Vi kräver en upprustning av järnvägen

Svensk järnväg har under lång tid varit eftersatt och resultatet märks inte minst under vintern med inställda och försenade tåg. Idag lanserar vi sidan tågkaos.nu och ställer krav på en upprustning av järnvägen.

Stefan Lindborg skriver mer i Corren:

”Den svenska tågtrafiken lider av ett allvarligt systemfel. Sverige har Europas mest avreglerade järnväg. Det är olika företag som kör tågen, reparerar vagnarna och tar hand om banunderhållet. Den uppstyckade järnvägen leder till att ingen längre tar ett helhetsansvar. På tio år har antalet inställda avgångar ökat med 130 procent. I december förra året var nästan en tredjedel av alla snabbtåg sena. En absolut majoritet av förseningarna berodde på brister i infrastrukturen.”

Läs hela artikeln här

Felicia Ohly om gubbslemsdebatten

Idag skriver Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott på SVT Debatt om den så kallade ”gubbslemsdebatten”.

”Debatten efter Maria Sveland och Janne Josefssons möte på Grävseminariet visar framför allt en sak: I ett samhälle där våldet är ständigt närvarande är aggressivt kroppsspråk ett effektivt sätt att tysta kvinnor. Det är en maktfördel som män ogärna ger ifrån sig – och därför måste vi kvinnor lära oss att försvara oss mot kränkningar på alla plan. Jag kommer gärna till nästa års Gräv och håller en kurs för kvinnliga journalister”. 

Läs hela artikeln här.

Gränspolisens ID-kontroller i tunnelbanan stoppas

Under eftermiddagen har bland annat Ekot rapporterat om att gränspolisen i Stockholm stoppar ID-kontrollerna av människor i tunnelbanan. Anledningen är att man fått mycket negativ uppmärksamhet både i media och av allmänheten.

Det är en viktig seger och visar att många tillsammans kan förändra. Samtidigt ska vi komma ihåg att kontrollerna och REVA bara är resultatet av politiska beslut. Polisen och Migrationsverkets riktlinjer om att kraftigt öka antalet utvisningar ligger fortfarande kvar. I helgen samlas vi runt om i landet för att protestera mot REVA och för en mänsklig flyktingpolitik.

Läs mer på Facebookeventen:

Avskaffa tvåårsregeln

Idag skriver jag på Newsmill om Ung Vänsters krav på att avskaffa utlänningslagens tvåårsregel. Tvåårsregeln innebär att kvinnor som har invandrat till Sverige på grund av anknytning – alltså för att man har gift sig med en svensk man – måste stanna i förhållandet i minst två år för att få permanent uppehållstillstånd. Tvåårsregelns konsekvenser är ödesdigra för många kvinnor. Kvinnojoursrörelsen har med jämna mellanrum under de senaste åren slagit larm om kvinnor som fastnar i våldsamma förhållanden, för att man inte vågar lämna relationen på grund av risken för att utvisas.


Mäns våld mot kvinnor är ett av de största samhällsproblemen. Våldet är tätt knutet till den könsmaktsordning som konsekvent överordnar män på kvinnors bekostnad. Idag är det Internationella kvinnodagen, ingen dag hade passat bättre för regeringen att meddela att tvåårsregeln avskaffas.

”Med dagens lagstiftning finns viss möjlighet för utländska kvinnor att undantas från tvåårsregeln, men i praktiken är kriterierna så hårda att väldigt få omfattas. Bland annat ska våldet mätas i omfattning, och ”bara” enstaka mindre våldshandlingar räcker inte. Det är en obehaglig signal ifrån samhället att det, medan det råder nolltolerans mot mäns våld mot svenska kvinnor, gäller andra bud när det handlar om utländska kvinnor. Lagstiftningen vittnar om en okunnig och unken syn på mäns våld mot kvinnor, som inte tar hänsyn till komplexa maktförhållanden. 

 …

Mycket behöver göras åt de skyddsregler som idag möjliggör undantag från tvåårsregeln, men det går inte att bortse från att grunden till problemet måste röjas ur vägen. Ung Vänster vill därför att tvåårsregeln avskaffas. Utländska kvinnor ska inte låsas fast i misshandelsrelationer, för att man annars riskerar utvisning. Det har gått mer än ett halvår sedan utredningen presenterades för regeringen, nu är det hög till att något händer. Idag, på Internationella kvinnodagen, är det ett lysande tillfälle för regeringen att ge dessa kvinnor beskedet att tvåårsregeln avskaffas.” 

Hela artikeln går att läsa här.

Chávez har gått bort, men kampen måste fortsätta

Gästbloggare: 
Kristin Olofsson är ordförande för Ung Vänsters internationella utskott.

Venezuelas president Hugo Chávez har avlidit efter en längre tids sjukdom. Chávez blev en symbol för ett folks kamp mot fattigdom och underordning och han hade stor betydelse för vänstern i hela Latinamerika. Genom att vägra acceptera nyliberalismen och den rådande ordningen satta han tonen för en vänsterrörelse som har förändrat Latinamerika.

Under Chávez tid vid makten har många viktiga reformer genomförts i Venezuela. Djupgående samhällsförändringar som har byggt landet mer jämlikt och involverat arbetarklassen och de fattiga i kampen för social förändring. Fattigdomen har bekämpats målmedvetet. Under dessa år har andelen fattiga i Venezuela nästan halverats, från 49 procent till 27. Barnbidrag för familjer med låga löner har införts, analfabetismen har bekämpats och man har påbörjat en förändring av bostadspolitiken för att hjälpa familjer som drabbats av klimatförändringar. Venezuela är idag ett annat land.

Idag har mycket skrivits om Hugo Chávez och Venezuela. Att många har en åsikt om presidenten är tydligt. För många var han kontroversiell – det blir den som bekämpar en orättvis världsordning. Att högern gör sitt yttersta för att svartmåla en person och en politisk rörelse som bekämpat klasskillnader och nyliberalism är knappast förvånande. Bland högern försöker man sätta etiketten diktator på Chávez. Man kan kritisera brister i det venezuelanska samhället, men det går inte att bortse från att Chávez har blivit vald i val som av omvärlden betraktas som rättvisa. Den senaste gången var förra året, bara några månader innan hans bortgång.

Självklart finns det också sådant som vi ifrågasätter och har invändningar mot. Inte minst i den venezuelanska regeringens utrikespolitik. Fiendens fiende är långt från alltid en vän. Kontakterna mellan Chávez och den iranska presidenten, den vitryska diktatorn och regimen i Syrien är exempel på en utrikespolitik som inte är förenlig med vår. Vi har också varit kritiska till bland annat att abort fortfarande är olagligt och till den personkult som utvecklades kring Chávez. Politiska ledare är aldrig ofelbara, och vårt stöd har alltid riktats till den folkliga kampen för att ta Venezuela bort från nyliberalismen och för att bygga landet jämlikt.

Den sociala processen i Venezuela har aldrig burits upp av en ensam person. Det är inte så ett samhälle förändras. Den socialistiska rörelsen i Venezuela har burits upp av folket, som på ett annat sätt än tidigare har involverats i kampen för förändring. Efter Chávez död tar vicepresident över, därefter blir det nyval. Vi hoppas att Venezuela också i framtiden bygger vidare på de sociala framsteg som har uppnåtts. När Hugo Chávez nu har gått bort, måste kampen för rättvisa och socialism fortsätta.

Tid för krafttag mot islamofobin

Idag presenterade Nätverket svenska muslimer i samarbete en rapport om muslimernas situation i Sverige. Den är ett alternativt svar på regeringens rapporter till FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering. Muslimers situation är nu så allvarlig att organisationen nu ser sig tvungen att vända sig till FN. Den alarmerande islamofobin har inte uppstått av en slump, utan är ett resultat av en politisk utveckling under det senaste decenniet där muslimer, med framförallt kriget mot terrorism som förevändning, konsekvent har misstänkliggjorts.

Igår skrev företrädare för organisationenAftonbladets debattsida:

Det verkliga hotet mot demokratin är inte ’radikaliserade muslimer’ utan snarare ojämlikhet där muslimer just nu är på den förlorande sidan. Svenska muslimer upptar i dag den roll i det svenska samhället som tidigare har hållits av grupper som judar, romer och resande med mycket tragiska resultat.”

Avsikten med att lyfta fram citatet ovan är inte att relativisera andra rasistiska uttryck än de islamofoba. Antisemitism och antiziganism fortsätter att vara allvarliga samhällsproblem, såväl i Sverige som i andra delar av världen. Men den som verkligen vill förstå vår tids rasism kan inte bortse från diskrimineringen och hatet mot muslimer. Det är i huvudsak kring islamofobin som extremhögern i Västeuropa har byggt sitt politiska projekt. Islamofobin är idag det farligaste uttrycket för rasism i Sverige. Det måste vänstern och den antirasistiska rörelsen dra slutsatser av.
Islamofobin är ingen abstrakt tankefigur. Den är något som drabbar människor konkret i vardagen. Den finns på arbetsmarknaden, där personer med arabisktklingande namn diskrimineras, och på en bostadsmarknad där segregationen breder ut sig. Den syns på gator och torg, som i Forserum där somalier systematiskt trakasserades och i Tomelilla där en kvinna med slöja och hennes sexåriga dotter fick ta emot glåpord och stenkastning. Hetsen och diskrimineringen som muslimer utsätts för i vardagen, legitimeras av en politisk utveckling där rasistiska krafter flyttar fram sina positioner.
Det nya millenniets första decennium präglades av det så kallade kriget mot terrorismen. Det var något som möjliggjorde att etablera en falsk bild, långt in i det politiska etablissemanget, av islam och muslimer som ett hot mot väst. Kriget mot terrorismen har legitimerat krig och ockupationer, men också en terrorlagstiftning som inte bara kränker grundläggande rättsprinciper utan som också leder till att islamofobin normaliseras.
Idag pratar världens ledare inte längre om kriget mot terrorismen, men terrorlagstiftningen finns kvar. I artikeln på Aftonbladets debattsida kan man läsa att av 26 kända frihetsberövanden i enlighet med den nya terrorlagstiftningen, har samtliga gripna varit muslimer. Bara två av de 26 fallen har lett till fällande domar. Nätverkets krav på en sanningskommission för att utreda effekterna av terrorlagstiftningen borde vara en självklarhet för alla som vill stå upp för rättssäkerheten.
På Aftonbladets debattsida kan man läsa att 40 procent av de muslimska samfunden har utsatts för attacker under de senaste åren. Det har handlat om skadegörelse, hot och misshandel av församlingens medlemmar. I en sådan situation måste varje antirasist kunna se att religionsfriheten i praktiken är begränsad för väldigt många människor. Därför är det idag en uppgift för vänstern att stå upp för alla människors rätt att utöva sin religion. Attacker mot religion och religiösa uttryck – särskilt mot islam och muslimer – används idag som ett verktyg för att sparka nedåt.
I en tid där islamofoba föreställningar blir ett allt mer accepterat inslag i samhällsdebatten, utgör kampen mot rasismen och hatet mot muslimer en ödesfråga. Rasistiska strömningar växer sig starkare i ett Europa där klasskillnaderna ökar, samhället dras isär och arbetarrörelsen inte förmår att utgöra ett alternativ. Vår utmaning är att vägra låta vare sig religionskritik, så kallad säkerhetspolitik eller abstrakta ursäkter om att skydda svenska värderingar bli en förevändning för rasism. Att vara antirasist handlar i första hand inte om att tycka eller tänka, det handlar om vad man gör och de faktiska konsekvenserna av det. För att bryta den rasistiska utvecklingen krävs en stark antirasistisk folkrörelse. Den har vi alla – du såväl som jag – ett ansvar för att bygga.


Stefan i moraltestet i P3

Idag var Stefan med i moraltestet i Chister på P3. Bland annat fick han svara på frågor om bistånd, sexköp och om att döda i krig.

Gå in och lyssna på klippet här.

Om Reva och jakten på papperslösa

Under den gångna veckan har polisens jakt på papperslösa i Stockholms tunnelbana diskuterats intensivt. Polisen använder biljettkontroller som en förevändning för att genomföra så kallade inre gränskontroller. Vid kontrollen jämförs den aktuella personens identitet med Schengenregistret, för att undersöka om han eller hon har rätt att befinna sig i Sverige. Polisens metoder har fått stark kritik eftersom risken för etnisk profilering är uppenbar. Alltså att de som väljs ut för identitetskontroll är de som har ett utländskt utseende. Ett agerande som inte är förenligt med lagen och som Justitieombudsmannen har kritiserat.
Reva-projektet handlar om att effektivisera polisens verkställighet. Fler personer ska snabbare skickas ut ur Sverige. Därför står Reva i direkt kontrast till en mänsklig flyktingpolitik. I Malmö, som var den första kommunen där Reva implementerades, ökade antalet tvångsavvisningar med 25 procent. Där avbröt polisen bland annat bröllop och grep ungdomar på väg hem från fotbollsträningen. Reva är ett steg mot en ytterligare brutaliserad flyktingpolitik, därför måste det rivas upp och papperslösa istället ges amnesti.
Idag har jag en kortare debattartikel i Expressen om den här frågan:

Vid varje kontroll finns det en uppenbar risk för etnisk diskriminering, där de som väljs ut blir dem som har ett utländskt utseende. Polisens förfaringssätt går därför att jämföra med rasprofilering och är helt oacceptabelt. Det måste bli ett slut på att polisen använder biljettkontroller i tunnelbanan som ett svepskäl för att genomföra inre gränskontroller.”

Hela artikeln kan läsas här.
På debattsidan Newsmill har jag en längre artikel, där jag också skriver om vårt krav på amnesti för papperslösa som befinner sig i Sverige:

För den som menar allvar med alla fina ord om en generös och human flyktingpolitik finns det bara en väg att gå. De som bor i Sverige och är papperslösa måste ges amnesti. Vi kan inte fortsätta bygga ett samhälle där människor stängs ute från grundläggande rättigheter och hela tiden tvingas leva med utvisningshot.”

Härkan man läsa artikeln i sin helhet.
Även andra har skrivit bra i frågan. Läs gärna till exempel ChristinaHöj Larsen (V), Ann-Margarethe Livh (V) och 161 kulturarbetaresupprop.


Nioårige Hinok är född i Sverige – saknar anknytning

Idag rapporterar DN om nioåriga Hinok som ska utvisas till Etiopien där han aldrig satt sin fot. Hinok är född i Sverige och bor med sin familj i en liten by utanför Sundsvall. Också bröderna Yonas som är ett och ett halvt och Josef som är sex år ska utvisas tillsammans med föräldrarna.

Familjen Zakir utgör en liten del av den skara som är registrerade hos polisen och som ska utvisas med tvång. Tillsammans med de människor som lever gömda i Sverige drabbas de av allt brutalare metoder. Regeringens ambition är nämligen att tvångsutvisa betydligt fler människor än tidigare och man har gett både Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och Kriminalvården i uppdrag att att höja tempot. Som ett resultat har polisen börjat jaga papperslösa i kollektivtrafiken, dykt upp vid bröllop och vid tortyrrehabilitering.

På Hinoks skola samlar man namn mot utvisningen. Klasskompisarna kan inte förstå varför deras kompis plötsligt ska skickas iväg. Men migrationsverket gör en annan bedömning. De anser inte att Hinok och hans bröder har tillräckligt stark anknytning till Sverige och att det är föräldrarna som står ansvariga för om barnen nu har fått vänner och sammanhang där de känner sig hemma.

Utvisningen av Hinok och hans familj är ett typexempel på Sveriges omänskliga flyktingpolitik. Trots att barnen är födda och uppväxta här menar myndigheterna att de saknar anknytning och att de därför ska utvisas till ett land där de aldrig någonsin varit. FN:s barnrättskommitté har tidigare kritiserat Sverige för att man inte ser till barnets bästa när det gäller asylprocessen. För Hinok blir den kritiken en svidande verklighet.

Det är ett vansinne utan jämförelse. Eller som Emil Berggren, vän till familjen och pappa till en av Hinoks klasskamrater uttrycker det i en intervju med DN:

– Jag var helt övertygad om att min son missuppfattat situationen. Annars är jag inte engagerad i flyktingfrågor. Men jag var helt övertygad om att barn som levt så länge i Sverige inte utvisas. Det är så orimligt att jag rodnar av skam.

Carl Bildt och konsten att undvika viktiga frågor

I förmiddags var det utrikespolitisk debatt i riksdagen. En tillställning som ärligt talat inte var jättespännande. Det var knappast några nya ambitioner eller mål som kom upp på tapeten. Tvärt om. Det mest nyskapande Carl Bild nämnde var att innan årets slut ska alla ambassader ha ett konto på Facebook och ett på Twitter.

Mycket fina ord och en hel del floskler hinner passera under en riksdagsdebatt. Samtidigt var kanske det mest talande just det man från regeringes och Carl Bildts håll valde att inte tala om. För är det någonting vår svenska utrikesminister har gjort sig känd för så är det förmågan att undvika att svara på besvärliga frågor. Eller rättare sagt, förmågan att prata om vad som helst utan att få någonting sagt. Här följer en kort lista över ministerns favoritämnen att inte prata om i en utrikespolitisk debatt.

Topp fem ämnen att undvika för en svensk borgerlig utrikesminister:

1. Sveriges stöd till diktaturer
Genom handel och exportkrediter har Sverige gett sitt direkta stöd till länder som Iran, Syrien och Saudiarabien, länder som fängslar oppositionella och förföljer sin egen befolkning. På uppdrag av Vänsterpartiet har Riksdagens Utredningstjänst undersökt det svenska statliga stödet till investeringar och handel med diktaturer i Nordafrika och Mellanöstern. Det handlar om miljardtals kronor från den statliga myndigheten Exportkreditnämnden. Pengar som både legitimerar och finansierar totalitära regimer. (Läs gärna mer om det i Hans Lindes debattartikel i GP idag.)

2. Vapenexporten
Inte heller vapenexporten är något favoritämne hos utrikesministern. Sverige ligger i topp tio bland de länder i världen som exporterar allra mest vapen, faktiskt allra mest om man räknar utifrån befolkningsmängd. Många gånger exporterar vi till precis samma länder som gjort sig kända för att konsekvent bryta mot folkrätt och mänskliga rättigheter, trots att det strider mot våra egna regler. Men likt vatten på en gås har Carl Bild lyckats skaka av sig frågorna kring vapenexporten, på samma sätt som han tidigare meddelat att han har svårt att se skandalen i Sveriges vapenaffär med Saudiarabien.

3. Den orättvisa världsordningen
Ständigt dör människor runt om i världen på grund av svält och sjukdomar. Tusentals kvinnor avlider varje vecka i sviterna av en förlossning för att det saknas tillräcklig kunskap och rätt hjälpmedel. Fattigdomen och hungern biter sig kvar på jorden, varje dag och varje minut. Alldeles i onödan. För mänskligheten har aldrig varit rikare. Vänsterpartiets Hans Linde sa det mycket bra i debatten – den politik som förs är en politik för välbärgade snarare än hungriga och fattiga. Så länge det finns de som tjänar på en ojämlik världsordning så kommer den att bibehållas. Men den här regeringen har visat ett tydligt ointresse för att på allvar göra någonting åt det lidande miljontals människor lever i.

4. Klimatet
Trots att klimathotet är en av vår tids ödesfrågor så ägnas det inte särskilt mycket utrymme i regeringens utrikespolitiska deklaration. Man nämner att man vill skydda arktiska områden mot oljeutsläpp, en ambition som ska läsas i ljuset av att man trots allt ställer sig positiva till borrningen i stort. Och trots fina ord om bistånd och humanitär hjälp i deklarationen ska man minnas att i verkligheten minskar biståndet drastiskt. Fler saker ska nu inkluderas i det som tidigare handlade om biståndspengar och inte minst har Sveriges klimatbistånd till fattigare länder minskat. Enligt Riksdagens Utredningstjänst rör det sig om flera hundra miljontals kronor. I en tid när klimathotet är mer konkret än någonsin och människor flyr från extrem torka, stormar och översvämningar krävs ett ansvarstagande från världens rika länder. Det är trots allt vi i Nord som i mångt och mycket står skyldiga inför klimatförändringarna.

5. Försvaret 
Slutligen nämner man gärna säkerhetspolitiken, men undviker i samma andetag att prata om den svenska försvarsförmågan. När ÖB Sverker Göranson i en intervju med SvD menade att det svenska försvaret bara klarar av att hålla gränserna i en veckas tid blev det rabalder på ledarsidorna. De senaste åren har försvaret genomgått en enorm omorganisering och man står inför ett antal inte helt obetydliga problem som rör personalförsörjning, materialkostnader och skenande utgifter. Alliansregeringen har inte kunnat enas om hur man ska hantera problemen och det blev inte bättre när statsminister Fredrik Reinfeldt gick ut och benämnde det svenska försvaret som ett särintresse. Det är inte kul att prata om frågor man inte har några svar på och på så vis är det förståeligt att man från regeringens sida hellre lägger locket på.

Någonting hoppfullt med debatten var ändå Socialdemokraternas Urban Ahlins krav på en märkning av israeliska varor från ockuperat område. En märkning både Storbritannien och Danmark redan infört. Det är ett klokt steg i rätt riktning. Så länge Israel fortsätter sin ockupation av Palestina så måste omvärlden sätta press. 



Sida 11 av 195« Första...910111213...203040...Sista »