Rikstingsuttalande: Allt stöd till facken i avtalsrörelsen

riksting

Vilka löner och villkor vi ska ha och hur mycket företagsägarna ska tjäna på vårt arbete framöver avgörs i förhandlingar mellan fackförbund och arbetsköparorganisationer. Just nu pågår flera förhandlingar samtidigt och detta kallas avtalsrörelsen. Denna är inne i en intensiv fas och företagen har gått ut med aggressivare förslag än på mycket länge.

Arbetsköparnas förslag syftar till att sänka lönerna och försämra villkoren betydligt för arbetare. Samtidigt går de borgerliga partierna på arbetsköparnas linje och föreslår dessutom lagstadgade minimilöner med syfte att sänka lönerna för de som idag redan har lägst betalt. De påstår att det skulle sänka trösklarna på arbetsmarknaden för ungdomar och nyanlända. Men i själva verket handlar det bara om att ställa människor mot varandra och skapa en stor grupp låglönearbetare. Lagstadgade minimilöner är inte bara ett hot mot den svenska arbetarklassen, den hotar också den svenska kollektivavtalsmodellen.

Svenskt näringsliv säger att de förespråkar ansvarsfullhet och stabilitet och ropar högt om att för höga löner hotar den internationella konkurrenskraften. Därmed utmålas varje fackligt krav på bättre arbetsvillkor och höjda löner som ansvarslöst och rentav skadligt. Högern och Svenskt näringsliv vill ge sken av att svenska löner skulle vara orimligt höga. Sanningen är att en allt mindre del av företagens vinster gått till arbetarna de senaste decennierna samtidigt som produktiviteten ökat.

Istället är aktieutdelningarna skyhöga och chefernas löner fortsätter att öka. Sverige är rikare än någonsin och tillväxten beräknas öka ytterligare. Det är tydligt att arbetsköparnas oro inte bottnar i något annat än rädslan för att inte kunna få en ännu större del av vinsten.

Ung Vänster stödjer varje stridsåtgärd från fackföreningarnas sida för att stoppa arbetsköparnas dröm om att normen på arbetsmarknaden blir otrygghet, orimliga arbetsvillkor och löner som knappt går att leva på. Vi gör det för att vi vet att vår kamp på arbetarplatsen och fackförbundens kamp vid förhandlingsborden har samma mål. Vi förväntar oss att alla fackförbund i LO kommer ta kampen för oss unga och vi vill skicka en försäkran om vårt stöd.

Uttalande antaget av Ung Vänsters riksting i Mariefred 2016-03-27

Hanna Cederin inviger Ung Vänsters riksting i Mariefred

_DSC0053

Nu drar rikstinget igång i Mariefred. Under rikstinget samlas medlemmar från hela landet för att diskutera kring främst två dokument.

Alkohol- och dogpolitiskt dokument syftar till att klargöra Ung Vänsters syn på alkohol och narkotikapolitiken i Sverige men också vilken funktion droger har i förhållande till klassamhället och könsmaktsordningen.

Strategidokument för ett levande förbund i hela landet är ett dokument som syftar till att förklara de problem Ung Vänster står inför vad gäller att finnas närvarande som organisation över hela landet och även presentera lösningar på dessa problem.

Här nedan finns Hanna Cederins invigningstal i sin helhet:

Invigningstal riksting 25 mars 2016, Hanna Cederin

Vi är socialister och feminister för att vi tror på människovärdet och freden. Vi är materialister för att vi tror på mänsklig handling som den förändrande kraften. Vi har organiserat oss därför att vi blir starkare av gemenskap. Vi är aktivister därför att vi vet att all kamp måste börja i verkligheten.

Vi samlas till riksting för att nå slutsatser. I stort och smått. Den fråga vi ställer oss är: vad är radikalt? Vad kan utmana systemet? Vi frågar varandra: vad är en motståndshandling? Vi analyserar historien och samtiden för att avgöra framtiden.

Det som präglar vår tid är splittring och fragmentisering. Att mata oss med motsägelser och lösa fragment har alltid varit en avgörande del i hur motkrafterna till rättvisa verkar. Det som i själva verket hänger ihop blir till små fragment, för enligt dom finns inga samband, inga strukturer. Deras berättelse om samtiden är abstrakt och vi som lever i den utbytbara meningslösa. Så kan dom upprätthålla dom klyftor som hindrar oss från sammanhang och konkret rörelse. Så kan dom skapa illusionen av maktlöshet. Så kan dom vända oss mot varandra och dölja den ekonomiska elitens intressen.

Särskilt nu behövs vi som ser verkligheten klart, vi som är materialister och realister. Nu behövs vi som säger att vi är inte maktlösa. Samhället är inte abstrakt. Vi är inte meningslösa fragmentariska. Vi är majoriteten och om vi går ihop är makten vår. Om vi hittar varandra kan vi överbrygga klyftor och avstånd. Tillsammans kan vi avslöja elitens klasspolitik och skapa konkret rörelse för något nytt.

Det radikala idag är att möta splittringen med solidaritet och sammanhållning. Att utmana det abstrakta med det materiella. Att skingra illusionen av maktlöshet med politisk kamp. Vi är Ung Vänster och vi är en motståndshandling. Vi kämpar för människovärdet och freden. Mänsklig handling förändrar. Vi blir starkare av gemenskap och organisering. All kamp måste börja i verkligheten.

Rikstingsombud, ärade gäster, förtroendevalda. Välkomna till Mariefred, till verkligheten och till gemenskapen.

Vi kämpar för freden och människovärdet. Det är viktigt just nu, denna vecka. Terrordådet i Bryssel är så nära. Vi måste påminna oss, påminna varandra. Om att det är möjligt. Freden är inte abstrakt eller teoretisk, den är inte tryckta ord på ett papper. Den är ingen utopisk dröm, bortom verkligheten. Den finns i varje land, hos varje folk. I varje familj. I Aleppo i Syrien, i Cizre i Turkiet. På landsbygden i Rumänien. På asylboenden, i båtarna på Medelhavet. Freden är konkret och ingen idealistisk dröm.

Freden finns i oss och våra handlingar. Därför att vi är människor. Vi söker trygghet och frihet. Därför ger vi inte upp när vi möts av motgångar. Därför kan inga murar, hav eller gränskontroller hindra oss från att fly. Därför reser vi till andra länder och tigger för att försörja våra barn. Därför bor vi kvar i förorter och på landsbygden. Därför trotsar vi hoten, terrorn och fortsätter röra oss på gator och torg.

Vår uppgift är att omvandla sökandet efter freden till en gemensam rörelse. Eftersom det är mänsklig handling som förändrar. Men vår längtan efter trygghet och frihet gör oss också sårbara, och om inte vi agerar så riskerar något annat att styra vad som kommer ur en osäker situation. Att samhället ser ut som det gör är ingen slump. Det finns alltid vinnare och förlorare på den politiska utvecklingen. Materiella intressen går att hitta i varje skeende. Det gäller också krig och fred

Därför ska vi inte hänga på i det symboliska värderingspolitiska. Bakom stormakternas lögner om vackra värderingar döljer sig ekonomiska intressen. Vi ska inte gå på att det skulle vara idéer, religion eller moral som leder till krig och terror. Det är inte ondska eller godhet det gäller. Så säger dom för att skapa falska skiljelinjer, för att vi inte ska se vad som ligger bakom bomber, rättsosäkerhet och stängda gränser.

Att kämpa för fred är inte konfliktfritt, tvärtom. Vi väljer alltid människorna, och därför tar vi strid mot varje försök att relativisera människovärdet. Det är de som förnekar det mänskliga som är farliga. Vi kommer inte välja sida, mellan aggressiva stormakter, mellan kärnvapenallianser, vi kommer inte acceptera överenskommelser med Turkiet eller Saudiarabien.

Vi ska utmana det abstrakta med det materiella. Vi ska avslöja de ekonomiska intressena. Som skadar, som krigar. Vi ska visa att det är de mäktiga, kostymklädda som sitter i skyddade rum och blickar ut över världen och bara ser profit, marknader och markområden att vinna. Det är dom vi ska bekämpa, inte varandra. Därför bekämpar vi Sveriges närmande till USA, därför säger vi: Nej till Nato. Nej till krig. Ja till freden.

Jag satt med kostymklädda maktmän i vintras med myndigheter och politiker, det var en fin konferens och en ny undersökning presenterades. ”Vi har en all time high!” utropade dom och läste upp siffror på hur trygga svenskarna känner sig, att det finns ett högt förtroende för Polisen, högre än på länge. Men i samma undersökning fanns siffror som visade att det finns enorma klyftor i Sverige. Det pratade man inte om. Det pratades inte om att alla svenskar inte är trygga, alla känner inte att Polisen skyddar dom. Det gäller oss som bor i förorten. Otryggheten bland oss är högre än bland resten av befolkningen. På konferensen talade också Polischefen. Han sa ”ni tänker kanske att Sverige är ett tryggt land att leva i, men åk ut till Alby och försök ta er igenom tunnelbanan, där står 20 grabbar och säljer knark”.

Jag bor i Alby, jag försöker ta mig genom tunnelbanan varje dag, och jag lyckas. Det kan till och med vara trevligt. Varför säger Polischefen så? Varför säger han till dom kostymklädda maktmännen att de inte kan ta sig genom t-banan? Varför sprids rykten om att detta är No go-zoner, dit polisen aldrig åker för att det är för farligt?

Jo, för att de maktstrukturer vi kämpar mot legitimeras genom distansen mellan människor. Det återkommer i all högerpolitik, ta bara Alliansens arbetslinje som handlade om en utstuderad, beräknande klasspolitik som slog in kilar mellan mellan de som jobbar och inte jobbar, de sjuka, de utanför.

Så fungerar det också med asylrätten och flyktingmottagandet. Det så kallade andrummet skapas genom prat om volymer, bränder på asylboenden och lögner om systemkollaps. De människor som flytt från krig avhumaniseras och beskrivs som hot så att de kan behandlas som något annat än just människor. Så att de kan stoppas vid gränsen, så att deras löner kan sänkas, så att de kan utsättas för hot och våld.

Vi måste se det klart: rasismen börjar inte och slutar inte med Sverigedemokraterna. Det är inte att rasister finns som gör samhället rasistiskt. Det är vilken position rasismen får och hur den idag besvaras av makthavarna. Den besvaras med de murar som byggs över hela Europa, ålderskontrollerna i Sverige. En utdragen asylprocess, farliga utvisningar. Tillfälliga uppehållstillstånd. Det går att välja något annat. Politik är att välja, makt är att leda. Inte att kapitulera och skölja bort skulden med krokodiltårar. Vi tvekar inte, vi säger till regeringen, till Socialdemokraterna och Miljöpartiet: ni kommer inte undan, ansvaret för normalisering vilar tungt över Rosenbad, för rasistisk politik förutsätter rasistiska beslut.

Högern och rasisterna vill med sitt falska ”vi och dom” exotifiera och nedvärdera så att de som tillhör andra grupper ska tro att de kanske kommer undan otryggheten. Om du jobbar hårt klarar du dig, om du är svenne kommer du undan, om du har rätt moral och värderingar kan du vara trygg. Det är inte systemet, det är du. Skyll dig själv om du råkar illa ut.

Vilka som är ”vi” och vilka som är ”dom” varierar. Alltför ofta är det de som redan är utsatta som utsätts. Allt för att ge fritt spelrum åt marknadskrafterna, för att flytta makt och resurser från det gemensamma, det vi äger tillsammans, till det privata, där var och en får klara sig själv. I slutändan drabbas vi allihop. När förorterna blir otryggare, när de mänskliga rättigheterna urholkas och när lönerna pressas nedåt.

En tung del i den antirasistiska kampen måste handla om att rent praktiskt gå ihop. Och vi som är aktivister måste se det i vår vardagskamp, att vi i tillägg till protester måste bygga nätverk, mötesplatser och plattformar för samarbete. Mellan landsort och storstad, förort och city-kvarter, arbetslösa och arbetande, minoriteter och majoriteter. Ordna läxhjälp, fritidsaktiviteter, skapa kultur och forum.

Det radikala är att möta splittringen med solidaritet och sammanhållning. Oavsett vilka av oss det gäller ska vi stå upp för varandra. Det betyder kamp för asylrätten, för ett värdigt flyktingmottagande, för tryggheten i våra förorter, för lika löner och villkor. Vi säger det högt, men det är också en handling: solidaritet.

I grunden är vi lika, och vi är beroende av varandra. Vi kan inte delas upp och värderas olika. Men visst finns det ett vi och dom som faktiskt spelar roll, ett vi och dom som visar den maktordning som man så desperat försöker dölja genom att ställa oss mot varandra. Det gäller den ekonomiska eliten.

Vi ser att bankdirektörens händer är samma händer som dom som vårdbiträdet lyfter pensionärerna med på äldreboendet, börskonsulten har samma rygg som lagerarbetaren, och mörkret på nattskiftet vid löpande bandet ses med samma ögon som dom som används på finansmarknaden.

Men det är ändå inte lika. Och det har blivit mindre likt. I dag går det 54 industriarbetarlöner på en genomsnittlig näringslivstopps inkomst. Det är den största skillnaden i modern tid. Den svenska privatförmögenheten har sedan 2010 vuxit med över 20 procent.

Det är ingen naturlag som skapat fragmentiseringen i det svenska klassamhället. Den ekonomiska eliten kanske gömmer sig bakom dimridåer men den är högst reell. De har namn som Habsburg, von Arnold, Wachtmeister, Bonnier och ja, Igel. Så heter några av dom som gömt undan miljarder av våra skattepengar och som avslöjades i Uppdrag Granskning för några veckor sen.

Vi ska skingra dimman. Det är inte du, det är systemet. Men det finns ingen hemlig konspiration som säger att just så här måste det vara. Vi kan visa vilka det är som faktiskt står i vägen för ett bättre samhälle. Vi kan bygga något bättre. Vi ska ta makt och resurser från det privata och ge till det gemensamma.

De heter sånt som Igel. Ja, det är inget skämt. Så uppenbart blir det när vi synar eliten. Iglarna. Och så försöker dom få oss att tro att det är våra löner som är för höga och våra hyror som är för låga. Vi säger: nu är det er tur. Ni är iglar som kapitaliserar på vårt samhälle och våra jobb.

Vi organiserar oss därför att vi blir starkare av gemenskap. Vänsterrörelsen handlar om att kämpa tillsammans. Om att det finns plats för var och en. Om att det som förenar oss alltid är större än det som skiljer oss åt. Därför finns Ung Vänster. Som ett verktyg för oss som vill samma sak, för oss som delar politiska intressen och övertygelse.

Jag tror att vi för lätt missar värdet i gemenskapen i förbundet. Det är inget som bara behövs, som vi bara ska ägna oss när det är nödvändigt. Det är själva poängen. Gemenskap handlar om att vi tillsammans blir mer än vad vi är var och en för sig. Inte bara fler, inte bara mer utan något annat.

Vi har alla olika erfarenheter med oss in i förbundet, olika viljor och idéer. Vissa av oss har växt upp i hus på landsbygden, andra i lägenhet i stan och andra på flyktingförläggning. Vi tycker olika och vi har olika vägar in i kampen. Vi har inte samma förutsättningar och, åter igen, det är själva poängen. När vi diskuterar, debatterar och utvecklar politik och praktik tillsammans är det för att det blir bättre så.

Många får inte chansen att bli medlemmar i Ung Vänster. Och många som blir medlemmar får inte möjlighet att vara med i gemenskapen. Det gör att förbundet missar potential på alla områden där vi behöver bli bättre. Därför kommer rikstinget behandla ett strategidokument för ett levande förbund i hela landet.

När man blir medlem i förbundet är det för att få ta del av gemenskapen, att få bli någonting mer än vad man är av sig själv. Att få pröva sina idéer mot andras, så att de blir till någonting nytt. Att få höra andras tankar så att ens egna tankar utvecklas. Att få omsätta sin politiska övertygelse i handling. Tillsammans.

Därför är vi här i Mariefred. För att vi vill vara något mer än vad vi är var och en för sig. För att skapa något starkare än vi har. Jag ser fram emot debatterna, pauserna, samtal och linssoppa. Tillsammans med er vill jag bli större än vad jag är.

Vi är inte i första hand offer. Det är inte därför vi kämpar. Det är vi som bär samhället, med våra händer, ryggar och axlar. Det är inte lidandet, utan det är vår längtan till frihet. Och för att vi ser styrkan i varandra. Därför kämpar vi. För att vi är majoriteten och att vi därför borde ha makten, att det är orättvist att vi bär upp välfärden men ändå jobbar på dåliga villkor. För att vi skapar värde åt företagen men ändå är det ägarna som kammar hem profiten.

Vi täcker över och håller ihop, men vi är trötta på att bära eliten och deras orättvisa projekt. Vi ska utmana illusionen av maktlöshet med politisk kamp. Vi kan bära samhället och då kan vi också förändra det.

För en revolutionär är inte den svåra biten att övertyga människor om att en annan värld är nödvändig. Vi behöver inte berätta om samhällsproblemen, hur de kröker ryggar och förkortar liv. Vi behöver visa att det finns en möjlighet, ett hopp. En ljusning. Om något annat, om någonting bättre.

Att vara radikal idag är inte att peka fuck you åt rasister, posta statusar om hur dumma i huvet dom är, polarisera mera och ställa sig utanför. Det är inte att vara dom som förstått det alla andra missförstått. Att vara i opposition mot systemet är inte att vara i opposition mot människorna som lever i det. Det är heller inte att tycka synd om och se ner på. Avståndet är hotet. I samma sekund som en rörelse distanserar sig undanröjs möjligheten till progressiv förändring, för den kan vi bara vara tillsammans.

Vi i Ung Vänster finns där, i vardagen, för det är där vi kommer ifrån. Vår vilja att förändra samhället kommer av värkande fötter, mögliga badrum och oöppnade pensionsbesked. Av dyra busskort, stängda ungdomsmottagningar och gruppterapi hos arbetsförmedlingen. Av att vara människa i ett system som är omänskligt.

Det skiljer oss från andra. Också inom rörelsen, också de vi ofta allierar oss med. Vi har alltid sagt: Vad betyder yttrandefriheten om vi inte har trygghet på jobbet? Vad betyder rätt till värme och tak över huvudet när inga bostäder byggs? Vad betyder rätten till utbildning när den villkoras mot vinster i riskkapitalbolag? Vi säger: vad betyder rätten till asyl om Medelhavet, Frontex och ID-kontroller hindrar den som flyr?

Därför vet vi att politik handlar inte om att förändra idéer utan om att förändra livsvillkor. Vi kommer ur vardagen och det är till en bättre vardag vi ska. Det handlar om ett drägligare liv, om att kvinnorna i vården ska orka jobba till pensionen, om att vi ska kunna få förstahandskontrakt, om att fler ska klara skolan med fullständiga betyg. När allt annat handlar om värderingar, känslor och signaler måste vi prata fördelningspolitik. Vi kan utmana det abstrakta med det konkreta här och nu.

Vi har länge fått höra att vårt val står mellan pest eller kolera. Mellan bostadsbrist eller höjda hyror. Mellan farliga båtfärder över Medelhavet eller flyktingläger under brinnande krig. Mellan ingen välfärd alls eller en välfärd som styrs av vinstintressen. Mellan arbetslöshet eller en osäker arbetsmarknad. Det är fel.

Ja, vi kan höja skatten. Det betyder mer jämlikhet och bättre livsvillkor. En ljusning, något annat och det spelar roll. Vi kan bygga ett skatteparadis i ordets rätta bemärkelse, ett skatteparadis där människan sätts före marknaden. Där den som är sjuk får det stöd som behövs, där människor har ett jobb och där eleverna får den kunskap dom har rätt till. Men det räcker inte. Det är inte gott nog. Ta från dom rika och ge oss en skattechock. Återsocialisera välfärden och bygg ut den, ge vårdbiträdena fler kollegor. Ta från dom rika och ge oss fri tandvård och ett modernt miljonprogram. Så tar vi tillbaka samhället från pest och kolera, högern och rasisterna.

Det radikala idag är att möta splittringen med solidaritet och sammanhållning. Att utmana det abstrakta med det materiella. Att utmana illusionen av maktlöshet med politisk kamp. Vi kämpar för människovärdet och freden. Mänsklig handling förändrar. Vi blir starkare av gemenskap och organisering. All kamp måste börja i verkligheten.

Politik är lika mycket en kamp om verklighetsbeskrivningen som det är en kamp om framtiden. På senare tid har verkligheten varit mörk av olika skäl. Det är svårare att hitta till varandra i mörkret. Och det är svårare att hitta svar och samband. Det är svårare att skilja på reella hot och på falska varningar. Det är lätt att känna rädsla och att uppleva maktlöshet.

Men rädslan blir inte farlig om vi har modet att utmana. Maktlösa är vi inte när vi ser klart, när vi ser varandra. Då behöver vi ljus. Den fråga vi ställer oss är: vad är radikalt? Vad kan utmana systemet? Vi frågar varandra: vad är en motståndshandling? Vi är Ung Vänster och vi är en motståndshandling.

Härmed förklarar jag Ung Vänsters riksting 2016 för öppnat.

För mer information eller för att besöka rikstinget kontakta
Jesper Hillbom, informationssekreterare

0727442979
jesper.hillbom@ungvanster.se 

Turkiet som EUs gränsvakt sätter asylrätten ur spel

Johanna Granbom

 

I veckan fortsatte förhandlingarna mellan EU och Turkiet som syftar till att lösa “problemet med flyktingströmmarna”. Eller ja, flytta problemet någon annanstans i alla fall.

I korthet kom man fram till att EU ska få dumpa alla flyktingar man hittar i medelhavet i Turkiet, och Turkiet får skicka en syrier som kan få asyl i Europa. Så byter EU och Turkiet människor mellan sig som vi förr bytte Pokémonkort med varandra på skolgården. Som tack för besväret får Turkiet duktigt betalt och EU lovar att skynda på processen som ska ge Turkiet medlemskap i EU. Att Turkiet skulle bli ett EU-land är något som inte varit på tapeten på ett tag, framför allt eftersom regimen gång på gång kränker mänskliga rättigheter och förföljer och trakasserar sin befolkning. Turkiets systematiska förtryck av kurder ansågs länge vara ett hinder för EU-medlemskap, men det hindret tycks nu vara som bortblåst.

Var kommer då idén till den här oheliga alliansen från? ”Strömmen av människor måste brytas och det måste också bli ett slut på att EU-länderna bara skickar vidare människor och problem att hantera” resonerar EU:s flyktingkommissionär, Dimitris Avramopoulos. I Sverige menar statsminister Stefan Löfven att ”Vi ser hur människor dör ute på medelhavet. Att få till en ordning nu där i stället där man stoppar det flödet och istället får en ordnad migration från Turkiet till EU så det är klart att du får en helt annan och mycket mindre riskfylld migration då”. Det är ett argument som är svårt att argumentera emot. Framförallt eftersom det är fullkomligt obegripligt.

Att EU slutar tvinga människor ombord på livsfarliga båtresor över Medelhavet är så klart i allra högsta grad önskvärt. Ett enkelt sätt att göra det vore att införa humanitära visum som skulle kunna sökas på ambassader, eller att avskaffa transportörsansvaret. Då skulle folk nämligen inte behöva smugglas illegalt. Att utöka möjligheterna för anhöriginvandring, istället för att som nu begränsa dom, skulle också göra stor skillnad. Inte minst för de kvinnor och barn som lever under miserabla förhållanden i flyktingläger eller som gömda. Men i stället för att skapa lagliga vägar för de som flyr väljer EU och Löfven att sätta upp ännu högra barriärer vid Europas gränser. Problemet för Stefan verkar alltså inte vara att folk dör i Medelhavet. Problemet varkar vara att folk dör i Medelhavet.

Det verkar som om byråkraterna i Bryssel tror att de som flyr har ett val, och att om EU bara sänder tillräckligt tydliga signaler om hur omöjligt det är att ta sig till Europa så kommer folk inte behöva  fly längre.

Det är dags för en reality check:

– EU såväl som regeringen vet mycket väl att Turkiet inte är ett land där det är säkert att söka asyl. Turkiet bryter mot Genèvekonventionen och vägrar att ge asyl till skyddsbehövande syrier. Det är ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna.

– EU har godtagit FN:s flyktingkonvention. Den innebär att varje människa har rätt att söka asyl. EU bryter alltså nu mot asylrätten, och flyttar EU:s murar utanför Europa. FN:s flyktingorgan (UNHCR) menar att den här typen av massavvisningar inte är förenligt med internationell rätt.

– Det är inte fred i Syrien. Det kanske kommer som en överraskning, men det är sant. Enligt EU:s flyktingkommissionär förväntas ytterligare 100 000 människor ta sig till Grekland bara i mars. Och vägarna är inte säkra, bara den senaste veckan drunknade minst tjugofem personer utanför Turkiets kust.

Det vore naivt att tro att vare sig EU eller Sveriges regering är ovetande om hur verkligheten ser ut. Slutsatsen är istället att de väljer att blunda för det öde som man nu dömer människor på flykt till. Löfven har även uttalat att dessa åtgärder visserligen inte är önskvärda, men att de är nödvändiga för att behålla EU-samarbetet och den fria rörligheten. Den här ”lösningen” innebär dessutom att EU betalar ut minst 30 miljarder kronor till Turkiet, för att de i stället ska ta emot flyktingarna, trots att man som sagt berövar dem sina mänskliga rättigheter. Vi kan konstatera att det inte är resursbrist som drivit EU till att avskaffa asylrätten.

Det är även naivt att tro att det här är en lösning för de som flyr från krig och förtryck. Det är ingen hemlighet att Turkiet är ett land som inte är säkert för asylsökande. Turkiet har upprepade gånger skickat tillbaka flyktingar rakt in till kriget i Syrien och att det skulle förändras är i nuläget osannolikt.

Det är också troligt att människor nu kommer tvingas ta ännu farligare flyktvägar. Kanske tar smugglarbåtarna sikte på den Italienska kusten i stället för de grekiska öarna. Nej, överenskommelsen mellan EU och Turkiet förvärrar allvarligt situationen för de som redan befinner sig i en extremt utsatt situation. Att ”hantera flyktingkrisen” borde handla om att göra allt man kan för att hjälpa de människor som tvingats lämna sitt land för att överhuvudtaget ha chans att överleva. För EU handlar lösningar på denna humanitära kris i stället om att förhindra människor från att ta sig till trygghet.

Allvaret i den här situationen sätter fingret på hur avgörande solidariteten är. Det är inte svårt att tänka sig in i vad det innebär att behöva lämna allt och fly, det kan även den som aldrig varit på flykt göra. Däremot kan de som har makten välja att inte göra det. Och det får allvarliga konsekvenser.

Johanna Granbom, vice ordförande Ung Vänster

Hanna Cederin talade i Lund på internationella kvinnodagen

hanna i dåligt ljus (2)

I samband med internationella kvinnodagen talade Hanna Cederin i Lund. Läs talet här: 

Hanna Cederin, 8 mars 

Vi är här därför att vi hör ihop. Vi samlas för de segrar vi vunnit och för de strider vi har framför oss. För varje kvinna och med varje kvinna. Vi väljer solidariteten och vi väljer systerskapet, vi är oskiljaktiga. Varje strid vi tar, varje seger och varje minut av motstånd är för alla kvinnor. Det sägs att vi drabbas men vi är inte i första hand offer. Det är inte lidandet och inte sorgen som gör att vi kämpar utan det handlar om att det faller på våra axlar. Vi täcker över, vi bär upp, vi får livet att gå vidare. Vår styrka är det som gör att samhället håller trots att makten vänder människor ryggen. Vår styrka går inte att bryta, inte att förneka. Utan kvinnor: ingen fred. Utan oss: ingen trygghet. Utan oss: ingen strid och ingen seger.

När det blir mörkt, när elen stängts av så är det vi som tänder stearinljusen. När bomberna faller är det vi som tröstar och lugnar. Vi tar våra sjalar och lägger om barnens kalla axlar när vinden ligger på. Vi ger oss iväg till andra länder och tigger i förhoppningen om ett bättre liv för våra barn. Vi skickar iväg våra söner över land och hav, de riskerar sina liv och våra hjärtan för att söka tryggheten. Kanske kan vi en dag följa efter, kanske inte. När samhällets omsorg rycks bort av de mäktiga som hellre skyddar börsvärdet än människovärdet så är det vi som visar omsorg. Om de äldre, om sjuka. Våra ryggar värker, pensionerna står still. Vi går sida vid sida på vårdgolvet.

Det hörs många vackra ord om jämställdhet och kvinnors rättigheter. Men aktivister, vi förstår att ord kräver handling. Vi genomskådar de liberala papperstigrarna som gärna plockas fram av eliten när det passar men som aldrig håller för eldsvådor, bruna vindar eller ekonomiska intressen. Freden är inte abstrakt eller teoretisk, den är inte tryckta ord på ett papper. Den är ingen utopisk dröm, bortom verkligheten. Den finns i varje land, hos varje folk, i varje familj, i Aleppo och i Cizre. På landsbygden i Rumänien, på asylboenden, i båtarna på Medelhavet. På äldreboendena, trots strider om tider och värkande leder. Den finns här, på torget i Lund. Vi täcker över och håller ihop samhällen med vår styrka, men vi är trötta på att bära eliten och deras orättvisa projekt. I praktiken visar freden sig genom kampen, gemenskapen, organiseringen. Genom striderna, motståndet mot de som skyddar sina intressen. Och det är vad vi gör, för att vi måste. Varje dag, var och en för sig och tillsammans. Inte minst genom att vi lever och vill leva, vi vill ha fred och frihet, makt och trygghet.

Därför kräver vi att människovärdet omsätts i handling och att asylrätten gäller. Vi kräver rätten att återförenas med våra familjer, rätten att få se våra söner igen. Vi kräver rätt till vård och tak över huvudet. Till de som säger att vi inte är välkomna, att våra söner inte är välkomna, dom som beslutat att vi blir en andra klassens arbetskraft på arbetsgivarnas villkor. Till dom säger vi: Inte en krokodiltår till från de hycklande socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen. Inte en dag till med ID-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd och stängda gränser. Släpp in dom som flyr, låt dom stanna.

Vi säger att kvinnor ska ha ekonomisk självständighet, alltså inte hypotetiskt sett, inte i teorin. Det betyder rätt till heltid, arbetstidsförkortning och ett rättvist pensionssystem. Vi säger höj skatten. För att vi är trötta på att ta ansvar när välfärden brister. Vi behöver fler kollegor och vi vill inte gå ner i arbetstid för att ta hand om anhöriga. För att Sverige är rikare än någonsin. Dollarmiljonärerna är fler än någonsin och barnfattigdomen slår rekord. Hur kan det vara så? Omfördelning är enkelt, men inte för den som fjäskar för eliten. Inte för en regering som saknar ryggrad, som hellre skyddar unkna maktstrukturer än människovärdet. Till dom säger vi: ta från dom rika och ge till oss kvinnor. Ta från dom rika, korta arbetstiden och bygg ut välfärden.
Därför står vi här. Vi är inte tysta, inte svaga och inga viljelösa offer. Tvärtom. Det är vår styrka som får livet att gå vidare, som bär samhällen och familjer. Vi kan inte nedvärderas, säljas och brytas ned. Det har vi visat genom historien. Vi står här för att vi kräver någonting annat. Vår styrka, våra kroppar och vår tid är just vår. Kvinnokampen är inte abstrakt eller teoretisk, det är inte tankar och idéer som driver oss. Den är ingen utopisk dröm, bortom verkligheten. Det är i det praktiska, i det materiella, i nuet som vi hittar orsakerna och sambanden. Där ser vi att styrkan finns, att vi kan. Där ser vi vad vi måste göra. Vi måste hålla ihop och utmana de motståndare vi möter i vardagen, i regeringen, globalt, i ekonomiska institutioner och i korrupta regimer.

Vi samlas för de segrar vi vunnit och för de strider vi har framför oss. För varje kvinna, med varje kvinna. Bröder, vi väljer solidariteten. Systrar, vi väljer systerskapet. Det sägs att vi drabbas men vi är inte i första hand offer. Det är inte lidandet och inte sorgen som gör att vi kämpar. Det handlar om att det faller på våra axlar. Vi täcker över. Vi bär upp. Vi får livet att gå vidare. Det är tack vare oss. Vår styrka är vad som gör att samhället håller trots att makten vänder människor ryggen. Vi säger nog nu. Vår styrka går inte att bryta, inte att förneka. Vi hittar ljuset och hoppet i varandra. Utan kvinnor ingen fred, utan oss ingen frid. Utan oss ingen strid och ingen seger.

Ung Vänsters feministiska pris 2016 går till Byggnadsarbetareförbundet 

hanna och per

På Ung Vänsters feministiska frukostmingel på Söderbokhandeln i Stockholm tillkännagavs att Byggnadsarbetareförbundet får Ung Vänsters feministiska pris. Ett pris som vi har delat ut under tretton år i samband med internationella kvinnodagen.

Motiveringen lyder ”Byggbranschen är en av de mest könssegregerade branscherna i Sverige, då fler än nio av tio som arbetar är män. Med kampanjen ‘Stoppa Machokulturen’ har fackförbundet Byggnads tagit viktiga steg framåt för att förändra detta, och öppna upp för en byggbransch där fler kvinnor kan arbeta.Kampen för en jämställd byggbransch handlar om mer än att alla ska få arbeta inom det yrke de vill – det handlar även om att minska lönegapet mellan män och kvinnor. Så länge det finns kvinno- och mansdominerade yrken finns det en möjlighet att ha olika löner för kvinnor och män.Vi hoppas att initiativ som ‘Stoppa Machokulturen’ får spridning i fler branscher, och att den könsuppdelade arbetsmarknaden snart är ett minne blott.”

Per Jansson från Byggnads som tar emot priset av Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin säger:
– Byggnads kampanj ”Stoppa machokulturen” handlar om att alla tjänar på en jämställdbyggbransch. Byggarbetsplatsen ska vara en plats där människor får vara olika. Det är en grundläggande rättighet både på jobbet och i samhället. Tyvärr är det inte alltid så på byggena idag och det vill vi förändra. Målet är fler kvinnor i branschen och att alla känner sig välkomna. Att få Ung Vänsters feministpris 2016 betyder oerhört mycket för oss, det är ett tydligt bevis på att vår kampanj gör skillnad. Vi hoppas att fler organisationen blir inspirerande och vill vara med i vår kamp mot ett mer jämställt samhälle.
Jesper Hillbom, informationssekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85

Uppmärksamma internationella kvinnodagen med Ung Vänster!

8 mars

Över hela landet är Ung Vänster med och uppmärksammar internationella kvinnodagen, här är några evenemang som Ung Vänster arrangerar, deltar på som organisation eller helt enkelt bara tror kommer bli riktigt bra. Vi ses där! Har du tips på fler arrangemang? Skicka ett mail till info@ungvanster.se

Falun

–  Feministiskt självförsvar

Tis: 18:15-19:45 Plats: ABF Falun, Trotzgatan 47

Göteborg

– 8 mars-fika med Ung Vänster Göteborg Bohuslän.

Tid: 16:00-17:00 Plats: Andra långgatan 20

– 8 mars-demonstration. Tal bland annat av Rosanna Dinamarca. Arr: 8 marskommittén.

Tid: 17:30 Plats: Gustav Adolfs Torg till Götaplatsen

Jönköping

– Teater och panelsamtal om kvinnor och kultur.

Tid: 18:00 Plats: Österängens konsthall

https://www.facebook.com/events/1693347770904556/

Kristianstad

– Manifestation – Ta unga tjejers ohälsa på allvar, mer pengar till vården!

Tid: 16:30 Plats: Gamlegårdens centrum

– Feministiskt självförsvar

Tid: 18:00 Plats: Lasarettsboulevarden 12 i Kristianstad, nära Centralskolan

Kristinehamn

Feministiskt självförsvar, feministisk workshop och pizza

Tid: 19:00 Plats: Vänsterpartiets lokal, Kungsgatan 23

Landskrona

– Feministiskt självförsvar

Tid: 19:00 Plats: Folkets hus

Lidköping

– Musik, konstutställning, filmvisning och pyssel med Ung Vänster.

Tid: 17:00 och framåt Plats: Lidköpings Folkets Hus

Linköping

– Demonstrationståg. Arr Ung Vänster, Grön Ungdom och Syndikalistiska ungdomsförbundet.

Tid 17:00 Plats: Borggården till Stora Torget.

– Feministiskt självförsvar

Tid: 18:30-20:30 Plats: Elsas Hus

Lund

– Demonstration – Vårt liv, vår strid! Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin talar

Tid: 18:00 Plats: Stortorget

https://www.facebook.com/events/893824274065941/

Malmö

– Demonstration – MÄNSKLIG SÄKERHET OCH VÄLFÄRD

Tid: 17:00 Plats. Gustav Adolfs Torg till Möllevångstorget

https://www.facebook.com/events/1093212317376632/

– Feministiskt efterhäng med bland annat feministiskt självförsvar

Tid: 18:30 Plats: Ungdomens hus Norra Skolgatan 10B

Norrköping

– Feministiskt självförsvar

Tid 17:00-18:30 Plats: Arbetets museum, plan 6 Alvarummet

– Fackeltåg

Tid: 18:00-19:00 Plats: Från Hörsalsparken till Arbetets museum

Sandviken

– Fackeltåg genom Sandviken. Efteråt blir det fika, diskussioner och föredrag.

Tid: 17:00-18:00 Plats: Från Krysset till Kulturcentrum, Musikverket.

– Feministiskt självförsvar

Tid 19:30 till 20:30 Plats: Kulturcentrum, Musikverket

Stockholm

– Frukostmingel på internationella kvinnodagen och utdelning av Ung Vänster feministiska pris!

Tid: 8:30-10:00 Plats: Söderbokhandeln på Götgatan 37

– Demonstration för Gränslöst Systerskap!

Tid: 17:30 Plats Norra Latin till Raul Wallenbergs torg

https://www.facebook.com/events/1787415194819577/

– Streetgäris 3-års Bday

Tid: 18:00 och framåt Plats: IOGT-NTO-gården i Klara

Umeå

– Myten om jämställdhet och ge kalla fakta om motsatsen

VSF och Vänsterpartiet anordnar föreläsning med Gudrun Nordborg

Tid: 12:15 Plats: Umeå universitet, humanisthuset, hörsal E

https://www.facebook.com/events/897097160407953/

-Gå med Ung Vänster i tjejjourens demonstrationståg. Leta efter ”ljudvagnen” för att hitta oss.

Tid: 16:45 Plats: Rådhustorget

https://www.facebook.com/events/572663299551001/

– Feministiskt självförsvar.

Tid: 19:00 Plats: Umeå universitet, samling i Lindellhallen

https://www.facebook.com/events/192072547829232/

Västerås 

Feministiskt självförsvar

Tid: 17:30 Plats: Växthuset, Viktor Larssons plats 2

Skellefteå

– Manifestation

Tid: 16:00-18:00 Plats. Möjligheternas torg

Södertälje

– 17:00 Tal av Karin Rågsjö, riksdagsledamot för Vänsterpartiet. 18:00 Teater: Monolog om en städerska  med Exa Carlsson

Tid: 17:00 och framåt Plats: Stadshuset

Trollhättan

– Snacka feminism med Ung Vänster på Folkuniversitetets gymnasium under dagen och kom på feministisk studiecirkel på kvällen.

Tid: 10:00 respektive 18:00 Plats: Folkuniversitets gymnasium respektive Vänsterpartiet Trollhättans lokal

 

 

Dumpa Carola Lemnes lön

Svenskt_Näringsliv_2012

Sverige är rikare än någonsin. Och högern föreslår lönedumpning. För personer som Carola Lemne, VD för Svenskt Näringsliv med 490 000 kronor i månaden är det lätt att vilja sänka våra löner. Högerns flört med svenska storföretag är knappast något nytt och nu när årets avtalsrörelse närmar sig går de på offensiven.

Istället för att göra någonting åt arbetslöshet och otrygga jobb drömmer högern om en arbetsmarknad som liknar Sydafrika under apartheid-tiden. Istället för att omfördela från de allt mer förmögna ställer man utsatta grupper mot varandra, allt för att skydda överklassens makt. Är det inte kvinnor eller unga som ska tvingas ta jobb till sämre villkor så är det nyanlända flyktingar som ska tvingas in på en segregerad låglönemarknad. Man använder den växande rasismen som hävstång för att ge mer makt åt arbetsgivarna. Retoriken innebär i praktiken att flyktingar blir en andra klassens arbetskraft. Det skulle varken skapa fler jobb eller bättre förutsättningar för oss som jobbar, bara högre vinster för företagen.

För oss om går på sms-anställning, tvingas hoppa runt på timvik eller ha flera arbeten för att få vardagen att gå runt är sänkta löner bara ett hån. Det vi behöver är det direkt motsatta – trygga jobb, med en lön att leva på.

Årets avtalsrörelse kommer att bli den hårdaste på mycket länge. Vi vet att det bara är genom gemensam kamp vi kan försvara våra vunna rättigheter och flytta fram våra positioner. När näringslivet sår splittring mellan arbetare måste vi visa solidaritet och ta strid för våra intressen.

De säger att det är våra löner som ska sänkas – vi kräver att Lemne dumpar sin egen lön!

Antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2016-02-28

Säg nej till Värdlandsavtalet

nato

Till sommaren är planen att det så kallade Värdlandsavtalet med NATO ska godkännas av riksdagen. Avtalet skulle innebära ett stort steg närmare NATO-medlemskap och innebär i praktiken slutet för Sveriges alliansfrihet som gör oss till en självständig internationell aktör.

Avtalet kan i praktiken bland annat innebära att NATO kan få stationera trupper och militär utrustning, inklusive kärnvapen, i Sverige. Därigenom skulle Sverige kunna användas som bas för NATO:s krigföring i andra länder.

NATO har en lång historia av ickedemokratiska militära intrång och folkrättsliga övertramp. Inte minst har medlemslandet Turkiet gjort sig skyldigt till folkrättsvidriga övergrepp mot civila i och med den turkiska statens återupptagna krig mot den kurdiska minoriteten. De senaste dagarna har det dessutom rapporterats om NATO:s insats i Medelhavet, som går ut på att möta människor på flykt från krig och förtryck med stridsskepp, och hindra dem från att söka asyl.

Från NATO-förespråkarna försöker man trissa upp debatten genom att spela på människors oro för läget i världen. På det sättet låter man krigspropaganda sätta agendan för Sveriges försvarspolitik. En regering som tar världsläget och människors oro på allvar skulle istället verka för nedrustning och humanitära insatser.

Sverige ska vara ett land som verkar för icke-militära lösningar på världens krig och konflikter. Ett medlemskap i NATO skulle försvåra en självständig utrikespolitik som tar ställning mot kärnvapen och för folkrätt, demokrati och mänskliga rättigheter, och innebära en militärallians med några av världens mest aggressivt krigförande länder. Vi kräver att Sverige säger nej till Värdslandsavtalet och värnar alliansfriheten.

Antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2016-02-28

Seger för kvinnor med nej till surrogatmödraskap i utredning

surrogatmödraskap

Idag presenterades regeringens utredning gällande ofrivillig barnlöshet. Utredningen tar tydligt ställning mot alla former av surrogatmödraskap i Sverige.

– Det är en seger för kvinnors rätt till den egna kroppen att utredningen tydligt tar ställning mot alla former av surrogatmödraskap. Kvinnors kroppar ska inte vara till för andra. De negativa effekterna lyfts fram bra av utredningen och borde också leda till ett förbud, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

– Sverige har ofta varit ett föregångsland när det kommer till kvinnors rättigheter. Vi har en sexköpslag som andra länder tar efter och vår aborträtt är stark. Vi behöver fortsätta den kampen och stärka rätten till den egna kroppen. Det betyder ett nej för alla former av surrogatmödraskap, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen?

hyreshus

Under den kommande veckan börjar bostadsförhandlingar som regeringen bjudit in till. Fastighets- och bostadsbolagen har gått ut med förslag om utökade marknadshyror, även för nyproducerade bostäder, och de borgerliga partierna är inte sena med att ge dem sitt stöd. Detta är knappast någon överraskning, alliansens främsta roll är att gå näringslivets ärenden.

Oavsett ort så leder marknadshyror till segregation och kraftigt ökade boendekostnader. I Stockholm, där bostadsbristen är som mest akut, skulle det leda till uppemot 60-procentiga hyreshöjningar och vanliga människor skulle effektivt tvingas ut från stadskärnan. Från näringslivet kommer förslag om höjda bostadsbidrag för att kompensera för de ökande boendekostnaderna. Men hyrorna skulle då bara höjas ytterligare, och våra skattepengar skulle gå rakt ner i fastighetsägarnas fickor.

Det som behövs för oss unga är inte en bostadsmarknad där fastighetsägaren är fri att sätta vilken hyra som helst. Vi är 350 000 unga som saknar eget boende, 142 000 av oss bor ofrivilligt kvar hos våra föräldrar. För många av oss innebär den rådande bostadspolitiken att inte veta var man kommer att bo nästa månad, att flytta mellan kompisars soffor eller välja bort jobb eller utbildning på grund av bostadssituationen. ”Det råder akut bostadsbrist runt om i hela landet. Medan fastighets- och bostadsbolagen föreslår utökade marknadshyror vet vi att lösningen på bostadsbristen är att bygga fler billiga hyresrätter som vi unga har råd att bo i.

Det är dags att politikerna lyssnar på oss unga. Vi vet att det går att bygga bort bostadsbristen, men det kräver att regeringen och politikerna prioriterar oss hundratusentals ungdomar, istället för en girig fastighetsbransch.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 160130-31.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85

Sida 10 av 243« Första...89101112...203040...Sista »