Svenskt Nato-medlemskap vore kontraproduktivt

I kölvattnet av den senaste tidens konflikt mellan Sydossetien, Georgien och Ryssland, har svenska NATO-ivrare vädrat morgonluft. Med ett NATO-medlemskap skulle Sverige bli säkrare, sägs det nu från högerkanten.

Snabbt var också utrikesministern och andra ute och fördömde det ryska agerandet med hänvisning till Georgiens nationella oberoende och rätt att inte angripas av en annan stat. Den finns ingen tvekan om att Ryssland svarat aggressivt och oproportionerligt, men det får en att undra, var fanns de rösterna, den principen, för sju år sedan när NATO-landet USA anföll Afghanistan? När samma stormakt 2003 gick till angrepp mot Irak, eller när Israel senast lät bomberna falla över civila människor i Libanon? Då lyste protesterna i bästa fall med sin frånvaro, i värsta fall gick högerföreträdare ut och proklamerade sitt direkta stöd för angreppen. NATO-förespråkarna tycks mäta folkrättsliga principer, såsom rätten att inte anfallas av en annan stat, med dubbla måttstockar.

Samma dubbla måttstockar används i frågan om erkännande av områden som bryter sig loss för att bilda självständiga stater. Medan Sverige under Carl Bildt och Fredrik Reinfeldts ledning var ett av de första länderna i världen att erkänna Kosovo som självständig stat, går desamma nu ut och fördömer Rysslands erkännande av Sydossetien. Logiken haltar. Men bakom dessa ställningstaganden döljer sig helt andra intressen. Det handlar om Georgiens strategiska läge och kontrollen över världens oljeresurser.

Att i det här läget lyfta krav på ett svenskt NATO-medlemskap är bakvänt och kontraproduktivt. Det finns inget som tyder på att hotet mot Sverige har ökat i och med konflikten, vad är det som säger att vår säkerhet skulle garanteras av ett inträde i en aggressiv militärpakt som under de senaste åren medverkat i ett antal anfallskrig? Tvärtom är just vår alliansfrihet viktig just ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Den svenska alliansfriheten utgör också förutsättningen för att vi ska kunna föra en självständig och trovärdig utrikespolitik. Som medlemmar i NATO, skulle vi istället tvingas sluta upp vid aggressiva stormakters sida och stå till svars för deras handlingar.

Sveriges roll borde vara att föra en självständig försvars- och utrikespolitik där vi står upp för folkrätt och mänskliga rättigheter, oavsett vem som kränker eller hotar dem. Det kan vi bara göra så länge vi står utanför NATO och behåller vår alliansfrihet.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 080831

För mer information kontakta:
Ida Gabrielsson, förbundsordförande
ida@ungvanster.se, 0738-241213

Ung Vänster kräver stopplag mot privata skolor

I förra veckan började tusentals barn och ungdomar skolan igen efter sommarlovet. Många gick till den första skoldagen i spänd förväntan, och kanske var skolledare och lärare runt om i landet lika spända. För i takt med att antalet privata skolor har ökat explosionsartat, har det blivit nära på omöjligt för kommunerna att från år till år veta hur många elever man faktiskt kommer att få.

Sverige har en av världens mest liberala lagstiftningar när det gäller privata skolor. Skolverket, som behandlar ansökningarna, gör i regel mycket generösa bedömningar och kommunerna, som faktiskt ansvarar för skolsystemet, har inte mycket att säga till om. De privata skolorna försvårar planeringen för de kommunala skolorna. Det är dock inte det enda problemet.

Högerns argument för etablering av fler privata skolor är att de leder till mångfald, i realiteten står privata skolor i direkt motsättning till att elever med olika bakgrund möts. Snarare bekräftas det i undersökning efter undersökning att segregationen ökar på privata skolor. Det är mer sannolikt att barn till högutbildade föräldrar väljer en fristående skola än att barn med arbetarklassbakgrund gör det. Samtidigt som skolväsendet blir mer uppdelat gör de privata skolornas ägare storvinster på våra skattemedel. Att driva skolföretag i Sverige har helt enkelt blivit en miljardindustri.

På tio år har antalet privata grundskolor mer än fördubblats, och antalet elever som går i fristående skolor har ökat med 200 %. Trots att kommunerna har ansvaret för skolans organisation och ekonomi rådet det i praktiken idag fri etableringsrätt, och kommunerna har inget att säga till om när det gäller överetablering av privata skolor i sin egen kommun. Att högern gillar ett system som möjliggör för privata storföretag att skära guld med täljkniv är inte så konstigt, men någon gång måste detta oseriösa experimenterande med vårt skolväsende få ett slut.

Därför kräver Ung Vänster nu en stopplag mot etableringen av nya privata skolor. Fram tills dess att regler, som inte innebär att de privata skolorna gynnas på den kommunala skolans bekostnad, har införts, ska Skolverket inte ta emot och behandla ansökningar om att få starta fristående skolor. Kommunerna måste också få vetorätt och möjligheten att säga nej när en privat skola ansöker om att få starta i kommunen.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 080831

För mer information kontakta:
Ida Gabrielsson, förbundsordförande
ida@ungvanster.se, 0738-241213

Ung Vänster drar igång kampanjturnén

Under september månad drar Ung Vänsters kampanjturné igång. Förbundsordförande Ida Gabrielsson kommer tillsammans med flera förbundsstyrelseledamöter besöka skolor runt om i landet, med Ung Vänsters kampanj "Vem tjänar på sorteringsskolan?".

-Regeringens nya gymnasieskola innebära att alla som läser på yrkesprogram förlorar behörigheten att gå vidare till högre studier. Istället för att förbättra yrkesutbildningarna, vill man sänka kunskapsnivån och det leder förstås i förlängningen till en svagare ställning på arbetsmarknaden för eleverna, säger Ida Gabrielsson.

Ung Vänsters turné kommer att besöka ett trettiotal orter över hela landet för att föra en dialog med unga på skolor om deras utbildning och framtidsmöjligheter.

-I debatten hävdar ofta skolminister Jan Björklund att kunskapssänkningen genomförs för de skoltrötta elevernas skull. Vi tänker fråga eleverna själva om det är matte- och engelskkurserna som är problemet, eller om det är något annat som behövs åtgärdas i skolan, fortsätter Ida Gabrielsson.

-I Ung Vänsters kampanj "Vem tjänar på sorteringsskolan?" lyfter vi fram det vi tror är skolans problem. Vi vill se en stopplag för privata skolor och att man istället för att sänka kunskapsnivån satsar ordentligt med pengar på att anställa fler lärare och annan personal. Det handlar om allas rätt till lika utbildning, avslutar Ida Gabrielsson.

För mer information, kontakta
Elisabeth Biström, pressekreterare för Ung Vänster: 070-203 82 04
Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster: 0738-24 12 13

Stugrasism blir ministerprat

Egentligen är det för sent att kommentera det här. Det har redan gjorts bra både här och här. Men jag står inte riktigt ut med tanken att inte skriva ett eget inlägg om något så vansinnigt. Möjligen är det någon slags självterapi, men läsningen är ju frivillig.

Alltså vad i hela helvete! Nej, det är knappast oväntat, sjunkande opinionssiffror och ett samhällsklimat som blir allt mer rasistiskt. Ja, de stod i valstugorna och sa ungefär samma sak i valet -02, Janne J avslöjade det, och det blev en skandal. Men vad fan! Detta är ju DN, det är förstås knappast en garant för att debattsidorna fylls av vettiga inlägg och djupa analyser, ofta tvärtom. Men att borgerligheten törs skina så ogenerat med uppenbart rasistiska tongångar säger något om det politiska läget. Det har gått snabbt från att vara ett skandalreportage, till att bli sofistikerat ministerprat. Det spelar ju ingen roll om kommunalråd blir påkomna med att säga att, invandare är lata, ingår i klaner som begår brott och spöar sina släktingar. Det är inget avslöjande längre, det är smått politiskt korrekt idag, ”vadå, minister Billström har ju också sagt det”. Ingen behöver längre klä ut sig och lura bland valstugorna, inget mera smygande och ursäktande, ingen i de egna leden tar avstånd och lyfter frågan om uteslutning. Istället blir det ett enhälligt ”halleluja moment” för borgerlighetens aktörer. Eller trumpen besvikelse inför att det inte presenteras några skarpa förslag.

Okej, jag ska inte vara snarstucken, det kanske är skillnad på språket hos rasisterna i stugorna och ministerns finprat (och allt var ju inte frid och fröjd då heller). Det är nog fortfarande rätt svårt att få publicera en artikel där man skriver det som sades i valstugorna ”invandrare är bra på att föda barn och utnyttja systemet” men smörjan som kommer ut nu är densamma, ”Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige”. Skillnaden är ju att det ena uppfattades som smått skandalöst, medan detta uppfattas som en helt rimlig utgångspunkt i debatten.

Det är svårt att hinna med, det är svårt att se sin egen tid. Det funkar ju aldrig så att ”plötsligt händer det” utan det är en ständig glidning mot mörkare tider. Men nu får det vara nog, min naiva fråga är; tycker inte ni det också? Tycker inte ni det också ni liberaler? Känner ni inte att där går gränsen. Kan ni inte säga åt honom och andra i ert lag att nu slutar vi, nu säger vi förlåt och ångrar oss. Om ni är orolig för opinionen, kan ni inte istället för det här bestämma att ni badar i tunnor och pratar om en miljon arbetslösa. Det måste ju finnas något annat, Schlingman? Eller? Kalla vänstersidan ”kartell” och hitta på att vi unga älskar att jobba osäkert inom den nya tjänstesektorn. Gör något annat för att dölja er högerpolitik om den nu är så impopulär än att köra invandrarkortet och flörta med de främlingsfientliga. Snälla snäll-liberaler kom tillbaka och ta dem i örat, sjung we shall overcome, prata om couscous och mångkultur. Var hur mesiga ni vill, bara ni kan gå med på att någonstans går gränsen, så här får man faktiskt bara inte bete sig. Att vinna folket och regeringsmakten på rasistprat är livsfarligt, och kanske än viktigare; vad blir det för folk att regera tillslut?

Visst, jag ska snart sluta med mitt sorgearbete om det utdöende släktet, liberalerna inom borgerligheten. Överlevande ska förstås behandlas med största respekt, men vi måste snyta oss inom arbetarrörelsen och inse att det är det här läget som vi har. Vi står ganska ensamma, det är synd och sorgligt, men det är så det är. Det blir en gigantisk utmaning att vända den rasistiska samhällsutvecklingen. Men gör vi inte det är vi snart nere i träsket, så djupt att det blir omöjligt att ta sig upp.

Klass och könsklyftorna ska fördjupas och cementeras, till varje pris. Borgerligheten har ingen skam i koppen, de struntar tydligen i om rasismen sprider sig i skolkorridorerna och på arbetsmarknaden. För dem är det uppenbarligen viktigare att flytta fokus och skapa ”rätt stämning” för att kunna genomföra slakten av socialförsäkringssystemet eller för att få acceptans för de nya låglönejobben. Kosta vad det kosta vill.

”Tacka den statliga jultomten”

Det blir mycket lästips idag. Här är ett till: Helena Duroj får ett berättigat utbrott över det sjuka i att skolor drivs i vinstsyfte.

Vanligen måste alla skolor som betalas med offentliga medel drivas ”non profit”, det vill säga utan vinstsyfte. Det gäller bland annat i Nederländerna som i alla år haft framför allt kyrkliga skolor blandade med de kommunala. Och i England anses det alltför kapitalistiskt att låta offentligt finansierade skolor göra överskott som delas ut till ägarna som vinst.

Men i det Sverige som av näringslivslobbyn beskrivs som en sovjetmakt där entreprenörerna jagas av paragrafryttare, ger vi bort skattepengar som understöd till privat företagsamhet.

Läs hela!

Lärarfacken har rätt – men det krävs mer!

De två fackförbunden för lärare och skolpersonal – Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund – kräver idag mer pengar till skolan. De är helt rätt ute och pekar på allvarliga problem. Ungefär var tionde elev klarar inte att uppnå ett godkänt betyg i svenska, engelska eller matematik, och får därför inte gå vidare till ett nationellt gymnasieprogram, utan hamnar på det individuella programmet. Det här är bara en konsekvens av den urartade skolpolitiken, där privata företags rätt att starta skolor länge nu satts före elevernas rätt till en likvärdig skola och där stora nedskärningar urholkat kvaliteten för de elever som råkar bo på fel plats eller valt fel skola.

Det är helt rätt av facken att kräva mer resurser till skolan och att lyfta problematiken kring att den svenska skolan inte längre är likvärdig, utan tvärtom högst beroende av faktorer som bostadsort och klassbakgrund. Men för att råda bot på skolans brister behövs fler åtgärder. Explosionen av privatskolor behöver hejdas – den fria etableringsrätten har spårat ur! Och utbildningspolitiken behöver inriktas på alla elevers rätt till kunskap och allas rätt till utbildning. Alltså motsatsen till den utbildningspolitik som regeringen nu håller på att utveckla och genomföra, där man istället tänker införa fler hinder och återvändsgränder i utbildningssystemet. Där fler ska hindras att läsa vidare och istället motas in i snäva yrkesfållor.

Det behövs en ny utbildningspolitik, där allas rätt till kunskap står i centrum och där verklig valfrihet råder. Valfrihet för eleverna, med möjlighet att välja att läsa vidare om man vill, istället för valfrihet för vinsthungriga utbildningsföretag.

______________________________________
Läs också Erik Berg i Flamman om det kaos som de privata skolorna skapar, och besök vår kampanjsida ungvanster.se/motstand

Björklund avklädd i P1!

En vän tipsade om att P1-programmet Kris i skolan? som handlar om dagens skola. Första programmet fokuserade på folkpartiets och Jan Björklunds påståenden om den svenska skolan. Det visar att en hel del av Björklunds argumentation, ja i stort sett alla hans tunga huvudpåståenden, saknar stöd i det som vi andra kallar verkligheten.

Programmet grävde djupt i Björklunds retorik från år 2002 och framåt. Det är slående att lögn efter lögn kunnat publiceras på DN Debatt utan granskning från mediesfären. P1-gänget, Jalal Lalouni och Åsa Avdic, har nu börjat en välbehövd granskning av högerns skolpolitik. Här nedan hittar du Björklunds påståenden och genom att klicka på länkarna kan du läsa hur Lalouni och Avdic klätt av honom.

”Världens största ordningsproblem”
”Resultaten sjunker i den svenska skolan”
”Bluff att Sverige är bäst i världen”
”Svenska elever ägnar mindre tid åt skolarbete än eleverna i något annat industriland”
”Gymnasiet, en stor utslagningsmaskin”
”Utslagningen i grundskolan tilltar”

Mitt i allt detta måste det sägas att det finns gigantiska problem i den svenska skolan. Borgarna och Björklund gjorde skolan till en profilfråga under valrörelsen 2006 men instället för att ta itu med de verkliga problemen, blev hårdare tag och tidigare betyg deras motto. Och regeringen gymnasieutredning som presenterades i våras blev början till en sorteringsskola där allt färre får rätten att plugga vidare efter gymnasiet.

Det krävs 10 000 kr/elev och år för att återställa lärartätheten till nivåern innan Bildt-regeringens nedskärningarspolitik 1991.

Privatskolorna måste stoppas för att rädda en sammanhållen kommunal gymnasieskola som idag går på knän. Idag har den borgerliga regeringen fryst alla anslag riktade till kommunala satsningar på skolan.

Antalet utbildningsplatser i Komvux har minskat med 20 procent efter att Alliansen, kort efter intagande av Rosenbad hösten 2006, strypte det särskilda stödet.

Man kan bara spekulera i vad följderna hade blivit om fler journalister följde P1:s exempel. Centerpartiets kappvändningar rörande FRA-frågan och Odells maffiametoder i samband med utförsäljningarna av statliga företag är några tips på ämnen att gräva i.

Fortsättning följer…
…under tiden kan du besöka ungvanster.se/motstand.

Rätt till lika utbildning

Det snackas mycket om hur viktigt det är att samhället satsar på skolan – men för de flesta av oss som går eller har gått i skolan de senaste tio åren är det uppenbart att det inte har satsats tillräckligt på mycket länge. Ända sedan början av 1990-talet har skolan varit utsatt för stora nedskärningar – lärartätheten har minskat, stödpersonal som elevassistenter, skolkuratorer och specialpedagoger är alldeles för få, samtidigt som friskolorna fortsätter att öka segregationen mellan olika skolor.

För många av oss var trettiofem personer som skulle ha hjälp av en och samma mattelärare verklighet på högstadiet, precis som att det idag inte är ovanligt med två personal på sextio ungar på fritids eller att unga tjejer får fortsätta vakna med ångest och ont i magen två veckor till eftersom skolkuratorn bara är på plats tre timmar varannan torsdag.

Men istället för att satsa på fler lärare, mindre klasser och mer individuellt stöd har vi idag en borgerlig regering som går i rakt motsatt riktning. Botemedlet på de problem som orsakats av för lite resurser till skolan heter inte mera pengar – utan mer disciplin, fler nationella prov och betyg i lägre åldrar. För skolminister Jan Björklund är det helt enkelt kepsförbud som är the shit, inte reformer som faktiskt skulle göra skillnad på riktigt.

Samtidigt planerar man att göra om den svenska gymnasieskolan i grunden. I gymnasieutredningen som kom i mars föreslår man ännu fler nationella program, att det ska bli svårare att komma in på teoretiska program som natur och språk – och att högskolebehörigheten ska bort från de praktiska programmen. Idag kan du nämligen läsa på universitet eller högskola direkt efter gymnasiet oavsett om du gått barn- och fritid eller samhälle – för att du ska kunna välja att bli någonting helt annat än det du valde när du var 15 år gammal, om du själv vill. Det är alltså en möjlighet som den borgerliga regeringen vill ta bort.

Regeringen brukar hävda att vänstern vill tvinga alla att bli akademiker – vilket inte är någonting annat än skitsnack. Att jobba för en hög kunskapsnivå hos alla elever handlar istället om att ge dem verklig valfrihet. Vi vill inte tvinga folk att plugga på universitet efter ett yrkesförberedande program – men däremot tycker vi att du ska kunna läsa till att bli sjuksyrra direkt efter vård- och omsorgsprogrammet eller veterinär efter naturbruksprogrammet om du själv vill. Plockar man bort massa teoretiska ämnen från de yrkesför-beredande programmen och låter en och samma arbetsgivare i princip ha huvudansvar för utbildningen – är dessutom risken stor att elever blir satta i väldigt snäva yrkeskategorier, med få arbetsgivare att välja mellan och små möjligheter att skola om sig ifall man riskerar att bli arbetslös. Då brukar i och för sig Jan Björklund kontra med att det alltid finns möjlighet att läsa in högskolebehörigheten på Komvux. Synd bara att hans regering skurit ner på bidraget till Komvux med 600 miljoner kronor – vilket gjort att typ 14 000 studieplatser har försvunnit.

I höst driver Ung Vänster kampanj mot den borgerliga skolpolitiken. Vi vill inte att högskolan ska vara reserverad för elever som råkar komma från familjer med akademikertraditioner, och att resten får mycket små möjligheter att påverka sitt liv efter gymnasievalet. Vi kräver istället en likvärdig skola som är till för oss elever, fler lärare och stödpersonal i skolan, utbyggt Komvux och en stopplag för privat-skolor. Helt enkelt riktiga pengar och riktiga lösningar – inte borgarnas sorteringsskola.

Clara Lindblom, förbundsstyrelseledamot Ung Vänster
Tfn: 0733-865767

För mer info om kampanjen: ungvanster.se/motstand

 

Sida 1 av 212