Intifadan lever – leve intifadan

Två år har gått sedan det palestinska folket inledde sitt uppror mot den israeliska ockupationen –
den andra intifadan hade börjat. Vi har kunnat följa hur den Israeliska repressionen mot den palestinska civilbefolkningen trappats upp under de här åren, hur demoleringar av palestinska hus, avspärrningspolitiken, utegångsförbuden, och brutaliteten mot upproret blivit regel snarare än undantag. Vi har också tydligt sett hur den Israeliska statens djupt rasistiska politik gentemot det palestinska folket befästs i praktiken: Genom raketbeskjutning mot civila bostäder, genom ständiga trakasserier, genom att förneka palestinier rätten att röra sig fritt, genom att förneka dem åtkomst till vård och vatten, genom att dra åt tumskruvarna för att kväva upproret.

Men det palestinska upproret fortsätter, för att grunden till problemet fortsätter.

Upprorets ursprung finns att söka i den militära ockupationen, och i den frustration, och rättslöshet som varit palestiniernas lott under det israeliska förtrycket. Behovet av en folklig motståndskamp är därför inte irrationell, eller missriktad, utan en de facto logisk följd av Israels ockupation.
Vår roll här i Sverige är en viktig del i den kampen.

Ung Vänster har ett klart och tydligt ställningstagande i Palestinafrågan. Vi stödjer det palestinska folkets krav på frihet och rättvisa, mot en israelisk överhöghet, och erkänner intifadan som det palestinska folkets kamp för självständighet och frihet.

Det palestinska uppropet går vidare baserad på viljan att vara fria. Ung Vänster stödjer den palestinska intifadan genom att driva opinionsbildning i Sverige.

Ett fundament i det arbetet är vårt fortsatta bojkottarbete av Israel och israeliska produkter.
Fler produkter måste omfattas av bojkotten, kravet på att Sverige och EU ska införa bojkott måste stärkas och på basplanet måste de fackliga organisationerna engagera sig, för att så ska ske.
Det palestinska folket måste ha en möjlighet att utveckla sin demokrati,

Idag, då Yassir Arafat – palestiniernas folkvalde president – tvingats i husarrest av Israels regering, utan tillgång till el, vatten eller förnödenheter- så kan läget inte tolkas som någonting annat än att Israel ämnar fortsätta med sin repression.

Det som för ett halvår sedan skapade rubriker är nu en icke-nyhet i svenska och västerländska medier, och det här kan inte få fortsätta. För att utveckla och stärka demokratin i Palestina måste ockupationen upphöra.

På årsdagen av intifadan uttrycker vi vårt stöd och solidaritet med det palestinska folket, och deklarerar att vi tänker fortsätta vårt aktiva deltagande i kampen för ett fritt och självständigt Palestina.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 020929

Phalén kräver ministerpost

Joel Phalén, förbundskassör för Ung Vänster och ledamot av förbundsstyrelsen samt verkställande utskottet, kräver nu minst en ministerpost för att stödja en eventuell socialdemokratisk regering. Annars hotar han att istället börja tycka om kristdemokraterna, folkpartiet och centern. I detta läge kommer han även att passivt tycka om moderaterna.

– Minst en ministerpost tycker jag är rimligt med tanke på att jag väldigt gärna vill bli minister, kommenterar Phalén.

Joel Phalén har fått ett bud av (s), som han nu bestämt avvisar. Det innehöll nämligen ingen ministerpost. De uppenbara skillnaderna i politisk uppfattning mellan honom själv och exempelvis kristdemokraterna och folkpartiet viftar han bort, och menar att det nog mycket väl skulle gå att samarbeta. Exempelvis skulle Alf Svensson kunna få ha hand om familjepolitiken och Lars Leijonborg få bli statsminister, eller varför inte integrationsminister. Själv vill han gärna bli vilken minister som helst.

– Jag är väldigt enig bakom kravet att kolla var jag bäst kan få stöd för det jag tycker. Allt annat vore tjänstefel. Dessutom vill jag väldigt gärna bli minister. Vi har bildat lite arbetsgrupper dessutom, jag och de flesta partier, berättar han.

Phalén tror inte mittenalternativet är det bästa alternativet, men när förhandlingarna ändå pågår om regeringsbildande har han inte haft något annat val i egenskap av ministerwannabe än att förhandla för en eventuell medverkan i regering. Hittills har han möts av enbart arrogans och kalla handen av socialdemokraterna, med kontrasten av mittenpartiernas samarbetsvilja.

– Visserligen tycker jag – eller har i alla fall tidigare sagt – att Alf Svenssons familjepolitik är medeltida och att Lars Leijonborg förde fram rasistiska åsikter i valrörelsen. Men det är gammaldags och förlegat att koncentrera på politikens innehåll. Höger-vänsterskalan är en produkt av industrisamhället. I det gröna, postmoderna samhället är det istället annat som är viktigt. Jag menar att alla som vill måste kunna bli ministrar. Eller i alla fall att jag måste bli det.

– En ministerpost, minst, tycker jag är rimligt. Man bör ju betänka, att jag trots allt väldigt gärna vill bli minister. Jag är väldigt enig bakom kravet att kolla var jag bäst kan få stöd för det jag tycker. Allt annat vore tjänstefel, avslutar Phalén.

För mer info kontakta Joel Phalén på 070-3035073 eller 08-6543100.

Vi regerar fett!

Valresultaten är klara. Siffrorna kommer att analyseras av mer eller mindre självutnämnda experter. Ofta är analyserna platta, på gränsen till ren idioti. Valrörelsen beskrivs som att det är just siffrorna på valdagen som bestämmer vad som hänt politiskt. Det är helt fel. Politik är inte matematik. Det finns betydligt djupare saker man behöver förstå och beskriva.

Det kommer att göras ordentliga utvärderingar också på vår kant. Men en sak gör förstås att man kan jubla en smula över själva sifferreslutatet: Vi slapp en borgerlig regering! Det var viktigt, eftersom borgarna gick till val på groteska skattesänkningsförslag och förslag om urholkning av arbetsrätten. Den politiken fick inget ökat stöd i opinonen. Därtill blev det tack och adjö i såväl Stockholms kommun som landsting – de borgerliga experimentverkstäderna får förhoppningsvis slå igen.

Detta är inte rätt läge att kommentera vänsterpartiets valresultat. Man kan alltid önska sig bättre siffror, fastän de här siffrorna gör partiets tredje bästa val någonsin, och partiet kommer att analysera och dra slutsatser. För mig är det viktiga att konstatera vad Ung Vänster gjorde och hur det gick.

Vi har gjort en fenomenal valrörelse. Det gick otroligt bra.

Vår målsättning med valet var att sätta dagordningen för debatterna på skolorna, att lyfta ett konsekvent och konkret konfliktperspektiv och att flytta fram våra positioner både när det gäller vad som sägs i debatterna och när det gäller en starkare organisering. Ett motto har varit att inte föreläsa och predika, utan att organisera och uppvigla. Det har lyckats.

Den politiska debatten på skolorna och bland ungdomar har sett helt annorlunda ut än debatten i övriga samhället. Det är i stor utsträckning vår förtjänst. SSU har tvingats flytta sin retorik en bra bit till vänster. Och konflikten mellan höger och vänster har varit det dominerande grundtemat. Inte nog med det. Den konflikten har – i skarp kontrast till hur debatten har sett ut i övriga samhället – kommit att handla om den avgörande kärnfrågan om vem som vinner och vem som förlorar på politiken, inte om diffusa ”värderingar”. Det är en stor seger. Det har tvingat borgarna att ljuga sig sanslösa på debatt efter debatt. Av det enkla skälet att de flesta människor konkret förlorar på deras politik.

Kanske ännu viktigare är att vi har lyft organisationsperspektivet i debatten. Vi har inte sagt att allting ordnar sig bara man röstar på vänsterpartiet, eftersom det helt enkelt inte är så. Istället har vi sagt och visat på att man tjänar på att organisera sig. Och vi har visat att det är effektivt. Den här valrörelsen har vi delat ut mer än dubbelt så mycket material jämfört med förra valrörelsen, då vi ändå var grymt bra. Vi har – med mycket få undantag – täckt alla de skolor, fritidsgårdar och arbetsplatser vi varit inbjudna till, och därtill bjudit in oss själva till många fler. Det har hänt väldigt många gånger att vi har varit på skolor tillsammans med något enstaka annat ungdomsförbund, medan alla andra uteblivit.

Det är inte så konstigt. Vi spelar liksom inte samma spel. För oss handlar politik inte om något sällskapsspel där vi har röd gubbe och någon annan har blå. För oss är det en livsnödvändighet, själva förutsättningen för att kunna förändra, att organisera sig.

Det har också gett resultat. Flera tusen människor har hört av sig till oss bara den senaste månaden och bett om att få mer information eller att gå med. Det är oerhört mycket viktigare än röstsiffror i valen – även om vi kan konstatera att vänsterpartiet var näst största parti bland förstagångsväljarna (18%) och att vi fick 16% av rösterna i det skolval som arrangerades av organisationen SVEA.

Valet har också bekräftat det vi länge pratat om: att vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar. På ett ytligt plan har vi sett hur blockpolitiken förtydligats. Det är bra. Men det går djupare än så. Vi har sett att det finns ett sug efter offensiv vänsterpolitik. Samtidigt har vi sett hur högern blir allt mer reaktionär och blåbrun.

Det mest obehagliga i den här valrörelsen har varit just det senare. Folkpartiet är det parti som gjort mest för att bana vägen för en sådan utveckling. De har vridit den politiska debatten i fascistisk och rasistisk riktning. Moderaternas Bo Lundgren talade redan på valnatten om att folkpartiets framgångar berodde på att de varit ”tydliga med den borgerliga politiken”. Sverigedemokraterna i Sölvesborg uppmanade människor att rösta på folkpartiet. Dessa uttalanden kompletterar bilden. Nu har vi att vänta oss ett läge då borgarna fortsätter att driva på en fascistiskt anstruken utveckling.

Ansvaret för att göra något åt det här ligger hos den breda vänstern. Strategin måste innehålla två delar. Dels behöver vi mobilisera brett mot rasism och för alla människors lika värde. Rasistiska och främlingsfientliga krafter måste mötas av folkligt motstånd. De får inte tro att de representerar folket. Dels behöver vi föra en rejäl vänsterpolitik som minskar klyftorna och tar tag i problemen i människors vardag. För att det ska kunna föras en sådan politik krävs ett tryck underifrån. Vi ska stå för det trycket.

Till sist: En valrörelse är som ett träningsläger för revolutionära praktiker. Vi är många som blivit bättre, som vässat våra klor. Det finns inga genvägar till de kollektiva erfarenheter som vi samlat på oss. Alltså både tack och grattis till alla som på olika sätt arbetat i den här valrörelsen: delat flygblad, varit ute på skolor, hållit bokbord, suttit valstuga, pratat med kompisar, ordnat möten.

Vi har blivit bättre. Men vi kan också konstatera att vi varit otroligt bra – outstanding helt enkelt. Faktum är att vi kan säga det Göran Persson har sagt på valnatten de senaste två valen – fast vi kan säga det i en mycket djupare och viktigare mening: Vi regerar vidare!

Du förlorar på högern och rasisterna – se till att de förlorar i valet!

När jag skriver det här är det bara timmar kvar tills vallokalerna
öppnar.
Valrörelsen har på många sätt varit precis som vi förutsåg. Det har
pratats mycket skit. Klyschor, floskler och allmänna påståenden har dominerat.
Ingen har väl kunnat missa att många av valaffischerna kunde ha tillhört vilket parti som helst. Vem är till exempel motståndare till "en politik för människor"? Och vem blir klokare av Jönköping-moderaternas vallöfte om att "alltid prioritera det viktigaste"?

De som har pratat strunt har gjort det för att de saknar politik
(centerpartiet) eller för att deras politik är dålig för folkmajoriteten (alla borgerliga partier).

Samtidigt har den här valrörelsen också klargjort skillnaden mellan
höger och vänster. Inte minst har vi i Ung Vänster klargjort den konflikten på landets skolor. Vi har visat att de flesta andra än överklassen förlorar på högerpolitiken. Och vi har visat att det stått mellan oss och alla andra.
Det har varit korrekt och det har varit framgångsrikt.

Det är alltså timmar kvar till vallokalerna öppnar. Du som läser det här kanske funderar på om du över huvudtaget ska gå och rösta. Tänk då om.
Gå och rösta. Du förlorar på att inte göra det.

Att rösta är inte det viktigaste man kan göra. Men det är i det här
läget ändå oerhört viktigt. När vi i Ung Vänster har gått ut i den här
valrörelsen har vi inte gjort det för att ragga röster åt vänsterpartiet. I vår valplattform har man till exempel kunnat läsa: "I valet är det viktigaste för oss att göra Ung Vänsters åsikter mer kända bland ungdomar och att få fler att inse att det krävs organisering för förändring". Så är det förstås fortfarande.

Men vi måste också konstatera att en borgerlig regering på många sätt skulle göra livet surt för många vanliga människor. Och att ett stort vänsterparti kan göra många viktiga saker – om man även kämpar efter valdagen, vilket vi ju hade tänkt.

Det finns små vänstersekter som avråder från röstning med argumentet att det inte spelar någon roll. De har fel. Ett sådant synsätt är dels korkat – det finns ingen anledning att släppa en viktig arena till borgarna – och dels är det baserat på förakt för vanligt folks vardagsliv.

Högerns kärnväljare – de rika och etablerade – de går och röstar nästan mangrant. Om man inte röstar har man därför i praktiken lagt en röst på högern. Det är uselt. För det som är bra för överklassen är dåligt för
dig.

Den här valrörelsen har också tagit en extremt obehaglig vändning.
Folkpartiet bjöd först in rasistiska partier i den politiskt stugvärmen och sedan har de plockat stora delar av dessa partiers program! Andra borgerliga partier har hängt på. Priset för det kommer att vara högt – och det kommer att betalas av oss invandrare. Och av alla andra som vill leva i ett samhälle utan rasism och främlingsfientlighet.

Vi i vänstern kommer att behöva fortsätta och trappa upp kampen mot rasismen efter valet. Men på valdagen kan man se till att rösta mot rasisterna.
Det är viktigt.

Så du som har rösträtt – se till att använda den! Rösta på vänsterpartiet.
Och så ses vi sedan i kampen, efter valdagen, så länge det behövs.

Invandrarnas fiende nummer ett!

Det är inte Lars Leijonborg som får betala priset för den valkampanj som folkpartiet nu bedriver – det är framför allt alla vi invandrare som bor i Sverige.

Folkpartiet är det etablerade svenska parti som gjort enskilt mest för att introducera rasistiska och främlingsfientliga partiers frågor i debatten. Först legitimerade folkpartiet såväl Danskt folkeparti som Sverigedemokraterna genom att ge deras företrädare oförtjänt uppmärksamhet – därefter har man helt enkelt tagit över delar av dessa partiers politik. Det är ingen slump att båda dessa partier idag jublar över folkpartiets nya linje.

Det finns ett ryskt ordspråk som säger: "Sover man med björnen, får man loppor". Nu kliar det uppenbarligen ordentligt i folkpartiet. Men det bekymrar inte ledande företrädare för partiet. Maktens grytor lockar – att vi nu fått en i många avseende absurd och obehaglig valrörelse, där rasistiska schablonbilder används i ohämmad högerpopulism, är i det sammanhanget inget problem för folkpartiet.

Det är inte särskilt konstigt. Det är ju inte Lars Leijonborg som drabbas av en rasistisk utveckling. Men vi är många som har anledning att oroa oss.

Vi minns ju hur det var sist det begav sig. När Ny demokrati gick till val på en främlingfientlig och insinuant dagordning ledde det till betydligt större problem än att de tog plats i riksdagen. De lyckades vrida hela samhällsklimatet i mer främlingsfientlig riktning. Deras grundlösa påståenden och misstänkliggöranden av invandrare och flyktingar kom att utgöra utgångspunkten för debatten i samhället. Det fick vi invandrare känna av i vår konkreta verklighet. Såväl våldsbrott som diskriminering blev större problem. Lasermannens framfart var den framhetsade kulmen på denna oroliga och förskräckliga tid.

Idag gör folkpartiet samma sak när de säger att man ska "ställa krav" på invandrare. Därmed säger man underförstått att invandrare skulle leva någon i något slags kravlös tillvaro med bidrag och privilegier. Verkligheten är ju den motsatta – ständig diskriminering, fruktlös jakt på arbete och utbredd fattigdom.

Vi känner också igen Ny demokratis retorik – nästan ordagrant – i de annonser som folkpartiet går ut med: "På några områden har det i Sverige varit tabu att öppet diskutera problem och säga som det är". Det är för det första helt fel och för det andra en exakt reproduktion av de rasistiska partiernas mytbildning.

Det är för övrigt symptomatiskt för folkpartiets syn på invandrare att man tar upp "hårdare tag" mot invandrare i samma andetag som skolan. I folkpartiets värld är invandrare omyndiga människor, andra klassens medborgare, som ska disciplineras. Redan folkpartiets skolpolitik är förlegad – som invandrarpolitik blir den direkt obehaglig.

Folkpartiets konkreta förslag om hur slagordet "arbete istället för bidrag" ska förverkligas talar också sitt tydliga språk. Man vill nå målet genom att erbjuda människor lön under kolletivavtal. Detta är ett klassiskt grepp för att undergräva arbetsrätten för alla arbetande. De som förlorar mest är de som har det svårast – många gånger just invandare. Och folkpartiets förslag om arbetskraftsimport, ett förslag som skapar ett skrämt och hunsat låglöneproletariat, skulle vara ett mycket effektivt sätt att cementera segregationen och öka rasismen i samhället.

Vänsterns väg är den motsatta. Vår politik baserar sig på att invandrare är fullvärdiga medborgare. Alla människor i det här landet ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det är den enda rimliga utgångspunkten för ett antirasistiskt parti. Vi i vänstern vill också att det ska ställas krav. Vi vill att alla människor – alltså även vi invandrare – ska kunna ställa krav på rimliga löner och goda villkor på arbetsplatsen. Därför vill vi stärka – inte avveckla – arbetsrätten. Vi vill att invandrare och infödda svenskar tillsammans ska kunna ställa krav på en social bostadspolitik som bryter segregationen. Därför vill vi bygga 40.000 nya lägenheter per år, varav minst 20.000 hyresrätter med hyror som vanlig folk har råd med.

Bara dessa åtgärder gör ohyggligt mycket mer för integrationen än andras tomma prat.

Folkpartiets politik ger däremot oss invandrare anledning att känna mycket stor oro för vad som händer när valruset lagt sig. Vi i vänstern tänker inte stå handfallna. Vi kommer redan nu att planera för att trappa upp arbetet mot rasism och främlingsfientlighet efter valet. Det är ju trots allt vi som får betala det största priset för folkpartiets ohämmade flört med rasistiska och högerpopulistiska krafter.

Ali Esbati
Ordförande, Ung Vänster

Vem är terrorist? Nu får vi klarhet!

– Det är bra att vi nu får klarhet i om biståndsverksamhet är en terrorhandling eller inte. Det säger Ali Esbati, Ung Vänsters ordförande, efter att Nordea polisanmält Ung Vänster.

Anmälan gäller att Ung Vänster satt in pengar på det konto som biståndsorganisationen Emmaus-Björkå tidigare använt för att överföra medel till ett biståndsprojekt i palestinska flyktingläger i Libanon. Kontot handhas av PFLP som EU i juni satte upp på en lista över terrororganisationer.

– Det verkar som ingen vet hur lagen fungerar. Vi tycker att det är bra och viktigt att den här nya lagen prövas så att vi kan få klarhet i rättsläget.

– När vi i juni och juli satte in pengar var det för att testa ett osäkert rättsläge. I maj var PFLP inte en terrororganisation, men i juli blev de plötsligt straffbart att ha samröre med dem. Ingen motivering för förändringen har givits och ingen vet vad som kommer hända när vi nu gjort det som i maj var helt tillåtet.

– Godtycket framstår tydligt när man konstaterar att PFLP och den colombianska Farc-gerillan inte fanns med från början med sedan lades till, medan fyra ETA-medlemmar som fanns med först plötsligt togs bort. Inget av detta har skett efter en rättslig behandling där parterna hörts och fått möjligheten att försvara sig. Det är en Kafka-liknande situation som varje demokrat måste reagera mot, säger Ali Esbati.

Ali Esbati och Kristoffer Housset har kallats till förhör eftersom det var de som gjorde själva insättningen.

– Vi går dit med stolthet och står för det vi gjort. Att försvara demokratin är ett hedersuppdrag. Avslutar Kristoffer och Ali.

För mer information, kontakta Ali Esbati 073-370 64 26, ali@ungvanster.se eller Kristoffer Housset 073-967 79 15

Gamla pressmeddelanden om insättningen:
Bryt mot lagen – stöd PFLP!
Pengar insatta till PFLP
Har vi brutit mot lagen nu?

Många har hört av sig till oss, upprörda över den absurda lagstiftning som lett till att Ali Esbati och Kristoffer Housset från Ung Vänster nu kallats till förhör för att delges misstanke om brott mot en nyinstiftat terrorlag.

Många undrar också hur man kan stödja oss i vårt arbete för att peka på det vansinniga i den nu inledde förundersökningen. Ett sätt är att själv göra ett medborgerlig ställningstagande och sälla sig till dem som vill se en prövning av lagen – alltså genom att sätta in en symbolisk summa på samma konto och få prövat huruvida detta är ett brott. Upplysningar om det konto vi använt kan du se nedan. (Inbetalning måste ske från en bank där du redan har ett konto)

Betalningsmottagare:
Omar Mahmoud Kteich

Bank:
Banque du Liban et Doutre-Mersal
Tariq Aljadida Branch
Beirut-Lebanon

Via:
BBMELBBX (kod)
HSBC Bank Middle East
Main Branch
Beirut

Bankkontonr.:
19-02-42032-169282-1

11 September – en cyniskt utnyttjad tragedi

Det har nu gått ett år sedan terrorattackerna den 11 september. Genom en rad avskyvärda handlingar dödades tusentals vanliga människor, de flesta i New York. Det finns ingen och inget som kunde eller kan rättfärdiga dessa våldsdåd.

Terror mot civila måste fördömas oavsett när, hur och av vem det genomförs. Vi utsträcker idag vår medkänsla och sympati till de amerikaner som drabbades av attackerna den 11 september.

Vi reagerar därför skarpt, när vi ett år senare kan bevittna hur denna stora mänskliga tragedi har utnyttjats i ett cyniskt och brutalt spel för att gynna grumliga politiska intressen, till en kostnad av tusentals nya människoliv.

Vi kan konstatera att de farhågor vi hade har besannats. Den amerikanska regeringen och andra reaktionära krafter har utnyttjat amerikaners död som en förevändning för att sätta viktiga demokratiska fri- och rättigheter på undantag.

I Afghanistan har 4000-5000 människor dödats säkra siffror är svåra att få. Ett av världens absolut fattigaste länder har blivit ännu fattigare. USA har tillsatt en marionettregim istället för den talibanregim som man själv en gång i tiden hjälp till makten. Om dessa civila offer talas det mycket tyst. Och målen för den illegala amerikanska attacken mot Afghanistan har hela tiden omdefinierats för att passa Bush-regimens syften. Från början handlade det om att stoppa nya terrorattacker, därefter att hitta och straffa de skyldiga till brottet, sedan om att förbättra kvinnors situation och till sist om att fixa fram en ny regering i Afghanistan.

”Kriget mot terrorismen” har också visat sig kunna användas mot alla människor från Mellanöstern, i synnerhet muslimer. Fullständigt groteska rättsövergrepp har ägt rum mot människor runt om i Västvärlden, enbart baserat på utseende. Man har också från många staters sida passat på att utnyttja människors berättigade oro och krav på säkerhet, till att införa striktare kontroller på den egna befolkningen och underminera rättssäkerheten.

Reaktionära och auktoritära regimer runt om i världen har flyttat fram sina positioner. Israel har passat på att fördjupa ockupationen av Palestina. I Colombia passar regeringen på att bryta fredssträvandena och angripa fattiga människor i områden som kontrolleras av FARC-gerillan. I Ryssland har man passat på att ytterligare trampa på tjetjenernas mänskliga rättigheter.

Det gäller att reagera mot detta som människa och medborgare. Bortom det politiska etablissemangets hycklande inställning måste vi därför visa verklig, allmänmänsklig medkänsla och sympati för alla dem som fallit offer för terrorn.

Vi tänker alltså på offren för terrangreppen den 11 september, vi tänker på offren för den israeliska massakern i Sabra och Shatila 1982, på offren för det orättfärdiga kriget mot det afghanska folket och offren för Pinochets USA stödda högerkupp i Chile 1973.

Och vi står upp för medborgerliga rättigheter, för demokrati och rättssäkerhet och för en fredlig värld utan våld och terror.

Saneringen av moderaterna inledd!

Ung Vänster Malmös antirasistiska patrull inledde i lördags ett omfattande saneringsarbete i Malmö med anledning av moderaternas legitimering av extremhögern och främlingsfientliga krafters omfattande inflytande i partiet.

Ett 20-tal medlemmar iklädda vita saneringsoveraller och munskydd sanerade området kring moderaternas valbod på Gustav Adolfs Torg och spred information till förbipasserande. över 1.000 flygblad delades ut på en timme och aktionen mötte stort stöd bland Malmöborna även om en och annan moderat surade.

– Moderaterna borde sättas i karantän tills man städat upp i den bruna sörjan som omger partiet, säger en av sanerarna under aktionen, det är en katastrof att de kan tänka sig att samarbeta med Skånepartiet för att ta makten i Malmö. Ett rasistiskt och högerextremt parti.

Men att moderaterna väljer att samarbeta med ett parti som Skånepartiet kanske inte är så förvånande, med tanke på att Sten Andersson, numera toppkandidat för Sverigedemokraterna, var den av moderaternas kandidater som fick flest kryss i riksdagsvalet 1998. Kanske vill moderaterna, i ett desperat försök, ta igen de röster de förlorat när Andersson lämnade partiet?

– Men det är inte bara Andersson som har grumliga åsikter de senaste dagarna har det hoppat grodor ur flera av moderaternas toppolitiker. Ett exempel är oppositionsrådet i Kristianstad Christer Ewe som inför dold kamera försa sig och menade att ”Man måste säga att muslimerna… de är duktiga på att föda många barn och utnyttja vårt system”, säger Rafael Puelma från Ung Vänster Fosie.

Som om inte det skulle vara nog kan vi på Skånska dagbladets insändarsida den 6 september läsa en insändare skriven av moderata Kristina Jongmans, kandidat till fullmäktige i Höör som hävdar att ”den verkliga kostnaden i dag för Sveriges flykting-, asyl- och invandringspolitik är ca 275-300 miljarder per år. är verkligen Sveriges skattebetalare beredda att betala detta belopp?” en siffra hämtad från rasistiska lobbygruppen Blå-Gula frågor som står Sverigedemokraterna nära och en kommentar som i sitt sammanhang blir alldeles för grovt!

– Det börjar bli för mycket för att det enbart ska kunna betraktas som grodor. Vilka främlingsfientliga krafter ryms egentligen inom moderaterna? undrar Anders Andersson.

Peter påpekar vidare att:
– För moderaterna är tydligen den rena makten efter valet viktigare än att hålla rent högerut. Om det krävs att man ger Skånepartiet ett ökat inflytande för att kunna genomföra sin borgerliga politik, så gör man det.
Om det krävs att man häver ur sig främlingsfientliga åsikter, så gör man det. När det gäller att få makten är visst inga medel otänkbara även om det sker till priset av en stärkt extremhöger och ökad främlingsfientlighet!

– Den fascistiska och rasistiska sjukan sprider sig. Moderaterna klarar inte av att hålla rent i sitt eget parti. Vi får aldrig ge extremhögern en plattform. Det innebär idag att vi måste bekämpa moderaterna, avslutar Rafael.

I den borgerliga tidningen Kvällsposten kunde man 7 september läsa rubriken ”Polisen fick städa bort Ung Vänster” och påståendet att ”14 resliga polismän såg i går till att åsiktsfriheten också gällde Gustav Adolfs Torg i Malmö”.

– Befängt! är kommentarer från Daniel Sestrajcic, aktiv i Ung Vänster Malmö. Eftersom det aldrig var tal om att ta till handgripligheter förhindrade polisen inte heller några. Tvärtom var det så att de fyra närvarande poliserna drog på smilbanden och tackade oss efteråt för en väl genomförd och lugn aktion.

Inga fler rikemansreservat!

– överklassghetton som Hammarby Sjöstad i Stockholm eller Bo01 i Malmö är ett hot mot demokratin. Så länge företagen tjänar mer pengar på att bygga etniskt rena getton där alla har samma inkomst och frisyr kommer de också att göra det. Det är samhällets uppgift att bekämpa segregationen och bygga städer som inte förvärrar de existerande klyftorna. Det säger Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster
– Den svenska överklassen bor bra, men hur bor egentligen vi andra? Högern blundar för problemen och överklassen isolerar sig på Lidingö, i Limhamn eller i Askim. När klassklyftorna och sociala problem någon gång då och då gör sig påminda reagerar man genom att ropa på fler poliser.
– Det finns bara en möjlig lösning på bostadsbristen – vi måste bygga fler bostäder. Det finns bara en lösning på segregationsproblemen – vi måste bryta oss in i överklassreservaten och bygga billiga hyresrätter. Det finns bara ett sätt att motverka brutaliseringen av samhället – klassklyftorna måste minska.

Tillsammans med vänsterpartiet lanserar Ung Vänster en plan för hur man skulle kunna bygga 40.000 bostäder varje år under tio år. Majoriteten av dessa skall vara hyresrätter och staten ska hjälpa till med finansieringen genom ett investeringsbidrag.

– Vi måste ta ett gemensamt ansvar för att se till att alla kan få en bra bostad och för att bygga bort segregationen. Hyresrätter i kommunala, icke vinstdrivande bolag är den bästa boendeformen. Då får man ett bra boende till lägsta möjliga kostnad, och vi kan fatta demokratiska beslut om var vi vill att nya hus ska byggas. Det är också den boendeform som de flesta bostadssökande föredrar.

– Om Göran Persson och sossarna får bestämma kommer inget att hända, hans tips till svenska ungdomar är ju att de ska köpa sig en bostadsrätt. Inte vet jag vilka ungdomar han känner, men jag vet inte så många som kan skaffa fram en halv miljon eller så vilket är vad som krävs i dagsläget. Jag hoppas uttalandet bara visar Perssons totala brist på verklighetsförankring, annars är det nästan brottsligt cyniskt – fullt jämförbart med dåvarande arbetsmarknadsminister Per Ahlmarks berömda uppmuntran till arbetslösa fd metallarbetare i Olofström; ”Lycka till!”. Vänsterpartiet och Ung Vänster har en färdig plan för var vi vill bygga i Stockholm, om sossarna bara slutar utreda och snacka kan vi sätta igång. Medan de velar trängs ungdomar i skrubbar och på dyra andrahandskontrakt.

Gudrun Schyman besöker Uppsala och Ung Vänsters bostadsaktion på Forumtorget 5 september, för mer information kontakta Tora Breitholtz 070-739 97 07

Gudrun Schyman och Ali Esbati besöker Ung Vänster Storstockholms bostadsaktion i Frescati 6 september, för mer information kontakta Anton Larsson 08-640 80 05 eller 070-920 38 22

För mer information kontakta Ali Esbati på 073-370 64 26

Ta debatten Mauricio Rojas!

Vänsterpartiet och Ung Vänster höjer profilen gentemot folkpartiet.

Ali Esbati utmanar Rojas på debatt.

– Rojas är ett invandraralibi för en direkt integrationsfientlig politik,
säger Ung Vänsters ordförande Ali Esbati. Hans vackra ord om frihet,
solidaritet och integration är nödvändiga för att skyla över folkpartiets
– och Svenskt Näringslivs – verkliga avsikter.

– Mauricio Rojas har genom sin kandidatur för folkpartiet valt sida. Han
representerar inte de tiotusentals invandrare som blir diskriminerade och
som skulle tjäna på en offensiv politik för full sysselsättning. Istället
representerar han de näringslivsintressen som vill ha en permanent etnisk
underklass att exploatera till låga priser. I folkpartiets Sverige får vi
ett gästarbetarsystem med hunsade och tysta utländska arbetare.

– Jag kommer att vara i Skåne den 9 och 10 september. Jag ser gärna att vi
kan komma överens om en debatt om integrations- och arbetsmarknadspolitik.
Om Rojas inte har möjlighet att ta debatten i Skåne så kan vi säkert komma
överens om en annan tid och plats före valet. Det vore intressant att se
om Rojas vågar låta sin integrations- och arbetarfientliga politik
exponeras för kritik.

För kommentarer:
Ali Esbati, förbundsordförande, 0733-70 64 26

Sida 1 av 212