Långa köer för ätstörningsvård

Många larmrapporter de senaste åren har handlat om att unga tjejer mår sämre. Det kan handla om oro, stress eller ångest, men också om dåligt självförtroende, självsvält och andra självskadebeteenden. Många mår också fysiskt dåligt och har andra symptom som har ett tydligt samband med stress.

Anorexi och andra ätstörningar är ett av våra största folkhälsoproblem i Sverige idag. Ungefär 100 000 svenskar lider av någon form av ätstörningar och fler än var tionde ung kvinna har någon gång drabbats. Samtidigt är möjligheterna att få hjälp och stöd otillräckliga och på många håll är köerna för att få vård långa. Tillgången på behandling är direkt avgörande för hur allvarlig sjukdom man hamnar i.

Dagens Nyheter skrev i måndags om den långa väntetiden i Stockholm där man kan få köa upp till tre månader för behandling. Möjligheterna att få vård i tid är också beroende av var man bor, bara fem landsting har året runt-öppna ätstörningskliniker. Skolhälsovård och ungdomsmottagningar får ett ökat tryck när man skär ner på personal och stänger mottagningar. I en undersökning som Lärarnas Riksförbund gjorde förra året pågår nedskärningar inom skolan i tre av fyra kommuner och i var tredje planerades ytterligare nedskärningar inom skolhälsovården.

Ständiga prestationskrav och skönhetsideal är någonting som finns i många tjejers medvetande och som inte sällan resulterar i dåligt självförtroende och självförakt. Många mår dåligt någon gång i livet och allt för ofta resulterar detta i anorexi, bulimi eller andra ätstörningar. En ökad ohälsa måste mötas av ökade resurser istället för nedskärningar och stängda mottagningar. Risken för att må dåligt eller för att behöva prata med någon är lika stor oavsett var man bor och tillgången till stöd och hjälp ska inte bero på vilken kommun man tillhör.

Regeringens nedskärningspolitik drabbar unga tjejer hårt. Långa köer, dåliga öppettider och långa avstånd gör att många av de som mår dåligt inte får den hjälp de behöver. Nu måste välfärden byggas ut för att minska ohälsan och skolsköterskor och kuratorer måste finnas tillgängliga på varje skola.

Kolla in Inga fler ursäkter!

Håkan Juholt vald till ny partiledare

På helgens extrakongress i Stockholm valdes smålänningen Håkan Juholt till ny partiledare för Socialdemokraterna. Många av er har säkert sett det på TV eller läst om det i tidningen – mustaschmannen som inte talar stockholmska. Hans installationstal måste betraktas som ett trendbrott i svensk politik. Borta är de teknokratiska anföranden som hämtade ur bolagsstyrelsesammanhang (Fredrik Reinfeldt), gaggiga prognosältande tjänstemannatyper (Anders Borg) och ärtiga besserwissrar av Tomas Tobé-variant.

Äntrar scenen gör en….politiker! Han sa det som alla (förutom fanatiskt verklighetsfrånvända Wolodarski förstås!) ville höra – privatiseringarna har gått för långt. När riskkapitalbolag lever på våra skattepengar (utan att sedan betala egna) och äger våra förskolor, vårdcentraler och skolor är vi bara kunder på en marknad. Klara sig den som kan. Det är ingen välfärd. Att socialdemokratin tar detta på allvar nu är förstås bra. Det appellerar till det som vi saknat i svensk politik – ett statsbärande parti som inte talar om att minska välfärden till en liten kärna – utan om att utöka tryggheten, se till att den omfattar alla, både pensionärerna och de fattiga barnen. Vi hoppas på mer av den framtidstron.

Vi behöver en politisk debatt i Sverige som klargör alternativen. Vi som var ute i gymnasieskolor, arbetsplatser och torgmöten under valrörelsen förra året hoppas att vi åtminstone mer sällan ska behöva svara på frågan: ”vad är egentligen skillnaden mellan (s) och (m)?”. En socialdemokrati som lägger sig så nära högern som möjligt saknar existensberättigande. Vi hoppas nu att de löften som förmedlats också kommer att konkretiseras och realiseras. Sverige behöver det.

Läs Lindborg om Libyen

Ung Vänsters förbundssekreterare Stefan Lindborg skrev igår en klok, resonerande artikel om flygförbudszonen och Libyen. Diskussionen har sedan FN-beslutet om en flygförbudszon gått het, inte minst inom vänstern. Själv tycker jag att frågan är allt annat än enkel och jag blir därför tveksam till tvärsäkra ställningstaganden. Men jag landar i samma slutsatser som Stefan gör i sin artikel: när en demokratirörelse ber världssamfundet om hjälp mot en militärt överlägsen regim, som mördat tusentals av sina medborgare – då kan en militär insats vara befogad. Samtidigt gäller det nu, när insatsen är inledd och Kadaffis flygvapen utslaget, att vara vaksamma på den fortsatta utvecklingen. En nyckelmening i FN-resolutionen, är att den utesluter en utländsk ockupation av något slag, i någon del av Libyens territorium. Libyens framtid ska ligga i libyernas händer, inte i västliga eller andra makters – det är en självklar hållning. Men för att det ska finnas en libysk demokratirörelse att framgent stödja, tror jag flygförbudet var avgörande.

Stefan Lindborg skriver:

”När en brutal diktator använder stridsflyg mot den egna befolkningen och talesmän från armén talar om att rensa landet från råttor samtidigt som oppositionen vädjar om ett ingripande, kan omvärlden inte sitta stilla på läktaren och titta på. Länge såg det ut som om Khadaffis regim snabbt skulle falla, men under veckorna före säkerhetsrådets beslut blev det allt mer tydligt att oppositionen inte skulle klara av att stå emot regimens offensiv. Priset i form av människoliv hade blivit alldeles för högt om Khadaffi skulle få fortsätta. Om oppositionen skulle ha krossats skulle det dröja alldeles för länge innan Libyens folk återigen skulle ha en chans till frihet.

Det finns en kritik mot flygförbudet som baseras på att det skulle vara ett strategiskt grepp från Västvärlden för att få kontroll över den libyska oljan. Om det enbart hade handlat om att säkra oljetillgångar hade det kanske varit mer rationellt för västländerna att vända bort blicken och låta den diktator – som man i flera fall under senare år har utvecklat relationerna med – få hållas. Även om FN tidigare har använts för att säkra stormakters intressen, tror jag inte att det är det som vi nu ser. Avgörande är att lyssna på den libyska oppositionen som tydligt har begärt politiskt stöd för sina krav, ökad humanitär hjälp och en flygförbudszon. Precis som den libyska oppositionen säger vi tydligt nej till marktrupper och en utländsk ockupation av Libyen.”

Läs hela artikeln här.

Eleverna väljer bort yrkesprogrammen

Jan Björklunds nya gymnasieskolor har visat sig bli en rejäl flopp. Niorna flyr yrkesprogrammen med andan i halsen. Samtidigt som arbetsmarknaden skriker efter personer med yrkesinriktad gymnasial utbildning har Björklund lyckats med konststycket att skrämma iväg eleverna. Man kan inte annat än gratulera borgarna för deras idoga arbete för att försämra förutsättningarna för elever på yrkesprogrammen. Nu har de lyckats.

Förändringen har i princip bestått i att ta bort högskolebehörigheten. Övriga förändringar i är marginella och försvinnande lite pengar har satsats på att förbättra kvalitén. Nu kommer man att få klappa igen ett stort antal yrkesprogram ute i kommunerna när platserna står tomma. I Stockholms län har sökandet till yrkesförberedande program tidigare legat kring 35 %. Nu visar preliminära siffror på att det sjunkit till 25 %. Samma minskning uppvisas i Malmö. Istället väljer elever som tidigare förmodligen hade valt handel- och administration eller barn- och fritid ett studieförberedande program. Avhoppen kan förväntas bli ännu större än tidigare.

Det är egentligen inte så konstigt. Alla vill ha en bra utbildning med möjligheter att gå vidare och utvecklas längre fram i livet. De flesta yrkesverksamma människor behöver dessutom skola om sig minst någon gång under sitt arbetsliv. Även om man tidigare har haft svårt för ämnena som har givit högskolebehörighet har det inte varit något man från början tvingats bestämma sig för. Det är ett oerhört dumt påfund som driver duktiga och intresserade elever iväg från yrkesprogrammen. Vilka ska nu laga våra rör och ta hand om barnen på förskolan? Björklund själv kanske?

Vänsterpartiet vann mot regeringen och EU:s lönesänkarpakt

Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt skrev igår en artikel om EU:s nya projekt för att rädda Euron; Europakten. De skriver:

”Om Sverige går med i europakten kommer det att innebära ett stort ingrepp i den nordiska arbetsmarknadsmodellen där löner och arbetsvillkor bestäms i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Det skulle rimma illa med regeringens löften om att EU inte ska styra arbetsmarknad, välfärd och skatter. Formellt är det medlemsländerna som avgör hur europaktens mål ska uppnås, men det är ingen tvekan om vilken politik som föreskrivs:

Lönebildningen ska enligt förslaget kopplas till utvecklingen av produktiviteten. Produktivitetsutvecklingen ska övervakas centralt inom EU. Löner i den offentliga sektorn ska stödja konkurrenskraften i den privata sektorn. I klartext innebär det lägre löner för offentligt anställda. Centrala löneavtal ska motverkas liksom indexering av löner. EU lägger fast en politik som ska ge lägre löner och som är ett djupt ingrepp i den fria förhandlingsrätten. Däremot sägs förstås inget om begränsningar av de höga vinsterna för privata företag och banker.

Europakten innebär dessutom att ”skyddade sektorer ska öppnas upp”. I klartext handlar det om krav på ytterligare privatiseringar och avregleringar. ”Flexibiliteten” på arbetsmarkanden ska öka. Skatt på arbete ska sänkas och pensioner, hälsoväsende och socialt skydd ska ses över. Pensionsåldern bör höjas och möjligheterna till förtida pension begränsas. Även EU:s grepp över den ekonomiska politiken ska hårdna. EU:s regler om budgetdisciplin ska göras till nationell lag, gärna till grundlag. Skattepolitiken ska koordineras.

Dessa förändringar utgör djupa ingrepp i det nationella självbestämmandet och ett hot mot den nordiska modellen på arbetsmarknaden. Att godta dem för Sveriges del
vore att strunta i folkomröstningens utslag från 2003 då det just var den centralstyrda ekonomiska politiken framdriven av EU:s valutaunion som fick svenskarnas att rösta nej. Därför måste ”en pakt för euron” avvisas.”

Sagt och gjort. Idag stoppades Sveriges deltagande i pakten:

”Oppositionen fick idag majoritet i finansutskottet för att regeringen på Europeiska rådet 24-25 mars ska anmäla att Sverige inte ska delta i Europakten.

– Det här är ett mycket viktigt ställningstagande eftersom den föreslagna Europakten griper in i lönebildning, pensionssystem, socilaförsäkringar och kräver privatsieringar. Det nationella självbestämmande inskränks kraftigt, säger Ulla Andersson, ekonomisk politisk talesperson V.

– Om Sverige gick med i Europakten skulle det helt ändra den svenska modellen där arbetsmarknadens parter ansvarar för lönebildningen. Därför känns det väldigt bra att regeringen nu tvingas åka till toppmötet och meddela att vi värnar den svenska modellen och avvisar ett deltagande i pakten, säger Andersson”

Bra gjort, Vänsterpartiet!

Läs mer:
Ullas och Jonas artikel
Pressmeddelande från Vänsterpartiet

Fira internationella kvinnodagen!

Idag är det den internationella kvinnodagen. Dagen då vi blir påminda om alla de viktiga och värdefulla strider kvinnorörelsen utkämpat under historien. Fri abort, daghem och kvinnlig rösträtt var aldrig några självklarheter. Det är också dagen då vi pratar om de orättvisor som fortfarande finns kvar mellan tjejer och killar. I Sverige 2011 är det fortfarande tjejer som får ta de otryggaste jobben, utföra det mesta hemarbetet och se sina manliga kollegor tjäna mer pengar än de själva. Samtidigt kommer larmrapporter om att unga tjejer mår allt sämre, många upplever oro, stress eller ångest. Några av de grövsta uttrycken för den ojämlikhet som finns är mäns våld mot kvinnor.

Clara Lindblom skriver på Newsmill om tjejers rädsla för att röra sig i det offentliga rummet och vikten av en feministisk stadsplanering:

Kvinnors vardagsrädsla är nära sammankopplad med våra erfarenheter av mäns våld mot kvinnor, där händelser som vi framförallt råkar ut för i hemmet, skolan eller på krogen gör sig påminda i det offentliga rummet. Vi vet ofta att våldtäkter och misshandel framförallt sker i kvinnans eget hem, av en man som kanske bara minuterna senare kommer säga att han älskar henne, men det hjälper inte alltid när vi tvingas gå igenom en mörk viadukt på vägen hem eller sitter ensamma kvar på natt­bussen.

Läs hela.

78 miljoner i vinst

I Dagens Industri läser jag om Ole Salsten. Han startade ett företag, och blev mångmiljonär. Han måste ha kommit på en riktigt smart produkt att kränga, kanske ni tänker? Jovars – han, liksom andra sentida klippare, har insett att utbildning är lönsamt. Genom att ta in skattepengar som skulle gått till elevers utbildning och använda de pengarna till att fylla på det egna bankkontot, har Ole och andra gått och blivit miljonärer på våra pengar. Smart, Ole! Synd bara att det är en så dålig affär för oss som betalar, och eleverna som pengarna var ämnade för. Hela 78 miljoner kronor har på sista tiden delats ut till aktieägare i friskoleföretag. 78 miljoner som hade kunnat användas för att anställa fler lärare, skolsköterskor och specialpedagoger.

Vinsterna i välfärden måste förbjudas!

Nu lanseras flyktingbloggen.org

Nu drar flyktingbloggen.org igång. Bloggen ska funka som en samlingsplats för aktivister, debattörer, politiker och organisationer som arbetar för en mänsklig flyktingpolitik.

Initiativtagare för bloggen är Magdalena Streijffert och Kalle Larsson, båda har varit aktiva i asylrörelsen under lång tid.

Stockholm behöver fler studentbostäder

Bostadssituationen i Stockholm är akut. Det är ingen politisk slagdänga eller urvattnade paroller. Människor tackar idag nej till jobb och utbildningsplatser för att man, trots i många fall förtvivlade försök, inte hittar någonstans att bo. Utförsäljningarna av hyresrätter har gjort bostadsmarknaden oerhört trögrörlig och det blir allt svårare att på korta varsel hitta tak över huvudet. Det här är ett långsiktigt problem som knappast ser ut att bli mindre. Särskilt drabbad är man som student om man inte har föräldrar som redan bor i Stockholm när man får besked om att man har kommit in på sin utbildning. Det är därför skandalöst att unga tjejer och killar som sökt sig till KTH eller Stockholms Universitet tvingas avstå från sin plats på de här grunderna.

Det är naturligtvis välkommet då att 800 studentlägenheter nu planeras på universitetsområdet Albano. Förbundsstyrelseledamoten Clara Lindblom skriver om den tråkiga debatten om påstådda förstörda grönområden som har kommit upp i samband med byggplanerna:

Man kan lugnt säga att det florerar många seglivade myter i debatten kring Albano. En sådan är att campusområdet och den nya bebyggelsen skulle innebära att det är stora grönområden i Nationalstadsparken exploateras. För den som är orolig rekommenderar jag en promenad från Odenplan till Frescati för att faktiskt ta sig en titt på området ifråga. Albano är idag ett ödsligt industriområde på förorenad mark och knappast en plats dit man vill ta vovven för en vårpromenad. Dessutom ligger området inom den del av översiktsplanen för Nationalstadsparken där exploatering faktiskt är tillåten.

Läs hela

Höjda hyror ger inte fler bostäder

Nu vill Handelskammaren tillsammans med bostadsministern införa marknadshyror på andrahandsmarknaden. Det ska lösa bostadsbristen för två generationer ungdomar som idag står utan bostad. Man börjar fundera lite över hur många bostadslösa Attefall (kd) har träffat, och hur många av de som var pigga på att flytta hemifrån för att flytta in hos en annan familj och betala ockerhyra för det. Måste ha varit många att döma utifrån de här utspelet från regeringen. Låt oss bena lite i det här.

Problem: Hundratusentals människor står i kö för att få en hyresrätt för att man vill bo i en sådan och förmodligen inte har råd att punga ut dryga miljonerna för en bostadsrätt.

Regeringens lösning: Vi höjer priset för andrahandsuthyrning och bygger in ett system där folk som bor för stort kan tjäna stora pengar på bostadsbristen.

Vi ser hur priserna på borättsmarknaden har skjutit i höjden. Där råder marknadsprincipen. Nu vill regeringen att samma sak ska gälla för hyressättningen. Andrahandsmarknaden i Sverige är en del av problemet, knappast en del av lösningen. Räkna inte med fler bostäder med högre hyror. Trots att man idag inte får ta ut för höga hyror ligger hyrorna på andrahandsmarknaden i snitt 40% över hyrorna på förstahandsmarknaden. Många utnyttjas genom oschyssta villkor, bor otryggt och betalar överhyror. Skillnaden är att regeringen nu vill ta bort möjligheten att i efterhand i domstol få rätt mot en oseriös hyresvärd.

Bostadsministern bör ställa sig frågan varför bostadsmarknaden ser ut som den gör i det här landet. Efter att de statliga stöden till bostadsbyggande drogs in av den borgerliga regeringen ställdes byggandet av 5000 lägenheter in med omedelbar verkan. Ser man till nybyggnation av hyresrätter har bostadsbyggandet mer än halverats de senaste åren jämfört med åren 2004-2006. Till detta ska läggas att moderata kommuner fortsätter man sälja ur våra hyresrätter till subventionerade vrakpriser. Att nu gå ut och ropa på högre hyror är att göra saken ännu lite värre.

Några berättelser från andrahandsmarknaden:

# En kompis mamma som är i sextioårsåldern tvingades efter sin skilsmässa bo i andrahand, betala en hyra långt över bruksvärdet och kastades ut ur boendet i förtid – då var hon arbetslös och hade nyss brutit benet. Hon orkade inte starta en lång rättsprocess mot hyresvärdarna, som kom undan med pengarna och en rad regelbrott.

# En annan kompis flyttade in i en andrahandslägenhet i tron om att ett rum användes som förvaring av hyresvärdens gamla möbler, men istället visade det sig att värden hade ytterligare en hyresgäst och tog dubbla hyror. Hon fick sitt kontrakt genom bostad direkt och hade betalat nästan tusen kronor för att försäkra sig om att allt skulle vara lagligt och ordnat enligt reglerna.

# Det finns dessutom otaliga historier om vänner och bekanta, deras bekanta och så vidare som varje månad betalar av värdens bostadslån eller helt enkelt blir en välkommen extra inkomst. Riskfyllt att hyra ut i andrahand? Ja, kanske. Men det är ingenting mot vilka risker det innebär att bo i andrahand.

Läs Ida Gabrielsson erfarenheter av bostadsmarknaden.

Sida 24 av 194« Första...10...2223242526...304050...Sista »