Terrorism eller mordbrand

Fyra butiker i Södertälje har brunnit ner. Med allra största sannolikhet är bränderna anlagda. Polisen misstänker att det är ett slags nätverk vid namn Global Intifada som ligger bakom. Det här såg jag imorse när jag i vanlig ordning tuggade i mig frukostmackan framför morgonnyheterna. En butiksägare intervjuas med tårar i ögonen. Fruktansvärt.
En polis intervjuas om det eventuella sambandet mellan de här bränderna och två som inträffat tidigare, vilka detta nätverk tydligen ska ha tagit på sig ansvaret för. Syftet sägs vara att bränna amerikanska varor. Alltihopa är förstås bedrövligt. Så plötsligt, kommer frågan från reportern:

”Om det finns ett samband [mellan bränderna, min anm.], kan man då likna det här vid ett terroristbrott?”

Jag skakar på huvudet och drar mig till minnes ett fall som var omdebatterat för ett par år sedan. Det handlade om attentat mot en irakisk vallokal i Kista i Stockholm och mot en Livets Ord-lokal. Olagliga attentat – absolut. Liksom det är att bränna ner butiker i Södertälje. Men är det terrorism? En som svarar ett otvetydigt ja på frågan, är den i de här fallen alltid pålitlige Dick Erixon, som passar på att slänga in signalorden ”fundamentalistiska islamister” och ”jihadister”, ifall någon skulle tveka på ettiketteringen.
Det återstår att se vad slags debatt som uppstår kring det här. Under tiden, läs Ali Esbatis kommentar om det tidigare fallet.

Havererat vårdexperiment

Moderaterna i landstinget i Stockholm införde för ett år sedan ett system de kallar Vårdval. Jag skrev ett, ser jag nu, ganska irriterat inlägg om det när jag flyttade hit i juni. Nu, ett drygt halvår senare, är systemets brister ännu tydligare. I dagens DN berättar vårdpersonal om vårdvalsystemets konsekvenser

”På Rinkeby vårdcentral har personalstyrkan halverats på ett år samtidigt som arbetsbelastningen bedöms ha ökat med 43 procent. I Skärholmen har stora nedskärningar gjorts främst genom att flera undersköterskor, en psykolog och en kurator sagts upp. Rationaliseringarna framtvingas av vårdvalets system där exempelvis ett patientbesök hos en läkare ger vårdcentralerna flera gånger så stora intäkter från Landstinget som ett patientbesök hos en sjuksköterska.”

Läs här.

Feminism och finanskris

En bra sak med att bo i Stockholm är att man får möjlighet att gå på en massa spännande seminarier och liknande. ABF-huset här är en guldgruva i det hänseendet. Jag skulle vilja tipsa alla som har möjlighet att gå dit den 4 mars kl. 18. Då kan man lyssna på ett samtal mellan Paulina de los Reyes, Ursula Berge och Kajsa Borgnäs om feministiska perspektiv på finanskrisen. Det kommer handla om tysta varsel i offentlig sektor, en feministisk förståelse av krisen och alternativ för att möta lågkonjunkturen.

Om IPRED-beslut idag

Om ett par timmar ska riksdagen fatta beslut om den så kallade IPRED-lagen. Två bra kommentarer om saken finns här och här.

Grattis i alla fall

Nej, om man skulle ta och säga något om det här med Victoria och Daniel då… Eller ska man det? Jag vet inte riktigt om det finns så mycket att säga. Det känns så ointressant. Just därför är det i och för sig lite intressant att medierna toppar med den här nyheten. Vad är det för århundrade egentligen? En vuxen kvinna förlovar sig med killen hon har varit ihop med i hundra år. Rafflande! Jaja, jag vet – de är representanter för Sverige, blablabla. Hon ska bli statschef så småningom, blablabla. Men ändå – snacka om ljummen nyhet. Annat är det med norrmännen. Prinsessan gifte sig med ökänd playboy och blev sagotant i barne-TV, och prinsen blev plastpappa när han gifte sig med Mette-Marit (som dessutom tydligen någon gång hade knarkat – o.m.g!). Kom igen när ni kan toppa det, kungahuset. Då ska till och med jag tycka att det är lite, lite spännande.

Äsch, jag ska inte vara så tjurig. Jag önskar de unga tu lycka till. Jag må vara republikan, men det är ju inte Vickans fel att hon föddes in i den där familjen, så det tycker jag gott man kan unna dem. Jag hoppas brölloppet inte behöver bli så himla dyrt, det är ju ändå vi skattebetalare som ska pröjsa kalaset, och det är ju ändå kristider. Jag har massor med tips för hur man gör ett bröllop billigt – om någon från hovet är intresserad, skriv en kommentar, så hör jag av mig.

Låt jakten börja, men fildelningen går inte att stoppa

Idag röstar Sveriges riksdag igenom IPRED-lagen. Det blir en viktig markering till Hollywood och till skivbolagen om att svenska politiker gärna värnar upphovsrättslobbyns intressen, och därmed väljer en teknikfientlig, bakåtsträvande väg i frågan om fildelning. Miljontals svenska invånare hamnar i skottgluggen för lagen som, trots att den moderna tekniken gör det lätt att vara anonym på internet, kommer att håva in en betydlig summa pengar till upphovsrättsindustrin. De allianspolitiker som idag röstar ja bryter i samma stund det löfte man gav under valrörelsen 2006 – "vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration".

Ett brev på posten med skadeståndskrav, en rättegång där du tvingas bevisa din oskuld på egen bekostnad, för ett brott som begåtts via ditt internetabonnemang men inte nödvändigtvis av dig. Lagen innebär en rättsosäker och integritetskränkande process med felande länkar från början, då privata organisationer får tillgång till privatpersoner bakom IP-adresser, till slut, då den förlorande parten är den som tvingas betala rättegångskostnaderna – summor som kan innebära livslånga skulder för en tonåring.

Men fildelningen går inte att stoppa och tur är väl det. Aldrig förr har mänskligheten haft sådana möjligheter att med små resurser sprida, skapa och ta del av kultur globalt. Upphovsrättsindustrin kommer göra allt för att möta detta hot mot dess kärna – att monopolisera och tjäna pengar på människors behov av kultur.

Ung Vänster menar att fildelning är avgörande för en rikare kultur. Med tiden kommer IPRED, liksom alla försök att hejda utvecklingen, bli tandlösa. Det är skamligt att svenska politiker låter Hollywoods ekonomiska intressen gå före rättssäkerhet, integritet och demokrati. Ung Vänster vill avkriminalisera fildelning för privat bruk – för en rik och fri kultur.


Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsstyrelse

 

För mer information, kontakta

Hanna Cederin, förbundsstyrelseledamot
hanna.cederin@ungvanster.se, 073-998 07 55

Elisabeth Biström, informationsansvarig för Ung Vänster
elisabeth.bistrom@ungvanster.se, 070-203 82 04

Arbetslöshetslinjen

10966 personer blev varslade den här månaden och ännu återstår några dagar av februari månad. Bakom månadens varselsiffra – 1o966 – gömmer sig lika många tragiska människoöden. Det är ingen tvekan om att alla dessa människor kunde få något helt annat än det som väntar dem i det borgerligt styrda Sverige.

Det finns inga jobb. Regeringens jobbpolitik är ett misslyckande om det nu var så att Reinfeldt hade som ett uppsatt mål att skapa arbetstillfällen. Men det har aldrig funnits ett sådant mål. Regeringens plan är att strunta i att skapa jobb för att istället, med all kraft, skapa arbetslöshet. Så sätts pressen på facket, på de som arbetar, på kollektivavtalen och på lönerna. Sänkt a-kassa, fler otrygga anställningsformer och totalvägran att rädda de jobb som försvinner i och med lågkonjunkturen är lika med fler arbetslösa med lägre ersättning.

Idag skriver Dagens Nyheter om a-kassereglerna för de som deltidsarbetar. Den som är deltidsarbetslös får ersättning i 75 dagar för att sedan bli man av med sin ersättning. Det gäller också de dagar som man har kvar för heltidsarbetslöshet. Många har att välja mellan att gå upp i heltid – vilket förutsätter ett icke-existerande heltidsjobb – eller heltidsarbetslöshet.

Alltså: Regeringen har byggt upp ett system där folk som har jobb tvingas bli arbetslösa!
Alltså: Från jobb till arbetslöshet!

Dags att byta regering! Dags att byta politik! Höj a-kassan! Satsa Sverige ur krisen!

Andra som bloggat: Alliansfritt Sverige, Ett Hjärta Rött, Dagens Arena Redaktionsblogg, Dagens Arena
I medierna: DN

Forum i helgen!


Helgen närmar sig och då vet ni vad som gäller, eller hur? Just det, Feministiskt Forum på ABF-huset i Stockholm! En årlig tradition av diskussion, seminarier, kultur, samtal och inspiration i feminismens tecken. I år är temat ”kroppen är politisk”. Inträdet är förstås gratis. Är du i Stockholmstrakten, så missa inte detta!

Läs här om Ung Vänsters programpunkter under forumet.

Israelisk förnedring

Det är svårt att skildra ockupationen av Palestina på ett sätt som gör det hela begripligt. Eller well, svårt och svårt. Man kanske helt enkelt ska konstatera att svenska medier helt enkelt sällan gör det. Man får gå till andra källor, för att få fler bilder, mer vardagsnära sådana. Haaretz är en israelisk tidning som ibland gör läsvärda artiklar. Här finns en sådan, syrligt rubriksatt ”Escort service”, om hur israeliska armén nyttjade palestinska civila som mänskliga sköldar under attacken mot Gaza. Artikeln beskriver hur en palestinsk kille, Mahmoud Daher, med en grupp israeliska soldater siktandes med sina vapen mot honom tvingas gå och knacka på hos sina grannar, för att soldaterna ska genomsöka husen. Först tvingas han gå till ett hus där grannen Majdi Abed Rabbo öppnade:

Standing there was the son of his neighbors, Mahmoud Daher, and behind him a soldier whose rifle was jammed into Daher’s back. The soldier pushed Daher aside and aimed the rifle at Abed Rabbo.

”He ordered me to pull down my pants. I pulled them down. He demanded that I raise my shirt. I raised it. That I turn around. I turned around,” Abed Rabbo related. And then the room filled up with soldiers. ”Twelve, or something like that.”

(Avklädningsordern känns typisk. När jag besökte Västbanken för ett par år sedan, fick jag höra otaliga berättelser om det, att israeliska soldater beordrar palestinska män att klä av sig. Ofta i checkpointköer, inför massor av okända människor. En vardagsförnedring, motiverad med att man letar efter bombbälten, men svår att tolka som annat än en handling med det primära syftet att förnedra när soldaterna också tvingar offret att snurra varv på varv medan soldaterna pekar, hånar och skrattar. En liten reflektion bara.)

I artikeln beskrivs sedan hur även grannen Abed Rabbo tvingas agera mänsklig sköld och bland annat gå in för att kontrollera om en grupp palestinska milissmän had dött efter beskjutning. När han rapporterade att de levde, beställde soldaterna en bombning av huset. Missilen träffade istället Abed Rabbos hus.

One of the soldiers said: Now we have killed them, with a missile. Come over here. Abed Rabbo complied and saw, with horror, that the missile had struck his house.

He told the soldier that the missile had missed. ”Are you majnoun [nuts]?” the soldier asked him. ”No,” Abed Rabbo replied. ”The missile hit my house.”

(…)

At 6:30 A.M. he was brought out, in front of what was once his house. Soldiers brought a megaphone, he recalled later, and started to shout: ”Ya, armed people, you have 15 minutes to turn yourselves in. Come down, remove your clothes, the Red Cross is here, the journalists are here, we will treat the wounded men.”

The soldiers then sent a dog into the house. One of the Hamas fighters shot and killed it. The soldiers again started calling on them to come out. There was no reply. ”And then a bulldozer arrived and started to demolish my house, right before my eyes.” Abed Rabbo was sent into the Katari house as the bulldozer started to wreck Abu Hatem’s house. He heard sporadic gunfire shots. When he emerged, two hours later, he found two of the armed men ”sprawled on the demolished concrete, dead.” He did not see the third man.

”What kind of army is this, which can’t break into one house where there are armed men?” Abed Rabbo asked himself.

Läs hela.

Sida 1 av 41234