Satsa på utbildning, inte sänkta löner!
I SVT:s Dokument inifrån har det nu i två program visats hur unga utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Programmen har beskrivit hur ungdomar tvingas arbeta under vidriga förhållanden och ibland helt utan lön. Samtidigt gör den höga ungdomsarbetslösheten att det hela tiden finns någon annan som kan ta jobbet om det inte passar.
Regeringen tycks inte ha någon lösning på problemet med den höga arbetslösheten bland unga, annat än att försämra villkoren ytterligare. Till exempel vill finansminister Anders Borg se lägre ingångslöner inom serviceyrken.
Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson, med bakgrund som butiksanställd, tror inte på Borgs recept.
– När jag som 18-åring jobbade som butiksanställd hade jag 30 procent lägre lön än en 30-åring inom samma bransch. Ingångslönerna är alltså redan idag lägre. Ändå är korttidsarbetslösheten högst bland unga. Det beror inte på att vi unga har för höga löner, det beror på att vi har otrygga visstidsanställningar, säger Ida Gabrielsson.
– När arbetslösheten är hög, är unga med kort utbildning och liten erfarenhet de som drabbas hårdast. Tog man problemet på allvar, skulle man se till att stärka ungas ställning genom rejäla utbildningssatsningar. Det som behövs är fler platser på komvux, så att alla kan läsa in gymnasiet, yrkesutbildningar som både ger yrkeskunskap och möjligheter att läsa vidare, rätt till praktik och en bättre koppling mellan skola och arbetsliv, säger Ida Gabrielsson.
För mer information kontakta Miro Anter, pressekreterare: 070-217 98 03 eller miro@ungvanster.se
Stockholm behöver fler studentbostäder
Bostadssituationen i Stockholm är akut. Det är ingen politisk slagdänga eller urvattnade paroller. Människor tackar idag nej till jobb och utbildningsplatser för att man, trots i många fall förtvivlade försök, inte hittar någonstans att bo. Utförsäljningarna av hyresrätter har gjort bostadsmarknaden oerhört trögrörlig och det blir allt svårare att på korta varsel hitta tak över huvudet. Det här är ett långsiktigt problem som knappast ser ut att bli mindre. Särskilt drabbad är man som student om man inte har föräldrar som redan bor i Stockholm när man får besked om att man har kommit in på sin utbildning. Det är därför skandalöst att unga tjejer och killar som sökt sig till KTH eller Stockholms Universitet tvingas avstå från sin plats på de här grunderna.
Det är naturligtvis välkommet då att 800 studentlägenheter nu planeras på universitetsområdet Albano. Förbundsstyrelseledamoten Clara Lindblom skriver om den tråkiga debatten om påstådda förstörda grönområden som har kommit upp i samband med byggplanerna:
Man kan lugnt säga att det florerar många seglivade myter i debatten kring Albano. En sådan är att campusområdet och den nya bebyggelsen skulle innebära att det är stora grönområden i Nationalstadsparken exploateras. För den som är orolig rekommenderar jag en promenad från Odenplan till Frescati för att faktiskt ta sig en titt på området ifråga. Albano är idag ett ödsligt industriområde på förorenad mark och knappast en plats dit man vill ta vovven för en vårpromenad. Dessutom ligger området inom den del av översiktsplanen för Nationalstadsparken där exploatering faktiskt är tillåten.
Ung Vänster tar ställning för friheten
Över hela mellanöstern har hundratusentals människor demonstrerat för politiska fri- och rättigheter och för en drägligare tillvaro. I Tunisien och Egypten har diktaturen redan fallit, och näst på tur står Libyen. Protesterna visar att en annan värld är möjlig. När många människor går ihop för att kräva sitt människovärde tillbaka, kan inte ens den mest brutala repression hindra auktoritära regimer från att falla.
Libyen har sedan 1969 styrts av överste Khadaffi, och människorättsgrupper har under lång tid rapporterat om de grova övergrepp som regimen genomför. Libyen har varit en pålitlig allierad i kriget mot terrorismen och en viktig faktor bakom EU:s försök att hindra flyktingar från Afrika att ta sig in i Europa. När en stat använder krypskyttar, legosoldater och stridsflyg mot sina egna medborgare, är det ytterst ett tecken på en auktoritär regim som under alltför lång tid har fått agera fritt. Den libyska regimen måste avgå och ställas till svars för de brott som den har begått.
Ung Vänster reagerar starkt mot utrikesminister Carl Bildt som vid ett flertal tillfällen i samband med protesterna i mellanöstern visat sitt dåliga omdöme. När människor dödas för att de kräver demokratiska rättigheter, duger det helt enkelt inte av en utrikesminister att komma dragandes med tomma ord kring stabilitet. Sverige hade en gång i tiden en hög och självständig röst i utrikespolitiken, som användes för att ta ställning för människors kamp för frihet över hela världen. Carl Bildts uttalanden är ett tecken på att Sverige har förändrats.
Istället för att sälja ammunition och militär utrustning till brutala regimer, borde Sveriges roll vara att konsekvent stå upp för mänskliga rättigheter. Ung Vänster stödjer kampen för demokratiska fri- och rättigheter i mellanöstern, och kräver att den svenska regeringen gör detsamma.
Antaget av Ung Vänsters Verkställande utskott 2011-02-24
Höjda hyror ger inte fler bostäder
Nu vill Handelskammaren tillsammans med bostadsministern införa marknadshyror på andrahandsmarknaden. Det ska lösa bostadsbristen för två generationer ungdomar som idag står utan bostad. Man börjar fundera lite över hur många bostadslösa Attefall (kd) har träffat, och hur många av de som var pigga på att flytta hemifrån för att flytta in hos en annan familj och betala ockerhyra för det. Måste ha varit många att döma utifrån de här utspelet från regeringen. Låt oss bena lite i det här.
Problem: Hundratusentals människor står i kö för att få en hyresrätt för att man vill bo i en sådan och förmodligen inte har råd att punga ut dryga miljonerna för en bostadsrätt.
Regeringens lösning: Vi höjer priset för andrahandsuthyrning och bygger in ett system där folk som bor för stort kan tjäna stora pengar på bostadsbristen.
Vi ser hur priserna på borättsmarknaden har skjutit i höjden. Där råder marknadsprincipen. Nu vill regeringen att samma sak ska gälla för hyressättningen. Andrahandsmarknaden i Sverige är en del av problemet, knappast en del av lösningen. Räkna inte med fler bostäder med högre hyror. Trots att man idag inte får ta ut för höga hyror ligger hyrorna på andrahandsmarknaden i snitt 40% över hyrorna på förstahandsmarknaden. Många utnyttjas genom oschyssta villkor, bor otryggt och betalar överhyror. Skillnaden är att regeringen nu vill ta bort möjligheten att i efterhand i domstol få rätt mot en oseriös hyresvärd.
Bostadsministern bör ställa sig frågan varför bostadsmarknaden ser ut som den gör i det här landet. Efter att de statliga stöden till bostadsbyggande drogs in av den borgerliga regeringen ställdes byggandet av 5000 lägenheter in med omedelbar verkan. Ser man till nybyggnation av hyresrätter har bostadsbyggandet mer än halverats de senaste åren jämfört med åren 2004-2006. Till detta ska läggas att moderata kommuner fortsätter man sälja ur våra hyresrätter till subventionerade vrakpriser. Att nu gå ut och ropa på högre hyror är att göra saken ännu lite värre.
Några berättelser från andrahandsmarknaden:
# En kompis mamma som är i sextioårsåldern tvingades efter sin skilsmässa bo i andrahand, betala en hyra långt över bruksvärdet och kastades ut ur boendet i förtid – då var hon arbetslös och hade nyss brutit benet. Hon orkade inte starta en lång rättsprocess mot hyresvärdarna, som kom undan med pengarna och en rad regelbrott.
# En annan kompis flyttade in i en andrahandslägenhet i tron om att ett rum användes som förvaring av hyresvärdens gamla möbler, men istället visade det sig att värden hade ytterligare en hyresgäst och tog dubbla hyror. Hon fick sitt kontrakt genom bostad direkt och hade betalat nästan tusen kronor för att försäkra sig om att allt skulle vara lagligt och ordnat enligt reglerna.
# Det finns dessutom otaliga historier om vänner och bekanta, deras bekanta och så vidare som varje månad betalar av värdens bostadslån eller helt enkelt blir en välkommen extra inkomst. Riskfyllt att hyra ut i andrahand? Ja, kanske. Men det är ingenting mot vilka risker det innebär att bo i andrahand.
Läs Ida Gabrielsson erfarenheter av bostadsmarknaden.
Utbyggd välfärd för minskad ohälsa
Det är svårt för unga som behöver psykisk hjälp att få vård. Ekot rapporterar om att antalet platser i slutenvården för barn och unga har minskat med 30 procent sedan 2001 och fem landsting kan inte erbjuda några platser alls för barn. Istället hänvisas man till olika boenden där personalen varken har rätt kompetens eller där man kan få den medicinska behandlingen man behöver.
Samtidigt ökar antalet unga som behöver sjukhusvård på grund av psykisk ohälsa enormt. Enligt Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009 har andelen unga 16-19 som vårdats för depression fyrdubblats mellan 1997 och 2007. Särskilt utsatta är unga tjejer som är den grupp där ohälsan ökar allra mest. En tredjedel av alla tjejer på gymnasiet upplever ängslan, oro, eller ångest och det rapporteras också om en markant ökning av självskadeebeteende och självmordsförsök. Psykisk ohälsa står idag för en tredjedel av alla sjukskrivningar bland kvinnor.
Tjejers ohälsa är tätt sammankopplade med de drastiska nedskärningar och försämringar som gjorts i välfärden. När kommuner skär ner på kurators- och skolpsykologtjänster i skolorna och när de slår ihop och sparar in på ungdomsmottagningarna går det direkt ut över tillgången på hjälp och stöd. Det finns ett tydligt samband mellan nedskärningar inom skolan och ökningar av antalet besök inom barn- och ungdomspsykiatrin.
– Det är viktigt att de som mår riktigt dåligt får den hjälp de behöver. Samtidigt är det nödvändigt att satsa på en generell välfärdsupprustning för att det inte ska behöva gå så långt som till slutenvård. Att se till att det finns tillgängliga skolsköterskor och skolkuratorer på varje skola och att det finns ungdomsmottagningar med rimliga öppettider borde vara självklarheter. Vi kräver en utbyggd välfärd för minskad ohälsa, säger Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster.
A-kassan ger ett för dåligt skydd
A-kassan ska vara en omställningsförsäkring. För att våga gå vidare, för att hitta tillbaka efter strukturomvandlingar och för att ha råd att leta efter jobb. Men den funkar bara för ynka 4 procent av de som blir arbetslösa. Arbetslöshetskassornas samorganisation larmar nu om det som är en av Europas sämsta arbetslöshetsförsäkringar. Trots att lönerna ökat har taket för ersättningen stått still vilket urholkar försäkringen. Numera är det bara en minoritet som över huvudtaget får ersättning från A-kassan vid arbetslöshet. På grund av försämringarna i regelverken har det för löntagare med dåliga villkor och låga löner blivit närmast omöjligt att uppfylla villkoren. Det krävs mycket tydliga förstärkningar av A-kassan om vi ska kunna ha en arbetsmarknad som är trygg, men också framåtskridande och som utvecklas.
Istället för att tvångsmässigt binda fast människor vid en urusel försäkring bör:
1. Avgifterna sänkas radikalt
2. Differentieringen av avgiften mellan yrkesgrupper tas bort
3. Taket och ersättningarna höjas
4. Ungdomsdiskrimineringen i A-kassan avskaffas
Stockholm behöver Albano
Ett nytt område planeras mellan Kungliga Tekniska Högskolan och Stockholms Universitet. I det nya Albanoområdet föreslås såväl ett välbehövligt tillskott av 800 studentbostäder, liksom nya undervisningslokaler för två lärosäten som börjat växa ut sina kostymer. Men programförslaget hann knappt ens skickas ut på remiss förrän det blev föremål för en häftig debatt. Det planerade området ligger i en del av Nationalstadsparken, och i debatten har parkens unika naturvärden förts fram liksom fullt legitima krav på att dessa ska respekteras under det fortsatta planarbetet. Men debatten har också präglats av en många gånger osaklig och onyanserad argumentation, vilket har försvårat möjligheten att föra en konstruktiv debatt om hur Stockholm ska kunna växa och utvecklas som universitetsstad.
Man kan lugnt säga att det florerar många seglivade myter i debatten kring Albano. En sådan är att campusområdet och den nya bebyggelsen skulle innebära att det är stora grönområden i Nationalstadsparken exploateras. För den som är orolig rekommenderar jag en promenad från Odenplan till Frescati för att faktiskt ta sig en titt på området ifråga. Albano är idag ett ödsligt industriområde på förorenad mark och knappast en plats dit man vill ta vovven för en vårpromenad. Dessutom ligger området inom den del av översiktsplanen för Nationalstadsparken där exploatering faktiskt är tillåten.
I debatten har programförslaget för det nya Albanoområdet vidare beskrivits som ett uppförande av ”femton Hötorgsskrapor” mitt i Nationalstadsparken, bland annat av en förening som kallar sig Förbundet Ekoparkens Vänner. I själva verket planeras en låg och tät bebyggelse, där siktlinjerna från bland annat Brunnsviken är bevarade. Programförslaget innebär vidare gröna tak, nyplantering av ekar och en ekodukt över Roslagsbanan. Den nya bebyggelsen skulle snarare kunna öppna upp och göra Nationalstadsparken ännu mer tillgänglig för allmänheten, inte minst för de över åttahundra studenter som skulle kunna få en bostad i ett naturnära läge med gång- eller cykelavstånd till sitt lärosäte.
Argumentationen om att studentbostäderna lika gärna kan byggas någon annanstans håller inte heller. Albano innebär en unik möjlighet att knyta samman Kungliga Tekniska Högskolan, Frescati, Kräftriket och Albanova genom ett riktigt campusområde, någonting som vi inte direkt är bortskämda med i Stockholm. Student- och forskarbostäder skulle blandas med undervisningslokaler samt offentlig och kommersiell service på gång- eller cykelavstånd från Stockholms innerstad. Detta kan man inte uppnå med exploatering på annan plats. Den nya Albano skulle snarare vara ett viktigt steg i att utveckla Stockholm som universitetsstad. Genom att bostäder kan blandas med lokaler för undervisning och forskning kan man skapa ett dynamiskt område som är levande under större delen av dygnet – till skillnad från exempelvis Kräftriket där bristen på bostäder gör att hela området dör och upplevs som otryggt efter kontorstid.
Det har sagts förr, men det tål att sägas igen. Bostadsbristen i Stockholm gör inte bara att unga fastnar i flyttkaruseller mellan andra- och tredjehandskontrakt eller tvingas bo hemma mot sin vilja – den är också ett hinder mot hela stadens utveckling. Bristen på hyresrätter och studentbostäder gör att arbetssökande är tvungna att tacka nej till erbjudna tjänster och studenter till efterlängtade studieplatser. Samtidigt vet vi att Stockholm kommer att växa med ett helt Göteborg inom tjugo års tid och att det kommer att råda stor brist på högutbildad arbetskraft i regionen inom några år. Med ett sådant utgångsläge fungerar det inte att säga ”bygg gärna en himla massa bostäder, men bygg för guds skull inte här”.
Under det kommande planarbetet för Albano kommer man behöva driva på för att området fortsätter att innehålla en hög andel studentbostäder, att området byggs för att vara tillgängligt för alla och för att Stockholms stad ska ta en del av exploateringskostnaderna för exempelvis infrastrukturen om det innebär att hyrorna kan hållas låga och att projektet faktiskt blir av. Det sista som behövs är att vi tackar nej till 800 studentbostäder och en unik möjlighet att skapa ett levande campus för Stockholms nuvarande och framtida studenter. Vi måste ha högre ambitioner för Stockholm än så.
Tvångsavvisningarna till Irak måste stoppas!
Avvisningarna av irakiska flyktingar fortsätter. I morse utvisades ytterligare ett 15-tal irakier från Landvetter flygplats till Bagdad, en resa tillbaka till förföljelse och förtryck. Irak är idag ett land fördärvat av krig och ockupation och villkoren för minoriteter så som kristna och homosexuella är många gånger mycket svåra med arresteringar, misshandel och tortyr. Tillvaron för de som tidigare i år har deporterats är mycket osäker och de flesta har helt försvunnit sedan de skickats tillbaka till Irak. Flera av irakierna har i desperation försökt ta sina liv i väntan på utvisningen.
Sverige är tillsammans med Danmark, Norge och Storbritannien de enda europeiska länder som fortfarande fortsätter att utvisa irakiska flyktingar. Amnesty, UNHCR, Röda Korset, Europarådet och andra tunga internationella aktörer har starkt kritiserat deportationerna som strider mot mänskliga rättigheter och internationella konventioner.
– Migrationsverkets deportationer är omänskliga och Sveriges agerande är skamligt och oförlåtligt. Den internationella asyl- och folkrätten måste respekteras, avvisningarna till Irak måste stoppas! säger Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson.
Idag kommer manifestationer och protester mot utvisningarna att hållas runt om i landet:
Göteborg – Manifestation i Brunnsparken 18.00
Stockholm – Ljusmanifestation på Sergels torg 18.00
Malmö – Manifestation på Möllevångstorget 18.00
Anders Borg vill sänka din lön
Kolla på Anders Borg (8.30 in i inledningen). I en utläggning i samband med långtidsutredningen pratar finansministern om den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Ida Gabrielsson har kommenterat det. Plakatparoller om att ”det ska löna sig att arbeta” rimmar illa med det som Borg ger uttryck för i sin beskrivning av borgerlig löneteori. Vissa branscher har för höga löner tycker han. Det är inte finans- och bankvärlden han syftar på, det är inte mäklare i Stockholms innerstad som ska hålla igen eller bolagsstyrelsernas arvoden som ska sänkas. Borg pekar ut tre områden där lönerna bör sänkas; hotell- och restaurang, kommunal och handeln.
Låt varenda extrajobbande servitris, deltidsarbetande butiksbiträde och vårdbiträde höra detta. Ni tjänar för mycket! Hyrorna sjunker inte, matpriserna är precis lika höga och avgifterna i kollektivtrafiken ökar ständigt, men lönerna ska sänkas. Unga tjejer ska betala för att den borgerliga regeringen vägrar satsa en krona på jobbskapande åtgärder. De som tjänar minst ska tjäna ännu mindre. Det är kärnan i den borgerliga jobbpolitiken.
Men nu måste väl bitarna ändå falla på plats. Det var därför man genom hatkampanjer drev ut hundratusentals människor ur facket. Det är därför man höjde en deltidsarbetande städerskas avgift till A-kassan med 450% (trots att A-kassan i flera år varit löjligt överfinansierad). Det är därför man sänkt ersättningsnivåerna ner till 5000 kr i månader efter skatt. Moderaternas stämmohandlingar från 2005 förklarar närmare:
”En lite lägre ersättningsnivå och större krav på geografisk och yrkesmässig rörlighet gör att den arbetssökande kan tänka sig att acceptera ett arbete med lite lägre lön än annars.”
Vidare har man, precis som Anders Borg mycket riktigt påpekar, riktat in sig på att försämra mest för de arbetare som tjänar minst och i högre utsträckning än akademiker och tjänstemän riskerar att bli arbetslösa. Avgifterna till A-kassorna är numera anpassade efter den egna arbetslösheten. Det är alltså de som arbetar inom ett visst yrkesområde som är skyldiga till yrkeskårens arbetslöshet. Konsekvensen är att löntagarna inom de av Borg särskilt attackerade områdena (service, kommunal och handel) drabbas värst med stora avgiftshöjningar, samtidigt som högre tjänstemän inte får någon höjning alls. Fredrik Reinfeldts skrev ett öppet brev till sina borgerliga partiledarkollegor 2006 och förklarade varför det skulle behöva vara så:
”Fördelen med denna lösning är att varje arbetslöshetskassa får incitament att begränsa den utbetalade ersättningen inom den egna kassan….genom att fackförbunden dämpar sina lönekrav”
För att bli av med arbetslösheten krävs en politik som faktiskt syftar till att skapa fler jobb. Då krävs investeringar i bostadsbyggande, högre bidrag till kommunerna för att anställa i välfärdssektorn och ett komvux och en arbetsförmedling som klarar av att ge arbetssökande en utbildning som fungerar på arbetsmarknaden.
Att sänka lönerna för servicepersonal och försäljare har naturligtvis alltid varit Moderaternas dröm. Ett slags tjänstefolkssamhällets återtåg. I miljonärskvarteren där de växte upp fanns ingen som gick upp 5 på morgonen för att gå till jobbet. De känner inte oss och de bryr sig inte om våra ekonomiska problem i slutet av månaden. Det är våra lönesänkningar som ska finansiera de livsviktiga borgerliga besluten om avskaffandet av förmögenhets- och fastighetsskatten.
Inga lägre löner, tack
Under ett seminarium tidigare idag om långtidsutredningen 2011 pekar finansminister Anders Borg ut tre branscher där han vill se lägre lägstalöner. Det är inom hotell- och restaurangbranschen, kommunal och handeln. Det är delar av arbetsmarknaden där man redan idag har låga löner.
Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson, som själv jobbat som butiksbiträde, reagerar starkt mot Borgs uttalande.
– Anders Borg verkar tycka att servitriser, vårdbiträden och butiksbiträden har för höga löner. Det är branscher där många ungdomar jobbar i. Varför ska vi vara nöjda med lägre löner än alla andra?
– Anders Borg vill råda bot på ungdomsarbetslösheten genom sänkta löner för de som tjänar minst, det är tydligen vad den nya borgerliga arbetsmarknadspolitiken går ut på. Det är knappast en lösning då ungdomar redan tjänar minst av alla på arbetsmarknaden. Regeringen borde fokusera mer på att skapa jobb genom satsningar och investeringar istället för att förespråka försämrade lönevillkor för ungdomar i handeln och servicesektorn, säger Ida Gabrielsson.
För mer information:
Miro Anter, pressekreterare: 070-217 98 03 eller miro@ungvanster.se