Efter bloggduellen

Jag skulle ha skrivit ett slutinlägg i bloggduellen igår, men min internetuppkoppling lade av och piggnade inte till på hela kvällen. Det här var ungefär vad jag hade tänkt skriva:

Debatten var kort och kändes lite rumphuggen. Den stora slutdebatten går av stapeln på torsdag, så Sahlin/Reinfeldt-debatten var mest en liten aperitif inför den. Jag tror tyvärr inte att aptiten väcktes hos särskilt många. Tanken var kanske att hålla ett högt tempo genom snabba skiften av ämnen, men med ett par småsega debattörer framför kameran, blev det vare sig någon kvickhet eller något djup i debatten. Ska man göra någon slags personrecension, tyckte jag att Reinfeldt nog var strået vassare den här kvällen. Han är en skicklig debattör. Tyvärr, får jag väl säga.

Reinfeldts huvudbudskap för kvällen var ”ordning på statsfinanserna”. Sahlin är en slösmaja, var poängen. Det höll förstås Sahlin inte med om, utan konstaterade att varje krona i de socialdemokratiska budgetförslagen är finansierade. De två är ense och oense på samma gång. För Mona Sahlin vill också ha ”ordning på statsfinanserna”, i den bemärkelsen att man ska hålla sig till de EU-regler som reglerar hur medlemsländerna ska föra sin ekonomiska politik. Det handlar till exempel om utgiftstak som ska sättas för tre år i taget, vilket försvårar en aktiv konjunkturpolitik. Alltså, även om man står inför faktum att konjunkturen inte beter sig som man har tänkt sig, ska man följa en plan som skrevs i ett helt annat ekonomiskt läge, t.ex. innan en finanskris. Och detta är vad som kallas Ordning och Ansvarsfullt…

Nåväl, jag tror att torsdagens debatt, där alla partier är med, blir mer dynamisk och intressant. Jag ska kommentera även den i en sådan här Aftonbladet-duell.

Bloggduell 2: Vem vill ha Saab?

Frågan om Saabs framtid diskuteras. Före Sahlin och Reinfeldt började debattera frågan, intervjuades en amerikansk biljournalist som var bekymrad över Saab-ägaren GM:s framtid. Over there verkar nämligen staten bli majoritetsägare i företaget, och journalisten var orolig över hur det skulle gå. Staten är ingen pålitlig och kompetent ägare, menade han. Så kan det kanske vara, vad vet jag. Men uppenbarligen är de nuvarande, privata, ägarna inte sådär himla skickliga heller…

Sahlins och Reinfeldts uppfattningar om Saab är kända sedan tidigare. Sahlin tycker att regeringen borde backa upp företaget, Reinfeldt och regeringen har inte gjort det och tycks inte ha några planer på det heller. Det är förstås inte förvånande att en regering som är ideologiska motståndare till gemensamt ägande och som storsatsat på att privatisera allt från bostäder, till sjukvård och som nu också tänker förbjuda kommuner att äga annat än ”kärnverksamheter” (skola, vård, omsorg), inte vill bli bilföretagsägare. Nu är jag inte säker på att staten borde gå in och ta över Saab. Det finns för- och nackdelar med det. Men det är otäckt att i dessa tider ha en regering som gör så hårdnackat motstånd mot statligt ägande och som hellre kastar ut än mer av våra gemensamma tillgångar till en skakig marknad, än att ta ansvar för arbetstillfällen och vår gemensamma ekonomi.

Bloggduell 1: Mycket snack men lite hockey

Debatten inleds med frågan om hur kollektivavtalen påverkas av EU-reglerna. Bakgrunden är förstås bland annat Lavaldomen, som slog fast att facket i Sverige inte får ta till stridsåtgärder för att få ett företag från ett annat EU-land som bedriver verksamhet i Sverige att teckna ett svenskt kollektivavtal. Resultatet av Lavaldomen, beslutad i EG-domstolen, är att det är fritt fram att diskriminera utländska arbetare i Sverige. Det är tillåtet att betala en byggjobbare lägre lön om hon eller han kommer från Lettland, än man skulle betalat en svensk byggjobbare. Frågan som ställs i debatten, är hur Sahlin respektive Reinfeldt ställer sig till det här. Sahlin börjar med att kritisera reglerna och säger att varje land måste få bestämma över sin arbetsmarknad. Reglerna måste ändras. Reinfeldt slirar lite, men säger att moderaterna är överens med socialdemokraterna: den svenska modellen ska bli kvar. Han ser dock inte Lavaldomen, eller utstationeringsdirektivet som den baseras på, som ett problem.
Problemet är att vare sig socialdemokraterna eller moderaterna har gjort någonting för att få till stånd en sådan regeländring. Man hade chansen för några månader sedan, när riksdagen skulle besluta om Lissabonfördraget. Man borde ha villkorat undertecknandet med att få ett skriftligt undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Man borde ha ställt de krav man i debatten säger sig ställa. Men ingenting gjordes. Utan krav, utan förhandlingar skrev man glatt under det nya EU-fördraget. Vi står fortfarande i samma läge: det är idag inte tillåtet för facket att ta strid med utländska företag i Sverige för kollektivavtal. Självklart kommer det att få konsekvenser på arbetsmarknaden. Dörren står öppen för lönekonkurrens, och det i ett läge då massarbetslösheten sprider sig över Europa.

Inför bloggduell

Ikväll ska alltså Reinfeldt och Sahlin mötas i debatt i Agenda. Ämnet är det stundande EU-valet förstås, och på Agendas hemsida kan man läsa att det ska handla om huruvida EU ska gå mot höger eller vänster och vilken sida som har den bästa politiken för jobb och klimat. Den senare frågan är ju enkel att svara på. Moderaternas nyväckta klimatintresse är inte mycket att hänga i julgranen, och den så kallade moderata ”arbetslinjen” innebär inte annat än att göra livet surt som attan för den som förlorar jobbet eller blir sjukskriven. Socialdemokratin står för en mer rimlig linje, där man vill investera för fler jobb och satsa på utbildning. Men nu snackar vi inrikespolitik. När det gäller EU är skillnaderna mellan socialdemokrater och moderater mindre. Dels är de båda partierna ju i grunden positiva till EU, och till det svenska medlemskapet och dels har det visat sig att dessa partiers representanter i parlamentet tycks överens om det mesta. Frågan om EU ska gå till höger eller vänster, är en som passar väl in i socialdemokraternas valkampanj. Just så vill de att man ska se på EU-valet: att det är ett vanligt höger-vänsterval. Tyvärr fungerar ju inte EU på det sättet. Jag skrev lite om det häromdagen, att EU inte är en politiskt neutral union, där man på vanligt demokratiskt manér kan välja vilken politik som ska föras. EU är styrd av politiska fördrag, där en marknadsliberal linje är fastslagen. Därför är det mer relevant att välja mellan antingen partier som i grunden är positiva till unionen och den riktning den går i, eller det parti som i grunden är kritiskt till detsamma.
Nåväl. Jag ska göra ett försök att kommentera debatten ikväll. Vi ses!

Bloggduell på söndag

På söndag är det debatt mellan Sahlin och Reinfeldt på Agenda. Jag har blivit ombedd att kommentera under debatten för Aftonbladets räkning. Johanna Nylander på bloggen Frihet, fildelning och feminism ska vara min motduellant. Så titta gärna in här på bloggen under söndagkvällen. Programmet börjar 21.15 på söndag.

Rösta in en motståndare

Carl Tham skriver klokt på DN Debatt idag, om hur EU-förespråkarna håller de viktiga frågorna undan debatten och de viktiga besluten undan demokratiskt inflytande.

I hela EU anser de styrande att för mycket demokrati kan bli ett hot mot EU:s
grundläggande struktur. Så har det varit hela tiden.

Decennierna efter kriget fanns det ju goda skäl att misstänka att stort väljar­inflytande skulle sätta stopp för projektet. Men också sedan de gamla krigsmotsättningarna försvunnit har oron för vad folken skulle kunna ställa till med, om de bara fick chansen, levt vidare.

(…)

Mönstret gäller i högsta grad också Sverige. De ledande partierna, Moderaterna med svanspartier, och Socialdemokraterna, utan svans i just denna fråga, har i åratal gjort sitt yttersta för att förhindra att EU-frågor politiseras och diskuteras i de allmänna valen. Det gäller särskilt de verkligt skarpa EU-frågorna, det vill säga hur stor makt EU skall ha och vilken balans som skall gälla mellan marknad, juridik och politik. Om sådana frågor kommer upp på bordet kan väljarna reagera på ett olämpligt sätt, befarar man.

Närmast genom en olyckshändelse lyckades man inte förhindra en folkomröstning i EMU-frågan. Men efter den läxan har EU-partierna med betydande och skickligt fotarbete hållit väljarna på avstånd från de centrala besluten.

I grunden är det här det stora problemet med EU-projektet: att det utformas och uppifrån tvingas på medborgarna, utan att vi får möjlighet att påverka det annat än på marginalen. De viktiga frågorna, som hur mycket makt vi vill överlåta till unionen och inom vilka områden, får vi inte ta ställning till. De debatteras inte inför riksdagsval och vi fick inte folkomrösta om det Lissabonfördrag som just innebär en maktförskjutning till EU: s fördel. Folkomröstningsresultat som faller EU-eliten i smaken ska respekteras, medan resultat som går dem emot ska göras om, göras rätt, eller helt enkelt ignoreras.

I den svenska valdebatt som pågår just nu, framstår det som att näst intill alla, möjligen med undantag för Folkpartiet, är EU-kritiska. Man säger att man vill att EU ska vara smalare men vassare, hålla sig till kärnfrågorna, inte lägga sig i sådant som vi bäst bestämmer på hemmaplan – men samtidigt tvekar man inte en sekund att skriva under Lissabonfördraget, som utökar EU:s befogenheter radikalt, ja, som faktiskt innebär den största maktöverföringen till EU sedan vi blev medlemmar i unionen.

Samtliga partier pratar också om hur viktigt det är att många går och röstar i parlamentsvalet. In och påverka, gör din röst hörd, lyder medodin. Och för all del – det är viktigt att rösta, och att många gör det. Men samtidigt ska man veta att parlamentet inte är riksdagen, och att EU inte är jämförbart med ett land. Det finns en grundläggande skillnad: medan demokratiska länders grundlagar är politiskt neutrala och den politiska inriktningen avgörs av vilken majoritet folk röstar fram, styrs EU av fördrag där den politiska inriktningen redan är avgjord. Det är på en marknadsliberal grund unionen är byggd, ty marknadsliberalismen är unionens själva syfte. EU är i grunden en handelsunion, till för att säkra en inre marknad för varor, tjänster, arbete och kapital. Varken mer eller mindre än så. Det innebär att målsättningar som krockar med målet att fritt kunna kränga varor inom unionen, alltid kommer i andra hand. Oavsett om det handlar om miljökrav, om folkhälsa, socialt skydd eller fackliga rättigheter.

Så varför då rösta, om politiken redan ligger fast? För mig är det enkelt. Det finns ett relevant skäl att rösta, och det är att vi kan rösta in människor som på riktigt är kritiska mot de här demokratiska bristerna. Som kommer att arbeta i parlamentet för att hindra att det tar sig större maktbefogenheter och som kan ge en ärlig bild av vad som pågår inom unionen. Rösta, och om du är skeptisk till EU, rösta in en EU-motståndare.

Kriget är inhumant och vidrigt

Nu kommer nya uppgifter om övergrepp på Abu Ghraib-fängelset i Baghdad. En tidigare general berättar om att där förekommit mer av”tortyr, övergrepp, våldtäkt och varjehanda osmakligheter” än vad som tidigare varit känt. Hur långt måste inte avhumaniseringen av dem man ockuperar ha gått, när man kan göra sådant mot människor?

Uttalanden från Ung Vänsters riksting

Ung Vänsters riksting, som gick av stapeln förra helgen, antog förutom ett klimatpolitiskt program också tre stycken uttalanden. Ett handlar om just klimatpolitik, och hur transportsektorn behöver ställas om i hållbar riktning. Det andra behandlar den NATO-övning som ska äga rum på svenskt territorium om några dagar, och som tar oss ytterligare ett steg närmare den USA-ledda militäralliansen. Slutligen antogs ett uttalande om EU och det stundande valet.

Du hittar alla tre uttalandena här.

Uppdatering: här finns en namninsamling mot NATO-övningen. Skriv på!

Fem partister i topp hos RFSU

Hittat hos RFSU,

RFSU har undersökt hur de svenska kandidaterna ställer sig till frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) – och i vilken utsträckning de är beredda att ta strid för frågorna.

Mest engagemang för frågorna visar vänsterpartisterna Mikael Gustafsson, Mussie Ephrem, Berivan Öngögur och Eva-Britt Svensson tätt följda av Zaida Catalán (MP), Gudrun Schyman (FI), Jöran Fagerlund (V), Hillevi Larsson (S) och Barbro Westerholm (FP).

5 Vänsterpartister bland topp 9. Läs mer hos RFSU!

Rösta på Vänsterpartiet, din EU-kritiska röst, den 7 juni!

Mer demokrati – mindre makt till EU

Om två veckor går Sverige liksom övriga Europa till val. Vi ska välja ledamöter till Europaparlamentet och valdeltagandet förväntas bli rekordlågt. Anledningen är att folk inte känner att de kan påverka EU och den förda politiken. Det stora problemet är att folket har rätt.

Valrörelsen har gått ut på att försöka visa på en skillnad mellan höger och vänster – mellan moderater och socialdemokrater i Europaparlamentet. I själva verket är moderater och socialdemokrater överens i 89 procent av omröstningarna i Europaparlamentet. Debatten innehåller hyckleri på högsta nivå. Det politiska etablissemanget har i debatten försökt spela EU-kritiker, trots att deras faktiska politik är den motsatta. Samma partier som i december röstade för ett svenskt undertecknande av Lissabonfördraget, ett fördrag som ger EU fler befogenheter på de nationella parlamentens bekostnad, hävdar att det nationella självbestämmandet ska öka. Samma partier som struntade i att kräva undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen efter Vaxholmsdomen uttalar sitt stöd för kollektivavtalen.

Vi vet varför de måste göra det. De gör det för att majoriteten av det svenska folket är kritiska till den politik som förs i EU.

I och med det demokratiskt mycket tveksamma klubbandet av Lissabonfördraget tar unionen ytterligare ett antal kliv i överstatlig riktning. Fler frågor försvinner från det vi kan besluta om på nationell nivå och stora länder ges rätten att köra över små i ministerrådet. Dessutom är politiken mer än tidigare fastslagen på förhand. Fördragets politiska inriktning är tydlig – en nyliberal frihandelspolitik, med avregleringar och privatiseringar ska bedrivas i hela unionen, oavsett partifärg på dem som råkar vinna de nationella valen. Det är en högerpolitik, samma politik som de senaste trettio åren lett till ökande klyftor och massarbetslöshet, som är huvudorsaken till den ekonomiska krisen. Den politiken är redan fastställd och i princip omöjlig att ändra på. Den som säger att vi är med för att påverka har antingen inte förstått hur EU fungerar, eller ljuger.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen står under ett konkret hot. Domen mot fackförbundet Byggnads i Vaxholmsmålet innebär att EG-domstolen skjutit den svenska arbetsmarknadsmodellen i sank, och öppnat upp för en svensk arbetsmarknad där lönen sätts efter ursprungsland, där lettiska arbetare är värda mindre än svenska. Det är uppenbart att i EU står den öppna inre marknaden och företagens rätt att göra vinst över rätten till lika lön. Trots att den svenska modellen har stort stöd har regeringen liksom den socialdemokratiska oppositionen struntat i att av EU kräva undantag för den i Lissabonfördraget.

En av de största utmaningarna världen står för idag är hanteringen av klimathotet. Tvärtemot vad EU-anhängare säger är EU ett stort hinder i kampen för en ekologiskt hållbar värld. EG-domstolen straffar konsekvent länder som har för hård miljölagstiftning. Det så kallade klimatpaketet som antogs i december är alldeles för lamt – koldioxidutsläppen ska inte ens minska med det som FN:s klimatpanel satt upp som minimimål. Stora miljöbovar som flyget och den tunga industrin ska även i fortsättningen till stor del undantas från handeln med utsläppsrätter, eller få dem gratis. Det är uppenbart att de intressen som styr i EU – de europeiska storföretagen – struntar i miljön. Möjligheten att kombinera ett medlemskap i EU med en bra, radikal klimatpolitik är mycket liten. Det märks också på att de två länder i Europa som just nu främst driver på internationellt i klimatfrågan och som själva driver mest progressiv klimatpolitik är Norge och Schweiz – två länder som står utanför EU.

Ung Vänster kräver att de demokratiska bristerna i EU åtgärdas, att den svenska välfärden räddas från den nyliberala EU-politiken, att den svenska arbetsmarknadsmodellen ges undantag och att EU börjar driva en bättre miljöpolitik. Men vi inser också att de stora problem som finns i EU inte är några barnsjukdomar, utan inbyggda i systemet. EU är den ekonomiska elitens projekt, där man medvetet och systematiskt begränsar vår möjlighet att som medborgare påverka den förda politiken. Därför är och förblir vårt viktigaste krav att Sverige ska lämna EU.

Den 7 juni är det val till Europaparlamentet. I det valet finns egentligen två alternativ. 1 Man kan rösta på ett av de EU-positiva partierna, om det man vill är att mer makt ska flyttas från Sverige till Bryssel. Eller så kan man lägga sin röst på Vänsterpartiet. Det garanterar att den rösten går till ett parti som kommer att lägga all sin energi på att motverka överstatlighet, kämpa emot alla försök att urholka vår arbetsmarknadsmodell och stå upp för en bättre miljöpolitik. Mer demokrati – mindre makt till EU. Rösta på Vänsterpartiet den 7 juni!

 

Uttalande antaget av Ung Vänsters riksting 090524

 

För mer information, kontakta
Elisabeth Biström, informationsansvarig för Ung Vänster
elisabeth.bistrom@ungvanster.se, 070-203 82 04

Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster
ida@ungvanster.se, 0738-24 12 13

 

Sida 1 av 512345