Behandlingen av EU-migranterna i Malmö är skamlig!

Minna Skans

 

Igår kom regnet. Jag fasade för regnet i förrgår när jag stod utanför stadshuset, kommer folk orka om regnet kommer? Redan har de blivit av med sina hem, sina ägodelar, polisen hade precis igen tagit madrasser och värmande filtar. Folk kurade ihop sig i sovsäckar och på madrasser som åter donerats, orken att fortsätta kämpa för ett drägligt liv och någonstans att bo fanns kvar, för än var vi många, än blåste det inte för kallt, än regnade det inte.

I gryningen i tisdags vräkte polisen och kommunen de upp mot hundra, främst romer, som bodde i Sorgefrilägret i Malmö. Vi, boende och aktivister, har krävt att kommunen inte ska verkställa beslutet, utan att erbjuda någon annan plats att bo på. Detta har från ansvariga politiker möts av tystnad. Lägret har varit långt ifrån ett fullgott boende, men där har skapats en gemenskap och en trygghet att inte vara lämnad till sig själv. Nu kastas de boende ut på gatan, utan tak över huvudet och får återigen börja från noll. Europadomstolen har, med hänvisning till den systematiska diskriminering som just romer utsätts för, framhållit att denna grupp aldrig ska utsättas för tvångsavhysningar om de inte erbjuds ett alternativt boende. Men detta är just vad som skedde i Malmö.

Samtidigt, av en slump menar ansvariga på kommunen, beslagtogs de boendes husvagnar och bilar, som de flyttat från lägret för att undvika att förstöras vid vräkningen. För att hämta ut de igen behöver man betala 2500 kronor. En fantasisumma för någon som en bra dag får ihop 150 kronor.

De romska EU-migranterna kampvilja var stor och efter rivningen av deras bostäder påbörjade de en manifestation utanför stadshuset, för att kräva att kommunen agerar. Frågan de ställer till kommunledningen är enkel, var ska vi bo nu? De väntar fortfarande på svaret.

På onsdagskvällen efter över ett dygns protest utanför stadshuset meddelar plötsligt polisen att de ska rensa upp på platsen. Inget över 60*60 cm får finnas kvar för att det ”belamrar platsen”, en anledning som mest verkar vara tagen ur luften. Madrasser, bord för mat och kartong att sitta på slängs av polisen. Men inte bara det utan även väskor, kläder och andra personliga tillhörigheter som var det sista de romska EU-migranterna hade kvar. Demonstranter lyfts iväg, slås med batong, omhändertas och får sitta i häktet. Från att ha inget, har de om än ännu mindre.

De senaste dagarna har också det rasistiska hotet och våldet blivit än mer påtagligt. Personer har ropat antiziganistiska slagord, gjort utfall mot boende och aktivister, nästan kört över personer och kastat smällare. Detta är tyvärr vardag för många romer, men avhysningen och kommunens och polisens agerade har inneburit att hotet och trakasserierna ökar.

Malmö kommuns agerande om avhysning utan att erbjuda en annan bostadsplats inhumant och skamligt. Polisens brutala maktdemonstation när de tog det sista de romska EU-migranterna ägde är inget annat än vidrigt. Både kommunen och polisen gömmer sig bakom lagparagrafer (i bästa fall), utan någon som helst hänsyn till människors rätt till ett drägligt liv.

Kampen för EU-migranterna måste föras på många fronter samtidigt. Det praktiska solidaritetsarbetet att bidra med det EU-migranterna behöver är viktigt, det kan handla om att samla in kläder, mat och dryck, lösa vatten-, uppvärmnings- och matlagningsmöjligheter, är superviktigt. Det kan även handla om tolkning och juridisk hjälp. Samtidigt måste påverkan ske mot kommunerna att erbjuda bra boende och välfärdsinsatser för EU-migranter och ställa krav på att EU:s politik inte ytterligare fördjupar de klassklyftor som ligger i grund för migrationen inom Europa. Och återigen samtidigt är den antirasistisiska organiseringen avgörande för många romers trygghet. Det är också allt detta arbete som gjort att avhysningen i Malmö inte skedde utan motstånd, att det sker protester mot agerandet och att EU-migranterna för varje gång polisen slänger filtar och mat i containrar får nya från Malmöborna.

Igår kom regnet. Det doneras snabbt presenningar, regnjackor och paraply. Någon kommer med värmande soppa. Alla har tagit skydd under en bro i närheten. Det finns inget annat alternativ än att fortsätta kämpa, för var ska de bo?

 

Minna Skans, ledamot i Ung Vänsters förbundsstyrelse

Historien upprepar sig när kvinnor osynliggörs

Yoko Ono

Idag släpper Rättviseförmedling en rapport om vilka som syns och hörs i svensk nyhetsmedia. Siffrorna går inte framåt. Bland annat visar rapporten att över 70 % av de som medverkar i nyhetsmedia är män.

– Det handlar om makt. Att historien fortsätter upprepa sig när det gäller osynliggörande av kvinnor är en skam för samhället. Det finns väldigt enkla saker att göra för en bättre situation, men viljan saknas. Det är något unket över medieeliten. Jag känner oro för att ännu en generation unga tjejer får växa upp med en media där kvinnors verklighet inte får synas, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

I måndags lanserades Ung Vänsters en satsning på att lyfta kvinnors historia. I satsningen ingår bland annat skolbesök och öppna föreläsningar för att motverka den skeva historieskrivningen. Enligt en granskning från DN utgör kvinnor bara 13 procent i de vanligaste läroböckerna i historia.

– Vi har rätt att synas och att få förebilder som inte är män, som bryter mot könsnormer. Idag finns det skolböcker med fler namngivna nazister än kvinnor. Kvinnorna var inte färre förr, men man har helt enkelt struntat i att beskriva vår del av historien. Både media och skolan har en viktig roll i att beskriva samhället som det faktiskt ser ut. Det behövs en statlig utredning för en rättvis historieundervisning, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster tar saken i egna händer och lyfter fram kvinnors historia

Kvinnors historia, Ung Vänster

Under hösten kommer Ung Vänsters klubbar och aktivister arbeta med en satsning på att lyfta kvinnors historia. Kvinnor är underrepresenterade i alla delar av samhället och flera undersökningar visar att särskilt skolundervisningen är skev i förhållande till kön och utrymme. Det handlar om hur mycket kvinnor som förekommer över huvud taget, men också om hur kvinnor skildras. Enligt DN finns 2015 läromedel för årskurs 8 med fler namngivna nazister än kvinnor. Siffror som togs fram i en statlig utredning 2010 visade att mäns perspektiv dominerar i historieundervisningens läromedel.

– Nu tar vi saken i egna händer. Vi är trötta på att osynliggöras av skolan och media. Det är en skandal att ännu en generation tjejer växer upp med en skolundervisning som inte visar verkligheten. Kvinnors historia hänger samman med jämställdheten i hela samhället och är en viktig smärtpunkt för könsmaktsordningen, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin

Arbetet med satsningen kommer främst att bestå i att en tidning med information delas ut till högstadie- och gymnasieelever samt ordna föreläsningskvällar på ämnet. Ung Vänsters klubbar kommer också att undersöka hur skolundervisningen ser ut lokalt, exempelvis genom att titta på hur kvinnor beskrivs i läromedel. Målgrupp är i första hand eleverna, men krav riktas också mot skolan, media och myndigheter.

– Det ska inte vara unga tjejers egna ansvar att skaffa sig kunskaper, men det här är för viktigt för att vänta på. Det krävs konkreta och stora åtgärder som riktas mot myndigheter, lärare och läromedel. Vi tänker inte låta makthavare fortsätta blunda för kvinnors centrala roll genom historien, avslutar Cederin.

Här skriver Hanna Cederin mer om satsningen i blogginlägget Vem tror du att du är?

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Vem tror du att du är?

Kvinnors historia, Ung Vänster

 

Vem tror du att du är?

Hon med det långa håret, som tecknar fint, som dukar fram kaffet och som håller kontakten med mormor. Sångerskan i bandet, hon som tränar aerobics och läser chicklit. Eller är du hon med starka, snabba, ben, hon som skriver låtarna, som diskuterar politik med mormor, som skapar konst och som läser böcker som väcker tankar? Du kan också vara inget av det. Kanske är du hon som sitter inne och bygger hemsidor, aldrig ringer mormor och aldrig håller käften. Kanske är du alltihop.

Det spelar roll vem som skriver historien, och hur den skrivs. Några ord i en historiebok kan vara skillnaden mellan subjekt eller objekt. Är du någon som vill, som gör och tänker? Eller den som är fin att titta på, men som annars inte märks?

Vi alla stängs in i könsroller som begränsar, skapar normer och förväntningar. Men det som kvinnor är, gör och skapar nedvärderas också. Det bästa sättet att nedvärdera något är att låtsas som om det inte finns. Så ser det alldeles för ofta ut idag. Samhället låtsas som om vi kvinnor inte finns, i alla fall när det inte handlar om att vara vackra.

I själva verket har kvinnorna spelat en central roll i historien, och gör det i dagens samhällsutveckling. Vi har sett till att samhället fungerar, drivit på för förändring och gjort viktiga vetenskapliga upptäckter. Vi har skrivit böcker, skapat musik och vi har gjort motstånd mot förtryck. Ändå syns vi mindre, både nu och då. Bilden av kvinnan historiskt är att hon är passiv och hör hemma vid spisen.

Att prata om kvinnors historia handlar om att vi ska ha det utrymme vi förtjänar. I klassrummet, på teve och i böcker. I vardagen och i framtiden.

Vi har aldrig fått något gratis. Vi vet att frihetskamp inte är enkelt, och aldrig har varit enkelt. De kvinnor som påverkat historien har gjort det genom hårt arbete och har ofta betalat ett högt pris. De som organiserade sig för allmän rösträtt fängslades. Hon som inte ville gifta sig på 20-talet levde fattigt, den kvinnliga uppfinnaren fick aldrig bilda familj och hon som stöttade båtbyggaren dagligen fick aldrig uppskattning.

Det vi lär oss av historien påverkar oss och därför måste vi vara med och skriva den. Det handlar om vilka vi tror att vi är och vad vi tror vi kan åstadkomma. Och inte minst handlar det om att det vi faktiskt gör är värdefullt. Att det spelar roll att ta hand om ungar, skriva kärleksromaner och ringa mormor. Men att det också går att som kvinna bli bäst på kärnfysik, vara basist eller vara framgångsrik i att bara skita i allt. Kvinnokampen har alltid handlat om frigörelse. Att vi ska vara fria att välja våra livsöden, och att vår rätt att göra det ska vara densamma som männens.

Nu tar vi saken i egna händer. Vi är trötta på att osynliggöras av skolan, media, muséer och vetenskapsinstitutioner. Vi tycker att kvinnor också har rätt att synas, och att vi förtjänar historiska förebilder som inte bara är män.

Vem jag tror att jag är? Jag är någon som vill, gör och tänker. Och jag kräver att synas och höras även när det inte är ”lämpligt”. Om vi ställer krav tillsammans kan vi se till att det gäller alla kvinnor.

 


 

Denna vecka inleds Ung Vänsters satsning på kvinnors historia. Kvinnor osynliggörs i historieskrivningen och det påverkar hela samhället. Det märks inte minst i skolundervisningen. Idag finns det läroböcker med fler namngivna nazister än kvinnor. När skolan och media inte tar sitt ansvar för att synliggöra vår roll i historien så får vi helt enkelt göra det själva.

Vi kommer att dela ut en tidning till högstadie- och gymnasieelever för att sprida budskap och information, vi kommer ordna temakvällar och vi kommer göra aktioner. Vi kommer ställa krav på samhällskunskapslärare, bibliotek och journalister. Men det är bara början, eller fortsättningen, på det som generationer av feminister kämpat för. Förändring handlar om rörelse och då behöver vi vara många. Jag hoppas att du vill vara med, kanske bara genom att trycka på ”dela”. Vi ses i kampen!

Hanna Cederin, förbundsordförande Ung Vänster

Tusentals samlas mot tillfälliga uppehållstillstånd

Nej till tillfälliga uppehållstillstånd, Malmö

I veckan demonstrerar Ung Vänster tillsammans med en rad andra organisationer över hela landet mot tillfälliga uppehållstillstånd. Anledningen är den flyktingpolitiska överenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna.

– Vi är många som är besvikna och stödet för demonstrationerna är stort. Temporära uppehållstillstånd skapar bara byråkrati och otrygghet. Den breda solidaritetsrörelse som vuxit fram där tusentals människor skänkt kläder, brett mackor och bäddat sängar, visar tydligt i vilken riktning svenska folket vill gå. Men regeringen och alliansen tar nu steg i motsatt riktning. Vi kräver ett mänskligt flyktingmottagande, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

Hittills är det planerat demonstrationer i Stockholm, Göteborg, Umeå, Uppsala, Bollnäs och Luleå. Malmö demonstrerade igår. Bland medarrangörerna märks bland annat Vänsterpartiet, Refugees Welcome, Ensamkommandes förbund, Feministiskt initiativ, Liberala ungdomsförbundet, SSU och Ingen Människa är illegal. Fler tillkommer. Här finns mer information om de planerade demonstrationerna.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00

Ung Vänster: Skamlig och sorglig överenskommelse

Refugees welcome, demonstration

Nu på förmiddagen avslutades förhandlingarna om den flyktingpolitiska överenskommelsen. Bland förslagen som regeringen och allianspartierna kommit överens om finns införandet av Temporära Uppehållstillstånd. Därmed stängde regeringen dörren för Vänsterpartiet att vara med i förhandlingarna. Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin reagerar starkt på överenskommelsen.

– Det är skamligt och sorgligt. Regeringen vill visa upp en fasad av ansvar och brett samarbete, men bakom döljer sig en feg symbolpolitik där man med människoöden som insats närmar sig högern. Priset är att man ställer sig bakom den vansinniga idén om tillfälliga uppehållstillstånd. Detta är motsatsen till vad läget kräver, de som får asyl i Sverige kommer att mötas av hinder och byråkrati istället för en trygg fristad, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Under hösten har Ung Vänster varit en del i den växande solidaritetsrörelsen, som gått som en våg genom landet. Människor över hela landet har deltagit i volontärarbete, insamlingar och andra insatser för att välkomna de människor som tvingats fly från krig och förtryck.

– Folket har under hösten visat hur Sverige ser ut när det fungerar som bäst. Vi har agerat utifrån att vi är i ett krisläge som skapats av krig och mänskligt lidande, vi har arbetat hårt och skramlat tiotals miljoner kronor. Det är sorgligt att regeringen vänder oss ryggen för att gå högern till mötes i att göra samhället otryggare. Det verkligt ansvarsfulla vore att skapa trygga möjligheter för de som kommer att etablera sig i samhället, avslutar Cederin.

Med anledning av den flyktingpolitiska överenskommelsen kommer Ung Vänster i början av nästa vecka att ordna demonstrationer för ett mänskligt flyktingmottagande i Stockholm, Göteborg och Malmö. Tid och plats uppdateras på Facebookeventet.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Dags för krafttag mot extremism och terror

Hanna CederinDet blir allt tydligare att vårt samhälle är hotat. Det är hög tid att politikerna vaknar och ser till att myndigheterna agerar mot radikaliseringen av individer samt de grupper där de får näring. Polisen och rättsväsendet bör få utbildning och resurser. Politiken bör ta intitiativ till att se över lagstiftning så att det blir enklare att identifiera och lagföra brott eller förberedelse. Radikaliseringen pågår överallt och måste stoppas, i vissa områden och familjer är det närmast kulturellt och sanktionerat av omgivningen. Skolan och civilsamhället måste verka för att skydda våra demokratiska värderingar mot dessa angrepp.

Eller? Jag vet inte om jag tycker att sån signaltung och känsloladdad retorik är värdig ens när det handlar om uppenbart reella hot mot vårt samhälle, vilket är vad mordbränderna mot asylboenden är. Och de utgör förstås bara en del av något mycket större.

Det handlar om en enorm säkerhetsrisk. Det kostar människor livet, och det berövar andra frihet. Det påverkar hela samhället, också de som inte utsätts direkt. Mordbrändernas syfte är inte i första hand att bränna ner hus utan att hota och skrämma. Det är terror.

Som många redan skrivit är det tydligt varför det anlagts fyra bränder på asylboenden runt om i landet under bara senaste dagarna. Bakgrunden, eller förspelet, är det höjda tonläget från vissa delar av den organiserade rasismen, som väckt tankar hos andra och som drivit på dem som är beredda att gå till handling.

Men varför är debattonen så lam när det gäller rasistiska hatbrott i jämförelse med ”terrorhotet”? Jo, eftersom detta hot inte kan mystifieras, exotifieras eller beskrivas som importerat behandlas det med långt färre spaltmeter än vad vissa andra typer av hot får. Rasismen är svensk och hämtar luft inifrån landet.

Till skillnad från de debattörer som gormar som mest när det gäller ”radikaliseringen” har jag inga förslag på enkla lösningar, till exempel nya lagar, som kan trolla bort högerextremismen. Det vore ohederligt, för det är inte enkelt att bekämpa rasism. Men det går. Och visst handlar det också om ”krafttag” från myndigheter och insatser från civilsamhället.

Men vi måste börja i att se proportioner och samband. Den rasistiska terrorn är vår tids samhällsutmaning. Kopplingen mellan våldet och hatretoriken, och kopplingen mellan debattklimatet och hatretoriken, är tydlig. Det får konsekvenser när det allt oftare finns ett ”vi” och ett ”dom”. När riksdagspartier pratar om systemkollaps och när VD:ar i näringslivet säger att det är ”terroristvarning” på skäggiga iranier. När vänsterdebattörer säger att förorten ”inte är Sverige” och när Polisen registrerar romer. Precis som hatbrotten måste bekämpas så måste också mindre skarpa uttryck för rasism bekämpas.

Journalister, politiker och andra makthavare, ”etablissemanget” om man så vill, måste tänka om* och rannsaka sin verklighetsuppfattning. Tänk om den utsatta gruppen var en annan, säg kristna, och om förövarna var romer eller flyktingar. Tänk om det systematiskt brändes ner fina villor eller bankkontor. Och tänk om svaret från delar av makteliten var att mana till förståelse och samarbete med de som stod för orden som legitimerade handlingarna.

Tänk om. Och under tiden så ska vi andra fortsätta med solidaritetsarbetet. Vi måste fortsätta bygga solidaritetsrörelsen därför att det är raka motsatsen till hatretoriken – istället för den avhumanisering och splittring deras budskap signalerar så handlar vårt arbete om att se sig själv i andra och om att mänskliggöra. Egentligen är det ganska enkelt – de hotar att splittra oss, därför håller vi ihop.

* För vissa kan det ta emot. Exempelvis för Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne som profiterar på rasismen därför att den legitimerar strukturell diskriminering på arbetsmarknaden och möjliggör en större låglönemarknad. För högern är etniska skiljelinjer inte nödvändigtvis ett problem, eftersom det döljer klassmotsättningar. Det ska vi bekämpa med vänsterpolitik.

Hanna Cederin, förbundsordförande

Hanna Cederin talade för Palestina

Hanna Cederin, demonstration för Palestina

Igår 18 oktober hölls det en demonstration i Göteborg för det palestinska folkets frihet och mot Israels ockupation och attacker. Förbundsordförande Hanna Cederin var en av talarna. Här är hennes tal från demonstrationen.


 

Tack för ordet. Jag heter Hanna Cederin och är förbundsordförande för Ung Vänster.

Jag bad min syster och kamrat Rawan Sultan skicka några rader som jag kunde läsa upp idag. Hon bor på Västbanken och är en av de tjejer som Ung Vänster har ett feministiskt solidaritetsprojekt tillsammans med. Jag har översatt hennes ord till svenska. Inatt skrev hon:

”De sköt honom och han dog. Han såg palestinsk ut. Ja, bara sådär. Ett människoliv kan vara så enkelt att avsluta med en kula rakt in i hjärtat. Från den 1 oktober fram till denna stund har Israel dödat 41 palestinier, nästan hälften var barn, den yngsta var två år gamla Rahaf Hassan, som mördades tillsammans med sin gravida mamma, Nour. Våra martyrer är inte bara siffror, var och en av dem hade ett liv, vänner som älskade dem, de hade drömmar, de hade en familj, en mor som nu sover i hennes döda barns säng, bara för att få känna hans doft en gång till.

Vad ni inte vet är, att Palestina har ingen armé, inget flygvapen, inga kärnvapen, inga jetplan, inga helikoptrar, inga stridsvagnar och inga slagskepp, inget av det. Detta är inte ett ”krig”. Världens tystnad dödar oss två gånger, alla måste vakna upp, regeringarna måste inse vad de har finansierat hela tiden!”

Israel har byggt tusen och åter tusen olagliga bosättningar. De stjäl mark och vatten från palestinierna. Otaliga vuxna och barn har fängslats utan rättvis rättegång. Man hindrar människor från att röra sig, åka till jobbet, hälsa på släkten, komma hem, lämna hemmet. Man använder kollektiv bestraffning som ständigt hot och som praktisk åtgärd mot minsta felsteg. Man mördar, hotar och jämnar med marken.

Det är utan tvekan, alldeles vidrigt tydligt att Israel brutit och fortsätter bryta mot internationell lag. Mot folkrätten, mot de mänskliga rättigheterna. Mot konventioner och resolutioner. Och det är en skam att man inte ställs inför rätta, döms och straffas.

Men det är inte lagar och regler som gör att vi samlats här idag. Vi samlas därför att vi vet att det är vår kamp, våra röster tillsammans, vår organisering, som kan omvandla regler, lagar och ord till handling. Och vi kräver handling.

Vi samlas för att visa solidaritet. Solidaritet är den praktiska konsekvensen om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Men om vi, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans. Och vi kan förändra. Vi kan skapa en ny värld, en annan framtid. Därför är vi här.

Och vi vet att vår solidaritet märks, syns och hörs ända till Jerusalem, till Ramallah, till Gaza. Till de som stängs ute från Al Aqsa-moskén och de vars hus jämnas med marken. De som svälter, de som gråter över döda släktingar. Det behövs, minns Rawans ord: ”Världens tystnad dödar oss två gånger.”

Vår kamp står mot de mäktiga, kostymklädda som sitter i skyddade rum och blickar ut över världen och ser profit, marknader och markområden att vinna. Vapen som skeppas över land och hav.

Israels ockupation av Palestina är brutal och rättsvidrig. Syftet är att omöjliggöra ett liv i frihet för palestinierna. Den upprätthålls genom splittring, avhumanisering och rasism. Vår kamp handlar om det motsatta. Där de ser siffror och dollar ser vi människor, människoliv, bröder och systrar. När de kallar barn för terrorister pekar vi på den stridsvagn som barnet kastar sten mot. När de vill dela upp med murar, gränser, vapen och ord så håller vi ihop, över hela världen.

Det är solidaritetsrörelserna som är nyckeln till fred, till upprättelse för förtryckta folk. Vi försvarar människovärdet, vi kräver att folkrätten efterföljs. Vi vill se ett fritt, självständigt och demokratiskt Palestina.

Och idag säger vi, med en röst: Stoppa Israels attacker. Leve Palestina. Tack!

Agera för rätten till asyl

refugeeswelcome

Mängder av människor har på flykt från krig och förtryck tagit sig till Sverige under hösten. Samtidigt som de mötts med solidaritet av svenska folket har myndigheterna misslyckats med att garantera ett värdigt flyktingmottagande. Regeringen och kommunerna har inte tagit sitt ansvar.

Där det offentliga misslyckats har asylaktivister, kulturhus och vänsterorganisationer sett behovet av att agera solidariskt, och gjort det utan tvekan. Tusentals personer har gått man ur huse och givit allt de kunnat för att hjälpa de som behövt hjälp. Frivilliga över hela landet har vakat på tågstationer, lagat mat, ordnat skjuts och sovplats åt människor på flykt. Det praktiska solidaritetsarbetet är ovärderligt, men det är ohållbart att frivilliga ska göra myndigheters arbete. Det är dags för det offentliga att ta sitt ansvar.

I dagarna har regeringen meddelat om krisåtgärder för att lösa de akuta problemen. Det som presenteras är inte en hållbar lösning idag eller på sikt. Regeringens åtgärder är alldeles för små och kommer alldeles för sent. Dagens problem kräver en radikalt annorlunda politik, för människovärde och rättvisa. Från Sveriges minsta kommuner till Europaparlamentet behövs verklig förändring. Det finns mycket som måste bli bättre, men några frågor är särskilt viktiga idag.

Att verka för fler lagliga vägar in i Europa, och att transportörsansvaret och Dublinförordningen skrotas, är en sådan fråga. Idag finns nästan inga lagliga vägar in i Europa, vilket tvingar flyktingar att använda sig av människosmugglare och riskera sina liv på Medelhavet för att ens kunna söka asyl. Det är helt oacceptabelt – att söka asyl är en mänsklig rättighet. EU:s gränspolitik kostar människoliv och Sveriges regering måste agera för förändring. Vi bör omedelbart skrota transportörsansvaret och sluta följa Dublinförordningen. En lagändring gällande anhöriginvandringen bör också göras, så att familjer kan återförenas i Sverige utan att riskera livet på vägen.

Det räcker dock inte. Även för den som har tagit sig till Sverige kvarstår hotet om att utvisas trots klara asylskäl. Dagens svenska asylprocess är ofta godtycklig, och beslut om liv och död kan avgöras av missförstånd. Migrationsverket måste kunna garantera en rättssäker asylprocess. Den förda politiken måste förändras så att rätten till asyl gäller alla.

De åtgärder regeringen nyligen föreslog gäller bristen på bostäder åt de som söker asyl i Sverige. Dessa åtgärder är kortsiktiga och kommer inte att räcka till. Samtidigt gör företag som driver privata asylboenden miljonvinster på behovet av skydd undan krig och förtryck. Det krävs fler asylboenden och ett förbud mot att göra vinst på sådan verksamhet. Tak över huvudet är en mänsklig rättighet, precis som rätten till asyl, det är inget som ska köpslås om.

Sverige kan idag gå före och visa vägen för resten av Europa, men då krävs att regeringen slutar hymla och börjar agera. Ung Vänster står upp för en human och solidarisk flyktingpolitik!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Låt inte surrogathandeln smygas igenom

surrogat

Surrogatmödraskap beskrivs ofta som en bra lösning på ofrivillig barnlöshet. Det är förstås tråkigt när människor som vill ha barn inte kan få det, men lösningen kan inte vara att tillåta handel med graviditeter, kvinnors kroppar och med barn. Därför är det olyckligt att Sverige, med vår historia av att gå före i kampen för kvinnors rätt över sina kroppar, nu i det tysta öppnar upp för legalisering av graviditetskontrakt.

Globalt omsätter surrogatindustrin enorma summor pengar, och majoriteten av alla dessa barn föds av fattiga kvinnor i Indien. Det är inte ovanligt att de under graviditeten bor på speciella kliniker där deras liv styrs. Det är naturligt att det idag finns ett utbrett motstånd i Sverige mot den kommersiella formen av surrogatmödraskap. I stället har förespråkarna riktat in sig mot att legalisera den form där kvinnan helt utan betalning genomgår en graviditet, så kallat altruistiskt surrogatmödraskap. Det här märks i den pågående offentliga utredningen om barnlöshet som presenteras i februari nästa år – uppdraget är bland annat att “ta ställning till om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, med utgångspunkten att detta i sådant fall ska vara altruistiskt”.

Då det är tydligt att utgångspunkten ända från det att utredningen tillsattes varit att utesluta en legalisering av det kommersiella surrogatmödraskapet, är det minst sagt märkligt att kopplingen mellan det altruistiska och det kommersiella surrogatmödraskapet helt verkar förbises. I länder som Storbritannien, där endast den altruistiska varianten tillåts, har efterfrågan ökat drastiskt och en mycket större grupp barnlösa par än innan vänder sig nu till länder som Indien i jakt på en kvinna att betala för ett barn. Det är ironiskt att redan från början konstatera att Sverige inte bör syssla med kommersiellt surrogatmödraskap, men att samtidigt inte dra sig för att bidra till en ökning av denna barnhandel.

Så länge utredningen om surrogatmödraskap får pågå i det tysta är det en stor risk att en lagändring plötsligt kommer att ha smugit sig igenom, och det vore ett stort bakslag för kvinnors rätt över sina egna kroppar. Det vore ovärdigt ett land som Sverige. Vi har en sexköpslag som andra länder tar efter och vår aborträtt står sig stark. Vad gäller surrogatmödraskap vore det enda rimliga att ta efter Frankrike, där “alla avtal som gäller fortplantning eller havandeskap åt tredje part” är förbjudet i lag. På så sätt skyddas kvinnor från att utnyttjas, oavsett om det är mot betalning eller för att frivilligt hjälpa andra som längtar efter barn. Surrogatmödraskap oavsett form är något som alla feminister, och alla som motsätter sig människohandel, borde ta ställning mot.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sida 10 av 240« Första...89101112...203040...Sista »