Sexköpslagen bör utökas – inte ifrågasättas

I veckan presenterades en rapport om sexköpslagen, beställd av RFSU. Med rapporten som utgångspunkt har man i den efterföljande debatten ifrågasatt den svenska lagstiftningen som utgår från en förståelse för könsmaktsordningens våld och konsekvenser. Det är en farlig väg att gå i en tid när rätten till den egna kroppen är under attack i Europa. En lagstiftning som kriminaliserar köparen och lägger skulden på mannen som betalar för någon annans kropp är ett kraftfullt verktyg i kampen mot sexköp. Det är beklagligt att RFSU vill lägga fokus på kritik mot detta verktyg, när det finns så mycket att göra i tillägg till lagstiftningen. Den grundläggande utmaningen är att män måste sluta köpa sex.

Rapporten från Malmö högskola är en sammanställning av tidigare forskning på området och visar bland annat att andelen sexköpare har minskat avsevärt sedan lagen infördes. Sveriges lagstiftning är unik och har dessutom varit ett viktigt stöd i arbetet för att förebygga människohandel för sexuella ändamål. Att RFSU då väljer att tolka rapporten som ett hinder för stöd och hjälp till de kvinnor som befinner sig i prostitution är en märklig slutsats.

De som befinner sig i prostitution är en utsatt grupp och arbetet för deras trygghet är bristfälligt. Bemötandet från instanser som möter dessa kvinnor är många gånger dåligt och ökar stigmatiseringen. Det behövs ökad kunskap och särskild kompetens hos myndigheter och sjukvård för att kunna ge stöd och möjlighet att lämna prostitutionen. Rapporten lyfter viktiga problem och frågeställningar som behöver tas upp, men som nu överskuggas av fokuset på just lagstiftningens vara eller icke vara. Det finns inget motsatsförhållande mellan kriminalisering av sexköp och samhällets insatser för att hjälpa de som befinner sig i prostitution. I länder där det är lagligt att köpa sex är varken prostitutionen, stigmatiseringen av prostituerade eller otryggheten mindre.

Det största problemet är att män tar sig rätten till kvinnors kroppar och faktumet kvarstår att om inte män köpte sex så skulle det inte finnas prostitution. Vi måste vidta ytterligare åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. Sanningen är att nio av tio kvinnor skulle idag lämna prostitution om de hade ett val. Kvinnors rätt att äga sin egen kopp är fundamental i ett feministiskt samhälle. Utgångspunkten för diskussionen idag borde handla om en utvidgning och kompletterande av lagen. Idag sker 80 procent av svenska mäns sexköp utomlands. Kriminalisering av sexköp utomlands är nästa steg i en sexköpslagstiftning som lägger skulden där den hör hemma – hos köparen. Så bygger vi ett feministiskt samhälle fritt från prostitution.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 150207-8.

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sexköpslagen borde utökas RFSU, inte tvärt om

toveI år är det 16 år sedan den nuvarande sexköpslagen trädde i kraft i Sverige. Idag släppte RFSU en rapport som menar att lagen är problematisk och inte fyller sitt syfte. Det är bra att vi har en levande debatt om hur vi ska stärka arbetet mot sexköp och mäns våld mot kvinnor. Men just därför blir kritiken från RFSU så underlig.

Den svenska sexköpslagen är unik i sin form och klargör tydligt de maktförhållanden som råder. Den lägger tydligt fokus på vem som är den skyldiga – köparen. Förutom att antalet män som köper sex har minskat sedan lagen infördes – RFSU:s egna sammanställning visar att andelen sexköpare kan ha minskat med över 40 procent mellan 1996 och 2008 – så har lagen fungerat normerande och har idag ett starkt stöd bland befolkningen. Andra länder har tagit intryck av Sveriges modell och den svenska lagen har blivit en viktig referenspunkt i det internationella arbetet mot sexköp. Rikskriminalpolisen menar att lagen har haft positiva effekter när det gäller att förebygga människohandel för sexuella ändamål. Då blir det märkligt att som RFSU säga att lagen inte fyller sin funktion.

Idag höjs röster för att legalisera sexköp med argument om ”moralism” och ”den fria viljan”. Myten om prostitution som ”ett smidigt jobb vid sidan av studierna för lite extra cash i plånboken” är ingenting annat än just en myt. Internationella studier visar att nio av tio skulle lämna prostitutionen om de hade något val. Att köpa en annan människas kropp är inte detsamma som att köpa en kexchoklad på närbutiken och att vara prostituerad är inte som ”vilket jobb som helst”. Det är visserligen inte åsikter som ska tillskrivas RFSU, men problemet är att man riskerar att spela sexköpslobbyn i händerna.

Däremot finns det ett par viktiga poänger som lyfts i rapporten. Dels pekar man på en oroande utveckling där stödet för att även göra det olagligt att sälja sex verkar ha ökat. Man menar att förståelsen för könsmaktsordningens konsekvenser har ersatts av en individualiserad syn på brott och straff. När den svenska sexköpslagen infördes gjordes det tydligt att det var köparen och ingen annan som begick en brottslig handling. Det är ett viktigt förhållningssätt som är helt nödvändig för att förstå mekanismerna bakom prostitution och för att kunna göra någonting åt det. Det är inte hon som säljer som ska stigmatiseras – det är han som köper.*

Dels pekar man på bristen på de sociala stödinsatser som skulle utgöra själva stommen i arbetet mot prostitution när lagen sjösattes. Redan i den så kallade Kvinnofridspropositionen som utgjorde grunden till sexköpslagen klargjordes att ”en kriminalisering [av sexköp] inte kan utgöra annat än ett komplement i arbetet med att minska prostitutionen och kan inte på något vis ersätta de sociala insatserna.” (Kvinnofrid Prop. 1997/98:55). Många vittnar om en stigmatisering och att man inte blir tagen på allvar i kontakt med myndigheter och sjukvård. Att ett sånt grundläggande arbete brustit är ett svek. Ökade insatser, regelbunden utbildning och kompetensutveckling för myndighets- och sjukvårdspersonal borde vara självklart.

Istället för att diskutera en lag som tydligt lägger skulden där den hör hemma borde vi diskutera hur samhället kan utöka stödet för att ta sig ut ur prostitution och öka skyddet mot mäns våld mot kvinnor. Idag sker 80 procent av svenska mäns sexköp utomlands. Det är orimligt att det är brottsligt att köpa en kvinnas kropp här hemma men inte i Thailand eller Lettland. Ung Vänster har länge drivit kravet på en kriminalisering av sexköp utomlands och därför är det glädjande att regeringen nu ser över möjligheterna att införa just en sån lag.

Vi måste prata om de män som tar sig rätten att köpa kvinnors kroppar för sin egen njutnings skull. Det hela är egentligen mycket enkelt – om män lät bli att köpa sex skulle det heller inte finnas någon prostitution. Den svenska sexköpslagen är unik och har fyllt en viktig normerande funktion. Det vi borde diskutera är hur den kan utvidgas, inte tvärt om.

 

*Jo, jag skriver män som köper kvinnor eftersom att det i de allra flesta fall är vad det handlar om. Men det är naturligtvis allvarligt när det förekommer prostitution i andra grupper, där inte minst unga transpersoner är särskilt utsatta.

Historisk seger för Syriza men många utmaningar återstår

stefanIgår vann vänsterpartiet Syriza en historisk seger i det grekiska nyvalet, som utlystes då den tidigare regeringens presidentkandidat förlorade en omröstning i parlamentet. Syriza blev det största partiet, vilket medförde att man fick de 50 extra mandat som enligt valsystemet tillfaller det största partiet. Syriza fick 149 mandat, två till hade krävts för egen majoritet. Syrizas framgångar i Grekland visar vägen för vänstern i andra delar av Europa och utgör en viktig seger i kampen mot den europeiska åtstramningspolitiken.

På kort tid har Syriza gått från att vara en liten valkoalition, dominerad av partiet Synaspismos med ett stöd på några få procent procent, till att bli Greklands största parti. Bakgrunden är givetvis den djupa ekonomiska och sociala krisen. Medan de gamla maktpartierna, Ny demokrati (höger) och kanske framförallt socialdemokratiska Pasok, kommit att bli symboler för korruption och etablissemang, har Syriza symboliserat det rakt motsatta. Praktiskt solidaritetsarbete och självorganisering, framförallt genom den partiet närstående organisationen Solidarity for all, har Syriza visat att man är något annat än alla andra partier. Att man har uppfattats som något nytt, ett alternativ ståendes utanför etablissemanget, är en viktig orsak till framgången.

I torsdags höll Syriza det sista stora mötet innan valet. När publiken slutade skrika slagorden ”Syriza! Podemos! Venceremos!” sa Pablo Iglesisas, ledaren för det spanska vänsterpartiet Podemos: ”First we take Athens, then we take Madrid”, något som kan förverkligas senare i år i det spanska valet. Den ekonomiska krisen och EU-etablissemangets brutala svar har ritat om den politiska kartan i Europa. I Spanien är det Podemos, även de är ett nybildat vänsterparti, som är det största partiet i opinionsmätningarna. På Irland, ett av de första europeiska länder som drabbades hårt av krisen, är Sinn Fein störst i många mätningar. Förhoppningsvis kan Syrizas seger vara historisk också i bemärkelsen att den utgör startskottet för en ny tid i Europa.

Omvärldens reaktioner på valresultatet har varit blandade. Medan den franska presidenten François Hollande gratulerade Alexis Tsipras, varnade den brittiska premiärministern David Cameron för ökad ekonomisk osäkerhet. Sveriges socialdemokratiska finansminister Magdalena Andersson ville varken uttrycka stöd eller antipati, men Finlands borgerliga statsministern, Alexander Stubb, markerade tydligt att han förutsätter att Grekland respekterar ingångna avtal. Från den tyska förbundskanslern Angela Merkel och från Europeiska rådets ordförande Donald Tusk har det än så länge varit tyst.

Syrizas viktigaste valfråga har varit kravet på en omförhandling av landets lånevillkor. Detta för att bryta den sociala katastrofen som trojkans krispolitik har skapt. Från ECB har man under dagen skickat tydliga signaler att någon skuldavskrivning inte är aktuell. Mycket talar för att EU-eliterna kommer att göra sitt yttersta för att behålla sin maktposition. Ur deras perspektiv är det livsfarligt att signalera att en annan krispolitik skulle vara möjlig, för vad händer då i det spanska valet? Spanien är ett större land och har en större ekonomi än Grekland. Syrizas motståndare finns långt ifrån bara i det grekiska parlamentet, utan också i Bryssel och Frankfurt. Med största säkerhet är de senare också de mäktigaste.

Även i fortsättningen behöver det grekiska folket solidaritet från alla Europas progressiva krafter. Trojkans krishantering har inte ens varit lösningen på de ekonomiska problemen. Den grekiska skuldkvoten har under åtstramningspolitiken ökat till 170 procent av BNP. Det är uppenbart att besparingar inte är vägen ut ur den ekonomiska krisen, åtstramningspolitiken har istället förlängt och fördjupat den grekiska depressionen. För att den grekiska ekonomin ska komma på fötter krävs det skuldavskrivningar. För att det ska realiseras behövs det folklig mobilisering i hela Europa och att progressiva regeringar, som den svenska, driver på inom EU för ett annat svar på den ekonomiska krisen.

Syriza kommer inte att få en lätt resa i regeringsställning. Vid sidan av motståndet från andra EU-länder finns det också stora inhemska problem som man måste hantera. Hur kommer samarbetet med det högerpopulistiska Anel, Independent Greeks, att fungera och vad blir i sin tur konsekvenserna av det? Vad ska man göra för att bekämpa korruption och klientelism? Hur ökar man skatteintäkterna och får bort hålen i skattesystemet? Hur kommer det inhemska kapitalet att reagera på en vänsterregering som vill föra radikal politik? Utmaningarna är många, stora och viktiga att komma till rätta med. Det kommer inte att bli lätt, men det är helt nödvändigt.

De senaste decennierna har inte varit en framgångsrik tid för den europeiska vänstern och till detta kommer en ekonomisk kris, där bördorna flyttats till folket och finanskapitalet hållits skadelöst. Syrizas valseger visar att ett Europa bortom orättvisor och åtstramningar är möjligt. Den öppningen måste vi ta tillvara på.

Ung Vänster gratulerar Syriza till valsegern

Ung Vänster gratulerar Syriza och ungdomsförbundet Neolaia Syriza till den historiska segern i det grekiska valet.

Krispolitiken, som trojkan har påtvingat det grekiska folket har skapat en social och ekonomisk katastrof. Det är vanligt folk – med arbetslöshet, massiva nedskärningar och stora lönesänkningar – som har tvingats betala priset för den ekonomiska krisen. Detta medan bankerna och finanskapitalet har hållits skadelöst. Framgångarna för Syriza är viktiga i kampen mot den europeiska åtstramningspolitiken.

Syrizas seger i det grekiska valet visar vägen för den europeiska vänstern. Den åskådliggör att vi kan bygga ett Europa bortom ojämlikhet och orättvisor. Förhoppningsvis kommer vänsterns valvinst i Grekland följas av segrar i fler länder.

Utmaningarna som det grekiska folket står inför är fortsatt stora. Ung Vänster vill framföra de varmaste lyckönskningarna till Syriza – ni har vårt stöd och vår solidaritet.

/Stefan Lindborg, förbundsordförande Ung Vänster

 

The Young Left of Sweden congratulate Syriza victory in the Greek election

The Young Left of Sweden congratulate Syriza and the youth organisation Neolaia Syriza to the historic victory in the Greek election.

The crisis policies, dictated by the troika, have created a social and economic disaster. It is the greek people – with unemployment, massive cuts and big pay cuts – who have been forced to pay the price for the economic crisis. All while no harm has come to the banks and the finance capital. The success of Syriza is important in the struggle against the European austerity policies.

Syriza’s victory in the Greek election shows the way for the European Left. It illustrates that we can build a Europe beyond inequality and injustice. Hopefully the sucess for the Left in Greece will be followd by victories in more countries.

The challenges that the Greek people faces is still big. The Young Left of Sweden would like to extend the warmest gratulations to Syriza – you have our support and our solidarity.

/Stefan Lindborg, General Secretary of The Young Left of Sweden

For more information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare/Press secretary
+46 8 654 31 00
+46 72 587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster kräver sanningskommission om terrorlagstiftning och islamofobi

Idag skriver Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg i Dagens Arena om islamofobi och hatbrott. Efter attentaten mot Charlie Hedbo och kosherbutiken i Paris har attackerna mot moskéer och muslimer i Europa ökat.

– Man kan tycka att vi borde ha lärt oss något av den dyrköpta läxa som det så kallade kriget mot terrorismen innebar. Efter terrorattackerna den 11 september 2001 blev islamofobin allt mer utbredd. Det gäller inte bara risken att utsättas för hatbrott, med kriget som terrorismen som förevändning har det begåtts övergrepp mot muslimer i Sverige, säger Stefan Lindborg.

 Ung Vänster vill att en sanningskommission tillsätts som granskar terrorlagstiftningens konsekvenser.

– Vi minns hur oskyldiga familjer har fått sina hem stormade, personer som har fått sina tillgångar frysta utan rättegång och skandalen när Egyptiensvenskarna utvisades till tortyr. Det skulle vara en viktig signal för att visa att samhället också tar muslimers rätt till säkerhet på allvar, avslutar Lindborg.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare
08-654 31 00
072-587 86 85

Stefan Lindborg ställer inte upp till omval

Stefan Lindborg har meddelat valberedningen att han inte kandiderar till omval. Lindborg blev vald till förbundsordförande för Ung Vänster på kongressen 2011 och omvaldes sedan 2013.

– Det har varit fyra intensiva år då Ung Vänster har stärkts både politiskt och organisatoriskt. Jag är stolt och tacksam över att ha fått förtroendet att leda Ung Vänster under de här åren, men nu är det dags för nya krafter att ta vid, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

Den nya förbundsordföranden väljs på Ung Vänsters kongress under Kristi himmelsfärdshelgen, den 14-17 maj.

– Orättvisorna har vuxit snabbt i Sverige och otryggheten, inte minst för unga, har blivit allt mer påtaglig. De allra rikaste har gjorts till vinnare medan alla vi andra tvingats betala priset. Ung Vänster är vänsteralternativet som tar kampen för ett Sverige där unga har rätt till trygghet i vardagen och makt över det egna livet. Den som en gång har varit organiserad socialist och feminist kan inte bara sluta vara det. Jag kommer att fortsätta kämpa för jämlikhet och rättvisa, säger Stefan Lindborg.

Valberedningen inleder nu arbetet med att ta fram ett förslag till ny förbundsordförande. Anna Herdy är sammankallande för Ung Vänsters valberedning.

– Stefan Lindborg har varit en del av Ung Vänsters ledning under lång tid och har som förbundsordförande betytt väldigt mycket för förbundet. När han nu valt att inte kandidera till omval börjar vårt arbete med att ta fram ett förslag till ny ordförande och förbundsstyrelse för Ung Vänster, säger Anna Herdy, sammankallande i Ung Vänsters valberedning.

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Anna Herdy
Sammankallande i valberedningen
073-593 33 86
valberedningen@ungvanster.se

Nu krävs mobilisering för att försvara alliansfriheten

stefanEnligt en ny rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är för första gången stödet för ett svenskt medlemskap i Nato större än stödet för att vi ska fortsätta stå utanför. Under de senaste åren har försvars- och säkerhetspolitiska frågor ökat i betydelse. Bakgrunden till varför finns framförallt i det försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, men också den stora försvarsreformen från 2009 och vår egen bristande försvarsförmåga har spelat en viktig roll. Utvecklingen har inte enbart inneburit att de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna tagit större plats i debatten, utan den har också medfört betydande förändringar i opinionen. Sextio procent av svenska folket är idag positiva till att öka försvarsanslagen och synen på ett svenskt medlemskap i Nato har förändrats. Det sistnämnda beror i hög utsträckning på att de som förordar ett sådant har lyckats framställa det som ett rationellt svar på det försämrade säkerhetspolitiska läget och bristerna i försvaret.

Att en sådan argumentationen väcker gehör i bredare lager av svenska folket borde inte förvåna, men för vänstern finns all anledning till vaksamhet. Igår invigdes Folk och försvars årliga rikskonferens i Sälen, och det tog inte många minuter innan frågan om ett svenskt medlemskap aktualiserades. De borgerliga partiernas krav på en utredning om vad ett svenskt Nato-medlemskap skulle innebära står idag i centrum av den politiska debatten. Under de närmsta åren kommer detta troligen att vara en stridsfråga mellan höger och vänster, inte minst genom att de borgerliga lär använda den som ett påtryckningsmedel i de försvarspolitiska samtal som utlovades i decemberöverenskommelsen.

Ett Nato-medlemskap skulle på ett genomgripande sätt förändra den svenska försvars- och säkerhetspolitiken, men också påverka vår utrikespolitik. För överskådlig framtid skulle ett sådant beslut vara mycket svårt, i praktiken nära nog omöjligt, att förändra. Argumenten för bibehållen militär alliansfrihet står sig fortfarande bra och ytterst hänger de samman med vilken roll man vill att Sverige ska spela i världen. Vår grundläggande uppfattning är att Sverige ska vara ett land som står för icke-militära lösningar på världens krig och konflikter. En röst för global nedrustning, diplomati och konfliktförebyggande arbete. En aktör som angriper de globala orättvisor som ligger till grund för så många konflikter runt omkring i världen. En sådan inställning överensstämmer inte med Natos, där istället militära medel står i centrum. Ett medlemskap i militäralliansen skulle försvåra en självständig utrikespolitik som är konsekvent i sitt försvar av mänskliga rättigheter, som varken tar hänsyn till stormakter eller ekonomiska intressen. Därutöver är det dessutom sannolikt att anspänningen skulle öka och säkerhetsläget försämras i vårt eget närområde om Sverige (och Finland) skulle gå med i Nato.

Från scenen på Folk och försvars rikskonferens raljerade folkpartiledaren Jan Björklund om vänsterns syn på ett Nato-medlemskap. Han menade att det handlade om neutralitetsnostalgi och anti-amerikanism. Om det är på den nivån som förespråkarna för ett svenskt medlemskap tänker ta debatten förstår jag varför de vill ha en utredning, helt uppenbart behöver de nya argument.

Vänstern har många gånger ett ambivalent och tvekande förhållande till den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Ofta är det som om vi allra helst skulle vilja diskutera något helt annat, något som vi själva är mer intresserade av. Det är ett förhållningssätt som inte fungerar. Försvars- och säkerhetspolitiken är för viktig för att helt lämnas över till högern. Vänstern är många gånger bra på att ge principiella ställningstaganden som kan fungera som vägledning, men ibland är våra principer, i vart fall ur ett kort perspektiv, motstridiga. Den som tycker att fortsatt militär alliansfrihet idag är den viktigaste försvars- och säkerhetspolitiska frågan för vänstern – jag tillhör dem – måste dra slutsatser av en sådan prioritering. Alliansfriheten förutsätter en egen försvarsförmåga, en försvarsförmåga som är större än den vi har idag. Ur ett lite längre perspektiv är det svårt att se att det går att göra utan att försvarsanslagen ökar. Den omläggning av försvarspolitiken som Vänsterpartiet genomförde 2013 var ett viktigt steg i rätt riktning.

Den breda vänstern måste mobilisera mot ett svenskt medlemskap i Nato. Precis som vi en gång i tiden mobiliserade mot ett svenskt medlemskap i EU och EMU måste vi agera i samband med Nato-frågan. Det finns dessutom viktiga delfrågor att fånga upp, som exempelvis frågan om ett svenskt värdlandsavtal med Nato. Genom breda allianser och ett i det närmsta folkbildande arbete måste vi bygga en bred rörelse mot ett medlemskap. Och det är hög tid att börja nu – annars kommer gränserna fortsätta förskjutas och ett Nato-medlemskap snart vara en realitet.

Vi tar kampen

Sverige är idag rikare än någonsin. Problemet är inte att det saknas pengar för att alla ska kunna leva ett bra liv – problemet är fördelningen. Ung Vänster är socialisterna som tar kampen mot klasskillnader och orättvisor. Vi är det feministiska vänsteralternativet som tar kampen mot sexuella trakasserier i skolan, står upp för välfärden och ser maktstrukturerna bakom orättvisorna. Ung Vänster är aktivisterna som alltid agerar för förändring.

Politik är ingen tävling om vem som är bäst på att ta ansvar eller duktigast på att förvalta statsfinanserna. Politik handlar om våra liv och om vem som har makten. Idag är vardagen för unga präglad av otrygghet, men så behöver det inte vara. Den politiska kampen handlar om våra livsvillkor. Om inte vi organiserar oss för att ta tillbaka makten över våra liv så kommer den att ligga i händerna på någon annan. Då kommer klassamhället och könsmaktsordningen fortsätta styra våra möjligheter och våra villkor.

Det är när vi organiserar oss tillsammans som vi kan förändra. Vår styrka är att vi är aktivister som kämpar i vardagen och vår organisering grundas i solidaritet; gemensam kamp för gemensamma intressen. Vi är starka tillsammans och vet att människor som håller ihop alltid kan förändra mer än vad som först verkar möjligt.

Varje dag, också när det inte är val är det vi som tar kampen. Ung Vänster består av feminister, socialister och aktivister som organiserat sig tillsammans. Bli en av oss och var med i kampen för ett samhälle där din bakgrund inte avgör dina möjligheter. Kom med i kampen för jämlikhet och rättvisa, mot högerpolitik och rasism. Gå med i Ung Vänster här.

Ung Vänster lanserar kampanj om lokal organisering

I veckan lanseras Ung Vänsters nya kampanj Vi tar kampen. Det är en kampanj som sätter fokus på de ökande klyftorna och som ställer krav på jämlikhet och rättvisa. Kampanjen kommer att fokusera på lokala frågor i ungas vardag.

– Politik är inget spel utan något som handlar om vardagen. När våra motståndare fokuserar på vad som händer i maktens korridorer, då väljer vi att fokusera på det som verkligen gör skillnad; lokal organisering för förändring. Genom att ställa krav, och driva frågor som är relevanta för unga på orten där man bor ska vi vinna segrar som på ett konkret sätt förbättrar livet för unga. Vi vill visa att organisering alltid lönar sig, säger Stefan Lindborg, Ung Vänsters förbundsordförande.

Kampanjen drivs över hela landet men de konkreta kraven kommer att variera beroende på situationen där man bor. Det kan till exempel handla om att kräva billigare kollektivtrafik, en mer tillgänglig ungdomsmottagning, feministiskt självförsvar i skolan, en kommunal sommarjobbsgaranti – eller något helt annat.

– På varje ort där vi finns, där finns också kampen för jämlikhet och rättvisa. Ung Vänster består av socialister, feminister och aktivister som har organiserat oss för att förändra samhället. Vi nöjer oss inte med växande klyftor och otrygga villkor, därför tar vi kampen för jämlikhet och rättvisa, avslutar Lindborg.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Organisering lönar sig alltid

stefanDet är dags att lägga 2014 bakom sig. Efter hösten, då det mesta har handlat om det politiska spelet, måste vi återvända till verkligheten och till det som spelar roll. I Sverige lever allt fler som aldrig får sin vardag beskriven och som upplever att distansen till det som politik framställs som blir allt längre. Politik är inget spel. Oavsett vad sociala medier-tyckare, ”debattörer” och Vita huset-lajvare tycks tro, så handlar politik om våra liv, vår vardag och våra villkor. De stora politiska frågorna låter sig inte behandlas med spelteoretiska resonemang. När debatten fokuserar på utsträckta händer, slutna förhandlingsrum och vinnare respektive förlorare i dess mest banala form, då får frågor om växande klyftor, skyhög arbetslöshet, krackelerande välfärd och otrygghet som breder ut sig, stryka på foten.

I alla tider har de som kommit upp i åren sett ned på de unga, ansett de vara lata och bortskämda. Men det som kännetecknar min ungdomsgeneration är varken förslappning eller moralisk förflackning. Min generation är istället den första som på avgörande områden har fått det sämre än sina föräldrar. Att vara ung i Sverige idag är att sova med telefonen på kudden, utifall att man kommer att vara behövd på jobbet nästa morgon. Det är att gå i skolor där vilken bakgrund man har avgör vilken framtid man får. Den som vill flytta hemifrån i någon av de större städerna, gör bäst i att desperat skapa Facebookevent i jakt på ett andrahandskontrakt. Självklart måste det inte vara så här, men utan politisk kamp för förändring lär otryggheten bestå.

Historien kännetecknas av att orättvisor och förtryck alltid föder motstånd, men att det är först när motståndet och kampen organiseras som det överhuvudtaget finns förutsättningar för att besegra orättvisorna. Inga av de rättigheter vi har idag, ingen progressiv reform och ingen av välfärdssamhällets byggstenar hade varit möjlig, om inte människor gick ihop och tillsammans kämpade för dem. Man är bara stark tillsammans med andra. Rättigheter och bättre villkor får man inte gratis, utan det är något som man kämpar sig till. Trettio år av nyliberalism, växande klyftor, nedskärningar och försämringar, har tillsammans med minskande reella skillnader mellan höger och vänster, urholkat tilltron till att politisk kamp leder till förändring.

Idag sprids bilden av att politisk organisering skulle vara något förlegat. Människor vill inte ”köpa hela åsiktspaket”, sägs det. Istället för att organisera sig kan man på sin höjd underteckna en namnlista eller skicka en indignerad tweet. Motståndskampen ska, enligt den gängse samhällsdebatten, föras individuellt istället för i begränsande kollektiv. Bilden som sprids av politisk organisering är inte neutral. Den gynnar högern och slår hårt mot vänstern. Hela vår grundidé om hur samhället förändras, och om hur politisk kamp förs, bygger på att man ser till det gemensamma intresset och går ihop och tillsammans kämpar för det.

Ett allt för stort fokus på det politiska spelet, ungas otrygga villkor och misstron mot organisering utgör bakgrunden till Ung Vänsters nya kampanj, Vi tar kampen. Kampanjen griper in i själva kärnan av vad Ung Vänster handlar om. Genom att ställa krav, och driva frågor som är relevanta för unga på orten där man bor, vill vi vinna segrar som på ett konkret sätt förbättrar livet för unga och som visar att organisering är vårt enda sätt för att förändra samhället. Frågorna vi driver kan handla om billigare kollektivtrafik i Falun, en sommarjobbsgaranti i Eskilstuna, ett ungdomens hus i Överkalix, feministiskt självförsvar på skolorna i Helsingborg – eller kanske om något helt annat. När våra motståndare fokuserar på vad som händer i maktens korridorer, då väljer vi att fokusera på det som verkligen gör skillnad; lokal organisering för förändring.

På varje ort där vi finns, där finns också kampen för jämlikhet och rättvisa. Ung Vänster består av socialister, feminister och aktivister som har organiserat sig för att förändra såväl sin egen situation som samhället i stort. Politik är inget spel. Det handlar om kamp för konkreta förändringar här och nu. Organisering lönar sig alltid.

Sida 27 av 249« Första...1020...2526272829...405060...Sista »