Hanna Cederin talade för Palestina

Hanna Cederin, demonstration för Palestina

Igår 18 oktober hölls det en demonstration i Göteborg för det palestinska folkets frihet och mot Israels ockupation och attacker. Förbundsordförande Hanna Cederin var en av talarna. Här är hennes tal från demonstrationen.


 

Tack för ordet. Jag heter Hanna Cederin och är förbundsordförande för Ung Vänster.

Jag bad min syster och kamrat Rawan Sultan skicka några rader som jag kunde läsa upp idag. Hon bor på Västbanken och är en av de tjejer som Ung Vänster har ett feministiskt solidaritetsprojekt tillsammans med. Jag har översatt hennes ord till svenska. Inatt skrev hon:

”De sköt honom och han dog. Han såg palestinsk ut. Ja, bara sådär. Ett människoliv kan vara så enkelt att avsluta med en kula rakt in i hjärtat. Från den 1 oktober fram till denna stund har Israel dödat 41 palestinier, nästan hälften var barn, den yngsta var två år gamla Rahaf Hassan, som mördades tillsammans med sin gravida mamma, Nour. Våra martyrer är inte bara siffror, var och en av dem hade ett liv, vänner som älskade dem, de hade drömmar, de hade en familj, en mor som nu sover i hennes döda barns säng, bara för att få känna hans doft en gång till.

Vad ni inte vet är, att Palestina har ingen armé, inget flygvapen, inga kärnvapen, inga jetplan, inga helikoptrar, inga stridsvagnar och inga slagskepp, inget av det. Detta är inte ett ”krig”. Världens tystnad dödar oss två gånger, alla måste vakna upp, regeringarna måste inse vad de har finansierat hela tiden!”

Israel har byggt tusen och åter tusen olagliga bosättningar. De stjäl mark och vatten från palestinierna. Otaliga vuxna och barn har fängslats utan rättvis rättegång. Man hindrar människor från att röra sig, åka till jobbet, hälsa på släkten, komma hem, lämna hemmet. Man använder kollektiv bestraffning som ständigt hot och som praktisk åtgärd mot minsta felsteg. Man mördar, hotar och jämnar med marken.

Det är utan tvekan, alldeles vidrigt tydligt att Israel brutit och fortsätter bryta mot internationell lag. Mot folkrätten, mot de mänskliga rättigheterna. Mot konventioner och resolutioner. Och det är en skam att man inte ställs inför rätta, döms och straffas.

Men det är inte lagar och regler som gör att vi samlats här idag. Vi samlas därför att vi vet att det är vår kamp, våra röster tillsammans, vår organisering, som kan omvandla regler, lagar och ord till handling. Och vi kräver handling.

Vi samlas för att visa solidaritet. Solidaritet är den praktiska konsekvensen om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Men om vi, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans. Och vi kan förändra. Vi kan skapa en ny värld, en annan framtid. Därför är vi här.

Och vi vet att vår solidaritet märks, syns och hörs ända till Jerusalem, till Ramallah, till Gaza. Till de som stängs ute från Al Aqsa-moskén och de vars hus jämnas med marken. De som svälter, de som gråter över döda släktingar. Det behövs, minns Rawans ord: ”Världens tystnad dödar oss två gånger.”

Vår kamp står mot de mäktiga, kostymklädda som sitter i skyddade rum och blickar ut över världen och ser profit, marknader och markområden att vinna. Vapen som skeppas över land och hav.

Israels ockupation av Palestina är brutal och rättsvidrig. Syftet är att omöjliggöra ett liv i frihet för palestinierna. Den upprätthålls genom splittring, avhumanisering och rasism. Vår kamp handlar om det motsatta. Där de ser siffror och dollar ser vi människor, människoliv, bröder och systrar. När de kallar barn för terrorister pekar vi på den stridsvagn som barnet kastar sten mot. När de vill dela upp med murar, gränser, vapen och ord så håller vi ihop, över hela världen.

Det är solidaritetsrörelserna som är nyckeln till fred, till upprättelse för förtryckta folk. Vi försvarar människovärdet, vi kräver att folkrätten efterföljs. Vi vill se ett fritt, självständigt och demokratiskt Palestina.

Och idag säger vi, med en röst: Stoppa Israels attacker. Leve Palestina. Tack!

Agera för rätten till asyl

Mängder av människor har på flykt från krig och förtryck tagit sig till Sverige under hösten. Samtidigt som de mötts med solidaritet av svenska folket har myndigheterna misslyckats med att garantera ett värdigt flyktingmottagande. Regeringen och kommunerna har inte tagit sitt ansvar.

Där det offentliga misslyckats har asylaktivister, kulturhus och vänsterorganisationer sett behovet av att agera solidariskt, och gjort det utan tvekan. Tusentals personer har gått man ur huse och givit allt de kunnat för att hjälpa de som behövt hjälp. Frivilliga över hela landet har vakat på tågstationer, lagat mat, ordnat skjuts och sovplats åt människor på flykt. Det praktiska solidaritetsarbetet är ovärderligt, men det är ohållbart att frivilliga ska göra myndigheters arbete. Det är dags för det offentliga att ta sitt ansvar.

I dagarna har regeringen meddelat om krisåtgärder för att lösa de akuta problemen. Det som presenteras är inte en hållbar lösning idag eller på sikt. Regeringens åtgärder är alldeles för små och kommer alldeles för sent. Dagens problem kräver en radikalt annorlunda politik, för människovärde och rättvisa. Från Sveriges minsta kommuner till Europaparlamentet behövs verklig förändring. Det finns mycket som måste bli bättre, men några frågor är särskilt viktiga idag.

Att verka för fler lagliga vägar in i Europa, och att transportörsansvaret och Dublinförordningen skrotas, är en sådan fråga. Idag finns nästan inga lagliga vägar in i Europa, vilket tvingar flyktingar att använda sig av människosmugglare och riskera sina liv på Medelhavet för att ens kunna söka asyl. Det är helt oacceptabelt – att söka asyl är en mänsklig rättighet. EU:s gränspolitik kostar människoliv och Sveriges regering måste agera för förändring. Vi bör omedelbart skrota transportörsansvaret och sluta följa Dublinförordningen. En lagändring gällande anhöriginvandringen bör också göras, så att familjer kan återförenas i Sverige utan att riskera livet på vägen.

Det räcker dock inte. Även för den som har tagit sig till Sverige kvarstår hotet om att utvisas trots klara asylskäl. Dagens svenska asylprocess är ofta godtycklig, och beslut om liv och död kan avgöras av missförstånd. Migrationsverket måste kunna garantera en rättssäker asylprocess. Den förda politiken måste förändras så att rätten till asyl gäller alla.

De åtgärder regeringen nyligen föreslog gäller bristen på bostäder åt de som söker asyl i Sverige. Dessa åtgärder är kortsiktiga och kommer inte att räcka till. Samtidigt gör företag som driver privata asylboenden miljonvinster på behovet av skydd undan krig och förtryck. Det krävs fler asylboenden och ett förbud mot att göra vinst på sådan verksamhet. Tak över huvudet är en mänsklig rättighet, precis som rätten till asyl, det är inget som ska köpslås om.

Sverige kan idag gå före och visa vägen för resten av Europa, men då krävs att regeringen slutar hymla och börjar agera. Ung Vänster står upp för en human och solidarisk flyktingpolitik!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Låt inte surrogathandeln smygas igenom

Surrogatmödraskap beskrivs ofta som en bra lösning på ofrivillig barnlöshet. Det är förstås tråkigt när människor som vill ha barn inte kan få det, men lösningen kan inte vara att tillåta handel med graviditeter, kvinnors kroppar och med barn. Därför är det olyckligt att Sverige, med vår historia av att gå före i kampen för kvinnors rätt över sina kroppar, nu i det tysta öppnar upp för legalisering av graviditetskontrakt.

Globalt omsätter surrogatindustrin enorma summor pengar, och majoriteten av alla dessa barn föds av fattiga kvinnor i Indien. Det är inte ovanligt att de under graviditeten bor på speciella kliniker där deras liv styrs. Det är naturligt att det idag finns ett utbrett motstånd i Sverige mot den kommersiella formen av surrogatmödraskap. I stället har förespråkarna riktat in sig mot att legalisera den form där kvinnan helt utan betalning genomgår en graviditet, så kallat altruistiskt surrogatmödraskap. Det här märks i den pågående offentliga utredningen om barnlöshet som presenteras i februari nästa år – uppdraget är bland annat att “ta ställning till om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, med utgångspunkten att detta i sådant fall ska vara altruistiskt”.

Då det är tydligt att utgångspunkten ända från det att utredningen tillsattes varit att utesluta en legalisering av det kommersiella surrogatmödraskapet, är det minst sagt märkligt att kopplingen mellan det altruistiska och det kommersiella surrogatmödraskapet helt verkar förbises. I länder som Storbritannien, där endast den altruistiska varianten tillåts, har efterfrågan ökat drastiskt och en mycket större grupp barnlösa par än innan vänder sig nu till länder som Indien i jakt på en kvinna att betala för ett barn. Det är ironiskt att redan från början konstatera att Sverige inte bör syssla med kommersiellt surrogatmödraskap, men att samtidigt inte dra sig för att bidra till en ökning av denna barnhandel.

Så länge utredningen om surrogatmödraskap får pågå i det tysta är det en stor risk att en lagändring plötsligt kommer att ha smugit sig igenom, och det vore ett stort bakslag för kvinnors rätt över sina egna kroppar. Det vore ovärdigt ett land som Sverige. Vi har en sexköpslag som andra länder tar efter och vår aborträtt står sig stark. Vad gäller surrogatmödraskap vore det enda rimliga att ta efter Frankrike, där “alla avtal som gäller fortplantning eller havandeskap åt tredje part” är förbjudet i lag. På så sätt skyddas kvinnor från att utnyttjas, oavsett om det är mot betalning eller för att frivilligt hjälpa andra som längtar efter barn. Surrogatmödraskap oavsett form är något som alla feminister, och alla som motsätter sig människohandel, borde ta ställning mot.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster efter terrorattacken: agera mot Turkiets regering

Turkiet, HDP

Igår genomfördes ett terrorattentat mot en fredsdemonstration i den turkiska huvudstaden Ankara. Över 100 människor dödades och ytterligare hundratals skadades. Demonstrationens budskap handlade om en fredlig utveckling efter de senaste månadernas oroligheter och repression och våld från regimen. Arrangörer var turkiska fackförbund och demonstrationen stöddes av det prokurdiska vänsterpartiet HDP. Attacken beskrivs som den allvarligaste i Turkiets moderna historia. Efter händelsen har regeringen förbjudit rapportering från demonstrationen och terrordådet, samt censurerat sociala medier bland annat genom att stänga ner Twitter.

− Vi reagerar med sorg. Det är inte bara förlusten av människoliv som är djupt tragisk, det är också allvarligt att våldet mot kurder och den prokurdiska rörelsen tillåts fortsätta. Omvärlden måste agera mot att den turkiska regimen trappar upp repressionen, censuren och i praktiken verkar direkt för en våldsam utveckling och försvårar processen inför nyvalet. Turkiets regering visar tydligt att man vill gå i rakt motsatt riktning från demokrati och fred, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Sedan en tid pågår en offensiv mot kurder och den prokurdiska rörelsen från turkisk militär och myndigheter. Flygattacker mot kurdiska områden i Syrien och Irak har genomförts, hundratals oppositionella har arresterats i Turkiet och hemsidor har stängts ner av myndigheterna. Den turkiska regeringen motiverar sitt agerande med att man ”bekämpar alla former av extremism” och attackerna mot kurder blandas samman med attacker mot IS/Daesh.

− Detta är en fortsättning på decennier av förtryck mot kurder i Turkiet. Det är skamligt att världssamfundet inte reagerar mer kraftfullt när Turkiet verkar för ytterligare spänningar och lidande i ett redan oroligt Mellanöstern, i synnerhet Nato-länderna som gett sitt medgivande till Turkiets militära angrepp mot kurdiska mål i närområdet. Ung Vänster står bakom kampen för kurdiskt självbestämmande och fördömer den turkiska regeringens agerande efter terrorattacken, säger förbundsordförande Hanna Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare
072-587 86 85
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Överlevnad är ingen symbolfråga

Elin Morén

Elin Morén

”The israelis wants revenge, we’re really scared. They’re armed and they are everywhere”. Citatet kommer från en bekant som befinner sig i Ramallah på Västbanken.

Den senaste tiden har stämningen och våldet runt Tempelberget i gamla stan i Jerusalem trissats upp. Det hela eskalerade i förra veckan när israelisk militär trängde in i al-Aqsamosken och två israeliska bosättare sköts ihjäl på Västbanken.

Nu får hela palestinska folket känna konsekvenserna. Som hämnd för angreppet på bosättarna har israelisk militär trappat upp våldet runt om på Västbanken och bosättarna får fritt spelrum att vandalisera hem och trakassera palestinier. Under de dygn som följt har tre palestinier mist livet och hundratals skadats. Palestinier har bannlysts från gamla stan i Jerusalem och det har skett minst fjorton attacker mot ambulanser. Organisationen Palestinska Röda halvmånen klassar situationen som akut nödläge.

Det råder sedan decennier ett apartheidsystem mellan Israel och Palestina, ockupanter och ockuperade. Med jämna intervaller får det horribla konsekvenser, så som de blodiga attackerna mot Gaza under 2012. Men det finns även ett ständigt hot mot palestinska medborgares säkerhet, vilket innebär en alltid närvarande oro över sig själv och sina medmänniskor och ett kraftigt begränsande av palestiniernas livsutrymme och möjligheter.

Det vi sett de senaste dagarna är en kollektiv bestraffning fullständigt utan proportioner. Vad Israel gör är helt uppenbart ett sätt att spänna musklerna och visa vilka som har makten. I stället för att ställa gärningsmännen inför rätta utnytjar man tillfället till att understryka sin kontroll över palestinierna.

Är det här rimliga omständigheter att leva under? Under september hungerstrejkade hundratals palestinska flyktingar utanför Migrationsverket i Malmö för att få sin asylansökan omprövad. Flera av dem är från Gaza, där den humanitära situationen är extremt allvarlig. Många av de hungerstrejkande är sedan länge hemmahörande i Sverige i väntan på asylprocessen och med hopp om att kunna skapa en trygg tillvaro för sig och sina familjer här. Men Migrationsverket anser uppenbarligen att det går lika bra att göra under ockupation och våld.

När regeringen tillträdde gick det inte länge innan man erkände Palestina som stat, något som sände en tydlig signal till övriga världen om att vi inte accepterar den olagliga ockupationen. Det erkännandet måste bli mer än symboliskt och måste speglas i fortsatt politiskt agerande. Sverige ska ha en nolltolerans mot den israeliska ockupationen och så länge den pågår bör vi genomföra en nationell bojkott av israeliska varor.

Asylrätten i Sverige måste stärkas för alla de som flyr från krig och förföljelse, här ska alla kunna finna en fristad. Regeringen måste ta sitt solidaritetsansvar såväl internationellt som här hemma, de kan snacka hur mycket de vill, men nu är det upp till bevis.

Elin Morén, andre vice ordförande

Regeringen trappar upp jakten på utlänningar

Refugees welcome

Idag på tisdagen kom beskedet att Skånepolisen sätter in en permanent bemanning på Malmö centralstation och vid färjelägret i Trelleborg. Beskedet kommer efter förra veckans presskonferens med inrikesminister Anders Ygeman om ökad inre utlänningskontroll. Det innebär att polisen i brist på yttre gränskontroller ska söka upp personer de tror saknar rätt att vistas i landet. Inre utlänningskontroll får inte göras utan en grundad misstanke men kan ske i samband med exempelvis trafikkontroller eller biljettkontroller i kollektivtrafiken.

– Att trappa upp kontrollerna står i motsättning till vad som behövs i detta speciella läge, när så många visat solidaritet. Kontrollerna står i vägen för att de flyktingar som reser genom Sverige till andra länder får en värdig vistelse här. De behöver en trygg plats där de kan stanna några dagar för att vila och fatta livsavgörande beslut om var man ska söka asyl. Det är vad de fantastiska frivilliginsatserna handlat om och det riskerar att skadas av en ständig jakt från polisen, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

Ung Vänster menar att regeringen istället för att lägga resurser på denna typ av polisinsatser ska stödja de ideella organisationer som ordnar med resor, mat och boende för flyktingar, oavsett om de vill söka asyl i Sverige eller resa vidare. Ung Vänster är också motståndare till flera av de metoder som används för utlänningskontroller.

– Tankarna går direkt till Reva-projektet, som visar att den här typen av verksamhet går hand i hand med rasprofilering. Det drabbar inte bara flyktingar och asylsökande utan misstänkliggör alla som ser ut att passa in på den rasistiska utgångspunkten. Polisens uppgift ska vara att skydda oss från hot och kränkningar, inte att aktivt delta i att skapa en otryggare vardag, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Erkänn Västsahara, regeringen

Västsahara

Nu står det klart att regeringen inte har för avsikt att erkänna staten Västsahara. I dagarna besöker en marockansk delegation bestående av partiledare och parlamentariker Stockholm för att sätta press på Sverige att inte erkänna Västsahara. Trots att Riksdagen 2012 ställde sig bakom Vänsterpartiets krav på att erkänna staten, och trots tidigare vallöften, vägrar regeringen att följa riksdagens beslut.

– Sverige måste erkänna Västsahara och skicka en skarp signal till Marocko mot deras folkrättsbrott, och inte minst en signal till västsaharierna om att deras sak är vår. För regeringen verkar handelsrelationerna väga tyngre än att vara en röst för folkrätt och mänskliga rättigheter, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.

I år har Marockos ockupation av Västsahara pågått i 40 år och nästan 200 000 människor bor i flyktingläger under mycket knappa förhållanden. De ockuperade områdena avskiljs med en 200 mil lång mur och miljontals landminor. De befriade delarna av landet får ingen del i de rika naturtillgångar som finns på ockuperad mark. Genom bland annat det kritiserade fiskeavtalet med EU tillåts istället Marocko sälja naturresurser som tillhör västsaharierna.

– Omvärlden måste sätta press på Marocko. EU:s handelsavtal måste sägas upp så länge ockupationen pågår. Att Sverige som enda EU-land skulle erkänna Västsaharas vore en tydlig markering. Sverige ska vara en självständig röst för folkrätt och mänskliga rättigheter, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Möt den psykiska ohälsan med stärkt anställningsskydd

ohälsa

Så många som 350 000 personer i känner ett psykiskt obehag av att gå till jobbet flera gånger i veckan, det visar branschorganisationen Sveriges Företagshälsor.

– Unga drabbas särskilt hårt av psykisk ohälsa, och de dåliga villkoren på jobbet skapar problem i hela vardagslivet och för hela arbetsmarknaden. Många går till jobbet med en klump i magen eftersom de inte kan säga ifrån och ställa krav. Undersökningar visar också att på de arbetsplatser som har många visstidsanställda blir också de fastanställda särskilt stressade, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Idag har mer än hälften av alla unga som jobbar en otrygg anställning. Det skapar en stress och otrygghet att inte ha makt över sin arbetssituation. Även de fast anställda påverkas på arbetsplatser med många visstidsanställda. Den ökande otryggheten är ett problem för hela arbetsmarknaden.

– Nu när Socialdemokraterna som kallar sig arbetareparti leder regeringen är det anmärkningsvärt att det inte pratas mer om det här. För dom verkar det vara viktigare att lyssna på arbetsgivarnas snack om ”flexibilitet” än att se till att de som jobbar får inflytande och trygghet i sin vardag. Det är tydligt vad som behöver göras. Fasta anställningar med bra villkor måste bli normen även för oss unga. Lagen om anställningsskydd måste stärkas genom att anställningsformen Allmän Visstid avskaffas, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ta ansvar för transitflyktingarna, fortsätt organiseringen

Refugees welcome

Miljoner människor är på flykt från krig och våld i sina hemländer, en del av dem har nått Sverige. Många söker asyl, men en stor grupp är på genomresa och vill vidare till Norge och Finland. Sedan drygt två veckor tillbaka har ideella krafter genom organisationer och enskilda – bland annat Ung Vänster – sett till att flyktingar getts andrum och möjlighet att fatta beslut om de vill resa vidare. De som inte har för avsikt att vara kvar i Sverige, s.k. transitflyktingar har då fått hjälp med tillfälligt boende, mat och biljetter till Norge och Finland. Vänsterpartiet ställer idag krav på att regeringen ska ta ansvar för verksamheten genom samordning, resurser och genom att staten bekostar resor. Man vill också att kommunerna i Stockholm, Göteborg och Malmö ordnar lokaler.

– Att enskilda ideella personer och föreningar ställer upp med sin tid och sina krafter är fantastiskt men vår ork börjar ta slut. Det ska vara samhällets ansvar att transitflyktingarna inte tvingas leva på gatan. Regeringen måste nu se till att det inte står och faller med individer som slits mellan jobb, familj och solidaritetsarbete. Det är ohållbart och ovärdigt, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Samtidigt är antalet som väljer att stanna i Sverige många, och över hela landet ordnas boenden genom Migrationsverket.

– Kampen för ett jämlikt samhälle utan rasism stannar inte vid en godkänd asylansökan. Den kraft som vi visat de senaste veckorna måste bli till en långsiktig organisering. Flyktingarna som välkomnats på tågstationen i Malmö ska också mötas av solidaritet på landsbygden och över hela landet. Jag vill uppmana alla som arbetat med de kortsiktiga behoven av mat och boende att också organisera sig tillsammans med de nyanlända. Det kan handla om att starta nätverk, bli kontaktpersoner, besöka flyktinganläggningar och ordna sociala aktiviteter för barnen, avslutar Cederin.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Let’s talk about klass – höj skatten mer

Igår morse när jag gick upp, konstaterade att det var måndag och motvilligt insåg att regeringens budget skulle presenteras blev det dålig stämning. Mina förhoppningar om nya radikala reformer var begränsade. Att Svenska Dagbladet dessutom gick ut med siffror om att ”8 av 10 förlorar på budgeten” och att frågestunden efter finansministerns presentation ägnades åt en metadiskussion om vilken tabell som fanns med i vilken bilaga var inte stämningshöjande. Trots att jag vill se en helt annan politik är det förstås dåligt om den första budgeten på många år som inte direkt bidrar till ökad ojämlikhet uppfattas som dålig för dom flesta. Fokuset på disponibel inkomst i sig är vansinnigt och fördummande, som Eric Rosén på Politism skriver.

12002999_10153089023602681_3385034388257410240_n

Denna morgon var stämningen däremot god. Delvis för att jag åt frukost med min farfar som trots att han under hela sin 92-åriga livstid vägrat rösta vänster, ändå konstaterade att problemet i Sverige är att vinsterna i företagen är för stora. Men det finns annat också. Under måndagen rasade högern och männen över att skatten höjs. De verkliga ”förlorarna” hördes mest från den sida som ville kritisera budgeten, men på andra sidan tvingades socialdemokrater i alla nyanser av grått, rött och blått försvara sin omfördelande politik.

Vi är många som länge velat ha mer fördelningspolitiska frågor i debatten och som efterlyst större konflikter mellan höger och vänster. Om skillnaderna fortsätter vara små i praktiken, men växer i värderingsfrågor blir symbolpolitik till sist det enda vi har kvar. Det gör att rasistiska krafter kan växa, det minskar tron på politik som verktyg för faktisk förändring och det gör det svårt att mobilisera för en politik som angriper maktstrukturer och klassklyftor. Debatten om disponibel inkomst är en förklädd möjlighet att prata klass, fördelning och jämlikhet. Nu måste vi ta vara på den.

12004827_10153089048672681_733521416486715526_n

Förlorarna på omfördelning blir i praktiken få, men i huvudsak de allra rikaste. Vinnarna däremot är inte bara de ensamstående mammor och lågavlönade som får ”mer i plånboken” utan också alla de som jobbar i vården som får fler kollegor, barnen som får mer tid med sin förskollärare och så klart alla de som är eller riskerar att blir sjuka eller arbetslösa och som får bättre möjligheter till ett drägligt liv.

Socialdemokrater måste sluta säga som finansminister Magdalena Andersson att regeringen ”tyvärr tvingas till skattehöjningar” och våga stå upp för att omfördelning och jämlikhet är hela poängen med vänsterpolitik.

Vi andra måste driva på för mer skattehöjningar. Varför har vi ingen förmögenhetsskatt i Sverige? Varför höjs inte inkomstskatten mer? Folk vill ju betala skatt när dom vet att det går till välfärden. Vill vi leva i ett land där barnfattigdomen ligger på 13 % medan antalet dollarmiljonärer slår rekord år efter år?

Varför tar vi inte mer från de rika och ger till oss andra?

Högern kan få fortsätta gnälla på ökad jämlikhet, det är bra och naturligt att det märks vilka intressen de representerar. Hoppas nästa budget ger dem ännu mer skäl att gnälla. Höj skatten mer.

Hanna Cederin, förbundsordförande

Sida 18 av 248« Första...10...1617181920...304050...Sista »