Högre andrahandshyror i bostadsbristens Sverige

Lyftkranar

Den första februari trädde nya regler i kraft för andrahandsuthyrning. Högerregeringen har drivit igenom att hyran inte längre måste vara rimlig i förhållande till vad andra likvärdiga hyresrätter kostar. Istället kommer andrahandshyresgäster tvingas betala kraftigt höjda hyror och i områden med lägenheter med högt marknadsvärde kommer hyrorna kunna chockhöjas. Dessutom förlorar andrahandshyresgäster möjligheten att i efterhand kräva tillbaka en oskälig hyra. Det innebär att hyror kan höjas ännu mer utan risk för den som hyr ut sin bostadsrätt.

Ung Vänster ser regeringens attack mot andrahandshyresgäster som ett tydligt steg mot marknadshyror. Andrahandshyrorna kommer höjas generellt, i vissa delar av Sverige fördubblas. Resultatet är att andrahandshyresgäster, i synnerhet unga, får ännu svårare att ha råd med hyran. Segregationen kommer öka och försvåra för de 250 000 unga vuxna som idag saknar en egen bostad. Marknadshyror slår mot vanligt folk. Stora fastighetsägare vinner.

Att leva med en överhängande oro om ens bostadssituation är något som blivit vardag för många unga. I dagslägets bostadsbrist får vi flytta runt mellan olika andrahandskontrakt med osäker framtid eller nöja oss med att skjuta upp livet och bo hemma ett tag till.

Det råder bostadsbrist i över hälften av landets kommuner. Lösningen är inte att höja hyror och ta ifrån en redan utsatt grupp rätten att kräva tillbaka oskäliga hyror. Bostadsbristen måste byggas bort. Det måste byggas klimatsmarta ettor och tvåor som unga har råd att hyra. Det finns inga genvägar.

Marknaden kommer inte lösa bostadsbristen. Det behövs stora offentliga investeringar i bostadsbyggande. Inga fler hyresrätter ska säljas i kommuner med bostadsbrist. Reglerna som straffar hyresrätten som boendeform måste bort. Ung Vänster kräver att samhället tar ansvar för allas rätt till en bostad. Högre andrahandshyror ger inte fler ungdomar en lägenhet – det är dags att börja bygga bort bostadsbristen.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2013-02-03

Alla har rätt till en fristad

Riv murarna

I lördags gick Moderaterna ut med att de vill minska asylinvandringen till Sverige. Förslaget skulle innebära att Sveriges redan omänskliga flykingpolitik blir ännu hårdare. Färre som är på flykt från förtryck och förföljelse skulle då få en fristad här. Migrationsminister Tobias Billström har dessutom varit tydlig med att han vill göra det svårare för familjer att återförenas i Sverige, genom att skärpa försörjningskravet. Moderaterna fortsätter att försvara en brutal flyktingpolitik, men går med de här förslagen också ännu längre. Moderaternas utspel innebär en anpassning till Sverigedemokraterna och öppnar uppför en utveckling där rasistiska problemformuleringar normaliseras ytterligare.

Sverige skickar idag tillbaka människor till ett liv i förtryck, tortyr och i en del fall även en säker död. Sverige är ett land som har alla möjligheter att ge en fristad till de som verkligen är i behov av den. Alla människor ska ha rätt att söka asyl i Sverige och alla som behöver skydd ska få stanna.

Ung Vänster vänder sig kraftigt mot att asylinvandringen populistiskt beskylls för stora samhällsproblem. Bostadsbristens lösning handlar om att bygga bostäder – inte om att bli färre svenskar. Arbetslösheten angrips genom en politik för full sysselsättning – inte genom att angripa enskilda grupper. Vi kommer aldrig sätta en prislapp på alla människors rätt till en fristad.

Svensk flyktingpolitik måste bygga på medmänsklighet och solidaritet. Flyktingar som kommer till Sverige ska behandlas som människor. Ung Vänster kräver en human flyktingpolitik – alla människor har rätt till en fristad!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2013-02-03

Otryggheten kommer slå tillbaka

Otryggheten breder ut sig. Vår generation beskrivs av borgerliga företrädare som curlade och bortskämda, när vi i själva verket är det rakt motsatta. Det är våra skolor som har alldeles för få lärare, våra ungdomsmottagningar som stänger, våra områden där det inte finns något att göra. Det är pengarna som borde gått till oss, som i moderaternas Sverige blir till aktieutdelning i vinstdrivande skolföretag och ökar den ekonomiska elitens förmögenheter. Klassamhället fördjupas. Det är precis vad de vill.

I debatten efter de så kallade Instagram-upploppen i Göteborg har dagens och morgondagens politiska gubbmaffia gått in för att tysta vår verklighetsbeskrivning. När Alice Bratthammar och Amanda Ivanovic skrev en debattartikel 25 januari möttes de av en stinkande ”lilla gumman”-argumentation och beskylldes för att uppmana till våld. Föraktfullt sägs det att vi unga borde klippa oss och skaffa ett jobb, men vi vet vad det egentligen handlar om.

Vi vägrar ställa upp på högerns bild av vår generation – helt enkelt för att den inte är sann. Vi är ambitiösa och lata, vi är blyga och kaxiga, vi är lågmälda och sociala. Det vi har gemensamt är att vi vuxit upp i otrygghetens tidevarv. Den välfärd som förr garanterade rätt till bostad och ett tryggt jobb har monterats ned i takt med att vi vuxit upp.

Det får vara nog nu. För bolagsägare och deras politiska företrädare är vår otrygghet kanske ett litet pris att betala för ännu en rekordvinst. Men det är det inte för oss. Nu är det deras tur att betala priset – det är dags att ta från de rika och ge till oss unga.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2013-02-03

 

Syskon ska inte skiljas från varandra

Idag rapporterar SVT om ännu ett exempel på Sveriges omänskliga flyktingpolitik. Tre syskon kommer att skiljas från varandra, när två av barnen tillsammans med sin mamma utvisas från Sverige till Serbien. Här har barnen sedan tre år varit omhändertagna av de sociala myndigheterna under lagen om vård av unga (LVU). Mamman har inte ansetts klara av att ta hand om barnen. Den äldsta flickan har flera funktionsnedsättningar och behöver hjälp med de mest grundläggande sakerna i livet.
Det är så här Sveriges flyktingpolitik ser ut. Syskon som skiljs från varandra, familjer som splittras. En verklighet i djup kontrast till den falska bild av en generös flyktingpolitik som ofta sprids i debatten. Regelbundet rapporterar media om fall där personer, som har uppenbara skäl till att få stanna i Sverige, ändå ska skickas ut ur landet. Den strida strömmen av rapporter får inte göra att man blir avtrubbad. Bakom varje nyhetsinslag, löpsedel och tidningsartikel finns det människor, för vilka den svenska flyktingpolitiken innebär liv eller död. Det handlar inte om enstaka personer som far illa, utan om en asylpolitik som måste förändras i grunden.
Barnkonventionen måste bli svensk lagoch LVU kan inte fortsätta vara underordnad utlänningslagen. För Migrationsverket spelar det idag ingen roll om barn är omhändertagna, de kan ändå utvisas tillsammans med sina föräldrar. Utlänningslagen går alltid före när den krockar med LVU. Det är inte rimligt. Om föräldrar har ansetts inte kunna ta hand om sina barn i Sverige, finns det ingen anledning att automatiskt tro att det skulle fungera bättre i ett annat land. De sociala myndigheterna måste vara de som avgör om ett omhändertaget barn kan leva med sina föräldrar.
Sverige ska inte skilja syskon från varandra. Vi ska inte utvisa barn med funktionsnedsättningar till situationer, där det är osäkert om de kan få den omsorg de behöver. I den svenska flyktingpolitiken ska medmänskligheten stå i centrum. Här ska var och en som är i behov av en fristad också kunna få det.

Mer pengar till skolhälsovården

Idag kommer nya larmrapporter om den psykiska ohälsan bland unga. I en undersökning gjord av Akademikerförbundet SSR menar nio av tio skolkuratorer att resurserna för deras arbete minskar. Samtidigt har en majoritet av de tillfrågade också uppfattningen att ohälsan ökar bland unga.

-Listan över larmrapporter kan göras lång. Det håller inte att regeringen år efter år får uppgifter om att unga mår dåligt utan att något händer. Skolhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin ska ha mer resurser, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

Enligt skollagen ska alla elever som behöver det ha tillgång till en kurator. Men när över hälften av kuratorerna har ansvar för mer än 500 elever är det en rättighet som åsidosätts.

-När man hör om skolkuratorernas arbetsbelastning är det uppenbart att regeringens skattesänkningar går direkt ut över ungas hälsa. Det duger inte att man sänker skatten för storbankerna, samtidigt som skolan behöver mer pengar. Alla elever måste i verkligheten ha tillgång till en kurator, avslutar Lindborg.

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare, Ung Vänster
08-654 31 00, 073-669 17 34
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sluta sparka nedåt Janne Josefsson

Hej Janne!

Du påstår att barnfattigdomen är hittepå. Eller att det åtminstone är en kraftig överdrift om hur det är att leva som fattig i Sverige. I gårdagens Uppdrag Granskning menade du att barnrättsorganisationerna skarvar och luras så det står härliga till.

Självklart är det inte samma sak att vara fattig i Sverige som det är att vara fattig i Lima eller i Mosambique. Det har heller ingen påstått. Rädda Barnen är noga med hur de presenterar sina siffror och pekar på att det handlar om en relativ fattigdom.

Men fattigdom är det. För hur ska man annars beskriva situationen för alla de människor som tvingas göra sig mindre än vad de är på grund av brist på pengar. Barn som aldrig kan gå på födelsekalas (för då måste man ju ha med sig en present), som aldrig önskar sig någonting i julklapp (för att inte vara till last) och som inte kan börja i varken fotbollsklubben eller scouterna (medlemsavgift, lägeravgift, utrustning), eller de barn som bävar för jullovet (ingen skollunch). Idag lever 242 000 barn (oräknat alla de barn som lever som papperslösa) i Sverige i ekonomisk utsatthet – barnfattigdom. Det går inte att ignorera.

Att vara fattig är något av det skämmigaste man kan vara. Barn som har det tufft hemma är experter på att dölja och bortförklara alla möjliga situationer. Ändå finns det de som berättar om sin vardag och sin uppväxt på marginalen. Och många vittnar om att behoven har förändrats. Tidigare kanske man bad om lite extra pengar till julklappar eller skolutflykter, nu handlar det om elräkningen eller om mat. SVT rapporterade i december om barn som tvingas svälta på skolloven. Att inte ta de berättelserna på allvar är förmätet.

Samtidigt slår ni på Uppdrag Granskning helt från er kritiken. Utan att alls problematisera ert budskap skapar ni en debatt som lägger all skuld på familjer med försörjningsstöd eller väldigt låg inkomst. Inte på Socialtjänsten eller den politiska elit som är ansvarig, utan på de barn som får ta smällen för ett samhälle där klyftorna ökar.

Har du funderat på vad som händer när journalister väljer att granska de som är utsatta istället för att granska makten? När ni struntar i vad regeringens skattesänkningar inneburit för alla de människor som inte har råd att köpa sig en privat sjukförsäkring? Eller hur de över en halv miljon svenskar som har lämnat a-kassan på grund av Alliansens avgiftshöjning drabbas? Eller hur elever får ta smällen när nedskärningar i skolan får finansiera riskkapitalbolag och läx-rut?

Det är inte utan att man undrar vad som ligger bakom din drivkraft att sparka nedåt.

Lästips till dig:
Alla fattiga barn går inte i trasiga skor
Rädda Barnen kommenterar Uppdrag Granskning
Fattigskolan

Välkommen till Stockholm (om ett decennium typ)

Funderar du på att flytta till Stockholm? Eller är du redan stockholmare och börjar bli sugen på att flytta hemifrån? Ingen brådska, ställ dig i kön och återkom om en sisådär sju, åtta år.

Idag skriver SvD om de rekordlånga bostadsköerna. Förra året stod nästan 400 000 människor i kö hos  Stockholms stads bostadsförmedling. Och det är inte bara i innerstan som man får vänta på en lägenhet. Vill du till exempel bo i förorten Bredäng så får du vänta nästan åtta år. Har du bråttom kan du istället satsa på Farsta som bara har sex års väntetid, eller Tensta som har dryga fem. Är det riktigt akut så rekomenderas istället Handen – den stadsdel som har länets kortaste kö med bara 2,3 år.

De bisarra bostadsköerna är resultatet av att makthavare konsekvent har struntat i att bygga, (annat än eventuellt svindyra bostadsrätter). Naturligtvis får detta ickebyggande konsekvenser. 400 000 människor i bostadskö bara i Stockholm är inte en slump. Det är resultatet av en politik som inte bryr sig om folk har nånstans att bo eller inte. Bostadsbristen blir upp till var och en att lösa efter bästa förmåga.

Alliansregeringens bostadsplan går ut på att bygga så lite som möjligt till så höga priser det bara går. Sen hoppas man på flyttkedjor och osäkra andrahandsboenden. Det är uppenbart att den strategin inte fungerar.

Vila i frid

Första gången jag träffade Lars Werner var för nästan exakt tio år sedan. Våren 2003 fyllde Ung Vänster 100 år. Till vår jubileumskongress i Uppsala var personer som genom åren har betytt mycket för den svenska vänstern inbjudna. CH Hermansson invigde förbundets nya (och nuvarande) fana och under kongressfesten höll Lars Werner tal. Han pratade om förbundets betydelse för Vänsterpartiet. Jag minns inte så mycket från talet, men det viktigaste sitter ännu kvar: känslan av att vara en liten del av en större rörelse. Att vara med i ett förbund som genom historien har betytt mycket för Sverige, och som fortsätter att spela en viktig roll både för samhällsutvecklingen och för vänstern.
Lars Werner gick med i dåvarande SKP under 1950-talet. I sammanlagt nästan 30 år representerade han partiet i riksdagen. Under 18 år, från 1975 till 1993, var han partiordförande för det som senare kom att heta Vänsterpartiet. Men Lars Werner var inte bara aktiv i arbetarrörelsens politiska gren, med sin bakgrund som murare var han också fackligt aktiv.
Hur tackar man någon för ett helt liv i arbetarrörelsens tjänst? Hur sätter man ord på en sådan insats? Är det ens möjligt? Det finns i vart fall inget annat sätt att göra det på, än att framhålla de insatser som Lars Werner gjorde för vänstern i Sverige.
Lars Werner var partiordföranden som fortsatte förnyelsen av partiet till ett modernt vänsterparti. Men det konstaterandet ger inte en helt rättvisande bild. Werner var också en av de drivande bakom förnyelsen. Tillsammans med många andra kamrater författade han ett kritiskt brev till den dåvarande partiledningen, i vilket man väckte kraven på förnyelse. Partiet skulle bli en självständig kraft, både i förhållande till andra kommunistiska partier men också i relation till den svenska socialdemokratin. En utveckling av partiet som sedan blev verklighet. Under 1950-talet var vårt parti hårt ansatt och visade tecken till att förstelna. Utan förnyelsen av Vänsterpartiet hade vår möjlighet att fortsätta spela en viktig roll för arbetarrörelsen varit liten.
Lars Werner var muraren som blev partiordförande. Med en tydlig klasskompass, förankringen i arbetarrörelsen och med sitt jordnära sätt blev han en av Vänsterpartiets mest populära företrädare någonsin. Precis som många har konstaterat idag, är det ingen partiledare, för något parti, som har varit ett större dragplåster. Lars Werner gick hem i stugorna och gjorde avtryck i större kretsar än vad partiet självmant lyckades åstadkomma.
Sista gången jag träffade Lars Werner var i samband med att partiet gratulerade CH Hermansson på hans 95-årsdag. Idag är det många som har berättat om Werners lite bullriga humor, en humor som alltid präglades av självdistans. Den har jag också upplevt. Under hösten 2011 arbetade Ung Vänsters bokförlag Nixon med att ge ut Hans Arvidssons bok om Syninge kursgård. I det projektet var också Lars Werner inblandad. När vi skulle ha möte och kom in i förbundscentralens mötesrum, som tidigare var partikansliets, utbrast Werner skrattande: ”Här inne har det aldrig fattats något bra beslut.” Det var givetvis inte sant. Många av de bra och viktiga beslut som har fattats i det rummet, var han dessutom själv delaktig i.
Lars Werner blev 77 år och lämnar ett stort tomrum efter sig hos många. Den svenska vänstern har förlorat en av sina stora. Från Ung Vänsters sida lovar vi fortsätta kampen för socialism och människovärde. Idag går våra tanker till Lars Werners familj och anhöriga. Vila i frid.

Lars Werner har gått bort

Under dagen har vi nåtts av det mycket tråkiga beskedet att Vänsterpartiets tidigare partiordförande Lars Werner har gått bort.

– Lars Werner var en folkkär företrädare för Vänsterpartiet och betydde mycket för vänsterns utveckling i Sverige. Vi är många som kommer att sakna honom. Idag går våra tankar till Lars Werners familj och anhöriga, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

Lars Werner var partiordförande för Vänsterparitet under perioden 1975-1993.

llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll

 

För mer information, kontakta pressekreterare Tove Liljeholm på 0725 878 685. 

Nya viktiga kampanjen Riv murarna

Nu lanserar vi i Ung Vänster vår nya och viktiga kampanj Riv murarna. Alla människor har rätt till en fristad.

Sveriges flyktingpolitik är omänsklig och brutal. Människor som riskerar livet på grund av sin religion, sexuella  läggning  eller sina politiska åsikter skickas tillbaka till förföljelse, våld och förtyck. Gamla nekas vård och barn som saknar anhöriga skickas till länder där de inte känner någon alls. Det finns oändligt många berättelser om människor som kastats i fängelse efter utvisningar, om familjer som splittrats och om sjuka som blivit utan behandling. Fallen med AliVugar och Huseiyn är bara några exempel.

EU:s gemensamma migrationspolitik leder till ett byggande av en Fästning Europa, där den inre rörligheten för EU-medborgare sker på bekostnad av andra människors rätt till en fristad.Trots att bara en halv procent av världens  flyktingar söker asyl i Europa har svaret ifrån EU varit strängare kontroller. Med en överstatlig migrationspolitik, ett utbyggt övervakningssamhälle och en brutal gränspolis hålls människor utanför unionens gränser. EU:s flyktingpolitik omöjliggör i praktiken alla lagliga vägar in i Europa, istället utlämnas flyktingar till människosmugglare och tvingas riskera livet för att ta sig hit.

Alla människor  har  rätt  till  en  fristad  undan  våld och förföljelse.  Svensk asylpolitik måste grunda sig på solidaritet  och medmänsklighet.  Flyktingar som kommer till  Sverige ska behandlas som människor, därför kräver vi en human flyktingpolitik – fler måste kunna söka asyl i Sverige och fler måste få stanna.

Läs mer om kampanjen här.

Sida 50 av 247« Första...102030...4849505152...607080...Sista »