Färre lärare ger sämre resultat

En bra skola rustar eleverna för arbets- och samhällslivet. Den kompenserar för klasskillnader och ökar jämställdheten mellan killar och tjejer. Pisa-undersökningen som offentliggjordes igår, visar att den svenska skolan lyckas allt sämre med detta.

– Det är inte konstigt att en skola som rustats ned i årtionden misslyckas med att ge eleverna de kunskaper de behöver. Ansvariga politiker slingrar sig för att slippa ta ansvar. Jan Björklund lägger ut dimridåer i form av tidigare betyg och mer disciplin, fastän det är uppenbart att problemet är att det finns för få lärare i skolan, säger Elisabeth Biström, vice ordförande för Ung Vänster och utbildad lärare.

Såväl forskare som lärarfacken har länge varnat för att likvärdigheten i skolan minskat de senaste tjugo åren. Ung Vänster ser friskolereformen som en av orsakerna

– Friskolesystemet gynnar några få men ställer till stora problem för många. Forskning har visat att vinstintressena i friskolan går ut över eleverna. Friskolorna har lägre andel behöriga lärare och lägre lärartäthet. De snålar på utbildningen för att kunna ge överskottet till sina aktieägare. Det är inget mindre än en skandal att detta får fortsätta, säger Elisabeth Biström.

För mer information:

Miro Anter, pressekreterare, 070-217 98 03, miro@ungvanster.se

”Ansvar för statens finanser”

I morse satt jag i sedvanlig ordning och svor till morgonnyheterna. Den här gången var det uppgifterna om att regeringens jobbcoacher nu kostat över en miljard kronor som fick okvädesorden att hagla över frukosten. En miljard kronor, som ingen vet om de ger utdelning i form av minskad arbetslöshet. ”Vi har ingen forskning som säger varken bu eller bä i den frågan” svarar Anders Forslund, biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, när Rapport frågar om effekten av jobbcoachsatsningen. Men en ny branch har regeringen åtminstone lyckats skapa, där arbetsförmedlingen anlitar inte mindre än 820 olika företag för att utföra alltifrån gammal vanlig arbetsförmedling, till mer kreativa metoder, som omprogrammering av hjärnan, healing och hypnos.

En röd tråd kan skönjas i regeringens ”jobbpolitik” – det kostar. Mycket. Och investeringarna ger mycket få jobb. Marika Lindgren Åsbrink gjorde innan valet en bra sammanställning av regeringens dyra, ineffektiva jobbsatsningar.

Jag roade mig med att göra ett räkneexperiment, för att se hur många jobb man hade kunnat få om man anställt människor direkt i offentlig sektor, istället för att lägga pengarna på skattesänkningar av olika slag. Först vill jag bara reservera mig mot eventuella felräkningar (jag lade min gymnasietid på att träna hockey istället för att göra matteläxan). Men jag fick det till något i den här stilen:

Sänkta arbetsgivaravgifter
Kostnad: 7,5 miljarder
Regeringens uppskattning av antalet skapade jobb: 3000

Sänkta arbetsgivaravgifter för företag med unga anställda
Kostnad: 9,5 miljarder
Regeringens uppskattning av antalet skapade jobb: 10 000

RUT-avdrag (siffror från nationalekonomen Roland Spånt)
Kostnad: 720 miljoner
Antal skapade jobb: 900

Summa kostnad: 17, 72 miljarder

Summa nya jobb: 13 900 stycken

Pris per jobb: cirka 1,3 miljoner

… det vill säga: samma slantar hade kunnat ge 35 440 jobb om man direktanställt i offentlig sektor (räknat på kostnad på 500 000 kronor per jobb). Notera att jobbcoachmiljarden inte är inräknad, eftersom ingen vet hur många jobb den skapat.

Välskötta statsfinanser, eller vad var det Anders Borg sa?

Ida Gabrielsson på klimatkonferensen i Cancún

Just nu pågår klimatförhandlingar mellan världens ledare i Mexiko, mötet är en fortsättning på klimatkonferensen i Köpenhamn förra året. Ung Vänsters förbundsordförande befinner sig på plats i Cancún för att bevaka förhandlingarna.

–        Efter det stora misslyckandet på toppmötet i Köpenhamn är det dags att de rika länderna tar sitt ansvar för klimatkrisen, genom kraftigt minskade utsläpp och generösa klimatbistånd. I dag flyttas en stor del av ansvaret för utsläppsminskningarna från rika länder i Nord till fattiga i Syd. Det är inte rimligt att länder på det viset kan köpa sig fria från ansvar. Vi kräver att EU minskar utsläppen med 40 procent till 2020 oavsett vilka åtaganden andra länder gör, och att dessa utsläppsminskningar sker inom EU, säger Ida Gabrielsson.

För mer information:

Miro Anter, pressekreterare, 070-217 98 03, miro@ungvanster.se

Demokratin glömdes bort

Eva Franchell, Aftonbladet, skriver enkelt och tydligt det som behöver sägas om Wikileaks Sverige-Nato-avslöjande:

”Det var länge sedan Sverige var neutralt. ”Alla” har känt till det svenska samarbetet med Nato. Nu bekräftar Wikileaks dessutom hur försvarsminister Sten Tolgfors sitter i frekventa samtal med den amerikanske ambassadören, precis som socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin är en väl sedd gäst på ambassaden.

Men som försvarsreportern Mikael Holmström beskriver det i dagens Svenska Dagbladet är det ”inte något regeringarna Persson och Reinfeldt talat högt om inför svenska folket”. Inför risken att svenska folket skulle rösta nej i en folkomröstning har man i stället valt att ta bakvägen in i Nato. Det är ovärdigt en demokrati.

I Afghanistan strider svenska soldater under Nato-befäl. I Norrbotten samövar svenska och amerikanska soldater och i Natos försvarsplan för Baltikum finns Sverige med som en aktiv deltagare. Samarbetet blir allt mer uppenbart.

Wikileaks fortsätter att sprida information om den svensk-amerikanska samarbetet. Förhoppningsvis innebär det att vi får en riktig Nato-debatt. Sverige ska bara delta i försvarssamarbeten om det är vad svenska folket vill.”

Hälsningar från en storhetstid

Det är alltid känsligt att ta politiska råd från andra. Särskilt om man är ett stort politiskt parti med fina anor. En folkrörelse som lyckades bygga världens mest moderna och jämliga välfärdssystem har sin egen inbyggda dynamik, sina processer och interna diskussioner. Det bör respekteras. Därför kommer här en uppmaning från en av de egna, från en socialdemokrati på frammarsch till dagens mer medelklass och avdragsrättsorienterade rörelse. Hälsningen är särskilt tillägnad, förutom valberedningen ordförande Berit Adnor förstås, även radarparet Ilija Batljan och Mikael Damberg som två personer som nu verkar sätta stor prägel på socialdemokratins ”förnyelse”-arbete. Mycket nöje!

YouTube Preview Image

Forum och förbundsstyrelsemöte

Den gångna helgen ägnade jag och resten av Ung Vänsters förbundsstyrelse åt Socialistiskt Forum och förbundsstyrelsemöte.

Forumet var som alltid en energiinjektion. Vårt panelsamtal ”Vänstern och framtiden” med Aron Etzler, Ali Esbati och Ida Gabrielsson blev väldigt välbesökt och bra. SVT var där och filmade, så ni som inte kunde vara på plats kan se samtalet i SVT Forum på fredag.

På förbundsstyrelsemötet tog vi bland annat två uttalanden:

Vad var det vi sa?

I samband med att svenska folket röstade nej till EMU för sju år sedan, var vi många som påpekade bristerna inom EMU:s konstruktion. I efterhand kan vi konstatera att många av de farhågor som vi på nejsidan uttryckte har besannats. I finanskrisens kölvatten blir exemplen på tillfällen där EMU-medlemskapet försvårar en effektiv krishantering allt fler. För några månader sedan var det Grekland som dominerade nyhetsrapporteringen kring krisen, idag handlar det om Irland.

Samtliga EMU:s medlemsländer – oavsett vilken ekonomisk situation landet befinner sig i – ska föra samma valuta- och penningpolitik, vilket betyder att man inte kan använda växelkursen eller räntan för att påverka det ekonomiska läget. Nu kan vi se att priset för detta är oerhört högt. När man ger upp möjligheten att föra en aktiv penningpolitik får andra delar av ekonomin anpassa sig. EMU orsakade inte finanskrisen, men konstruktionen har försvårat vägen ut ur krisen. Konsekvenserna har i flera länder blivit massarbetslöshet, nedskärningar och en fördjupad kris. (…)

Läs hela här.

Pirate Bay-domen stoppar ingenting

I dagarna kom domen från hovrätten i Pirate Bay-målet. Den innebär sänkta fängelsestraff samtidigt som skadeståndet höjs till ofattbara 4 miljoner kronor. Domen är inte bara anmärkningsvärt hård, utan bär också tydliga politiska förtecken. De hårda straffen har som syfte att skrämma vår generation, som använder fildelning för att få tillgång till kultur.

I samband med fildelning pratas det ibland om att vi ungdomar förväntar oss att få allting gratis. Det är inte sant. Det handlar om att vi vill kunna använda den nya tekniken som gör kultur tillgänglig för alla, utan att bli jagade och kriminaliserade. Det är naivt att tro att man kan förbjuda och begränsa utvecklingen genom lagar och därför tror vi inte att domen på längre sikt har någon effekt. (…)

Läs hela här.

Vad var det vi sa?

I samband med att svenska folket röstade nej till EMU för sju år sedan, var vi många som påpekade bristerna inom EMU:s konstruktion. I efterhand kan vi konstatera att många av de farhågor som vi på nejsidan uttryckte har besannats. I finanskrisens kölvatten blir exemplen på tillfällen där EMU-medlemskapet försvårar en effektiv krishantering allt fler. För några månader sedan var det Grekland som dominerade nyhetsrapporteringen kring krisen, idag handlar det om Irland.

Samtliga EMU:s medlemsländer – oavsett vilken ekonomisk situation landet befinner sig i – ska föra samma valuta- och penningpolitik, vilket betyder att man inte kan använda växelkursen eller räntan för att påverka det ekonomiska läget. Nu kan vi se att priset för detta är oerhört högt. När man ger upp möjligheten att föra en aktiv penningpolitik får andra delar av ekonomin anpassa sig. EMU orsakade inte finanskrisen, men konstruktionen har försvårat vägen ut ur krisen. Konsekvenserna har i flera länder blivit massarbetslöshet, nedskärningar och en fördjupad kris.

Irland är en utav de länderna i Europa som har drabbats hårdast av finanskrisen. Den irländska regeringen har mött krisen med mer utav den nyliberala politik som skapade krisen. Lönerna för offentliganställda har sänkts kraftigt och betydande nedskärningar har gjorts på välfärden.

Före finanskrisen var Irlands ekonomi kraftigt överhettad och på fastighetsmarknaden fanns alla tecken på att bubblan snart skulle spricka. Den irländska ekonomin skulle ha behövt kylas ned med högre räntor, men eftersom räntan inom EMU sätts utifrån ett slags genomsnitt för hela euroområdet, kom räntan att vara alltför låg för Irlands del, och därför har medlemskapet EMU bidragit till att försämra Irlands situation. Irland är inte ensam om att få sin situation förvärrad av medlemskapet, utan samma sak gäller egentligen Grekland, Spanien, Portugal och andra länder som har drabbats hårt av finanskrisen i Europa.

En del svenska politiker och debattörer har försökt att använda sig av finanskrisen för att återigen väcka frågan om ett svenskt medlemskap i EMU. Detta är givetvis helt vansinnigt, varför höjs rösterna om gå med i ett läge där de farhågor som nejsidan påpekade under folkomröstningen visar sig vara riktiga?

I finanskrisens spår är det tydligt att EMU inte kan vara ett verktyg för att stabilisera ekonomin, som många av förespråkarna har hävdat. I detta läge skulle det enda rimliga istället vara att börja diskutera hur EMU kan upplösas. Men en ekonomisk politik från vänster kan inte stanna vid EMU:s upplösande. Det krävs ett systemskifte inom den ekonomiska politiken, som minskar utrymmet för finansiell spekulation och istället ökar utrymmet för investeringar som skapar jobb, minskar klimathotet och bygger sen starkare välfärd.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2010-11-28

För mer information, kontakta pressekreterare Miro Anter på 073 630 71 64 eller miro@ungvanster.se

Pirate Bay-domen stoppar ingenting

I dagarna kom domen från hovrätten i Pirate Bay-målet. Den innebär sänkta fängelsestraff samtidigt som skadeståndet höjs till ofattbara 46 miljoner kronor. Domen är inte bara anmärkningsvärt hård, utan bär också tydliga politiska förtecken. De hårda straffen har som syfte att skrämma vår generation, som använder fildelning för att få tillgång till kultur.

I samband med fildelning pratas det ibland om att vi ungdomar förväntar oss att få allting gratis. Det är inte sant. Det handlar om att vi vill kunna använda den nya tekniken som gör kultur tillgänglig för alla, utan att bli jagade och kriminaliserade. Det är naivt att tro att man kan förbjuda och begränsa utvecklingen genom lagar och därför tror vi inte att domen på längre sikt har någon effekt.

Vi vill se ett internet som skapas av och för människor utan begränsningar från datorföretag som ser till att lagar stiftas när de ser sina vinster minska. Konflikten i frågan står inte mellan fildelare och de som försörjer sig på kultur. Den står istället mellan alla oss som bejakar tillgången på kultur och dem som vill begränsa den.

Man kan inte stoppa tekniken genom förbud. Istället borde vi uppmuntra och aktivt arbeta för teknikutveckling. Alternativet är att finansiera kulturen och dess spridning gemensamt och ser till att alla kan ta del av den och att de som jobbar med densamma kan försörja sig. Vi vill se en förändring av upphovsrätten som gör att det blir lagligt att fildela och möjliggör för digitala bibliotek.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2010-11-28

För mer information, kontakta pressekreterare Miro Anter på 073 630 71 64 eller miro@ungvanster.se

Välfärden – plånbokens bästa vän

Den 13:e november går norrlänningen Thomas Östros ut och kräver att de rödgrönas överenskommelse om fastighetsskatten ska raderas ut och att en ”omläggningen” av skattesystemet d.v.s. ytterligare skattesänkningar bör genomföras. Det är ett märkligt uttalande. Det rödgröna förslaget om fastighetsskatt skulle innebära en hyressänkning för närmare 1 miljon hushåll och dessutom en hyresminskning för boende i studentkorridorerna. Något som Östros nu ställer sig negativ till då han upplever ett ”kompakt motstånd” från en procent av villaägarna som äger hus värda över 6 miljoner kr. De rikaste stockholmarna får dramatiska rabatter medan hyresrätten fortsätter vara dubbelt beskattad och den absolut mest missgynnade boendeformen. Det här börjar bli otrevligt. Snart måste politikerna sluta slava under minsta vink från Villaägarnas Riksförbund. Det är beklagligt att den som skriker högst alltid ska få sin vilja igenom, medan majoriteten får betala.

Vad handlar denna osunda fixering vid skatter om? Varför harvades det hela valrörelsen om skattesatserna fram och tillbaka? Det är aldrig och har aldrig varit skatterna som är självändamålet utan istället den gemensamma trygghet som ett starkt och välutvecklat välfärdssystem lägger grunden för. Vem försvarar välfärden när politikerna frenetiskt förbarmar sig över villorna med högst taxeringsvärde?

Inget samhälle ger så mycket pengar över i plånboken som välfärdssystemet. En befrielse från avgiftsokets ångest, oro och ofrihet. Genom att dela på kostnaderna räcker det att vi bidrar med några enstaka kronor till den trygghet och välfärd som annars skulle kostat oss betydligt större del av vår lön. Det är beklämmande att vi har hamnat i en situation där avgifter och försämringar i välfärden uppfattas som statiska och ökande medan skattesänkningarna är ett slags förtvivlat uppsamlande av smulor som ska hjälpa till att lappa och laga enskilda människor som rasat genom de söndertrasade skyddsnäten. Hur ska man annars betala busskortet, de höjda hyrorna, läkarbesöken? Det är förståeligt men fullständigt ohållbart. De sänkta skatterna som dessutom i princip alltid kompenseras av uteblivna löneökningar.

Nu drivs Sverige in i den privatfinansierade, dyra, ineffektiva och byråkratiska kundvalsvälfärden. Det ger knappast några extraslantar i någon plånbok. Låt det kostsamma amerikanska sjukvårdsinfernot fungera som avskräckande exempel.

Skattesänkningsstrategin i kombination med statliga utförsäljningar kan hålla landet flytande i några år, sedan planas plånböckerna ut av låga löner och dyra och obefintliga välfärdssystem. TCO:s samhällspolitiska chef Roger Mörtvik säger till Aftonbladet:

– Ett problem är att man inte kan fortsätta med skattesänkningar i all evinnerlig tid. Däremot finns det en risk att lönepressen blir permanent.
Han ser USA, där man haft jobbskatteavdrag sedan 1975, som ett avskräckande exempel.
– Stora delar av det amerikanska löntagarkollektivet har inte sett några förbättringar av sina timlöner sen 70-talet därför att systemet med skatterna och andra regler verkar nedpressande på lönerna.

I själva verket går vi mot ett Sverige där fler och fler människor kommer får se sin plånbok säcka ihop redan den 15:e varje månad. Större delen av lönen försvinner i hyra/avbetalningar, försäkringspremier och skolböcker. Medan politikerna tävlar om att tycka synd om Täbyborna och deras fastighetsavgifter försöker regeringen få vanliga människor att vänja sig vid högre avgifter och sämre standard. Resultatet kan bli att vi går miste om det välfärdssystem som skapade världens mest jämlika livsvillkor. Vi kommer att ångra oss.

YouTube Preview Image

Pressade löner logisk följd av regeringens politik

Den liberala tankesmedjan Fores har idag presenterat en undersökning som visar att många som står utan arbete skulle vara beredda att gå ner kraftigt i lön om det gav dem ett jobb.

Ida Gabrielsson kommenterar undersökningen i ett pressmeddelande:

– Den svenska arbetsmarknaden har förändrats snabbt och drastiskt. Otryggheten blir värre och värre, arbetslösheten är på en permanent hög nivå och om det fortsätter så här kommer vi få se ännu mer av osäkra villkor och sänkta löner är jag rädd, säger Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson.

– Regeringen har nu under flera år vägrat att vidta åtgärder för att få ner arbetslösheten. Istället har de skapat en situation där försämrade villkor för arbetslösa ska föreställa en ”arbetslinje”. De har försämrat arbetslöshetsförsäkringen och låtit arbetslösheten skena iväg, just för att få fram de effekter Fores undersökning nu visar: att människor blir beredda att dumpa lönerna för att få jobb. Det är ovärdigt Sverige, avslutar Gabrielsson.

Sida 30 av 195« Första...1020...2829303132...405060...Sista »