Veckokursen 2020

Den 3-6 januari 2020 är det dags för Ung Vänsters årliga veckokurs! Veckokursen är ett av de största arrangemangen i Ung Vänster och kommer som vanligt vara sprängfylld med intressanta föredrag och spännande gäster. Här kommer du också få träffa, och byta erfarenheter med, härliga ung vänstrare från hela Sverige, och lära dig att förändra din vardag.

Att åka på Veckokursen är gratis och Ung Vänster står för både resa och mat.

Anmälan är öppen mellan den 5:e november och 22:e november. Det finns 200 platser och det är fri anmälan för alla förbundets medlemmar. I början av december så kommer det skickas ut ett bekräftelsemail till de anmälda, det är viktigt att man bekräftar sitt deltagande för att vi ska kunna boka din resa.

KLICKA HÄR FÖR ATT ANMÄLA DIG TILL VECKOKURSEN!

Frågor och svar:  

Hur anmäler jag mig?
På formuläret du hittar här alldeles ovanför. Har du några frågor kring din anmälan, kontakta info@ungvanster.se.
När och var är det?
Kursen pågår 3-6 januari och resorna bokas av förbundscentralen.
Hur fungerar det praktiska
Sover gör vi gemensamt på hårt underlag. Duschmöjligheter finns. Ung Vänster står för måltiderna. Precis som alla Ung Vänsters arrangemang är veckokursen alkohol- och drogfri. Om någon bryter mot detta skickas man hem på egen bekostnad.
Vad ska jag ta med mig?
Det du behöver tänka på förutom att ha med dig kläder och hygienartiklar är att ta med sovsäck, liggunderlag och anteckningsblock. En mer utförlig packlista kommer att skickas ut på mail.

Veckokursen 2019 ”Generation Revolution”

Den 3-6 januari 2019 är det dags för Ung Vänsters årliga veckokurs! Veckokursen är ett av de största arrangemangen i Ung Vänster och kommer som vanligt vara sprängfylld med intressanta föredrag och spännande gäster. Här kommer du också få träffa, och byta erfarenheter med, härliga ung vänstrare från hela Sverige, och lära dig att förändra din vardag. Dessutom kommer en spännande överraskning att avslöjas!

 

Att åka på Veckokursen är gratis och Ung Vänster står för både resa och mat.

Anmälan är öppen mellan den 16:e november och 7:e december. Det finns 200 platser och det är fri anmälan för alla förbundets medlemmar.

Frågor och svar:  
Hur anmäler jag mig?
Genom ett formulär som kommer publiceras här när anmälan öppnar.  Har du några frågor kring din anmälan, kontakta info@ungvanster.se.
När och var är det?
Kursen pågår 2-5 januari och resorna bokas av förbundscentralen.
Hur fungerar det praktiska
Sover gör vi gemensamt på hårt underlag. Duschmöjligheter finns. Ung Vänster står för måltiderna. Precis som alla Ung Vänsters arrangemang är veckokursen alkohol- och drogfri. Om någon bryter mot detta skickas man hem på egen bekostnad.
Vad ska jag ta med mig?
Det du behöver tänka på förutom att ha med dig kläder och hygienartiklar är att ta med sovsäck, liggunderlag och anteckningsblock.

Veckokursen 2017

Ung Vänsters årliga veckokurs har just avslutats med ett tal från ordföranden, om förbundets historia av att aldrig ge upp och vår uppgift nu i att ta ansvar för hoppet. Vi har haft flera dagar av diskussioner, nya idéer och gamla floskler, uppesittarkvällar och spontanaffischering. Vi lämnar Linköping och Katedralskolan klokare, gladare och förvissa om att det vi gör är viktigt.

Hanna Cederin talar till veckokursen:


Det kapitalistiska samhället är inte byggt för människor och det visar sig tydligare än på länge. Kejsaren har hela tiden varit naken men det har blivit svårare att förneka. Det brister på allt fler håll. Priset för att hålla samman systemet har blivit högre och fler har fått betala. Sällan har det varit så nödvändigt att förändra världen. Vår uppgift är att visa att det är möjligt.

Vi ska berätta om det ohållbara konsekvenserna. Om det pris som betalas. Om det omöjliga i att vara människa i ett omänskligt system. Vi formulerar alternativet. Och tills vi har genomfört alternativet ska vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans.

Så agerar vi för solidaritet och vi bygger allianser, också under den här våren, under 2017. Vi samlar pengar för att uppmärksamma och förebygga självmord bland transpersoner, därför att psykisk hälsa handlar om frihet. Vi driver på för att ensamkommande flyktingar ska få permanenta uppehållstillstånd, därför att alla tonåringar ska ha rätt till framtidstro. Vi ordnar feministiskt självförsvar och gör en nyutgåva av makthandbok för tjejer, därför att systerskap och kunskap är makt.”

Tack till alla som gjorde veckokursen möjligt!

vk2

vk3

vk1

Idag startar Ung Vänsters veckokurs i Linköping

Veckokurs 2017 Ung Vänster

Idag går Ung Vänsters årliga veckokurs av stapeln. Nytt för i år är att kursen för första gången sker i Linköping. Ett hundratal medlemmar från hela landet kommer att samlas för att lära sig om ideologi och det politiska läget. Deltagarna kommer också att lära sig hur man organiserar lokalt, driver kampanjer och hur man bygger sin klubb starkare. På veckokursen hålls även en utbildning för blivande instruktörer i feministiskt självförsvar. Veckokursen kommer också att gästas av en palestinsk delegation som kommer att delta i instruktörsutbildningen.

För mer information
Elin Morén
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
elin.moren@ungvanster.se

Hanna Cederin invigde veckokursen i Motala

Ung Vänsters årliga veckokurs i på Bona Folkhögskola i Motala är igång. Under fyra dagar samlas ett hundratal medlemmar för att diskutera politik, lära oss mer om organisation och vässa våra klubbar för att åstadkomma förändring.

För att inleda veckokursen höll förbundsordförande Hanna Cederin tal:

Kära feminister, socialister, aktivister. Till er som jag sett förr och till ni som blir nya bekantskaper. Det är fint att se er. Jag har sett så mycket annat de senaste månaderna. Vi lämnar en tung höst bakom oss.

Jag tänker allt oftare på ”krig är fred” när jag följer den politiska debatten. Betydelsen av andrum blir ett isolerat utrymme, utan luft med lågt i tak. Ansvar är verkningslösa åtgärder, ordning i Sverige blir kaos i Medelhavet. Solidaritetsarbete är tydligen lika med systemkollaps. Ökande tillväxt blir plötsligt ett land på väg mot undergång. ”Refugees welcome” blir ”Refugees go home”.

Kopplingen mellan regeringen och det verkliga, vår vardag, känns allt svagare. Fakta och sanning har blivit sekundärt. Positionering, symbolpolitik och signaler styr allt mer vad som i praktiken beslutas. Principer utifrån ideologi och faktisk, reell förändring har blivit ointressant. Det intressanta är makten, snarare än vad den ska användas till.

Men så hörs också de klara, tydliga och höga röster som inte vikt undan när vindarna utifrån trycker på. Vi har stått vid grytor sida vid sida med aktivister av alla slag, nya och gamla, unga och äldre som tillsammans skapat en trygg ankomst till Sverige för de som kommer från flykten. Vi har stått på gator och torg med den breda rörelse som växte så snabbt och som bestått av hundratusentals svenskar. Framför allt har vi varje dag denna höst stått upp för människovärdet, för asylrätten, för integriteten, mot kränkningar, mot brott mot mänskliga rättigheter, mot lögner och signalpolitik. I ord och handling har vi utan att tveka visat vad solidaritet betyder.

Den klara, tydliga rösten det är ni, det är vi. När de mäktiga försöker blunda och stänga ute finns vi där och öppnar deras ögon. När de säger att de behöver andrum lägger vi all vår kraft på att ge dem motsatsen. Vi berättar om de människoöden som de vill benämna som volymer. När de försöker gömma sig och dölja sitt hyckleri avslöjar vi dem. För vi lever i den verklighet som de så desperat försöker förneka.

Kära aktivister, välkomna till Bona Folkhögskola, välkomna till veckokursen, till verkligheten och till fyra dagar helt utan andrum.

Det andrum som eliten vill ha det finns mellan oss, i distansen till varandra, i klyftorna. Det är när vi ser varandra som hot, som volymer eller som skadedjur som samhället slits isär. Det är när det uppstår klyftor, både verkliga och inbillade, som den rasistiska världsbilden legitimeras. Där hämtar reaktionära krafter luft.

Socialister, den praktiska konsekvensen av att se sig själv i andra är solidaritet. Och så vill vi bygga samhället, därför att vi är beroende av varandra, vi människor. Den som säger något annat, det där om att vi är ensamma öar, att var och en för sig, den förnekar verkligheten.

Det handlar om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Som tvingas fly från krig, från naturkatastrofer, som blir sjuk eller arbetslös. Men om vi går sida vid sida, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans. Och vi kan förändra. Vi kan skapa en ny värld, en annan framtid.

Det finns mänskliga rättigheter, rätt till asyl, till skolgång och till tak över huvudet. De ska gälla oss alla, därför att vi insett att det annars riskerar att drabba dig idag och mig imorgon. Annars blir det bara några få, och kanske inte ens det. De ska gälla oss alla. Så ska det vara. Och så ser det ut på papperet. Men hur ser det ut i verkligheten? Vackra ord i tryck kan visst vara viktiga, om de förpliktigar. Men de kan också helt tappa sitt värde om de överlåts åt korrupta makthavare.

Vi har alltid sagt: Vad betyder yttrandefriheten om vi inte har trygghet på jobbet? Vad betyder rätt till värme och tak över huvudet när inga bostäder byggs? Vad betyder rätten till utbildning när den villkoras mot vinster i riskkapitalbolag? Vi säger: vad betyder rätten till asyl om Medelhavet, Frontex och ID-kontroller hindrar den som flyr?

Aktivister, vi har alltid förstått att ord kräver handling. Vi har alltid genomskådat de liberala papperstigrarna som gärna plockas fram av eliten när det passar, men som aldrig håller för eldsvådor, bruna vindar eller ekonomiska intressen.

Det är inte för lagar och regler som vi kämpar. Vi har gått med i Ung Vänster därför att vi vet att det är vår kamp, våra röster tillsammans, vår organisering, som kan omvandla regler, lagar och ord till handling. Och vi kräver handling.

Vi säger: Inte en millimeter till åt de som terroriserar asylboenden. Inte en krokodiltår till från de hycklande socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen. Inte en dag till med ID-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd och stängda gränser. Släpp in dom som flyr, låt dom stanna.

Det sägs att vi som inte accepterar att de som flyr stängs ute, exploateras och utsätts för kränkningar är ansvarslösa och naiva, idealister. Vi vill inte vara med om de svåra och modiga beslut som ”verkligheten” krävt och som regeringen fattat åt oss, hävdas det. Låt oss prata om verkligheten.

Det är naivt att tro att andra länder ska ta mer ansvar när Sverige viker undan. Danmark svarade med att börja råna asylsökanden på värdesaker samma vecka som regeringen vände upp och ner på svensk flyktingpolitik. Det är inte realism att införa medicinsk åldersbedömning. All modern forskning och expertis avvisar förslaget. Det är ansvarslöst att fördubbla arbetsbördan hos Migrationsverket med nya tester och flera prövningar genom tillfälliga uppehållstillstånd.

Det är bara idealister som kan stå ena dagen och tala om asylrätten, och andra dagen i praktiken sätta den ur spel. För är det inte verkligheten som styr, inte det som först gjorde att de mänskliga rättigheterna kom till. De tror att orden väger tyngst, att tanken kan vara god, att tårarna kan rinna och visa på rättrogenhet. De har fel.

Systemkollapsen är ett brunt luftslott, en direkt dödlig lögn. Det finns de som sagt i decennier att gränsen är nådd, och det blir inte mer sant för att statsministern stämmer in. Vi som inte förnekar historien vet att samhället klarat så mycket mer, trots att våra resurser varit så mycket mindre. Och samhället har blivit bättre när vi har blivit fler. Under hösten har vi tillsammans med hundratusentals svenskar visat att solidaritet och jämlikhet är det som fungerar, inte hot och splittring. Regeringens repressiva, ryggradslösa åtgärder leder oss bakåt. Till dem säger vi: välkomna på studiebesök i verkligheten och i framtiden.

Ja låt oss prata mer om verkligheten. Oss realister emellan. Låt oss prata om att Sverige är rikare än nånsin, för så är det. Antalet svenska dollarmiljonärer uppgick till 93 000 förra året, och de ökade mest i antal i hela världen. Tillväxten ökar, det sägs att vi är på G in i en högkonjunktur. Bankernas vinster ligger på rekordnivåer, och är dubbelt så höga som för tio år sedan.

Samtidigt, i en annan del av Sverige. Arbetslösheten är hög. Barnfattigdomen ligger på 12 %. Bostadsbristen ökar. Hundratusentals kvinnor går ner i arbetstid för att ta hand om äldre anhöriga. Välfärden läcker vinster till riskkapitalbolag och sjukskrivningarna bland personalen i omsorgen ökar, för kollegorna är för få.

Och i samma verklighet, satta att leda landet, har vi alltså ett gäng – en regering – som vågar försöka lura i oss att läget är knapert. I samma verklighet ställer regeringen utsatta grupper mot varandra, vi har inte råd att vara en fristad från krig säger de. Det kostar för mycket. Ladorna är tomma säger finansministern. Som realist blir min fråga: vilka lador? Och en till fundering jag har: vad kostar Bert Karlsson?

Sverige är rikare än någonsin och skulle kunna vara bättre än någonsin. Det finns inga tomma lador, det finns bara ojämlikhet. Lösningen är omfördelning. Det saknas inte resurser, det som saknas är en regering som vågar utmana den ekonomiska eliten.

Vi i Ung Vänster lever i verkligheten, ja den verkligt verkliga. Inte den där förljugna som styrs av inflation och budgetramar, den där människor blir till volymer och där skolbarn blir till spelpjäser för riskkapitalet. I vår verklighet finns det ett enkelt svar på väldigt många frågor, alltså hur vi löser de samhällsproblem som faktiskt finns – inte vinstmarginalerna utan bristerna i välfärden, ökande klassklyftor och arbetslöshet. Vi har ett simpelt förslag i vår nya förbundskampanj, som lanseras här på veckokursen. Vi framför det till regeringen i all enkelhet, men utan en sekunds tvekan: höj skatten.

Höj skatten rejält, inte på marginalen. Låt nån räknenisse på regeringskansliet lösa detaljerna, men vi måste börja omfördela makten, resurserna, ägandet. Ta från de rika och ge till alla oss andra.

Vi höjde skatten, och ni kan aldrig gissa vad som hände sen. Vårdköerna kortades, barnmorskorna blev fler och högstadieklasserna mindre. Vi fick fler fritidsgårdar, längre öppettider på ungdomsmottagningen och tåg som gick i tid. Vi fick en bättre generell välfärd.

Vi höjde skatten, resultatet kan du aldrig tro. Jämlikheten ökade, arbetslösheten minskade och fler fick trygghet på jobbet. Förskolelärarna fick fler kollegor och undersköterskorna gick upp i heltid. Vardagen blev bättre för hundratusentals svenskar.

Vi höjde skatten, vad som hände kan ni aldrig tro. Överklassen fick betala fullpris för hemhjälpen, miljonärsarvingen blev av med några slantar och vi byggde ett modernt miljonprogram. Samhället byggdes starkare för oss alla, och inte bara för några få.

Hör och häpna, det gick att skapa mer jämlikhet. Det är chockerande, jag vet. Det finns inget direkt samband mellan politiska beslut och den ekonomiska elitens intressen, nej vi kan faktiskt göra tvärtom. Borgarna flippade visserligen ur, men tydligen är det fullt möjligt att genomföra politik som inte går hem hos Svenskt Näringsliv.

Vi ska driva den här kampanjen därför att vi måste göra mer än motstånd. Annars är vi inte radikala, inga samhällsförändrare. De vill rulla tillbaka och då kan vi inte bara bromsa. Inte bara hålla emot. Vi kan inte bara peka finger, vi måste visa vartåt vi vill. Vi måste ta plats och berätta om en annan framtid.

Vi måste börja i att konstatera att det finns fler realister där ute. De ser lyxvillor, RUT-avdrag och bankernas välputsade fasader. De bor i andrahand och går på otrygga anställningar, betalar dyrt för läkarbesök och tar hand om mormor när hemtjänsten inte räcker till. Klassamhället är inget vi i första hand kan se i statistiken, det märks i maktlösheten och det känns. Den här kampanjen handlar om att sätta ord på det, och ge svar på vad som krävs för en bättre vardag. Och att det går.

Och nej, att höja skatten är ingen drastisk revolutionär idé. Sverige har gjort det förr. Till och med Konjunkturinstitutet är med oss, och deras räknenissar är nog en bit ifrån oss när det kommer till grundläggande samhällsförändring, typ socialismen. Men vem vet?

Men detta handlar inte om marginella små justeringar på budgetramar och tak. Det är heller ingen omfattande maktförskjutning från arbete till kapital men det kan förändra människors liv här och nu. För att det behövs. Det handlar om en drägligare vardag, om att kvinnorna i vården ska orka jobba till pensionen, om att vi ska kunna få förstahandskontrakt, om att fler ska klara skolan med fullständiga betyg.

Och det handlar om strategiska steg mot en annan politisk utveckling. Alliansens två regeringsperioder handlade om en utstuderad, beräknande klasspolitik som slog in kilar mellan människor. Som ökade ojämlikheten och som slog mot solidariteten mellan de som jobbar och inte jobbar, de sjuka, de utanför. Trots att vi vinner på att hålla ihop. Allt för att ge fritt spelrum åt marknadskrafterna, för att flytta makt och resurser från det gemensamma, det vi äger tillsammans, till det privata, där var och en får klara sig själv.

Vi kan också bedriva klasspolitik. I en tid när det är på högsta mode att ställa utsatta grupper mot varandra kan vi peka på var pengarna finns, vi kan visa vilka det är som faktiskt står i vägen för ett bättre samhälle. När allt annat handlar om värderingar, känslor och signaler kan vi prata konkret fördelningspolitik. Vi kan ta makt och resurser från det privata och ge till det gemensamma. Vi kan minska klyftorna, avstånden mellan människor.

När den skamlösa högern, den ryggradslösa socialdemokratin och de fega miljöpartisterna drar samhället i en reaktionär riktning med repression, signalpolitik och lögner då behövs det progressiva krafter. Vi ska göra mer än motstånd, vi ska inte bara bromsa. I en politisk debatt som präglas av mörker, tillbakagång och människoförakt ska vi spränga in ljus och ideologi.

Ung Vänster är inte bara en kampanjorganisation. Vi är mer än så. Vi driver inte en fråga åt gången, vi har högre ambitioner och större uppgifter. Ung Vänster ska vara närvarande där politiska strider avgörs och vi ska finnas i varje rörelse för rättvisa och frigörelse. Det ställer höga krav på oss. På årets veckokurs lanserar vi ett nytt klubbdokument som ska vässa det verktyg som vår organisation är.

Veckokursen handlar om arbetet i klubbarna, och ni som kommit hit till Motala är nyckeln till hela förbundets styrka. Vi sätter klubben i centrum därför att politiska strider avgörs nära människor och därför att förändring alltid kommer ur konkret kamp. Vårt förbund arbetar för att organisera arbetarklassens unga i kamp för sina intressen, för ett drägligt liv och för en grundläggande samhällsförändring. Om vi ska lyckas med det måste vårt arbete vara lokalt och nationellt på samma gång. Vi ska både kampanja för att höja skatten i hela landet, och driva på för förändring lokalt.

De politiska strider som vi strävar efter att finnas i ser väldigt olika ut, och hela organisationens arbete måste därför vara mångsidigt. Det kan handla om händelser på andra sidan jordklotet, om det som pågår i skolkorridoren eller om en riksdagsvalrörelse. Som när Ung Vänster Falun ordnade demonstration mot tillfälliga uppehållstillstånd eller när Ung Vänster Trollhättan stod för minnesmanifestationen efter terrordådet i höstas. Det kan handla om aktiviteter som erbjuder unga en meningsfull fritid, som stärker den sociala sammanhållningen i rörelsen eller om folkbildning. Som när Ung Vänster Eslöv ordnade läxhjälp och när Ung Vänster Tensta-Rinkeby-Spånga fixade så att fritidsgården riktade sig särskilt till tjejer. Under kursen kommer vi att prata om hur klubbens arbete kan se ut för att rymma allt det.

I verkligheten, den vi lever i, där räcker det inte att ha rätt, det räcker inte med teoretiska krav och faktamässig precision. Det finns inga böcker som förändrar samhället. Inga texter, inga tal, inga föreläsningar. Det behövs praktiskt arbete och det behövs organisering. Därför har vi samlats här i Motala. Därför är vi de sista som ber om andrum.

Kamrater, under de här dagarna kommer ni att få lära er teorin i hantverket organisering. Föreläsningarna och diskussionerna kommer att bygga på erfarenheter från 113 år av kamp. Ha det i bakhuvudet när ni lyssnar på förbundsstyrelseledamöter, diskuterar ideologi i korridoren och sitter uppe i coopet i småtimmarna. Var och en av oss är en del av något större.

Vänstern är en rörelse som handlar om det mänskliga, om att bygga bort avstånd och skillnader. Vi vet att historien inte står stilla, att samhället inte fungerar enligt en algoritm som säger att just så här måste det vara. Samhällsutvecklingen bygger inte på en osynlig konspiration utan på mänskliga handlingar, och om vi ska gripa in i den måste vi vara många och beslutsamma.

Regeringen har bett om andrum och vi har lovat att ge dem motsatsen. Därför är vi här. Under de här fyra dagarna ska vi tillsammans prata radikal praktik och teori och lära oss av varandra. Välkomna till Bona Folkhögskola, till fyra dagar utan andrum och till veckokursen 2016.

Idag startar Ung Vänsters veckokurs i Motala

Ung Vänster Veckokurs 2016

Idag går Ung Vänsters årliga veckokurs i Motala av stapeln. Ett hundratal medlemmar från hela landet kommer att samlas för att lära sig om hur man organiserar lokalt, driver kampanjer och hur man bygger sin klubb starkare. På årets veckokurs lanseras också Ung Vänsters kommande kampanj och under kursen hålls även en utbildning för blivande instruktörer i feministiskt självförsvar.

– Regeringen har bett om andrum och vi har lovat att ge dem motsatsen. Därför är vi här i Motala. Under de här fyra dagarna ska vi tillsammans prata radikal praktik och teori och lära oss av varandra. Veckokursen är fyra dagar helt utan andrum, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Veckokurs 2016

Ung Vänster Veckokurs 2016

Den 2-5 januari är det dags för Ung Vänsters veckokurs i Motala. Veckokursen är ett av de största arrangemangen i Ung Vänster där medlemmar från hela förbundet träffas. Här kommer man få lära sig om förbundets kommande satsningar och om få tips och idéer att ta med sig tillbaka till sin klubb eller sitt distrikt. Det är ett unikt tillfälle att lära sig om förbundets satsningar framöver och ett tillfälle att diskutera och utbyta erfarenheter med andra kamrater.

Under Veckokursen kommer ett nytt klubbdokument att introduceras. Utifrån klubbdokumentet så kommer årets kurs fokusera på hur vi kan göra våra klubbar större och starkare och bredda klubbverksamheten. Men det kommer också finnas möjlighet att lyssna på mer fördjupande föredrag om t ex antirasism och internationell solidaritet och delta på olika praktiska workshops.

Varje klubb och varje distrikt får skicka två deltagare var från sin styrelse. Även ledamöter från förbundets utskott är välkomna i mån av plats. Sista anmälningsdag var den 11:e december. Att åka på Veckokursen är gratis och Ung Vänster står för både resa och mat, men den som inte dyker upp utan att avanmäla sig senare än den 19:e december kommer att få betala en avgift på 300 kronor för utebliven närvaro.

Instruktörsutbildning
Parallellt med veckokursen ordnas en instruktörsutbildning i feministiskt självförsvar dit varje distrikt har ett visst antal platser. Separat info om detta skickas ut till distrikten. Du som ska gå instruktörsutbildningen kommer att resa till Motala med övriga från ditt distrikt och vi kommer att dela lokaler och sovsalar. Förrutom kvällsaktiviteterna som är gemensamma så har utbildningen ett eget schema.

Frågor
Har du några frågor är du välkommen att kontakta förbundscentralen:
Telefon: 08-654 31 00
Mail: info@ungvanster.se

 

Frågor och svar: 
Vilka får åka?
Till kursen är två personer ifrån varje klubbstyrelse och två personer ifrån varje distriktsstyrelse inbjudna.
Hur anmäler jag mig?
Sista anmälningsdag var den 11:e december. Har du några frågor kring din anmälan, kontakta info@ungvanster.se.
När och var är det?
Kursen pågår 2-5 januari och incheckning sker mellan 10.00-13.00 på lördagen. Kursen avslutas kl 16.00 på tisdagen. Vi håller till i Motala och resorna bokas av förbundscentralen.
Hur fungerar det praktiska
Sover gör vi gemensamt på i klassrum på golv. Duschmöjligheter finns. Ung Vänster står för måltiderna. Precis som alla Ung Vänsters arrangemang är veckokursen alkohol- och drogfri. Om någon bryter mot detta skickas man hem på egen bekostnad.
Vad ska jag ta med mig?
Det du behöver tänka på förutom att ha med dig kläder och hygienartiklar är att ta med sovsäck, liggunderlag och anteckningsblock.
Hur anmäler jag mig till instruktörsutbildingen?
Det är ditt distrikt som tar beslut om vilka de skickar på instruktörsutbildningen och det är de som skickar in anmälan.

Stefan Lindborg invigde veckokursen

Idag inleddes Ung Vänsters årliga veckokurs i Motala. Nästan två hundra deltagare från hela landet har samlats för att lyssna på föredrag, diskutera politik och ta del av den nya kampanjen Vi tar kampen.

-Aldrig tidigare har fascinationen för det politiska spelet varit större än under de senaste veckorna. När våra motståndare väljer att fokusera på vad som händer i maktens korridorer då är vårt svar; lokal organisering för förändring. Här på veckokursen lanserar vi därför Ung Vänsters nya kampanj Vi tar kampen. Genom att driva lokala krav ska vi förändra vardagen för unga på orten där vi bor, säger Stefan Lindborg, Ung Vänsters förbundsordförande.

I sitt inledningstal pratade Lindborg bland annat om den rasistiska samhällsutvecklingen och den senaste tidens brutala attacker mot moskéer.

– Det rasistiska våldet måste bekämpas – genom organisering, politisk kamp och genom hårdare krav på polisen. Vi backar aldrig en millimeter i kampen mot rasism, sa Lindborg.

Kursen avslutas den 5 januari.

 

Stefan Lindborgs invigningstal, veckokursen 2015
__________________________________________________

Kamrater, å förbundsstyrelsens vägnar vill jag hälsa er välkomna till Bona folkhögskola och till Ung Vänsters veckokurs.

Vi som befinner oss på den här veckokursen är med om något historiskt. Aldrig någonsin tidigare har en veckokurs planerats så många gånger. En månad före veckokursen kom beskedet om nyval. Vi planerade om veckokursen, gjorde en valplanering och tog fram en valkampanj. Som ni vet blev det inget extra val. En vecka före kursen fick vi göra om planeringen. Jag vågar lova att det inte kommer att märkas.
Veckokursen är kanske det finaste som Ung Vänster har. Det är vår största klubbsammandragning, en ovärderlig institution och en fin tradition i början av varje år. Det är på veckokursen vi vässar argumenten spetsiga, lär oss bygga klubben starkare och får nya vänner från hela landet. Det är här som man blir ung vänstrare på riktigt. Under långa föreläsningspass i syrefattiga klassrum, på hårda golv när luftmadrassen läcker och under sena nätter i coopet. Så ta tillvara på de här dagarna. De är värdefulla för dig som aktivist och oersättliga för förbundet som helhet. Återigen varmt välkomna till Ung Vänsters veckokurs.

* * * * *

För ett år sedan samlades vi här på Bona folkhögskola för att bygga valmaskinen Ung Vänster. Argumenten skulle slipas, kraven gås igenom och valkampanjen förankras i hela förbundet. Sedan dess har mycket förändrats. Det politiska landskapet ser idag drastiskt annorlunda ut. I början av 2014 var den feministiska vågen och den antirasistiska mobiliseringen enbart i sin linda. Sverigedemokraterna var förvisso alldeles för stora redan då, men de var inte landets tredje största parti. Vår statsminister hette Fredrik Reinfeldt – det kan vara värt att påminna om eftersom han gjort sig osynlig efter valförlusten. Sverige har förändrats under det här året. I en del fall till det bättre, men i andra helt klart till det sämre.

Sedan förra veckokursen har vi genomfört en valrörelse där vi uppnådde vår viktigaste målsättning; Sverige fick en ny regering. Men det fanns också andra målsättningar vi inte nådde. Det måste vi analysera och göra något åt, men det står likväl klart att Ung Vänster idag är starkare. Vi har fler medlemmar, fler klubbar och en mer slagkraftig organisation.
Samtidigt är vi fortfarande svagare än vad som skulle behövas. Vår kapacitet är för låg för att vi ska nå vår fulla potential. Ung Vänster måste byggas starkare. Vi ska vara ett slagkraftigt alternativ i kampens alla dimensioner. Den utåtriktade aktivismen är avgörande, men det är också de interna politiska diskussionerna, studiearbetet och förmågan att hela tiden bygga förbundet starkare.

Ung Vänster har utgjort en bärande del av motståndsrörelsen som tvingade bort den borgerliga regeringen från den politiska maktens taburetter. Och det spelar roll vilka som sitter där. Det utgör skillnaden mellan en anständig a-kassa och att arbetslösa tvingas lämna hus och hem. Det utgör skillnaden mellan att erkänna staten Palestina och motarbeta det palestinska folket i FN-systemet. Och vilken regering vi har utgör skillnaden mellan en ekonomisk politik för de rikaste och en som kan minska orättvisorna. Med det sagt måste vi också se regeringsskiftet för vad det är. En regering som representerade helt andra samhällsintressen än våra har ersatts av en regering som många gånger kommer att göra oss besvikna. Ibland på grund av den solida högermajoritet som finns i parlamentet, men andra gånger på grund av sin egen oförmåga, ovilja och rädsla för konflikt med högern och de besuttna.

Vår kamp för att regeringsskiftet ska innebära en ny politisk riktning måste fortsätta. Det är maktförhållanden ute i samhället som avgör vad som är möjligt och vad som stämplas som orealistiskt ansvarslöst. Vi är de som avslöjar maktstrukturerna, sätter fingret på motsättningarna och organiserar unga i kamp för sina intressen. Vår uppgift i det här politiska läget är att förändra ungas konkreta livsvillkor, förskjuta den politiska debatten vänsterut och vidga rummet för vad som anses möjligt att förändra. Ung Vänster är och ska vara det tydliga vänsteralternativet i svensk politik. Det är vår uppgift här och nu.

Kamrater, när jag var på min första veckokurs 2002 talade Ali Esbati, som då var förbundets ordförande, om att ”vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar”. Det var rätt då, men det är minst lika giltigt idag. Valresultatet har inneburit en tyngdpunktsförskjutning inom högern. De fyra borgerliga partierna gjorde sitt sämsta resultat sedan demokratins införande och rasisterna i Sverigedemokraterna blev landets tredje största parti. Under hösten har de politiska motsättningarna mellan höger och vänster ställts på sin spets. I sin vilja att stoppa varje tillstymmelse till progressiv ekonomisk politik, var de borgerliga beredda att med stöd av Sverigedemokraterna fälla regeringens och Vänsterpartiets budget. Det finns mycket att säga om den så kallade decemberöverenskommelsen, en del är det ännu för tidigt att analysera, men den kommer att innebära att skiljelinjen mellan höger och vänster upprätthålls. Vi ser framför oss en tid av fortsatt hårdnande motsättningar, en tid av kamp mot högerpolitik och rasism och kamp för jämlikhet och rättvisa. Det beror på oss vilken riktning Sverige ska gå.

Politik är ingen lek med siffror, men ändå måste vi dra slutsatser av att stödet för arbetarrörelsens partier i höstens val enbart var en halv procent bättre än katastrofvalet 2010 och låg långt under resultatet i förlustvalet 2006. Sverige har förändrats, långsiktigt och avgörande. Borgerligheten har metodiskt och med kirurgliknande precision genomfört en politik som sliter isär samhället, bryter solidariteten och förhindrar varje större berättelse genom att splittra, dela upp och dra isär. När samhällsutvecklingen går åt höger, då förändras också förutsättningarna för politisk kamp. Arbetarrörelsen och vänstern måste hela tiden ha blicken riktad mot att bygga kollektiv som står redo att kämpa för sina intressen och genomföra reformer som långsiktigt stärker vår ställning i kampen för ett annat samhälle.

Utvecklingen mot ökade klasskillnader, nedmonterad välfärd, utförsäljningar och privatiseringar ligger inte i folkflertalets intressen, men accepteras ändå i praktiken av stora delar av befolkningen. Högerns klasspolitik befästs inte med vapenmakt, Sverige är inte Chile på sjuttiotalet, utan klasspolitiken befästs genom ideologiproduktion, vanmakt och misstro mot att politisk kamp kan bygga jämlika samhällen.
Även om de politiska motsättningarna har hårdnat, är de reella politiska skillnaderna mellan höger och vänster för små. Om det inte ens är möjligt att höja skatten för de som tjänar över 50 000 kr i månaden, hur kan det då vara möjligt att genomföra ett helt annat samhällsbygge? Men vi, vi räds inte konflikter. För vi vet att politik handlar om motsättningar. Det finns ingen enda vägens politik. En vänster som vill förändra samhället i grunden kan inte stillsamt acceptera de snäva ramar som de förhärskande marknadsliberala föreställningarna innebär. Kampen mot högerns dominans måste föras på samhällets alla arenor. På arbetsplatser, i bostadsområden, på skolor och på fritidsgårdar, men den måste också föras i den intellektuella samhällsdebatten och genom långsiktig ideologiproduktion.

Giltigheten för vår politiska kamp avgörs inte av valresultat. Det svenska klassamhället hårdnar och könsmaktsordningen fortsätter förvägra kvinnor makten över det egna livet. Vi vet att vi har rätt – socialistisk och feministisk kamp är nödvändig – men att enbart ha rätt det räcker faktiskt inte, vi måste också få rätt. Ung Vänster är som bäst när vi lyckas förena konkret kamp för förändring här och nu, med en grundläggande socialistisk och feministisk systemkritik. Bara en stark organisation kan bära upp vår vilja till förändring. Kamrater, nu bygger vi en starkare rörelse för socialism och feminism.

* * * * *

Politik är inte ett spel. Det är inte något som sker genom nattmanglingar i slutna rum eller som förverkligas genom blocköverskridande förhandlingar. Politik är inget reserverat för de mest intresserade, de som skriver minst tio tweets om dagen eller de som levererar den ena plattare analysen än den andra i någon av våra dagstidningar. Politik handlar om våra liv, om vår vardag och om våra villkor.

Aldrig tidigare har fascinationen för det politiska spelet varit större än under de senaste veckorna. När våra motståndare väljer att fokusera på vad som händer i maktens korridorer då är vårt svar; lokal organisering för förändring. Här på veckokursen lanserar vi därför Ung Vänsters nya kampanj Vi tar kampen. Genom att driva lokala krav ska vi förändra vardagen för unga på orten där vi bor. Feministiskt självförsvar på alla skolor i Östersund, sommarjobbsgaranti åt alla unga i Haninge, bättre öppettider på ungdomsmottagningen i Sandviken, gratis kollektivtrafik i Falun och en fritidsgård i varje stadsdel i Göteborg. Eller kanske något helt annat. Politik handlar om våra liv – vi tar kampen för rätten till trygghet i vardagen och makt över det egna livet.

Orättvisor föder motstånd, men om motståndet ska leda till förändring måste det organiseras. Ingen progressiv reform har varit möjlig utan att människor har gått ihop och tillsammans kämpat för den. Trettio år av nyliberalism, årtionden med växande klyftor och nedskärningar, en omfattande maktförskjutning från arbete till kapital och den lägsta perioden någonsin med borgerlig regering, det har påverkat tilltron till att politisk kamp kan förändra Sverige. Vi behöver vinna segrar som i sig förändrar ungas liv till det bättre men som också fungerar som propagandaverktyg, kvitton som visar att organisering alltid lönar sig.

Den här kampanjen griper in i själva kärnan av vad Ung Vänster är. Vi är socialister, feminister och aktivister som har organiserat oss för att förändra samhället. Vi gräver där vi står, i den egna vardagen, för att åstadkomma konkreta förändringar. Alltid med ett maktperspektiv och alltid med blicken mot horisonten, riktad mot de grundläggande samhällsförändringar som vi vill åstadkomma. Vi accepterar inte högerns brutala klasspolitik och tillåter aldrig att Sverigedemokraterna avgör landets framtid. Vi är vänsteralternativet som tar varje tillfälle att bygga ett annat Sverige än högerns – ett Sverige där jämlikhet och rättvisa går före vinstintressen och skattesänkningar.

Det finns inget som skiljer oss från de vi vill organisera. Vi är cafébiträdet som förvägras ett fast jobb och istället blir inringd varje dag, 25-åringen som på grund av bostadsbristen tvingas bo kvar hemma och vi är gymnasieeleven som får leta ny skola när hon enligt ägaren inte längre är tillräckligt lönsam. Vi är de som ordnar feministiskt självförsvar på fritidsgården, som ser till att jobbarkompisen går med i facket och som drar med hela klassen på en demonstration mot rasism. Vi är socialisten som inte viker en tum i kampen för jämlikhet och feministen som konsekvent bekämpar könsmaktsordningen.

Vi är de som tar kampen för jämlikhet och rättvisa.

* * * * *

Kamrater, jag vill tala med er om rasismen. För det går snabbt nu. Gränser förflyttas; både i ord och i handling. Några av oss som lever i det här landet tvingas vara rädda; för våld, för diskriminering, för att inte få samma chans till ett bra liv som vi andra och en del är rädda för att inte få stanna kvar här i landet där de levt stora delar av sina liv. Men rasismen angår också oss som inte direkt utsätts för den. Rasismen förgiftar Sverige, begränsar människors liv och undanröjer solidariteten.

Medan många av oss var mitt i julfirandet utfördes ett brandattentat mot moskén i Eskilstuna, några dagar senare attackerades moskén i Eslöv och igår utfördes ett attentat mot moskén i Uppsala. Händelserna utreds fortfarande, men de passar alltför väl in i ett mönster där moskéer och muslimer attackeras. Den som blundar för islamofobin vägrar att se sin samtid.

Hatet och hoten mot muslimer måste sättas i sitt sammanhang. Det sker samtidigt som riksdagens andre vice talman stämplar judar och samer som icke-svenska. När människor som tvingas tigga på våra gator möts av systematiskt våld och trakasserier. Då romers boplatser bränns ned. När nazister begår grova våldsdåd mot antirasister. Då judar som bär kippa trakasseras och afrosvenskar utsätts för hatbrott. Det rasistiska våldet måste bekämpas – genom organisering, politisk kamp och genom hårdare krav på polisen. Vi backar aldrig en millimeter i kampen mot rasism.

Bärande för förståelsen av vår tids rasistiska strömningar är växelverkan de har med framgångarna för högerextrema partier, klassamhällen som etnifieras och nykoloniala föreställningar nödvändiga för att upprätthålla västvärldens globala dominans. Dessa samband ser vi också här i Sverige.

På de förment liberala ledarsidorna förs en debatt om Sverige verkligen kan anses vara ett rasistiskt land. För många ter sig diskussionen semantisk, i verkligheten är det uppenbart. Det är klart att Sverige inte är apartheidregimens Sydafrika, inte trettiotalets Tyskland eller sextiotalets amerikanska sydstater – men visst finns det strukturell rasism i Sverige. För den som tvivlar är det bara att öppna statistisk årsbok, lyssna på erfarenheterna från de som aldrig blir kallade till en anställningsintervju eller se hur bostadsområdena behandlas där de boende har andra namn än Andersson, Pettersson eller Lundström. Den strukturella rasismen måste synliggöras, men framförallt måste den attackeras genom politiska handlingar som garanterar allas rätt till arbete, bostad, utbildning och frihet från diskriminering.

Skiljelinjen i samhället går inte mellan en byggnadsarbetare från Bålsta och en från Bulgarien, inte mellan en servitör från Syrien eller en från Söderhamn, inte mellan en undersköterska från Karlskoga eller en från Kosovo. De som exploaterar falska skiljelinjer för att slå split mellan människor med gemensamma intressen – de kommer alltid att vara våra fiender. Och vi ska bekämpa dem, aldrig låta Sverigedemokraterna normaliseras utan istället visa var de verkliga motsättningarna finns; mellan vanligt folk och överklassen, mellan höger och vänster. Det största hotet mot Sverigedemokraterna är en offensiv vänster som mobiliserar arbetarklassen i kamp för sina intressen.

* * * * *

Kamrater, det finns ingen gräns för uppgifterna som vi har framför oss. Jag har aldrig gillat domedagsprofeter, men jag tror att året vi har framför oss är avgörande. Kommer vi och andra lyckas stoppa den rasistiska utvecklingen? Kommer vi få se hur den feministiska vågen omsätts i konkreta reformer som stärker tjejers ställning? Kommer vi att vinna de lokala segrar som krävs för att unga ska få det bättre och för att Ung Vänster ta ett stort steg fram? Kommer vi uppleva en arbetarrörelse som vågar stå upp för sig själv, för sin vilja till förändring och för människorna som den representerar? Kommer vi se en vänster som flyttar fram positionerna i kampen för jämlikhet och rättvisa?

I förrgår skulle man ge nyårslöften. Jag lovade mig själv att tillsammans med alla er se till att svaren på de frågor jag just ställde blir ett ”ja”.

Men allra först ska vi köra igång veckokursen.

Tack!

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Stefan Lindborg invigde valveckokursen

Stefan Lindborg invigde valveckokursen på Bona folkhögskola. Här är hans tal:

Kamrater, å förbundsstyrelsens vägnar vill jag hälsa er välkomna till Bona folkhögskola och till Ung Vänsters veckokurs.

Veckokursen är något av det finaste och viktigaste som Ung Vänster har. Det är en central institution i arbetet med att bygga förbundet starkare. Det är här på veckokursen som man blir en fullfjädrad Ung Vänster-aktivist; under föreläsningar i varma, syrefattiga salar och under sena nätter i coopet. Det är här vi vässar argumenten och lär oss stärka styrelserna. Det är här vi träffar kamrater från hela landet och får nya vänner för livet. Och låt mig också säga, rent upplysningsvis, för det förtjänar verkligen att bli sagt, årets veckokurs är den största kursen på tio år.

Vi har kommit hit till Motala med olika ryggsäckar. Några av oss är från Borås, andra från Borlänge. En del av oss är uppvuxna på Södermalm, medan andra har bott hela livet längst upp i Norrland. Några av oss har varit på veckokurs förut, för andra är det här första gången. Vissa har varit en Ung Vänster-aktivist i flera valrörelser tidigare, medan andra fortfarande har de fantastiska minnena framför sig. Vi som rör oss inom Bonas fyra väggar har olika erfarenheter. Vi har gjort olika saker och vi har gjort dem olika många gånger. Men det spelar egentligen ingen som helst roll. För det viktigaste det har vi alla fortfarande framför oss: en valrörelse där Ung Vänster ska utgöra ryggraden i kampen mot högern.

Grunden för det lägger vi här på veckokursen. Det är här vi lanserar valkampanjen, spetsar argumentationen och lär oss mer om hur Sverige har förändrats under högerns tid vid makten. Under de här dagarna ska ni få en inblick i hur valrörelsen fungerar i klubben och i distriktet. Det är här vi börjar bygget av den valmaskin, som över hela landet ska pulvrisera unghögern i skoldebatterna och organisera fler unga i den socialistiska och feministiska kampen. Allt ihop väglett av vår viktigaste målsättning: att Sverige ska få en ny regering, som driver en politik för jämlikhet och rättvisa. Vi har valt sida, det är dags att bygga ett Sverige för oss.

Jag vill rikta några särskilda ord till alla er som är här för första gången. Jag vet hur ni har det. Ni är kanske nervösa, spända inför vad som väntar er och kanske lite oroliga för att inte passa in. Det var i alla fall jag, när jag deltog på min första veckokurs inför valrörelsen 2002. Men ganska snart insåg jag att den där klumpen i magen, den fanns där helt i onödan. Jag vågade inte gå upp på öppen scen eller fråga om allt det där som jag inte förstod, men ändå så kände jag att jag hade hittat hem. Så till er som inte har varit på veckokurs tidigare: Välkomna till den varmaste av gemenskaper, till ett förbund där vi tar hand om varandra och där alla, oavsett om man har varit medlem i fem år eller fem månader, är helt avgörande för vår gemensamma styrka. Ännu en gång, ni är alla varmt välkomna till Ung Vänsters valveckokurs.

* * * * *

Kamrater, vi brukar säga att Ung Vänster inte har något egenvärde, att Ung Vänster enbart är vårt gemensamma verktyg för förändring. Det kommer ni säkert att få höra på den här veckokursen också, om inte annat så brukar jag säga det själv. Det är ett ställningstagande som utgör en viktig syn på vår organisation och det är också rent objektiv sant. Men även om är sant, tror jag ändå inte att det speglar hur någon av oss egentligen känner för Ung Vänster. Rent känslomässigt är förbundet för oss någonting större än enbart ett verktyg för förändring. I Ung Vänster har vi fått vänner för livet och känt samhörigheten i att tillsammans med andra kämpa för och vinna politiska segrar. Det är i klubben vi får stöd när det känns tungt, uppmuntran när det behövs och en klapp på axeln när det går bra. Förbundet är också en gemenskap. Det blir den självklara följden av att vi är kamrater med varandra, och det är något vi ska vårda med ömhet och omtanke.

Om det är något jag har lärt mig under många år i Ung Vänster, så är det att när det behövs som allra mest, då är också gemenskapen som starkast. Vi har under året som gått tvingats uppleva sådant som ingen ska behöva uppleva. Den 21 augusti mördades en av våra medlemmar, Abdirahim Hassan, i Somalias huvudstad Mogadishu. Abdi var på plats i Somalia för att arbeta med ett demokratiprojekt. Det är när gemenskapen behövs som bäst den också är som starkast. Under några svåra dagar i slutet av sommaren tog vi hand om varandra, gav varandra stöd och försökte hjälpa varandra att fokusera på de ljusa minnena. Mitt i allt det mörka fanns en djupare berättelse om ett förbund där ingen lämnas ensam i en svår tid, utan där vi istället tillsammans hittar styrkan att gå vidare.

Abdi var en person som gjorde avtryck. Som betydde mycket för människor i sin närhet, och inte minst för Ung Vänster Storstockholm. Abdi var aktivisten som drevs framåt av sin vilja till att förändra hela världen. Han insåg att för att kunna göra skillnad måste man börja i den egna vardagen. Engagemanget var enormt, och passionen lika så. Vi minns Abdi med värme, fast beslutna om att föra kampen vidare i hans anda.

Vi hedrar minnet av Abdirahim Hassan genom att ställa oss upp och hålla en tyst minut.

(Tyst minut… )

Tack.

Jag skulle vilja gå vidare med att läsa några rader ur sången Ingenting förändras av sig själv, skriven av Mikael Wiehe.

Tiden när vi föddes eller platsen där vi bor
Minnena är inte längre nog
Nej, det är kamp för samma framtid och tro på samma mål
som gör att man kan säg’, man hör ihop

Kamrater, vi håller ihop i ljusa tider såväl som i svåra. Vi vet att samtidigt som solidariteten innebär gemensam kamp för gemensamma intressen, innebär den också kamratlighet och gemenskap. Vi behöver varandra och vi står starka tillsammans.

* * * * *

Kamrater, sedan vi samlades till veckokurs för ett år sedan har Ung Vänster stärkts ytterligare. Förra året firade vi 110 år i kampen för socialism och människovärde, och vårt 110:e år kom att bli ett händelserikt år i Ung Vänsters historia. För ett år sedan lanserade vi vår flyktingpolitiska kampanj Riv murarna. I kampanjen krävde vi en mänsklig flyktingpolitik, att fästning Europa skulle rivas och att fler asylsökande skulle få stanna i Sverige. Vi samlade in över 50 000 kronor till Fristadsfonden, och arrangerade en tävling som Ung Vänster Dalarna vann. Under året som gått var vi pådrivande i den antirasistiska och antifascistiska kampen. Vi har mobiliserat mot Reva och polisens romregister, bidragit till att stärka den antirasistiska rörelsen och organiserat demonstrationer mot nazisternas försök att ta över våra gator och torg.

I maj samlades förbundet till sin 46:e kongress, där vi antog en offensiv verksamhetsplan och diskuterade kapitalismens kris. På sommaren ordnade vi det största sommarlägret på flera år och drog igång den bostadspolitiska kampanjen Var ska vi bo?. Under hösten har vi därutöver också drivit en klimatsatsning, där vi har ansträngt oss för att koppla klimatkrisen till kapitalismen och för att etablera ett systemkritiskt perspektiv kring vad som behöver göras.

Kamrater, vi har all anledning att vara stolta över vårt förbund och det vi har uträttat tillsammans. Vi går in i årets valrörelse starkare än på länge, med en tydlig ambition om att göra skillnad och fortsätta utveckla och förbättra det som idag är Sveriges viktigaste vänsterkraft.

* * * * *

Men,det som gör oss till ett starkt förbund är inte frånvaron av problem, utan det är vår förmåga att hantera och bemöta de problem vi ser. Ett förbund som vill vara relevant för sin samtid måste hela tiden diskutera strategier, ställningstaganden och systemkritik. Vi måste förstå det samhälle som vi verkar i, och alltid drivas av en vilja till att gripa in i det och förändra verkligheten. Det är när vi lyckas med det som Ung Vänster fungerar som allra bäst.

Vi vet att i Ung Vänster – liksom i samhället i stort – ges killar och tjejer olika utrymme, olika förutsättningar att ta plats och därför också olika mycket makt. Det är en konsekvens av att vi lever i en könsmaktsordning. Som en feministisk kraft för förändring inser vi därmed att vi har ett ansvar att gå före. Och det har vi också gjort, vi vet att vårt internfeministiska arbete gör skillnad men att arbetet samtidigt ständigt måste fortsätta.

I går beslutade förbundsstyrelsen därför att initiera en långsiktig internfeministisk satsning. Vi ska identifiera och analysera den internfeministiska situationen och formulera målsättningar om hur den kan förbättras. Vi kommer under året starta ett nätverk på förbundsnivå av internfeministiskt ansvariga i distriktsstyrelserna. Vi ska satsa mer på styrelseutbildningar för att förbättra rutinerna i styrelsearbetet. Det vet vi är avgörande för att killar och tjejer ska få samma utrymme att aktivt delta i arbetet. Vi har beslutat om en tjejseparatistisk ledarskapsutbildning och formulerat en skarp målsättning om att minst 50 procent av våra debattörer i valrörelsen ska vara tjejer. Det internfeministiska arbetet är en oumbärlig del av vår organisationsmodell, och det vägleds av en enkel princip: Det ska vara lättare att vara tjej i Ung Vänster, än vad det är att vara tjej i samhället i stort.

* * * * *

Kamrater, vi står inför en valrörelse av historisk betydelse. Under skoldebatterna kommer vi möta en unghöger som gör sitt yttersta för att komma med bortförklaringar. De kommer att skylla på facket, på sossarna eller på den ekonomiska krisen. Inte en sekund kommer de vilja kännas vid det faktum att den regering som de företräder har fört en politik som tjänar överklassens intressen.

För ungefär ett år sedan gick MUF:s ordförande Erik Bengtzboe till attack på DN-Debatt. Rubriken på artikeln var: ”Dags för nya moderaterna att släppa borgarstämpeln”. Inledningsvis slår Bengtzboe fast:

”Idag diskuteras politik kring köksborden, på jobbet och på fotbollsträningen, och inte under kristallkronorna eller i Riddarhuset.”

Det är förmodligen sant, till viss del i alla fall. Vad vet jag egentligen om vad man pratar om på Riddarhuset? Bengtzboe fortsätter:

”De gamla orden för att beskriva verkligheten går inte alla att använda i dagens samhälle. Orden borgerlig och arbetare har spelat ut sin roll. I dag är kanske alla som jobbar arbetare och borgerligheten finns knappt kvar; kristallkronorna, pärlhalsbanden och sjurättersmiddagarna har aldrig varit en verklighet som jag känner igen mig i.”

Artikeln avslutas med slutklämmen: ”Därför vägrar jag kalla mig borgerlig.”

Ärligt talat, Erik Bengtzboe, för mig får du kalla dig för vad du vill. Men om du inte tycker att ”borgerlig” funkar, så låt mig då ändå skicka med några tips. Kanske ”marknadsfundamentalist” ger en högre igenkänningsfaktor? Eller vad sägs om ”arbetarfientlig”? Jasså, inte det heller? Kanske ”skattesänkarextremist” istället, om det kan det ju knappast råda något tvivel. Men om inget av mina förslag känns tillräckligt bra för dig, så räcker det gott att du kallar dig för ”moderat”. Det täcker väl ändå in det mesta.

Borgerligheten kan kalla sig för vad de vill. De kan klä in sin unkna högerpolitik i nya dräkter, men vi vet att bakom det nya arbetarpartiets fasad gömmer sig samma klasspolitik och samma intressen.

Under valrörelsen ska vi sätta ord på människors upplevelser av ett Sverige där klasskillnaderna växer i takt med börsvärdet, där massarbetslösheten har blivit en del av vardagen och där vår rätt till trygghet undergrävs till förmån för företagsvinster och skattesänkningar. Vi tar avstamp i vår egen verklighet, inte i den förljugna berättelse som målas upp av unghögern eller av näringslivets propaganda. Över hela landet ska vi ge samma besked: en förändring är alltid möjlig, men kommer aldrig av sig själv. Verklig förändring kräver en starkare vänster. För oss är en valseger alltid större än enbart en ny regering – vi kommer aldrig att nöja oss med bara nya namnskyltar på regeringskansliet, vi vill se en ny politik för jämlikhet och för rättvisa.

* * * * *

Kamrater, Sverige har förändrats, långsiktigt och genomgripande. När arbetarrörelsen och kvinnorörelsen var stark hade Sverige full sysselsättning och arbetsmarknaden öppnades upp för kvinnor. Välfärdsstaten byggdes ut och människor blev därmed tryggare och därför också friare. De senaste decenniernas högeroffensiv har rullat tillbaka många av dessa segrar. Idag har den generella välfärden monterats ned, massarbetslösheten permanenterats och det är idag fritt fram för privata företag att jaga vinster i välfärden. Decennier av högeroffensiv har gjort Sverige till ett marknadsliberalismens föregångsland. Ett land där vi med vår trygghet och våra rättigheter betalar priset för en politik som gynnar de med tjockast plånbok.

Visst kan politik ibland verka komplicerat, men det är sällan så svårt som de vill få oss att tro. Kan man sätta rekord i skattesänkningar, kan man lika gärna sätta rekord i välfärdssatsningar. Kunde man för fyrtio år sedan bygga bort bostadsbristen, kan man självklart göra det också idag. Kan man tillåta vinstslöseriet i skolan, kan knappast problemet vara att det inte finns tillräckligt med resurser för fler lärare. Det finns ingen enda vägens politik, och nu står vi vid ett vägskäl. Antingen bygger man ett Sverige för oss, där vi har rätt till trygghet i vardagen – eller så fortsätter man en utveckling där överklassen blir rikare på vår bekostnad. Politik handlar om motsättningar, och vi har valt sida.

Kamrater, vi känner ända in på kroppen hur klassamhället och könsmaktsordningen begränsar våra liv, våra möjligheter och våra rättigheter. Så länge vi själva inte har makten över våra egna liv, innebär det att någon annan har det istället. Vår socialistiska och feministiska kamp är en kamp för frigörelse, där vi kräver makten över våra liv tillbaka. Frihetskampens första anhalt är valdagen den 14 september, då ser vi till att Fredrik Reinfeldt tvingas bort från regeringsmakten. Och varje dag – före, under och efter valrörelsen – fortsätter vi vår socialistiska och feministiska kamp. Vi har stora utmaningar framför oss, men ett förbund som håller ihop kan aldrig besegras. Kamrater, nu kör vi igång valrörelsen.

Snart dags för valveckokurs!

Den 2 januari går startskottet för Ung Vänsters nationella veckokurs, den viktigaste kursen du kan gå på under 2014. Då samlas aktivister ifrån hela landet för att dra igång valrörelsen och drilla sig i politik och organisation. Träffa Ung Vänstrare ifrån Kiruna i norr till Ystad i söder och lär dig hur man organiserar för förändring, snackar ner högern och hur du bygger din klubb.

Under fem dagar i Motala samlas klubbstyrelser ifrån alla Ung Vänsters klubbar under ett tak. På programmet står Ung Vänsters valfrågor, valets organisering, argumentation och mycket mycket mer. På kursens första dag lanseras Ung Vänsters valmaterial, och under kursens gång ges deltagarna verktyg att driva den och öka tempot fram till valdagen.

Läs mer här och anmäl dig på Facebook-eventet.

Sida 1 av 41234