Välkommen till Stockholm (om ett decennium typ)

Funderar du på att flytta till Stockholm? Eller är du redan stockholmare och börjar bli sugen på att flytta hemifrån? Ingen brådska, ställ dig i kön och återkom om en sisådär sju, åtta år.

Idag skriver SvD om de rekordlånga bostadsköerna. Förra året stod nästan 400 000 människor i kö hos  Stockholms stads bostadsförmedling. Och det är inte bara i innerstan som man får vänta på en lägenhet. Vill du till exempel bo i förorten Bredäng så får du vänta nästan åtta år. Har du bråttom kan du istället satsa på Farsta som bara har sex års väntetid, eller Tensta som har dryga fem. Är det riktigt akut så rekomenderas istället Handen – den stadsdel som har länets kortaste kö med bara 2,3 år.

De bisarra bostadsköerna är resultatet av att makthavare konsekvent har struntat i att bygga, (annat än eventuellt svindyra bostadsrätter). Naturligtvis får detta ickebyggande konsekvenser. 400 000 människor i bostadskö bara i Stockholm är inte en slump. Det är resultatet av en politik som inte bryr sig om folk har nånstans att bo eller inte. Bostadsbristen blir upp till var och en att lösa efter bästa förmåga.

Alliansregeringens bostadsplan går ut på att bygga så lite som möjligt till så höga priser det bara går. Sen hoppas man på flyttkedjor och osäkra andrahandsboenden. Det är uppenbart att den strategin inte fungerar.

Vila i frid

Första gången jag träffade Lars Werner var för nästan exakt tio år sedan. Våren 2003 fyllde Ung Vänster 100 år. Till vår jubileumskongress i Uppsala var personer som genom åren har betytt mycket för den svenska vänstern inbjudna. CH Hermansson invigde förbundets nya (och nuvarande) fana och under kongressfesten höll Lars Werner tal. Han pratade om förbundets betydelse för Vänsterpartiet. Jag minns inte så mycket från talet, men det viktigaste sitter ännu kvar: känslan av att vara en liten del av en större rörelse. Att vara med i ett förbund som genom historien har betytt mycket för Sverige, och som fortsätter att spela en viktig roll både för samhällsutvecklingen och för vänstern.
Lars Werner gick med i dåvarande SKP under 1950-talet. I sammanlagt nästan 30 år representerade han partiet i riksdagen. Under 18 år, från 1975 till 1993, var han partiordförande för det som senare kom att heta Vänsterpartiet. Men Lars Werner var inte bara aktiv i arbetarrörelsens politiska gren, med sin bakgrund som murare var han också fackligt aktiv.
Hur tackar man någon för ett helt liv i arbetarrörelsens tjänst? Hur sätter man ord på en sådan insats? Är det ens möjligt? Det finns i vart fall inget annat sätt att göra det på, än att framhålla de insatser som Lars Werner gjorde för vänstern i Sverige.
Lars Werner var partiordföranden som fortsatte förnyelsen av partiet till ett modernt vänsterparti. Men det konstaterandet ger inte en helt rättvisande bild. Werner var också en av de drivande bakom förnyelsen. Tillsammans med många andra kamrater författade han ett kritiskt brev till den dåvarande partiledningen, i vilket man väckte kraven på förnyelse. Partiet skulle bli en självständig kraft, både i förhållande till andra kommunistiska partier men också i relation till den svenska socialdemokratin. En utveckling av partiet som sedan blev verklighet. Under 1950-talet var vårt parti hårt ansatt och visade tecken till att förstelna. Utan förnyelsen av Vänsterpartiet hade vår möjlighet att fortsätta spela en viktig roll för arbetarrörelsen varit liten.
Lars Werner var muraren som blev partiordförande. Med en tydlig klasskompass, förankringen i arbetarrörelsen och med sitt jordnära sätt blev han en av Vänsterpartiets mest populära företrädare någonsin. Precis som många har konstaterat idag, är det ingen partiledare, för något parti, som har varit ett större dragplåster. Lars Werner gick hem i stugorna och gjorde avtryck i större kretsar än vad partiet självmant lyckades åstadkomma.
Sista gången jag träffade Lars Werner var i samband med att partiet gratulerade CH Hermansson på hans 95-årsdag. Idag är det många som har berättat om Werners lite bullriga humor, en humor som alltid präglades av självdistans. Den har jag också upplevt. Under hösten 2011 arbetade Ung Vänsters bokförlag Nixon med att ge ut Hans Arvidssons bok om Syninge kursgård. I det projektet var också Lars Werner inblandad. När vi skulle ha möte och kom in i förbundscentralens mötesrum, som tidigare var partikansliets, utbrast Werner skrattande: ”Här inne har det aldrig fattats något bra beslut.” Det var givetvis inte sant. Många av de bra och viktiga beslut som har fattats i det rummet, var han dessutom själv delaktig i.
Lars Werner blev 77 år och lämnar ett stort tomrum efter sig hos många. Den svenska vänstern har förlorat en av sina stora. Från Ung Vänsters sida lovar vi fortsätta kampen för socialism och människovärde. Idag går våra tanker till Lars Werners familj och anhöriga. Vila i frid.

Nya viktiga kampanjen Riv murarna

Nu lanserar vi i Ung Vänster vår nya och viktiga kampanj Riv murarna. Alla människor har rätt till en fristad.

Sveriges flyktingpolitik är omänsklig och brutal. Människor som riskerar livet på grund av sin religion, sexuella  läggning  eller sina politiska åsikter skickas tillbaka till förföljelse, våld och förtyck. Gamla nekas vård och barn som saknar anhöriga skickas till länder där de inte känner någon alls. Det finns oändligt många berättelser om människor som kastats i fängelse efter utvisningar, om familjer som splittrats och om sjuka som blivit utan behandling. Fallen med AliVugar och Huseiyn är bara några exempel.

EU:s gemensamma migrationspolitik leder till ett byggande av en Fästning Europa, där den inre rörligheten för EU-medborgare sker på bekostnad av andra människors rätt till en fristad.Trots att bara en halv procent av världens  flyktingar söker asyl i Europa har svaret ifrån EU varit strängare kontroller. Med en överstatlig migrationspolitik, ett utbyggt övervakningssamhälle och en brutal gränspolis hålls människor utanför unionens gränser. EU:s flyktingpolitik omöjliggör i praktiken alla lagliga vägar in i Europa, istället utlämnas flyktingar till människosmugglare och tvingas riskera livet för att ta sig hit.

Alla människor  har  rätt  till  en  fristad  undan  våld och förföljelse.  Svensk asylpolitik måste grunda sig på solidaritet  och medmänsklighet.  Flyktingar som kommer till  Sverige ska behandlas som människor, därför kräver vi en human flyktingpolitik – fler måste kunna söka asyl i Sverige och fler måste få stanna.

Läs mer om kampanjen här.

Det kokande kvinnohatet

En kvinna skriver på sin blogg om att det är märkligt att en multinationell klädkedja väljer att ha en dömd sexualförbrytare på sina tröjor och möts av dödshot mot sig och sina barn. En känd journalist granskar de högerextrema sajterna på nätet och tvingas skaffa säkerhetsfönster och överfallslarm. En skådespelerska håller en monolog på en teater i förorten och hotas till livet genom anonyma telefonsamtal. Två tjejer deltar i en morgonsoffa på TV om att det även inom spelcommunityt kan råda en sexistisk stämning och hängs under hot ut på internetforum.

Hotet om våld mot kvinnor i offentligheten är inte unikt, varken i omfattning eller genom historien. Det räcker att vara en kvinna med en åsikt för att mötas av en uppsjö mer eller mindre kreativa hot, inte sällan relaterade till sexuella övergrepp. Det är inte ens alla gånger man behöver ha en åsikt, det räcker med att uttrycka sig. Eller bara ha hår under armarna.

Kvinnohat och främlingsfientlighet går hand i hand. Fascistiska och rasistiska strömningar har alltid gått i främsta ledet för attacker mot kvinnors rättigheter. I takt med att främlingsfientliga krafter vinner mark runt om i Europa slår de reaktionära framgångarna mot grundläggande värden som rätten till sin egen kropp. När rasistiska och fascistiska partier tar sig in i parlamenten banar de väg för ”vardagshatarna” och vice versa. Gränsen för vad som är okej att kalla en annan människa förskjuts, våldtäktsskämt blir vardagsmat och dödshot blir en argumentationsteknik. De som möter kritik spelar det kränkta yttrandefrihetskortet. (Men det får man väl inte säga i det här landet…) Som någon jag inte minns vem det var redan formulerat det – trollen är de etablerade rasisternas förtrupper.

Först märker man ingenting särskilt, men ju fler exempel, desto tydligare klarnar bilden av vår samtid. Författaren Maria Sveland skriver i DN: ”Hur märker man att kartan håller på att ritas om? Man läser något här, ser något där, små tecken som vart och ett för sig inte behöver betyda något väsentligt men som tillsammans bildar ett större sammanhang. Kroppen reagerar först, ett ordlöst fladder i bröstkorgen, värken i magen och så plötsligt framträder bilden allt tydligare och obehagligare.”

I kommentarsfält, på bloggar och på hemsidor stormar det redan. Där pågår striden mot feministerna för fullt. Det är ett hat riktat mot kvinnor, inte enbart på grund av deras politiska åsikter, utan just för att de är kvinnor.

Män hotar med sexuellt våld eftersom de vet att de kan göra det. Även om långt ifrån alla män är sexualförbrytare så är hotet om våld ständigt överhängande för den kvinnliga delen av befolkningen. Det kan handla om att man tvingas ta omvägar hem på kvällen eller att man alltid har 112 inknappat på mobilen när man går genom en mörk park. Men det kan också handla om att man väljer omvägar i skolkorridoren för att slippa grabbgänget eller låter bli att hamna i enrum med den före detta äkta maken. För många är den rädslan en så naturlig del av vardagen att man inte ens tänker på den, utan bara anpassar sig.

Det går inte att avfärda hotarna och hatarna som misslyckade undantag. De är alla en del av den könsmaktsordning som alltid har satt sig i vägen för kvinnors frigörelse. Det hat kvinnliga skådespelare, kvinnliga journalister och kvinnliga gamers möter är tusenfalt större än vad som riktas mot deras manliga kollegor. Det är dags att vi börjar prata om hatet för vad det faktiskt är. Ett hat mot feminister, men också ett kokande, bubblande hat mot kvinnor.

Ung Vänster skänker feministiskt självförsvar till Musikhjälpen

Just nu pågår Musikhjälpen på Stortorget i Malmö. Igår var Ung Vänster på plats för lämna vårt bidrag – kurs i feministiskt självförsvar till förmån för insamlingen.  
Feministiskt självförsvar handlar förutom att lära ut hur man hanterar en hotfull situation, också om att stärka tjejers självkänsla och ge tjejer verktyg för att ta mer plats. Rädslan för att utsättas för ett övergrepp är någonting som ständigt finns i många tjejers medvetande – man tvingas ta omvägar från bussen och undvika mörka parker. Feministiskt självförsvar går ut på att lära sig att sätta värde på sig själv. Att ta tillbaka rätten över sin kropp och att vända tänkandet i en hotfull situation, från att se låsningar till att se möjligheter.
Genom att auktionera ut kursen stödjer vi Muskihjälpen samtidigt som vi gör någonting konkret mot mäns våld mot kvinnor. Gå gärna in och buda på kursen här.
 
Musikhjälpen är en insamling initierad av Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen. I år går insamlingen till kampen för att ge barnen i slummen rent vatten.
 

Palestina levlar i FN

I natt röstade medlemsländerna ja till att Palestina ska få en stärkt observatörsstatus i FN. Det var en förkrossande majoritet där 138 länder röstade för, 9 röstade nej och 41 avstod. Det är ett glädjande och viktigt steg på vägen till att fullt ut erkänna Palestina som en självständig stat.

Samtidigt ska man inte ha allt för höga förväntningar på vad som nu kommer att hända. Man ska komma ihåg att Palestina nekades ett erkännande som självständig stat och fullvärdig medlem i FN för ett år sedan när USA motsatte sig ansökan i säkerhetsrådet.

Tillsammans med Olympiska kommittén, Internationella tribunalen för havsrätt och ett gäng andra mindre och större aktörer har man haft rollen av ”observatör”, men utan att ha någon egentlig möjlighet att påverka. Nu har man uppgraderats till att liksom Vatikanen få tyngden av att vara en ”observatörsnation”. Skillnaden handlar främst om att Palestina nu kan bli medlemmar i olika internationella organ, däribland den Internationella brottsmålsdomstolen. Man tillåts vara med på ett hörn, men utan att egentligen ha någonting att säga till om.

En stärkt roll i FN kommer inte lösa de stora frågorna. Fortfarande är man ett land under ockupation som tvingas leva med bosättningar och militära attacker. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu menade att Abbas tal till FN var fientligt och förgiftat och finansministern Yuval Steinitz har tidigare uttryckt att han betraktar ansökan som en attack mot Israel.

Men även om det är en liten markering så är det ändå ett beslut i rätt riktning. Låt oss hoppas att attackerna mot Gaza är över och att beslutet i FN kan bli ett (om än litet) viktigt steg framåt i kampen för ett fritt Palestina.

Nya protester mot bombningarna av Gaza

Det kommer hela tiden in tips om fler manifestationer och ljusarrangemang till stöd för Gaza och mot de israeliska bombningarna. Håll gärna koll på listan som finns på vår hemsida som uppdateras kontinuerligt. Kommande manifestationer i veckan är:

I Malmö kommer det att hållas en ljusmanifestation på Möllevångstorget på onsdag (21:a) klockan 18.00. Facebookeventet hittar du här.

I Eskilstuna kommer det att hållas en demonstration på Fristadstorget på torsdag (22:a) klockan 17.00.

I Uppsala kommer det att hållas ett ljusarrangemang på Stora Torget på fredag (23:e) klockan 16.00. Mer info hittar du här.

I Uppsala kommer det också att hållas ett apellmöte för Gaza på Stora Torget på lördag (24:e) klockan 13.00.

I Falun kommer det att hållas en manifestation på Geislerska Parken på lördag (24:e) klockan 14.00.
Facebookeventet hittar du här.

I Helsingborg kommer det att hållas en demonstration på Gustav Adolfs Torg på lördag (24:e) klockan 14.00. Facebookeventet hittar du här.

I Halmstad kommer det att hållas en stödkonsert på Norreport på lördag (24:e) klockan 19.00. Facebookeventet hittar du här.

Tipsa oss gärna om du känner till fler arrangemang.

Tove talade på manifestation för Gaza

I helgen talade jag på en manifestation till stöd för Gazaborna och mot Israels flygattacker. Kolla gärna in talet här.

Ett ideal långt ifrån uppnåeligt

DN skriver om att unga tjejer mår sämre. Det är fler som känner sig stressade och fler som går på antidepressiva. Var tredje gymnasietjej lever med oro, stress eller ångest. Många har också stressrelaterade problem som ont i axlarna, huvudvärk och sömnsvårigheter.

Ändå är jag inte så värst förvånad. För det vore väl nästan märkligare om idealet om Den Duktiga Flickan inte gjorde några avtryck? Hon som alltid ska vara till lags, finnas till hands och ta hand om sina relationer samtidigt som hon ska förverkliga sig själv, göra karriär och dessutom uppnå nån sorts mindfullness och som grädde på moset blogga om det.

Om inte Socialstyrelsens rapporteringar om att fler unga tjejer får sin vardag att gå runt på Cipramil är en varningsklocka så är ingenting det. Det är hög tid göra upp med Den Duktiga Flickan. Tillåt mig presentera några fakta:

    Tjejer presterar bättre i skolan och får högre betyg än killar. Samtidigt mår man sämre. Många trivs inte i skolan och 68 procent av alla 15-åriga tjejer känner sig stressade av skolarbetet. Samma mönster följer med ut i arbetslivet. Så många som 60 procent av alla tjejer mellan 18 och 25 har någon form av otrygg anställning. Ungefär hälften av alla med tillfälliga anställningar uppger att de mår psykiskt dåligt.  
    En studie från Uppsala visa att femte sjuårig tjej önskar att hon vore smalare. På gymnasiet bantar nära hälften av alla tjejer. Den vanligaste orsaken att vilja gå ner i vikt är för att bli nöjd med sig själv. Samtidigt skapar hetsen över att må bra och ta hand om sig stress och prestationsångest. Om man inte bantar lite lagom sådär, springer en mil då och då och detoxar regelbundet så duger det inte. Och väljer man att stå utanför så mår man ändå lite sämre över att man ju ”faktiskt borde röra på sig”. Man vill gärna tro att det är för sin egen skull, för att må bra och känna sig sund. Samtidigt visar studien att andra vanliga motiv för att banta är att bli populärare bland killar, inte bli retade av vänner och för att slippa gliringar från familjemedlemmar, (i synnerhet från papporna).  
    I studien beskrivs hur många tjejer använder extrema metoder för att gå ner i vikt, som till exempel hoppa över måltider, kräkas, använda bantningsbiller eller laxermedel. Och visst är det extremt i flera avseenden. Men tar du en titt på valfri högstadieklass så är det mer regel än undantag att det förekommer att elever hellre hänger i uppehållsrummet än i matsalen. Drygt var femte tjej mellan 13 och 15 år hoppar över skollunchen minst en gång i veckan.  
    En tredjedel av alla tjejer har under de senaste tre månaderna blivit utsatta för kränkande behandling. Gisela Priebe som är forskningspsykolog och psykoterapeut vid Lunds universitet har visat att en majoritet (58 procent) av alla tjejer i sista året på gymnasiet har blivit utsatta för någon form av sexuellt övergrepp, från tafsningar till våldtäkt. Men många väljer att aldrig gå vidare med det eftersom skulden på ett närmast magiskt vis nästan alltid hamnar på tjejen.  
    Nästan 30 procent av unga kvinnor väljer ofta eller ganska ofta en annan väg eller färdsätt därför att de är oroliga för att utsättas för våld. (För män är motsvarande siffra 5 procent.) Man tvingas ta omvägar från bussen, undvika mörka parker och passager och man vågar inte gå ut på kvällen om man inte vet att man kan få sällskap med en kompis på vägen hem. Men det kan också handla om att man väljer omvägar i skolkorridorerna för att slippa grabbgänget eller inte ta en konflikt med pojkvännen när man är ensamma hemma. Många tänker kanske inte ens på det som en rädsla eftersom det är en så naturlig del av vardagen. 

Vetskapen finns ständigt närvarande om att det aldrig riktigt duger hur man än gör, man kan alltid göra lite bättre ifrån sig, skaffa sig lite högre betyg, vara lite snyggare, ha lite fler vänner och en lite bättre pojkvän. Samtidigt gäller det att hålla balansen på en väldigt tunn gräns. För ska man passa in gäller det att vara lagom snygg, ha lagom roliga Facebookstatusar, ha lagom mycket sex och plugga lagom mycket. Sammantaget – ett ideal långt ifrån uppnåeligt.

Att ohälsan bland unga tjejer ökar är ingen ny vetskap, bland annat Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen och Statistiska Centralbyrån har vetat om tendenserna länge. Socialstyrelsen konstaterade redan för sex år sedan att det finns ett samband mellan nedskärningar inom skolan och ökningar av antalet besök inom barn- och ungdomspsykiatrin. Samtidigt skärs det ner i vilka resurser som finns när man mår dåligt. Tre av fyra kommuner skär ner i skolan och i var tredje kommun planeras ytterligare nedskärningar inom skolhälsovården. Ungdomsmottagningar slås ihop eller läggs ner och bara fem landsting har året runt-öppna ätstörningskliniker.

Självklart räcker det inte att bara fokusera på stöd och hjälp när man väl mår dåligt. Stressfaktorer och sjuka ideal måste bekämpas långt innan dess. Samtidigt som ”Duktiga Flickan”-idealet har etsat sig fast hos hälften av den unga befolkningen så pratas det om oss som curlade och bortskämda, (ett tydligare hån får man leta efter). Men det duger inte att konstatera att unga tjejer mår dåligt och sen slå dövörat till. En ökad ohälsa måste mötas av en utbyggd välfärd där unga faktiskt får den hjälp de behöver. Både skolhälsovården, ungdomsmottagningarna och ungdomspsykiatrin måste rustas upp. Tjejer måste tillåtas ta den plats vi har rätt till och rådande ideal förpassas till arkivskåpen. Helt enkelt för att vi är värda att må bra!

Hjärtskärande och fantastiskt

Jag har varit instruktör i feministiskt självförsvar i ungefär sex år nu. Under de här åren har jag träffat hundratals tjejer och snackat om rädslor, relationer och våld. Om hur det är att vara tjej och om hur man kan leva när den som slår och våldtar är den man älskar mest. Om varför vi tjejer faktiskt måste hålla ihop. Om systerskap.

Att vara instruktör och träffa alla de här fantastiska tjejerna är både det mest hjärtskärande och det mest upplyftande jag gör. Hjärtskärande och fruktansvärt eftersom att deras historier gång på gång bekräftar min världsbild. En världsbild där taffsningar, glåpord och rädsla hör till tjejers vardag. Upplyftande och fantastiskt för att de här tjejerna är så otroligt starka. För att vi blir så starka när vi får sitta i ett rum, utan killar, och stötta varandra. Prata, diskutera, slå och skrika. Tillsammans diskuterar vi strategier för att öka vår trygghet, vi lär oss var vi ska slå och sparka för att lyckas ta oss loss. Vi skriker.

Man kan lätt känna maktlöshet när man dagligen läser i tidningar om kvinnor som blivit mördade av män de älskat. När man i skolkorridoren hör grabbarna skrika hora efter någon. Eller när man känner att hur mycket man än försöker, så duger man inte. Den maktlösheten känns som bortblåst för mig när jag är på ett självförsvarpass. Just där och då känner jag att det inte finns några gränser för vad vi kan göra. Med feministiskt självförsvar vill vi ge tjejer ett verktyg. Ett verktyg för att försvara sig själva, inte bara mot sexuellt våld, utan också mot en samhällsstruktur som säger oss att vi inte kan, inte borde och inte vågar.

Jag hoppas att du som läser det här tar tillfället i akt och testar att gå på feministiskt självförsvar. Ung Vänsters självförsvarsveckor håller på en vecka till, och det ordnas massor med pass runt om i Sverige. På hemsidan finns en lista där du kan ta reda på var närmaste pass kommer äga rum.

Sida 12 av 194« Första...1011121314...203040...Sista »