utbildning, bör urval ske efter andra kriterier än betyg. Inget säger till exempel att man blir en bättre läkare, eller ingenjör, eller jurist, bara för att man fått toppbetyg i gymnasiet. Därför behövs många olika metoder för urval och antagning till högre studier.

Elevkårernas Centralorganisation har antagit ett manifest mot förändringen av intagningssystemet och försvåringen för Komvux-eleverna att nå högre utbildning. Under våren har man samlat namn och protesterat. Den 5-6 maj arrangerar man ytterligare fyra demonstrationer i Stockholm och hoppas få uppmärksamhet för den hotande diskrimineringen av Komvux-eleverna. Ung Vänster stödjer Elevkårernas Centralorganisations aktioner för att rädda andra chansen.

Skriv under uppropet på ECO:s hemsida
Slut upp på demonstrationerna den 5-6 maj!
Slå vakt om andra chansen!

Ung Vänsters verkställande utskott 040428

Tjejerna tar över i ledningen för Ung Vänster!

I helgen höll Ung Vänsters nyvalda förbundsstyrelse sitt första möte. På mötet valdes förbundssekreterare, förbundskassör, ledamöter till verkställande utskottet och två vice ordförande.

Till förbundssekreterare valdes Tora Breitholtz, 23 år, bosatt i Stockholm. Tora är uppvuxen i ångermanland, och har arbetat som administrativ sekreterare på Ung Vänsters förbundscentral. Innan dess gick hon Ung Vänsters folkhögskolekurs ”Förändra Världen” på Kvarnby folkhögskola. Har varit ledamot av förbundsstyrelsen sedan 2001. Tora kommer nu tillsammans med förbundsordförande Tove Fraurud utgöra sekretariat och yttersta ledning för ungdomsförbundet. Tove och Tora har under den konflikt som präglat förbundet under våren representerat delvis olika synsätt på vad som hänt. Förbundsordförande Tove Fraurud kommenterar valet så här:

– Jag är väldigt glad att Tora valde att ställa upp och också blev vald. Hon är en sjukt kompetent tjej med lång erfarenhet av arbete på förbundsnivå. Att vi dessutom har olika syn på vad som hänt i förbundet tror jag är en tillgång. Vi är oense om vad som hänt men väldigt eniga om vart vi ska. Ung Vänster ska bli den största ungdomsrörelsen i Sverige och den självklara organisationen för alla unga socialister och feminister!

Till vice ordförande valdes Lisa Englund, 23 år från Umeå och Anna Morvall, 22 år från Linköping. Lisa är uppvuxen i Linköping, men pluggar numera juridik i Umeå. Hon har suttit i förbundsstyrelsen sedan 2001. Anna Morvall är uppvuxen i Gröndal i Stockholm, men flyttade till Linköping för ett år sedan för att läsa historia. Valdes in i förbundsstyrelsen vid kongressen 2003.

Till verkställande utskott valdes förutom Tora och Tove följande personer:

Edvard Ankarudd, 26 år, boende i Stockholm. Arbetar som informationssekreterare på Ung Vänsters förbundscentral. Uppvuxen i Jämtland.
Alex Bengtsson, 20 år, Sundsvall. Arbetar som ombudsman för Ung Vänster Västernorrland. Uppvuxen i Halland, där han tidigare var distriktsordförande.
Anna Herdy, 20 år, Stockholm, arbetar som kassör på Ung Vänsters förbundscentral, återvaldes till förbundskassör på mötet. Uppvuxen i Värnamo.
Anna Morvall, 22 år, Linköping (vice ordförande)
Sara Svensson, 21 år, Växjö. Arbetar som ombudsman för Ung Vänster Kronoberg. Uppvuxen i Ystad, Skåne.

För mer information

Kontakta:

Förbundsordförande Tove Fraurud 070-799 16 51
Förbundssekreterare Tora Breitholtz 070-739 97 07
Vice ordförande Lisa Englund 070-975 67 01
Vice ordförande Anna Morvall 073-981 29 71

Edvard Ankarudd 070-417 63 57
Alex Bengtsson 073-645 07 79
Anna Herdy, 073-593 33 86
Sara Svensson, 070-443 23 69

Stärk fackets ställning!

Inför EU:s östutvidgning har debatten kring övergångsregler blivit hård. Göran Perssons uttalande om ”social turism” har bidragit till att göra debatt onödigt låst samtidigt som borgerliga partier vädrar morgonluft och vill sälja ut den svenska arbetsrätten.

Frågan om övergångsregler eller inte är inte självklar. Socialdemokratins argumentation för övergångsregler gör inte frågan lättare. Ung Vänster vänder sig mot argumentationen om att övergångsregler skulle behövas för att skydda vårt socialförsäkringssystem mot den hord av östeuropéer som Göran Persson tydligen tror ska ägna sig åt vad han kallar ”social turism”. Däremot kan övergångsregler inom vissa sektorer vara nödvändigt för att få tid till stärkande av kollektivavtalens ställning i den fria rörlighet som EU tvingar på oss. Men det förutsätter också att de överenskommelser som träffasts uppfyls, och att fler bindande överenskommelser för att förhindra en försvagning av kollektivavtalen och lönedumpning. Vi stödjer idén om övergångsregler under de premisserna, men samtidigt är det viktigt att komam ihåg att det handlar om just regler under en övergångsperiod. Oavsett om speciella regler finns under denna period eller inte så är det viktigaste att arbetsrätten skärps och att löne- och rättighetsdumpningen som nu pågår inom många sektorer får ett slut. De krav som den fackliga rörelsen fört fram det senaste tiden är en bra början på det arbetet.

Idag arbetar många arbetare från låglöneländer i Sverige till slavlöner, utan rättigheter, helt lagligt. Detta genom att cyniska företagare utnyttjar de hål som finns i lagstifningen kring F-skattesedlar. Detta måste få ett slut. Det är helt oacceptabelt att företag kan frångå kollektivavtal eller arbetsrättslagstiftning bara genom att lura på utländsk arbetskraft slavkontrakt. Facket måste få större befogenheter att sätta stopp för detta fusk med F-skattesedlar.

Dessutom försöker nu EU-kommissionen få igenom ett nytt tjänstedirektiv som ska förverkliga den fria rörligheten av tjänster. I praktiken innebär kommissionens förslag att utländska, EU-registrerade företag som utför tjänster i Sverige inte behöver följa svensk arbetsrättslagstiftning eller andra lagar som reglerar arbetet. Inom många sektorer innebär det i praktiken ett slut på arbetsrätt och reglering av arbetsmarknaden överhuvudtaget. Allt annat än ett bestämt nej från den svenska regeringen och riksdagenvore katastrofalt och oansvarigt.

Det är idag inte polska eller ungerska arbetare som hotar den svenska arbetsrätten eller kollektivavtalen. Det är svenska företagare som med eller utan övergångsregler är fast bestämda att lura både oss som idag bor i Sverige och de som kommer hit för att arbeta. De beslut om bland annat förstärkning av medbestämmandelagen, ett förtydligande av begreppen arbetstagare och uppdragstagare och skärpt kontroll av f-skattesedlar som socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har enats om är en bra början, men det är inte nog. De närmaste åren kommer en strid för stärkt arbetsrätt och försvar av kollektivavtalen vara nödvändig. För det behöver vi inte övergångsregler, utan permanent lagstiftning och starkare fackföreningar. Vi har valt sida i den striden.

Ung Vänsters Förbundsstyrelse 040425

Tony vågade – vågar du Göran?


Nu har också Storbritannien meddelat att man ska folkomrösta om EU:s konstitution. Snart följer Frankrike efter. Sedan tidigare har Tjeckien, Danmark, Irland, Luxemburg, Holland, Portugal och Spanien meddelat att de ska ha folkomröstningar. Nu är det hög tid att också Göran Persson och den svenska regeringen tänker till och erkänner folkets rätt att ta ställning till EU:s konstitution.

– Göran Persson är rädd för ännu ett nederlag eftersom han uppenbarligen inte har folket med sig i byggandet av Europas Förenta Stater. Men just därför måste han faktiskt fråga folket innan han går vidare, menar Tove Fraurud, förbundsordförande i Ung Vänster.

Göran Persson har tidigare meddelat att han menar att riksdagen ska ta svåra beslut av det här slaget. Något som Tove reagerar hårt på.

– Göran Persson vet mycket väl att riksdagsvalet 2002 inte handlade om EU:s framtid. Vi visste inte ens vad förslaget till konstitution skulle innehålla då, säger hon. Det är helt orimligt att påstå att dagens riksdag är representativ för svenska folket i just denna fråga och därför är en folkomröstning självklar.

Ung Vänster driver tillsammans med vänsterpartiet och många andra organisationer en namninsamling för en folkomröstning. Förutom klassiskt namninsamlande på gator och torg kan man också skriva under namninsamlingen på Internet på folkomrostning.nu

För mer information kontakta
Ung Vänsters förbundscentral: 08-654 31 00
Tove Fraurud: 070-799 16 51

Nolltolerans mot sexuella trakasserier!

Amnesty menar att våldet mot kvinnor är vår tids största människorättsskandal och släppte under gårdagen en rapport om det könsrelaterade våldet i svenska hem. Ung Vänster kan inte annat än instämma. Att nya rapporter gång på gång kan lyfta upp alarmerande fakta i dagsljuset utan att särskilt mycket händer är dessutom en skandal i sig. Nu krävs krafttag för att snacket om jämställdhet och lika rättigheter ska bli annat än tomma ord.

Idag står vi inför en situation då våldet tycks krypa allt längre ner i åldrarna. Mer än hälften av kvinnorna i åldersgruppen 18-24 år säger sig ha blivit slagna av en man, och såväl verbala som fysiska sexuella trakasserier är mer regel än undantag på våra skolor. Så länge samhället lär unga tjejer att se söta ut och hålla käften kommer de här problemen att finnas kvar. Så länge killar som beter sig illa ursäktas och dunkas i ryggen kommer skolornas jämställdhetsplaner att vara verkningslösa.

Varje dagisfröken som använder flickor som buffert och låter dem sitta mellan de ”stökiga” killarna tränar dem i att ta ansvar för killarna och sätta sin egen vilja i andra rummet. Varje lärare som beordrar kvarsittning för tjejen som ”stört ordningen” när hon skrikit och försvarat sig mot killar som hållit fast henne och slitit av hennes tröja är en aktiv del i en process där den utsatta tjejen utmålas som den skyldiga. Varje kurator som förklarar för en ung tjej att killen som slåss och retas gör det för att han är kär i henne bidrar till att normalisera övergrepp. Så får ännu en generation kvinnor lära sig att hålla tillbaka sina känslor och ännu en generation män får det bekräftat att de har rätt att sätta sig över tjejer, också dem de anser sig älska.

Vad vinner då pojkar på att tafsa på jämnåriga tjejer och kalla dem för horor? Det är enkelt. De känner sig överlägsna. Så manifesteras könsmaktsordningen, redan bland barn. Det handlar om att påminna om vem som har makten. Vi kräver istället nolltolerans mot sexuella trakasserier i skolan. Tjejer måste få möjlighet att bygga upp självkänsla och självrespekt. En nyckel i arbetet för jämställdhet är att tjejers berättelser tas på allvar, att deras upplevelser räknas.

Ett första steg är att införa feministiskt självförsvar för alla tjejer redan i grundskolan. Genom träning, diskussioner och övningar ger det tjejer möjlighet att ta sig själva och sina känslor på allvar. Tillsammans kan man träna bort det invanda sättet att alltid vara till lags, väja undan och göra sig mindre än man är. Bara genom att sträcka på sig och uttrycka självrespekt genom sin röst och sitt kroppsspråk kan man undvika att utsättas för kränkningar. Faktum är ju att ett könsrelaterat övergrepp sällan är det första som sker. Innan dess finns en process där kvinnans självkänsla och integritet kränks och bryts ner.

Om vi menar allvar med ambitionen att stoppa mäns våld mot kvinnor krävs att samhället slutar negligera och bagatellisera pojkars och killars övergrepp. Tjejers berättelser måste tas på allvar. Myten om att bara en viss sorts killar kränker tjejer och oviljan att se motsatsen måste övervinnas.

Därför kräver vi:

Feministiskt självförsvar för alla tjejer i skolan
Förbättrad utbildning i genusfrågor för alla som arbetar med barn och ungdomar
Mer stöd och ökat utrymme för skolornas jämställdhetsgrupper

Tora Breitholtz, ordförande feministiska utskottet
Tove Fraurud, förbundsordförande

Läs mer om Feministiskt självförsvar

Fördöm Israels terror!

Lördagen den 17e april utförde israeliska helikoptrar ännu en utomrättslig avrättning mot en palestinsk ledare, som vanligt i strid mot allt vad internationell rätt heter. Den här gången riktades attacken mot Hamas nya ledare, Dr Abdel Aziz Al-Rantissi. Al-Rantissi utsågs till ledare för Hamas, efter att Israel för mindre än en månad sedan avrättat den förre ledaren, shejk Ahmad Yassin, på exakt samma sätt.

Ung Vänsters förbundsordförande Tove Fraurud kommenterar Israels attacker:

– Den politik som Ariel Sharon bedriver är en politik som på inga sätt är ny. Den går ut på att tysta kritik genom politiska mord, och att olagligen och ensidigt rita om de palestinska gränserna, och därigenom stjäla ännu mer mark. Detta gör man bl.a. med hjälp av den 742 kilometer långa muren som just nu byggs inne i Palestina, i strid med Haag-domstolens utlåtande, och trots ett fördömande i FN:s generalförsamling.

– Det är en politik som i många stycken överensstämmer med USA:s agerande i Irak, och det är därför inte förvånande att George W Bush gett sitt godkännande till den israeliska regeringens vidriga agerande, både när det gäller ett befästande och permanentande av bosättningspolitiken, och när det gäller de olagliga politiska avrättningarna av palestinska ledare.

– Att avrätta palestinska politiska ledare var i början av den här intifadan något som väckte upprördhet och avsky hos omvärldens regeringsföreträdare. Idag passerar även denna terrorhandling obemärkt. Att permanenta en olaglig ockupationspolitik borde få världssamfundet att skrika högt. Idag höjer ledarna i den ”fria världen” knappt på ögonbrynen.

– Den israeliska regeringen flyttar gränserna för vad som går, och inte går att genomföra. Med USA:s hjälp har man omdefinierat sitt handlingsutrymme, och därför är det viktigt för världssamfundet att markera sin avsky mot politiken. Att statsminister Göran Persson och utrikesminister Laila Freivalds nu fördömer attacken är välkommet, men inte nog. Det är orimligt att i hårda ordalag ta avstånd från Israels terrorhandlingar men låta bli att med ett ord fördöma USA:s stöd till samma agerande. Den svenska regeringen förmår heller inte ta ställning för något så självklart som ockuperade folks rätt till motstånd. Det är ynkligt.

– Hatet och missnöjet som växer på de palestinska områdena utgår inte från de palestinska ledarna, utan verbaliseras endast av dem. Det hat som Israel skapar i det palestinska folket är ett hat som växer med varje israelisk krypskytts närvaro, med varje utegångsförbud som låser in människor i sina hem, och med varje förnedrande vägspärr som sätts upp på palestinsk mark. För varje kränkning, varje avfyrad raket, och med varje militär operation ökar det hatet, och kommer oundvikligen att spilla över, och in i det israeliska samhället. Den israeliska regeringens politik är därmed ett hot, inte bara mot det palestinska folket, utan också mot det israeliska.

– Vi som lever fria från ockupation och förtryck måste agera, eftersom de kränkningar som sker på platser som Palestina och Irak är kränkningar av lagar som satts upp för att skydda även oss. Med varje kränkning urholkas även våra rättigheter. När förtryck och ockupation är vardag, MåSTE vi agera. En fredsplan som inte talar om ett slut på ockupationen, är inte en fredsplan, utan en krigsförklaring. Den krigsförklaringen riktas mot allt vad mänskliga rättigheter står för. Och när det blir accepterat, så har ockupationsstaten Israel fått som den vill.

Drogpolitiskt uttalande

Under påskhelgen 9-10 april antog Ung Vänster ett internt drogpolitiskt uttalande på vår extraordinära kongress i Strömsund.

I Uttalandet slås bland annat fast att systembolaget skall försvaras och att försäljningen i högre grad skall återgå till överdisk betjäning. Vi menar även att systembolaget skall stängas på lördagar.

Folkölsförsäljningen måste utsättas för hårdare kontroller och handlare som säljer folköl till minderåriga skall bli av med sina tillstånd.

Ung Vänster är emot sprututbytesverksamheten och arbetar för att försöken i Lund och Malmö bör stoppas. Vi menar generella krav på utökningar av metadonprogrammen är riskabla även om metadon ibland, då tydligt medicinskt övervakat, kan vändas. även i fortsättningen måste en restriktiv och medicinsk bedömning ligga till grund för metadonföreskringingen.

Vi påpekar även det orimliga i att samhället idag lägger ner tid och resurser på att straffa missbrukare istället för att vårda och hjälpa. Enbart användandet av narktotika skall inte vara straffbart, står det i uttalandet.

Läs hela uttalandet

Sida 1 av 212