Utbyggd välfärd för minskad ohälsa

Allt fler unga tjejer mår dåligt. Tonårstjejer går till skolan med återkommande huvudvärk och sömnsvårigheter. Var femte sjuårig flicka har försökt gå ner i vikt. Omkring 100 000 svenskar lider av ätstörningar – 90 procent av dem är tjejer. I Stockholm, där man räknar med att ungfär 20 000 har ätstörningsproblem, finns bara tre ätstörningskliniker. I hela landet har bara fem landsting ätstörningskliniker som är öppna året runt.

Igår läste jag att hälften av alla tjejer i övre tonåren besväras av oro och ångest. Samtidigt svarar hälften av ungdomarna i en stor undersökning, att de inte har någon vuxen att prata med. Efter 20 år av nedskärningar, står dörren till skolkuratorns rum låst. Skolsköterskan finns på plats varannan tisdag och fritidsgården har stängt.

Tjejers ohälsa är ett problem som är lätt att ignorera. Det tar sig inte högljudda uttryck. Kan till och med bli en normalbild, ”sådär är tjejer i den åldern”. De har lite taskig självbild. Kanske skär sig lite i armen. Äter dåligt. Går nog över.

Det var ett tag sedan jag var tonåring och det slår mig först nu hur bisarra de saker var, som jag och mina tjejkompisar bara förväntades stå ut med. Att gå förbi killgänget som högljutt värderade hur vi såg ut, att bli tafsad på. Killar som rusade in i omklädningsrummet när man duschade. Knappt någon som reagerade. Jag undrar, om det hade varit de manliga lärarna som gömt sig i bastun för att tjuvkika när de kvinnliga lärarna duschade – hade det också bemötts med en axelryckning? ”Äh, gubbar – de är ju såna. Det får man ta”. Knappast. Men tonårskillar ursäktar man hejvilt (”hormonerna”) och tjejerna ska bita ihop, fast vi pratar om grova trakasserier, i den ålder då det är som allra jävligast om någon klankar på ens kropp och utseende.

Det är hög tid att börja ta tjejer på allvar. Lärare och fritidsledare måste sätta gränser. Inga kränkningar är okej. Kuratorer, elevassistenter och skolsköterskor måste anställas, sjukvården utrustas med kompetens och tid att ta emot krisande tjejer. Ungdomsmottagningar måste finnas tillgängliga. Det finns inga ursäkter – tjejer har rätt att må bra.

Lästips: Pelaseyed om Libyen

Tips: Thaher Pelaseyed skriver mycket läsvärt om Libyen. Han skriver bl.a:

”Det som återstår är hur resolutionen implementeras i verkligheten. Det är här det rådande maktförhållandena kommer in. I dagsläget har NATO tagit över befälet för de militära operationerna. Länder som USA och Storbritannien deltar aktivt vilket visar att det finns en uppenbar risk att ett uppdrag med stöd i en FN-resolutionen kan komma att utvecklas till något annat, säg vapenleveranser till oppositionen och/eller en ockupation, som båda bryter mot resolution 1973. Senast idag läste jag att både CIA och MI6 är i färd med att skapa kontaktytor med den libyska oppositionen. En spekulation rör en eventuell vapeninförsel. En annan utveckling som är tänkbar i takt med regimens offensiv österut är ett delat land, där de östra delarna bevakas av utländska trupper under NATO-befäl. Båda dessa scenarion är tänkbara och möjliga. Båda bryter också mot den FN-resolution som antagits i säkerhetsrådet.

Vänsterpartiet har beslutat att stödja FN-resolutionens andemening genom att dels stödja tanken på en flygförbudszon över Libyen och dels ge stöd till en svensk insats för att upprätthålla flygförbudszonen. Beslutet är i linje med Vänsterpartiets tydliga ställningstagande för förankring i FN-systemet vid internationella insatser. Allt för ofta, i synnerhet under USA:s unilaterala Bush-doktrin, åsidosattes FN och folkrätten. Idag, och just idag, finns ett FN-mandat som vilar på folkrätten med syftet att skydda civila. Denna möjlighet att stoppa dödandet i Libyen kan inte förkastas med lätthet. Argument som att NATO och väst enbart engagerar sig för att kontrollera libysk olja är förenklade. Detsamma gäller parallellen med ockupationen av Irak, en ockupation som saknade stöd i folkrätten. Slutsatsen måste därmed vara att FN-resolutionen är bra, så länge den följs av de militärmakter som tagit på sig ledartröjan. Den dagen samma militärmakter bryter mot resolutionen måste vi som antiimperialister reagera med kraft.”

Systemskiftet i skolan ska utredas

Förra veckan gick Vänsterpartiets motion om att utreda de stora systemändringarna som genomförts i skolan sedan senare delen av 80-talet igenom. Det rör sig bland annat om kommunaliseringen, friskolorna och det fria skolvalet. Det är en skam att det har tagit så lång tid att utvärdera något som på ett så genomgripande sätt håller på att slå sönder ett kvalitativt och likvärdigt skolsystem. Motståndet till en utvärdering har varit tydligt politiskt färgat.

Borgerliga debattörer håller fortfarande krampaktig fast vid dogmer om skolan som ännu en marknadsplats för bolagsmän och börsmäklare. Man är livrädd för den än så länge helt eniga forskningen som pekar på dramatiskt växande klyftor mellan låg- och högpresterande elever, en stark segregation (som växer betydligt snabbare än boendesegregationen) och sjunkande skolresultat som en konkret följd av nämnda försämringar.

Borgerligheten röstade nej till att utreda varför Sverige gått från att ha ett av världens mest jämlika och högpresterande skolor till att i snabb takt tappa mark. De är förstås livrädda för vad utredningen ska komma fram till.

Långa köer för ätstörningsvård

Många larmrapporter de senaste åren har handlat om att unga tjejer mår sämre. Det kan handla om oro, stress eller ångest, men också om dåligt självförtroende, självsvält och andra självskadebeteenden. Många mår också fysiskt dåligt och har andra symptom som har ett tydligt samband med stress.

Anorexi och andra ätstörningar är ett av våra största folkhälsoproblem i Sverige idag. Ungefär 100 000 svenskar lider av någon form av ätstörningar och fler än var tionde ung kvinna har någon gång drabbats. Samtidigt är möjligheterna att få hjälp och stöd otillräckliga och på många håll är köerna för att få vård långa. Tillgången på behandling är direkt avgörande för hur allvarlig sjukdom man hamnar i.

Dagens Nyheter skrev i måndags om den långa väntetiden i Stockholm där man kan få köa upp till tre månader för behandling. Möjligheterna att få vård i tid är också beroende av var man bor, bara fem landsting har året runt-öppna ätstörningskliniker. Skolhälsovård och ungdomsmottagningar får ett ökat tryck när man skär ner på personal och stänger mottagningar. I en undersökning som Lärarnas Riksförbund gjorde förra året pågår nedskärningar inom skolan i tre av fyra kommuner och i var tredje planerades ytterligare nedskärningar inom skolhälsovården.

Ständiga prestationskrav och skönhetsideal är någonting som finns i många tjejers medvetande och som inte sällan resulterar i dåligt självförtroende och självförakt. Många mår dåligt någon gång i livet och allt för ofta resulterar detta i anorexi, bulimi eller andra ätstörningar. En ökad ohälsa måste mötas av ökade resurser istället för nedskärningar och stängda mottagningar. Risken för att må dåligt eller för att behöva prata med någon är lika stor oavsett var man bor och tillgången till stöd och hjälp ska inte bero på vilken kommun man tillhör.

Regeringens nedskärningspolitik drabbar unga tjejer hårt. Långa köer, dåliga öppettider och långa avstånd gör att många av de som mår dåligt inte får den hjälp de behöver. Nu måste välfärden byggas ut för att minska ohälsan och skolsköterskor och kuratorer måste finnas tillgängliga på varje skola.

Kolla in Inga fler ursäkter!

Håkan Juholt vald till ny partiledare

På helgens extrakongress i Stockholm valdes smålänningen Håkan Juholt till ny partiledare för Socialdemokraterna. Många av er har säkert sett det på TV eller läst om det i tidningen – mustaschmannen som inte talar stockholmska. Hans installationstal måste betraktas som ett trendbrott i svensk politik. Borta är de teknokratiska anföranden som hämtade ur bolagsstyrelsesammanhang (Fredrik Reinfeldt), gaggiga prognosältande tjänstemannatyper (Anders Borg) och ärtiga besserwissrar av Tomas Tobé-variant.

Äntrar scenen gör en….politiker! Han sa det som alla (förutom fanatiskt verklighetsfrånvända Wolodarski förstås!) ville höra – privatiseringarna har gått för långt. När riskkapitalbolag lever på våra skattepengar (utan att sedan betala egna) och äger våra förskolor, vårdcentraler och skolor är vi bara kunder på en marknad. Klara sig den som kan. Det är ingen välfärd. Att socialdemokratin tar detta på allvar nu är förstås bra. Det appellerar till det som vi saknat i svensk politik – ett statsbärande parti som inte talar om att minska välfärden till en liten kärna – utan om att utöka tryggheten, se till att den omfattar alla, både pensionärerna och de fattiga barnen. Vi hoppas på mer av den framtidstron.

Vi behöver en politisk debatt i Sverige som klargör alternativen. Vi som var ute i gymnasieskolor, arbetsplatser och torgmöten under valrörelsen förra året hoppas att vi åtminstone mer sällan ska behöva svara på frågan: ”vad är egentligen skillnaden mellan (s) och (m)?”. En socialdemokrati som lägger sig så nära högern som möjligt saknar existensberättigande. Vi hoppas nu att de löften som förmedlats också kommer att konkretiseras och realiseras. Sverige behöver det.

Läs Lindborg om Libyen

Ung Vänsters förbundssekreterare Stefan Lindborg skrev igår en klok, resonerande artikel om flygförbudszonen och Libyen. Diskussionen har sedan FN-beslutet om en flygförbudszon gått het, inte minst inom vänstern. Själv tycker jag att frågan är allt annat än enkel och jag blir därför tveksam till tvärsäkra ställningstaganden. Men jag landar i samma slutsatser som Stefan gör i sin artikel: när en demokratirörelse ber världssamfundet om hjälp mot en militärt överlägsen regim, som mördat tusentals av sina medborgare – då kan en militär insats vara befogad. Samtidigt gäller det nu, när insatsen är inledd och Kadaffis flygvapen utslaget, att vara vaksamma på den fortsatta utvecklingen. En nyckelmening i FN-resolutionen, är att den utesluter en utländsk ockupation av något slag, i någon del av Libyens territorium. Libyens framtid ska ligga i libyernas händer, inte i västliga eller andra makters – det är en självklar hållning. Men för att det ska finnas en libysk demokratirörelse att framgent stödja, tror jag flygförbudet var avgörande.

Stefan Lindborg skriver:

”När en brutal diktator använder stridsflyg mot den egna befolkningen och talesmän från armén talar om att rensa landet från råttor samtidigt som oppositionen vädjar om ett ingripande, kan omvärlden inte sitta stilla på läktaren och titta på. Länge såg det ut som om Khadaffis regim snabbt skulle falla, men under veckorna före säkerhetsrådets beslut blev det allt mer tydligt att oppositionen inte skulle klara av att stå emot regimens offensiv. Priset i form av människoliv hade blivit alldeles för högt om Khadaffi skulle få fortsätta. Om oppositionen skulle ha krossats skulle det dröja alldeles för länge innan Libyens folk återigen skulle ha en chans till frihet.

Det finns en kritik mot flygförbudet som baseras på att det skulle vara ett strategiskt grepp från Västvärlden för att få kontroll över den libyska oljan. Om det enbart hade handlat om att säkra oljetillgångar hade det kanske varit mer rationellt för västländerna att vända bort blicken och låta den diktator – som man i flera fall under senare år har utvecklat relationerna med – få hållas. Även om FN tidigare har använts för att säkra stormakters intressen, tror jag inte att det är det som vi nu ser. Avgörande är att lyssna på den libyska oppositionen som tydligt har begärt politiskt stöd för sina krav, ökad humanitär hjälp och en flygförbudszon. Precis som den libyska oppositionen säger vi tydligt nej till marktrupper och en utländsk ockupation av Libyen.”

Läs hela artikeln här.

Eleverna väljer bort yrkesprogrammen

Jan Björklunds nya gymnasieskolor har visat sig bli en rejäl flopp. Niorna flyr yrkesprogrammen med andan i halsen. Samtidigt som arbetsmarknaden skriker efter personer med yrkesinriktad gymnasial utbildning har Björklund lyckats med konststycket att skrämma iväg eleverna. Man kan inte annat än gratulera borgarna för deras idoga arbete för att försämra förutsättningarna för elever på yrkesprogrammen. Nu har de lyckats.

Förändringen har i princip bestått i att ta bort högskolebehörigheten. Övriga förändringar i är marginella och försvinnande lite pengar har satsats på att förbättra kvalitén. Nu kommer man att få klappa igen ett stort antal yrkesprogram ute i kommunerna när platserna står tomma. I Stockholms län har sökandet till yrkesförberedande program tidigare legat kring 35 %. Nu visar preliminära siffror på att det sjunkit till 25 %. Samma minskning uppvisas i Malmö. Istället väljer elever som tidigare förmodligen hade valt handel- och administration eller barn- och fritid ett studieförberedande program. Avhoppen kan förväntas bli ännu större än tidigare.

Det är egentligen inte så konstigt. Alla vill ha en bra utbildning med möjligheter att gå vidare och utvecklas längre fram i livet. De flesta yrkesverksamma människor behöver dessutom skola om sig minst någon gång under sitt arbetsliv. Även om man tidigare har haft svårt för ämnena som har givit högskolebehörighet har det inte varit något man från början tvingats bestämma sig för. Det är ett oerhört dumt påfund som driver duktiga och intresserade elever iväg från yrkesprogrammen. Vilka ska nu laga våra rör och ta hand om barnen på förskolan? Björklund själv kanske?

Vänsterpartiet vann mot regeringen och EU:s lönesänkarpakt

Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt skrev igår en artikel om EU:s nya projekt för att rädda Euron; Europakten. De skriver:

”Om Sverige går med i europakten kommer det att innebära ett stort ingrepp i den nordiska arbetsmarknadsmodellen där löner och arbetsvillkor bestäms i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Det skulle rimma illa med regeringens löften om att EU inte ska styra arbetsmarknad, välfärd och skatter. Formellt är det medlemsländerna som avgör hur europaktens mål ska uppnås, men det är ingen tvekan om vilken politik som föreskrivs:

Lönebildningen ska enligt förslaget kopplas till utvecklingen av produktiviteten. Produktivitetsutvecklingen ska övervakas centralt inom EU. Löner i den offentliga sektorn ska stödja konkurrenskraften i den privata sektorn. I klartext innebär det lägre löner för offentligt anställda. Centrala löneavtal ska motverkas liksom indexering av löner. EU lägger fast en politik som ska ge lägre löner och som är ett djupt ingrepp i den fria förhandlingsrätten. Däremot sägs förstås inget om begränsningar av de höga vinsterna för privata företag och banker.

Europakten innebär dessutom att ”skyddade sektorer ska öppnas upp”. I klartext handlar det om krav på ytterligare privatiseringar och avregleringar. ”Flexibiliteten” på arbetsmarkanden ska öka. Skatt på arbete ska sänkas och pensioner, hälsoväsende och socialt skydd ska ses över. Pensionsåldern bör höjas och möjligheterna till förtida pension begränsas. Även EU:s grepp över den ekonomiska politiken ska hårdna. EU:s regler om budgetdisciplin ska göras till nationell lag, gärna till grundlag. Skattepolitiken ska koordineras.

Dessa förändringar utgör djupa ingrepp i det nationella självbestämmandet och ett hot mot den nordiska modellen på arbetsmarknaden. Att godta dem för Sveriges del
vore att strunta i folkomröstningens utslag från 2003 då det just var den centralstyrda ekonomiska politiken framdriven av EU:s valutaunion som fick svenskarnas att rösta nej. Därför måste ”en pakt för euron” avvisas.”

Sagt och gjort. Idag stoppades Sveriges deltagande i pakten:

”Oppositionen fick idag majoritet i finansutskottet för att regeringen på Europeiska rådet 24-25 mars ska anmäla att Sverige inte ska delta i Europakten.

– Det här är ett mycket viktigt ställningstagande eftersom den föreslagna Europakten griper in i lönebildning, pensionssystem, socilaförsäkringar och kräver privatsieringar. Det nationella självbestämmande inskränks kraftigt, säger Ulla Andersson, ekonomisk politisk talesperson V.

– Om Sverige gick med i Europakten skulle det helt ändra den svenska modellen där arbetsmarknadens parter ansvarar för lönebildningen. Därför känns det väldigt bra att regeringen nu tvingas åka till toppmötet och meddela att vi värnar den svenska modellen och avvisar ett deltagande i pakten, säger Andersson”

Bra gjort, Vänsterpartiet!

Läs mer:
Ullas och Jonas artikel
Pressmeddelande från Vänsterpartiet

Fira internationella kvinnodagen!

Idag är det den internationella kvinnodagen. Dagen då vi blir påminda om alla de viktiga och värdefulla strider kvinnorörelsen utkämpat under historien. Fri abort, daghem och kvinnlig rösträtt var aldrig några självklarheter. Det är också dagen då vi pratar om de orättvisor som fortfarande finns kvar mellan tjejer och killar. I Sverige 2011 är det fortfarande tjejer som får ta de otryggaste jobben, utföra det mesta hemarbetet och se sina manliga kollegor tjäna mer pengar än de själva. Samtidigt kommer larmrapporter om att unga tjejer mår allt sämre, många upplever oro, stress eller ångest. Några av de grövsta uttrycken för den ojämlikhet som finns är mäns våld mot kvinnor.

Clara Lindblom skriver på Newsmill om tjejers rädsla för att röra sig i det offentliga rummet och vikten av en feministisk stadsplanering:

Kvinnors vardagsrädsla är nära sammankopplad med våra erfarenheter av mäns våld mot kvinnor, där händelser som vi framförallt råkar ut för i hemmet, skolan eller på krogen gör sig påminda i det offentliga rummet. Vi vet ofta att våldtäkter och misshandel framförallt sker i kvinnans eget hem, av en man som kanske bara minuterna senare kommer säga att han älskar henne, men det hjälper inte alltid när vi tvingas gå igenom en mörk viadukt på vägen hem eller sitter ensamma kvar på natt­bussen.

Läs hela.

78 miljoner i vinst

I Dagens Industri läser jag om Ole Salsten. Han startade ett företag, och blev mångmiljonär. Han måste ha kommit på en riktigt smart produkt att kränga, kanske ni tänker? Jovars – han, liksom andra sentida klippare, har insett att utbildning är lönsamt. Genom att ta in skattepengar som skulle gått till elevers utbildning och använda de pengarna till att fylla på det egna bankkontot, har Ole och andra gått och blivit miljonärer på våra pengar. Smart, Ole! Synd bara att det är en så dålig affär för oss som betalar, och eleverna som pengarna var ämnade för. Hela 78 miljoner kronor har på sista tiden delats ut till aktieägare i friskoleföretag. 78 miljoner som hade kunnat användas för att anställa fler lärare, skolsköterskor och specialpedagoger.

Vinsterna i välfärden måste förbjudas!

Sida 24 av 195« Första...10...2223242526...304050...Sista »