Husby är en berättelse om ett hårdnande klassamhälle

När jag läser om vad som har hänt i Husby under de senaste nätterna knyter det sig inombords.Ont i magen för ett Sverige där ojämlikheten har blivit så brutal. För poliser som slänger sig med rasistiska tillmälen och använder batongen mot personer som försöker lugna ner situationen. En klump i halsen för brända bilar, kastade stenar och inte minst för de cyniska och reaktionära utspel som följer i spåren.

Det som händer i Husby är inte ett Husby-problem, inte ens ett förortsproblem – det är ett samhällsproblem. I förra veckan presenterade OECD siffror som visar att Sverige är det land där klasskillnaderna ökar allra snabbast. På drygt 15 år har Sverige gått från att vara världens mest jämlika land till att bli en medelmåtta. I ojämlikhetens spår följer otrygghet och vanmakt. Berättelsen om upploppen i Husby är en berättelse om ett hårdnande klassamhälle.

När stenar kastas riktas alla blickar till förorten, till vardags är det få som bryr sig. I det högerstyrda Stockholm är det förorterna som betalar priset för Stockholmsalliansens skattesänkningar. Expressen skickar inte sin TV-buss för att skildra arbetslöshet, nedslitna bostadsområden eller samhällsservice som läggs ned. Det är alldeles för många i Sverige som aldrig får sitt vardagsliv uppmärksammat. Knappt ens i den politiska debatten. Att det skapar hopplöshet borde inte vara så svårt att fatta.

Så fort förorten diskuteras väljer etablissemangets röster att lägga fokus på individen. Lyckad kan man först bli om man flyttar från förorten. Istället för att kasta sten ska man anstränga sig hårdare, skaffa sig en utbildning, ett jobb och sticka från det som beskrivs som problemområden. Lösningen framställs som om den skulle handla om att göra en klassresa och lyfta upp sig själv. För de som blir kvar har däremot inget förändrats. Vad säger det om synen på förorten och vad ger det för besked till alla som berövas de möjligheter man förtjänar? Oavsett om man bor i Husby eller på Kungsholmen, i Fisksätra eller Saltsjöbaden, i Bredäng eller Mälarhöjden måste rättigheter och möjligheter vara de samma.

Den som vill förstå måste klara av att se den samhälleliga kontexten. Det som gör att unga människor på olika ställen i Sverige känner maktlöshet istället för framtidstro. Den känslan går inte att vifta bort med moralkakor av typen ”klipp dig och skaffa ett jobb”. När förorten brinner måste svaret vara politiska strategier för ökad jämlikhet och inte reaktionära utspel om fler poliser och hårdare tag.

Att bränna grannens bil är varken progressivt eller radikalt. Det är inte samhällsförändrande och gör inget åt de bakomliggande strukturer som orsakar problemen. Radikalt är att organisera sig för förändring. Det är därför organisationer och nätverk som Megafonen, Pantrarna och Alby är inte till salu är så avgörande. Ungas egen organisering kommer alltid vara det viktigaste verktyget för att bryta maktlösheten.

Men här finns också en viktig läxa för vänstern. Vi är idag för svaga i många förorter och är inte den kraft förändring som behövs. Det måste vi dra slutsatser av och se till att göra något åt. Vi behöver i högre utsträckning finnas på plats och genom vår politiska kamp visa att förändring alltid är möjligt. Också Vänsterpartiföreningar och Ung Vänster-klubbar kan ordna läxhjälp, se till att hålla fritidsgården öppen när kommunen beslutar om neddragning och vara rösten som säger: ”Vi vet hur det är, men kom med oss så ser vi till att förändra tillsammans.” På Ung Vänsters kongress förra helgen formulerade vi en tydlig målsättning – Ung Vänster ska bli en kraft att räkna med också i förorten. Nu är det dags att se till att det blir verklighet.

Ung vänsters kongress i Linköping är nu avslutad

kongresslogga

Under kongressen antogs bland annat ett program för att möta den ekonomiska krisen och en verksamhetsplan för förbundets politiska och organisatoriska arbete de närmaste åren.

Stefan Lindborg, ursprungligen från Borås men boende i Fisksätra, Stockholm omvaldes enhälligt till ny förbundsordförande för Ung Vänster och en förbundsstyrelse med 15 ordinarie ledamöter och 6 suppleanter valdes att leda förbundet under kongressperioden.

I sitt avslutningstal lyfte Stefan Lindborg bland annat fram Ung Vänsters arbete med feministiskt självförsvar.

– Det feministiska självförsvaret förändrar unga tjejers liv på ett direkt och konkret sätt. Självförsvaret ger tjejer verktyg att ta plats, försvara sig och utmana vardagsrädslan. Ung Vänsters självförsvarsinstruktörer är utan tvivel de feministiska hjältarna i vardagen.

Lindborg pekade också ut Ung Vänsters viktigaste uppgift för de kommande åren.

– Vår viktigaste uppgift för det närmsta året är att se till att Sverige får en ny regering och en ny politik. Vi vill ha en regering som sätter vår rätt till trygga villkor i första rummet. En regering som garanterar vår rätt till kunskap istället för att garantera vinster åt riskkapitalbolag. En regering som bygger samhället jämlikt, och som driver igenom feministiska frihetsreformer.

Antagna dokument läggs inom kort upp på hemsidan, liksom mer information om kongressen och den nyvalda förbundsledningen.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
Telefon: 08-654 31 00
Mobil: 072-587 86 85

Ny förbundsstyrelse för Ung Vänster

Ung Vänsters nya förbundsstyrelse valdes under lördagen och söndagen på kongressen i Linköping. Valen utföll i enlighet med valberedningens förslag.

Ung Vänsters nya förbundsstyrelse:

Ordförande
Stefan Lindborg

Ordinarie i bokstavsordning
Annelie Johansson Eik – Storstockholm
Daniel Söderberg Talebi – Storstockholm
David Öborn – Värmland
Elin Morén – Västernorrland
Ella Coogan – Storstockholm
Felicia Ohly – Storstockholm
Hanna Cederin – Storstockholm
Hicham El-Horr – Älvsborg
Isabell Mixter – Västernorrland
Johanna Granbom – Storstockholm
Kristin Olofsson – Storstockholm
Tove Liljeholm – Storstockholm
Truls Persson – Storstockholm
Weidan Gong – Västerbotten

Suppleanter i inträdesordning
Jesper Hillbom – Skåne
Margareta Cannerfors – Dalarna
Nils Englund – Västerbotten
Pernilla Karlsson – Östergötland
Patrik Eriksson – Storstockholm
Helge Olin-Vingren – Göteborg och Bohuslän

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
Telefon: 08-654 31 00
Mobil: 072-587 86 85

Stefan Lindborg vald till ordförande för Ung Vänster

Ung Vänsters kongress omvalde idag Stefan Lindborg till förbundsordförande. Stefan som har lett förbundet sedan kongressen 2011 föreslogs till omval av en enig valberedning.

Stefan Lindborg är 28 år gammal, kommer från Borås men bor sedan några år tillbaka i Fisksätra, Stockholm. Han valdes till förbundsordförande 2011 på kongressen i Sandviken och har tidigare varit distriktsordförande för Ung Vänster Älvsborg. Stefan har suttit i Ung Vänsters förbundsstyrelse sedan 2008 och även varit förbundssekreterare.

Efter stående ovationer från kongressdeltagarna tackade Stefan för förtroendet:

– Det är en stor ära att bli omvald till ordförande för Sveriges enda socialistiska och feministiska ungdomsförbund. Jag är väldigt tacksam för förtroendet, säger Stefan Lindborg.

– Tillsammans ska vi nu ta kampen för trygga jobb istället för ring- och springjobb. Vi ska ha hyreslägenheter som vi har råd att betala istället för bostadsbrist och en otrygg andrahandsmarknad. Vi är vansinnigt trötta på en regering som springer överklassens ärenden, avslutar Stefan Lindborg.

Ung Vänster har antagit ett krisprogram

Ung Vänster har på sin kongress i Linköping antagit ett program för att möta den ekonomiska krisen.

I Europa breder massarbetslösheten ut sig och mer än var femte EU-medborgare lever under fattigdomsgränsen. De så kallade räddningspaketen har inneburit enorma nedskärningar i välfärden, lönesänkningar, uppsagda kollektivavtal och stora privatiseringar. Nu måste vänstern spela en större roll i debatten om svaret på krisen och se till att öppna dörrar för en progressiv utveckling.

– Den ekonomiska krisen har inte varit en kris för enskilda kapitalister. Det är istället vanliga människor som har fått stå för notan. Krisen behöver socialistiska lösningar. Det måste bli ett slut på arbetslösheten och privatiseringarna, säger Stefan Lindborg ordförande Ung Vänster.

I det antagna krisprogrammet ställer Ung Vänster radikala krav för att möta krisens konsekvenser och för att flytta fram arbetarklassens positioner.

– Massarbetslösheten måste bekämpas med en ekonomisk politik, där full sysselsättning görs till det övergripande målet. Med ett offensivt offentligt investeringsprogram i bostadsbyggande, infrastruktur och välfärd kan arbetslösheten pressas tillbaka, avslutar Stefan Lindborg.

Hälsning från Handelsanställdas förbund

Under fredagen besökte Moa Neuman från Handelsanställdas förbund Ung Vänsters kongress. Nedan följer några utdrag ur hennes hälsningsanförande.

– För oss inom Handels är trygga jobb vår största fråga. Vi behöver fler jobb, absolut, men det ska vara trygga jobb med schysta löner och villkor.

– Här behöver vi hjälpas åt, mycket går att göra på facklig väg, genom att organisera arbetsplatser och ge dem som jobbar där verktyg att påverka. En del går att lösa genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, facken och arbetsgivarna. Men långt ifrån allt, för en del behövs också politiska beslut.

– Ni är här, på plats för förändring, för att ni vet att en annan värld är möjlig. Det gör mig glad. För vi behöver förändra. Göra otrygga jobb till trygga. Få tysta arbetsplatser att börja prata. Ge dem som jobbar mer makt över sitt jobb och sina liv.

– Jag vill, och Handels vägnar, önska er all lycka under resten av kongressen.

Jonas Sjöstedt besökte Ung Vänsters kongress

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt besökte under torsdagen Ung Vänsters 46:e kongress som hålls i Linköping. I sitt hälsningsanförande lyfte han bland annat otryggheten på arbetsmarknaden.

– Det är väldigt få ungdomar som idag har en fast anställning. Demokratin håller fullständigt på att urholkas på svensk arbetsmarknad. Inget annat politiskt ungdomsförbund driver frågan om tryggheten på arbetsplatserna hårdare än Ung Vänster, säger Jonas Sjöstedt.

– Boten mot otrygghet är vänsterpolitik, en politik för full sysselsättning och att göra det enkelt och billigt att organisera sig i facket, och i den kampen spelar Ung Vänster en viktig roll avslutade Jonas Sjöstedt.

Se Jonas hälsning till Ung Vänsters kongress

Ung Vänster Östergötland JO-anmäler Östgötatrafiken

Gästbloggare: 
Fanny Rosberg är ordförande för Ung Vänster Östergötland.

Kollektivtrafiken tar människor från punkt A till punkt B. Den tar oss till jobbet, skolan och fritidsaktiviteten. Den gör det möjligt för människor att röra sig fritt.
Under våren har Östgötatrafiken börjat göra razzior på spårvagnarna i Norrköping. Det innebär att man stannar spårvagnen, stänger av biljettsystemet, släpper på väktare, ordningsvakter och kontrollanter, låser dörrarna och kontrollerar resenärernas biljetter. Eftersom dörrarna är låsta är resenärerna fast inne i spårvagnen. Spårvagnen har gått från fordon till fängelse.
Östgötatrafikens metoder är integritetskränkande och visar på en misstänksamhet mot resenärer, därför valde Ung Vänster Östergötland att på onsdagsmorgonen att JO-anmäla Östgötatrafiken och Landstinget i Östergötland. Vi kan aldrig stå bakom en kollektivtrafik där resenärer blir inlåsta och misstänkliggjorda.
Vi vill se en kollektivtrafik där människor behandlas med respekt och där kollektivtrafiken är av alla för alla.
Igår debatterade Fanny Rosberg, Ung Vänster Östergötland kontrollerna med Östgötatrafikens vd Paul Håkansson. Lyssna på debatten här.

Stefan om arbetslinjen och regeringens vårbudget

Regeringens vårbudget innehåller knappast några nyheter, än mindre några faktiska lösningar på varken
arbetslöshet eller ungas otrygghet.

Stefan Lindborg skriver på Newsmill:

”Arbetslinjen är en chimär, en fantasi och en synvilla. Regeringens politik har aldrig handlat om att bekämpa arbetslösheten, utan har istället gått ut på att skylla på arbetslösheten för att driva igenom högerpolitik. Med arbetslösheten som förevändning har högerregeringen satt rekord i skattesänkningar, drastiskt ökat klasskillnaderna och infört en arbetsmarknadspolitik som handlar om att disciplinera människor. En politik som inte leder till fler jobb kan knappast beskrivas som en arbetslinje.”

Läs hela artikeln här.

Jag vägrar vara tacksam

Igår kom ett viktigt besked. Regeringen och Miljöpartiet meddelade att synnerligen ömmande omständigheter för barn, ersätts med särskilt ömmande omständigheter. Det kan tyckas vara semantik, men handlar ytterst om liv och död. Fler asylsökande barn kommer nu att få stanna i Sverige, ett steg i rätt riktning för alla som står upp för en mänsklig flyktingpolitik.

Men kom ihåg en sak, en mänsklig flyktingpolitik vinns inte genom förhandlingar i slutna rum, bakom stängda dörrar och med neddragna persienner. En mänsklig flyktingpolitik vinner vi på gator och torg. Runt fikaborden, i skolkorridoren och genom asyl- och flyktingrörelsens enträgna arbete. Det är alla vi som engagerar oss i kampen för en mänsklig flyktingpolitik som pressar ministrar och migrationspolitiska talespersoner till nödvändiga förändringar. 
Asyl- och flyktingrörelsen har länge drivit på för att förändra synnerligen ömmande omständigheter till särskilt ömmande omständigheter. I grunden handlar det om att synnerligen ömmande är ett väldigt smalt begrepp rent juridiskt. I praktiken betyder det ”nästan aldrig”. Tanken med ett sådant asylskäl har varit att individuella omständigheter ska spela in för människor som söker asyl i Sverige. Detta urholkas när begreppet är alldeles för snävt. I en kommentar till Ekot illustrerar Sanna Vestin, ordförande för FARR, Flyktinggruppernas riksråd, hur begränsat synnerligen ömmande omständigheter är:

”- … det är ju i princip så att man ska dö under flygresan för att det ska räknas som en ’synnerligen ömmande’ omständighet” 

Samtidigt som beskedet från regeringen och Miljöpartiet utgör ett steg i rätt riktning, finns det ingen anledning att slå sig till ro. Kompromissen innehåller allvarliga brister, som vi också i fortsättningen kommer att kritisera och kräva ändring av. Förändringen kommer inte att träda kraft förrän om först ett år. Varför det ska dröja så länge är högst oklart. Där är regeringen svaret skyldig. Detsamma gäller varför förändringen enbart gäller barn och inte också vuxna. Rent konkret handlar det om att Sverige också i fortsättningen kommer att utvisa allvarligt sjuka. Asylsökanden som nittioettåriga Ganna Chyzhevska – ett fall med en utvisningshotad allvarligt sjuk kvinna, som uppmärksammades mycket för något år sedan – kommer inte heller i framtiden att få stanna i Sverige. Även om beskedet är ett steg i rätt riktning, är steget för litet och för långsamt.

För egen del vägrar jag vara tacksam. Att fler asylsökande barn får stanna borde vara en självklarhet. Det skulle ha införts och trätt i kraft för länge sedan. Självklart borde också vuxna omfattas av förändringen. Och riktigt nöjd blir jag inte förrän vi har rivit Fästning Europa, slutat jaga papperslösa, gjort asylprocessen rättssäker och sett till att alla som söker en fristad i Sverige också får det. Nu fortsätter kampen för en mänsklig flyktingpolitik.

Sida 10 av 195« Första...89101112...203040...Sista »