Att se sig själv i andra (#prataomdet)

”Det kunde ha varit jag”, konstaterade journalisten Johanna Koljonen i ett twitterinlägg i tisdags, syftandes på anmälan mot Assange. Det blev, såvitt jag kan utläsa ur twitterflödet, starten för den nu, tre dagar senare, vitt spridda och omdiskuterade hashtaggen #prataomdet.

Våldtäkt är enkelt. ”Allt som händer efter ett nej är våldtäkt”, är en vanlig vardagsdefinition, som de flesta är eniga om. Men i konkreta, reella fall är det ofta svårare. Då kommer förklaringarna och ursäkterna. ”Inte han som är så trevlig”. ”Hon retade nog upp honom”. ”Våldtäkt är förstås fel, men är det inte ofta så att tjejer helt enkelt ångrar sig efteråt och polisanmäler falskt?”. ”Han var ju så full”. Principen är inte längre så självklar. Bjästafallet är ett typexempel.

Men för att komplicera det hela ytterligare, finns det något som är ännu krångligare. Gråzontillfällena. Ni vet, sådana där gånger då man känner att det blev fel, att gränser överträddes. Man ville först, men inte på det sättet eller plötsligt inte längre. Man kanske inte sa något, men visade att man inte ville. Eller så spelade man med, för att inte behöva ta en diskussion. Man kanske var kär och ville att han skulle gilla en, så man sa inte nej fast det var obehagligt. Efteråt kände man sig utnyttjad. Vad borde hon ha gjort? Vad borde han ha gjort?

En tjej skriver i twitterflödet: ”Jag önskar att han slutat tänka på sig själv och sett kroppsspråket, men jag sa aldrig nej tillräckligt högt. Jag viskade bara.”

För att föregå eventuella upprörda kommentarer – det handlar inte om att vare sig ändra i lagstiftningen eller att hävda att killar borde vara tankeläsare. Det handlar om att börja prata om gränsdragningarna, ansvar och vad som kan göras. För så här kan det inte få fortsätta. Förra året anmäldes (notera: anmäldes, inte begicks; enligt Brottsförebyggande rådet anmäls bara 10-20 procent av fallen) 15 500 sexualbrott i Sverige, varav 40 procent gällde våldtäkt. Det är toppen på ett isberg av gråzonssituationer. Jag tror de hänger ihop, att problemen bottnar i ojämställdheten, och att den diskussion som väckts nu är viktig för att komma någonvart med att lösa problemet.

Så gå in på twitter, sök på #prataomdet, eller på bloggen med samma namn, där det finns texter på temat. Läs, begrunda, och om du vill – prata om det själv. På twitter, här, med bästa vännen, med skolkuratorn, med din partner, på en anonym blogg, vartsomhelst. Du bestämmer.

________________________

Uppdatering: bra intervju i DN med Johanna Koljonen. Ny hemsida uppe: prataomdet.se

Av med foliehatten!

Jag blir snart galen av diskussionerna som pågår om Julian Assange och anmälningarna mot honom. Flera kloka människor har redan skrivit om det, men för att bevara min egen sinneshälsa måste jag upprepa det: håll isär tankarna!

Å ena sidan – Wikileaks är toppen, å andra sidan – det är likafullt möjligt att Julian Assange kan ha begått de övergrepp han är anmäld för, och detta måste i normal ordning prövas rättsligt. Att det senare inte är glasklart, ens i vänsterkretsar, gör mig glödande förbannad.

Som Josefin Brink skrev:

”Det slår aldrig fel. När en känd man misstänks för våldtäkt stämmer en kör av försvarare upp och vittnar om det orimliga i att ens framföra en sådan anklagelse. Det gäller i begränsade kretsar som i Bjästa där invånarna i en liten ort, med få undantag, gjorde den tvärsäkra bedömningen att den hygglige killen de alla kände aldrig skulle kunna göra något sådant.

Och det gäller i den breda offentligheten som i fallet med Julian Assange. En person som gjort så viktiga insatser för öppenhet och insyn, som satt självaste USA på pottan kan bara inte vara en våldtäktsman. De mest fantasifulla konspirationsteorier florerar därför nu om vad som egentligen ligger bakom gripandet.”

Ett exempel på konspirationsteorierna Brink talar om, kan bloggaren ”Svensson” få tjäna som exempel på. Han skriver:

”Utöver detta menar jag också att man på goda grunder kan ifrågasätta minst en av våldtäktsanmälningarna. Nämligen den från socialdemokraten Anna Ardin. För det är helt klart så att man kan misstänka henne för samröre med US-amerikanska underrättelsetjänster. Det är möjligt att hon inte har sådana kontakter, men de skulle kunna finnas där. Något som gör anmälan mot Julian Assange klart misstänkt som jag ser det.”

Jag har två råd till Svensson och hans åsiktsfränder: plocka av foliehatten och gå en kurs om sexualiserat våld.

Det är, för att ta till i underkant, ytterst osannolikt att de två tjejer som anmält Assange för övergrepp är utsända av CIA för att rigga en honey-trap att snärja karln i, för att sedan polisanmäla (och stå ut med publikt spott och spe i bästa Bjästa-anda), så att Sverige sedan ska utlämna honom till USA.

Konspirationsteoretikerna tyckte sig få vatten på sin kvarn när det visade sig att Anna Ardin hade twittrat om Assange dagen efter det anmälda övergreppet. Det togs som intänkt för att hon nog fabricerade det hela. Men nu ska ni få höra (här kommer den där kursen jag rekommenderade): sexualbrottsoffer reagerar inte alltid i enlighet med standardformulär 1A. I själva verket finns det inte ens något sådant formulär, något ”rätt” sätt att reagera på vid övergrepp. Det finns däremot en rad vanliga reaktioner. En del förnekar vad som har hänt. Hos en del förekommer bortträngning, en mekanism som innebär att man trycker undan känslomässiga reaktioner som är för svåra att hantera omedelbart efter ett trauma. Dissociation är vanligt, vilket kan upplevas som att man ”lämnar kroppen” under ett övergrepp. Det kan i sin tur leda till att man inte kan minnas vad som hänt efter traumat. För vissa kommer minnena tillbaka kort tid efteråt, hos andra först efter en lång tid av bearbetning, hos ytterligare andra inte alls.

Slutsatsen är att en twitter-post morgonen efter ett anmält övergrepp inte innebär att det finns belägg för att hävda att övergreppet inte har skett.

Det är, som Josefin Brink påpekar, mycket vanligt att våldtäktsoffer eller offer för annat sexualiserat våld bemöts med oförståelse och skuldbeläggande, för att de inte uppfyllde bilden av hur någon som utsatts för övergrepp ”borde” reagera. (Lästips: ”Flickan och skulden” eller ”Liksom våldtäkt, typ”.) Det är också mycket vanligt att folk i generella ordalag fördömer våldtäkt, men att de i konkreta fall bortförklarar och ursäktar den misstänkta gärningsmannen. ”Nämen inte han, som är så trevlig”-syndromet, kan vi kalla det. Inget nytt under solen, men i det här fallet – när de anmälande tjejerna fläks ut i hela världens media och konspiratörer av alla politiska färger tävlar i att skuldbelägga och misskreditera – ger det mig extra mycket magont.

Vänsterpartiet försöker stoppa datalagringsdirektivet – begär bordläggning

”Vi kommer, med stöd av grundlagen, att begära en så kallad minoritetsbordläggning. Det betyder att beslutet skjuts upp i ett år, om inte fem sjättedelar av riksdagen är beredda att godkänna regeringens förslag omedelbart.”. Det skriver Lars Ohly och Jens Holm i Aftonbladet, med anledning av regeringens förslag om hur Sverige ska implementera EU:s datalagringsdirektiv.

Regeringen har som bekant tänkt sig att Sverige ska gå längre än direktivet kräver. Allt utom innehållet i kommunikationen ska lagras– vem du ringt, sms:at eller mailat, vilka hemsidor du besökt, när du gjorde det, hur länge du pratade i telefon, var du befann dig när du messade, ringde eller surfade.

”Den som har rent mjöl i påsen har ingenting att vara orolig för”, brukar det heta när övervakningslagar ska stiftas. Men det finns principer i ett rättssamhälle som inte kan avfärdas på det sättet. Människors privatliv måste få vara privat. Man måste få ha hemligheter från staten. Vad har vi annars för slags samhälle? (Hur långt har det förresten inte redan gått, när man måste argumentera för så fundamentala principer?)

Vi har länge varit på väg åt fel håll, mot alltmer av ett övervakningssamhälle. Ohly och Holm skriver:

”Under de senaste åren har riksdagen godkänt en strid ström av lagförslag som inskränker våra fri- och rättigheter och den personliga integriteten. Kameraövervakning och brottsregisterkontroller vid anställning blir allt vanligare. FRA-lagen gör att stora delar av vår elektroniska kommunikation scannas av staten.”

Nu finns det möjlighet för dem av riksdagsledamötena som brukar tala om integritet att också i handling stå upp för den. Vilka kommer att ta den?

Sprängattentat och rasism

En bomb briserar invid julhandelsträngseln på Drottninggatan, och även om endast gärningsmannen själv dog är tragedin ett faktum. Inte minst för att dådet tagits emot som en tidig julklapp från rasistiskt håll.

Sverigedemokraternas svar på attentatet är som väntat krav på minskad invandring från muslimska länder. Den islamofoba bloggen Politiskt Inkorrekt skriver, i ett försök att spä på känslor av oro och rädsla, att ”de finns mitt ibland oss – men var?”. Jimmie Åkessons sekreterare går längst i ärlig förtjusning, när hon twittrar ut: ”Är det nu man får säga ’vad var det jag sa’? #äntligen”.

Kopplingen muslim-terrorism har varit en motor i den islamofba rasistiska diskursen sedan 11 september-attackerna. Den har använts för att legitimera allt ifrån regelrätta krig till inskränkningar i medborgerliga fri- och rättigheter. Rädsla är en utmärkt jordmån för främlingsfientlighet och fakta som att islamistiskt motiverade brott endast utgjort 0,34 % av de terrordåd som utförts i Europa de senaste åren, bekommer därför inte Sverigedemokraterna.

Det är tragiskt att en man sätter bomber runt midjan och spränger sig. Men det är också tragiskt att ett rasistiskt riksdagsparti försöker använda dådet i sina smutsiga syften. Mot detta måste fler höja sina röster. Vi måste hålla ihop mot rasismen.

Ida Gabrielsson om den rika världens klimatansvar

Klimattoppmötet i Cancun håller på att gå åt skogen. Ida Gabrielsson, som är på plats i Cancun, skriver idag i Aftonbladet om i-ländernas ansvar.

”Klimatförändringarna världen står inför är orsakade av den industriella produktion som de industrialiserade länderna har stått för. Därför är den enda rimliga lösningen att i-länderna nu tar sitt ansvar och står för huvuddelen av de resurser som krävs för att lindra den globala uppvärmningen.”

Nytt nummer av Röd Press ute

Nu har nya numret av Röd Press kommit ut. I numret kan man bland annat läsa om SD:s historia, ett reportage om Rättviseförmedlingen och en intervju med journalisten och serietecknaren Liv Strömquist. Läs mer på rodpress.nu.

Varför inte ge dig själv, eller en kompis en prenumeration på Röd Press i julklapp? En årsprenumeration kostar 200:- (4 nummer). Skicka ett mail med namn, adress och telefonnummer till red@rodpress.nu för att börja prenumerera.

Trevlig läsning!

I-länderna måste ta sitt klimatansvar

Artikeln är publicerad på Aftonbladet debatt.

De industrialiserade länderna har under lång tid kunnat dra nytta av all den vinst som skapats genom råvaruförädling och tillverkning av allehanda produkter. Sedan ett antal år har vi dock kunnat konstatera att priset världen nu får betala för de industriella utsläppen är högt. Utsläppen leder till en förhöjd världsmedeltemperatur, stigande havsnivåer, torka, resurskonflikter och stora flyktingströmningar.

För att få bukt med klimatförändringarna måste de rika länderna minska sitt miljöutrymme, samtidigt som de fattiga länderna får stöd och hjälp för att kunna utvecklas i större samspel med miljön än vad de rika länderna har gjort.

Ett sätt att ta ansvar för klimatförändringarna är genom klimatskadestånd till Syd – ett stöd som syftar till att anpassa produktion och energiförbrukning till de minst miljöfarliga alternativen. Pengarna till klimatskadeståndet ska inte, som i dag, tas från biståndsbudgeten eftersom biståndspengarna ändå skulle ha kommit u-länderna till nytta.

I dag flyttas en stor del av ansvaret för utsläppsminskningarna från rika länder i Nord till fattiga i Syd. Det är inte rimligt att länder på det viset kan köpa sig fria från ansvar, när det är vi i västvärlden som mest behöver minska våra utsläpp. För att kunna ha trovärdighet i klimatfrågan måste vi först och främst ta ansvar för det vi släpper ut på hemmaplan. Ung Vänster kräver att EU minskar utsläppen med 40 procent till 2020 oavsett vilka åtaganden andra länder gör, och att dessa utsläppsminskningar sker inom EU.

En central del i att minska mänsklighetens klimatpåverkan är att underlätta spridningen av den teknik för förnyelsebar energi som redan finns. I dagsläget gör licensavgifterna för immateriella rättigheter det svårt för fattigare länder att ha råd att utveckla förnyelsebar energi. Som exempel kontrolleras 75 procent av vindkraftstekniken i världen av endast fyra företag. Lagarna kring immaterialrätten bör ändras så att miljövänlig teknik lättare ska kunna användas av utvecklingsländer. Detta är en viktig fråga under klimatkonferensen här i Cancún, där de rika länderna i praktiken motsätter sig spridning av miljövänlig teknik.

Klimatförändringarna världen står inför är orsakade av den industriella produktion som de industrialiserade länderna har stått för. Därför är den enda rimliga lösningen att i-länderna nu tar sitt ansvar och står för huvuddelen av de resurser som krävs för att lindra den globala uppvärmningen.

Den svenska regeringen har under lång tid fört en usel klimatpolitik. Motorvägsprojekt har fått gå före järnvägsinvesteringar och ansvaret för utsläppsminskningar har skjutits över till u-länder. Det är hög tid att den svenska regeringen tillsammans med regeringarna för andra rika länder börjar ta ansvar för den globala uppvärmningen.

Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster

FRA. Så kom läckan.

Man vill ju inte gärna säga ”vad var det vi sa”, när det gäller sådant här. För det är inte kul, det här med övervakningssamhället.

Minns ni FRA-debatten? Vi var många, många som varnade, som demonstrerade, som försökte stoppa lagen. Men med försäkringar om integritetsskydd klubbade alliansen igenom den och nu har alltså de första uppgifterna om läckor kommit.

En anställd vid Försvarets radioanstalt varnar för att uppgifter om vanliga medborgares mail och telefonsamtal kan hamna i händerna på utländsk underrättelsetjänst. Kontrollmyndigheten, som skulle vara en garant för att inegritetskränkningar inte skulle kunna ske, har inte i någron nämnvärd grad granskat byteshandeln av information mellan FRA och utländska underrättelsetjänster och Försvarsunderrättelsedomstolen ger FRA tillstånd ”på löpande band”, enligt uppgiftslämnaren.

Det är väl helt enkelt dags att damma av parollen från FRA-striden: ”Riv upp, gör om, gör rätt”.

—-

Uppdatering: ser att Vänsterpartiet har reagerat på uppgifterna. De kräver ”ett moratorium för lagstiftning som riskerar att kränka människor enligt den nya grundlagens bestämmelser om skydd för integriteten”. (Med risk för att avslöja mina bristande språkkunskaper kan jag avslöja att jag blev tvungen att googla ”moratorium” för att förstå meningen. Det innebär att man skjuter upp ett beslut tills vissa krav – i det här fallet kravet att människors integritet inte får kränkas – har uppfyllts)

Ute nu: Röd Press nr 3-4 2010

Nu har nya numret av Röd Press kommit ut. I numret kan man bland annat läsa om SD:s historia, ett reportage om Rättviseförmedlingen och en intervju med journalisten och serietecknaren Liv Strömquist.

Alternerande text

Rubrik

Detta nummer är det första som den nya redaktionen för Röd Press gör. Flera förändringar avseende både utseende och innehåll har gjorts, och redaktionen hoppas att dessa ska uppskattas av läsarna.

En helårsprenumeration på Röd Press kostar 200:- (4 nummer). Det går också bra att beställa enskilda exemplar för 50:- styck. Beställningar av magasinet mailas till red@rodpress.nu. Skriv namn, adress och telefonnummer.

För mer information:

Miro Anter, redaktör, 070-217 98 03, miro@ungvanster.se

Sjunkande skolresultat ingen överraskning

Igår offentliggjordes 2009-års Pisa-undersökning, som visar att svenska elever tappat i kunskaper och den svenska skolan gått från att vara en av världens mest likvärdiga, till att hamna bland genomsnittsländerna. ”PISA visar, i jämförelse med andra länder, ökade skillnader mellan hög- och lågpresterande elever och en förstärkt betydelse av elevers socioekonomiska bakgrund. Över tid har även skillnader mellan hög- och lågpresterande skolor ökat”, skriver Skolverket.

Barns klassbakgrund har alltid slagit igenom i utbildningssystemet. Det har påverkat skolresultat och studieval. Om man har akademiskt utbildade föräldrar eller inte, har varit den starkaste faktorn bakom om man valt att studera vidare på högskola. Så har det alltid sett ut. Men nu har alltså mönstret förstärkts när det gäller skolresultat och det lär inte dröja länge innan vi också får se rapporter om ökad snedrekrytering till högre studier. Det är knappast någon överraskning. I åratal har vi i vänstern varnat för resultatet av den dåliga mixen av nedskärningar, fritt skolval, friskolesystem och generellt ökade klassklyftor i samhället. Det krävs inte något toppbetyg i matte för att räkna ut vad som kommer efter lika med-tecknet i en sådan ekvation.

Frågan är om något kommer göras åt saken. I morse stod Jan Björklund i Rapport och sade två saker: 1: det är socialdemokraternas fel att skolan ser ut som den gör, och 2: det är lärarnas fel – de borde sluta med ”jobba på egen hand”-metodik, som alla elever (särskilt pojkar) inte är ”mogna för”.

Jan Björklund kan förstås inte lastas för allt som är fel i skolan idag. Den ojämlikhetsskapande friskolereformen var det ju högerregeringen i början av 1990-talet som sjösatte. Likaså det fria skolvalet, vilket forskare konstaterar förstärker den klassmässiga segregationen i skolan. De här reformerna kom till i en tid då skolan drabbades av nedskärningar, som än idag inte är reparerade. Jan Björklund kan inte hållas ansvarig för detta. Men – och det här är ett viktigt men – han är ansvarig för den skolpolitik som nuvarande regering bedriver, och det är en politik som konsekvent gör ont värre. Som ökar klyftorna. Som försämrar gymnasiets yrkesutbildningar, för att ta ett exempel. Som låter lärare och elever ta smällen i krisen, när regeringen snålhåller i plånboken, och som sedan skyller de sjunkande resultaten på de allt tyngre belastade lärarna.

Jag är helt enig med Björklund när han kritiserar tendensen att alltmer av elevernas utbildning går ut på att de ska lära sig själva, utan lärarstöd. Men det är ohederligt av ministern att låtsas som om gör-det-själv-metodiken är ett påfund från lärarnas håll. Eller socialdemokraternas, för den delen. Det handlar förstås om brist på tid, brist på lärare. ”Egen forskning”, säger lärarna ibland, antagligen för att det klingar bättre i elevernas öron än ”jag hinner inte hjälpa dig”

En del elever klarar sig bra i skolan, med alla dess brister. Det är elever med högutbildade föräldrar. Föräldrar som säkerligen både ställer krav och hjälper till med läxorna. Föräldrar som ser det som en självklarhet att barnen ska till universitetet en dag och som pushar och stöttar på vägen dit. Jan Björklund talar om ”mognad” Underligt är det väl, att det just råkar vara arbetarklassens barn som inte är mogna nog.

Sida 29 av 195« Första...1020...2728293031...405060...Sista »