Jan vill sänka din lön

Jahapp, i förra veckan var det Almega som ville sänka lönerna, idag är det Janne Björklund och folkpartiet. Det är inga nyheter, utan samma gamla ramsa om att det ska hjälpa unga att få jobb. Det är inte utan att man själv börjar känna sig lite tjatig, men alltså… sämre villkor skapar inte fler jobb. Istället blir det en ofrivillig tävling om vem som kan ta jobbet till sämst villkor och lägst lön. Även kallat lönedumpning.

Det finns en massa bra skrivet här på bloggen redan, så jag ska inte upprepa mig in absurdum. Ett kort tillägg bara: löneskilnaden mellan unga och äldre är redan idag stor. År 2009 låg den genomsnitliga månadsinkomsten för en 18-åring i handeln på 7561 kronor. För en 35-åring låg den på 17 568. En 35-åring hade också 27 procent högre timlön. 

Ett lästips är den rapport som Handelsanställdas förbund och Hotell- och restaurangfacket släpptes i somras. Där konstateras att sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga under 26 inte har lett till fler anställningar. Istället blir det en fin present från oss skattebetalare till storföretag med många anställda, som till exempel Sandys, McDonalds och 7-Eleven. Grattis!

Det är börsens tur att stå för eftergifterna

Idag kommer tjänsteföretagens branschorganisation Almega med sina krav inför avtalsrörelsen. Och det krävs ingen professur i stadsvetenskap för att räkna ut vilken sida de står på. Som botemedlet mot den höga ungdomsarbetslösheten lanserar man bland annat frysta ingångslöner och fler lokala överenskommelser. För att tala klarspråk så vill man alltså i praktiken sänka lönerna och samtidigt sabba ungas förhandlingsposition genom att slå undan benen på facket.

Och här blir det alldeles uppåt väggarna. För det blir ju inte fler jobb för att vi som redan har ett arbete får sämre lön och sämre trygghet. Unga är redan den grupp som sitter allra sämst till på arbetsmarknaden. Många jobbar på timme inom tillexempel handel eller restaurang. Man hoppar in där det behövs och håller tummarna för att man blir inringd även nästa vecka.

När finansmarknaden krisar är det vi unga som får fortsätta med eftergifterna medan börsstyrelser och VD:ar sitter tryggt i sina länsfotöljer. I rättvisans namn vore det inte fel att de som tog besluten också fick ta konsekvenserna. Det är dags för Jonas Milton, VD på Almega att ta ett riktigt jobb på samma villkor som vi unga har.

Sänkt krogmoms göder bara krogägare

Idag presenterar regeringen sin budget och trots att behovet av satsningar för att bekämpa den ekonomiska krisen är stort lyser de med sin frånvaro. Ett av regeringens tyngsta förslag i budgeten handlar om att sänka restaurangmomsen.

Regeringen räknar själv med att arbetslösheten ska stiga nästa år. Samtidigt kastar man ut 5,4 miljarder på en satsning som lika gärna kan skapa noll nya jobb. Det finns inga garantier för att företagarna sänker priserna eller nyanställer och de pengarna kan lika gärna hamna i plånboken eller på banken, pengar för att göda krögarna.

Samtidigt finns det stora hål att fylla i den svenska välfärden. Vi har en bostadsbrist i varannan svensk kommun, en enorm underbemanning av lärare i skolan och gamla människor som sitter på vårdhem och inte får ta en promenad för att det finns för lite personal. I regeringens budget finns (kanske inte helt förvånande) inte någonting som pekar mot välfärdsuppbyggnad eller en upprustning av det offentliga.

Vi har sagt det förr och säger det igen – det är dags att satsa där det behövs. Det behövs inte fler varianter på jobbskatteavdrag, ungdomsrea eller restaurangbidrag. Anders Borg och hans regeringskompisar verkar ha svårt att hitta nya strategier och kör på det gamla säkra kortet med ytterligare skattesänkningar. Är det månne brist på fantasi som är problemet? I så fall har jag några tips till nästa gång:

1. Bygg bort bostadsbristen
Det är bostadsbrist i varannan kommun i Sverige och i Stockholm står hälften av alla unga mellan 20 – 27 utan egen bostad. När den borgerliga regeringen 2006 tog bort investeringsstödet för att bygga hyresrätter störtdök byggandet och är nu rekordlågt. I de större studentstäderna tvingas människor flytta runt hos kurskamrater eller hoppa av sina utbildningar för att det inte finns någonstans att bo. Andrahandsuthyrning i all ära, men ska vi kunna flytta hemifrån innan vi är 25 krävs fler billiga hyresrätter. Det är bara att börja bygga.

2. Anställ i skolan
I Sverige är 64 procent av alla privata skolor aktiebolag och varje år plockar skolbolagen ut åtskilliga miljoner i vinst. Att privata bolag tillåts göra vinst på vår skolpeng och rätt till utbildning är ett fruktansvärt slöseri med skattepengar. Istället för att kasta bort enorma summor till riskkapitalbolag i skatteparadis måste skolan rustas upp. Anställ fler lärare så att en pedagogisk undervisning faktiskt blir möjlig. Det finns även ett stort behov av övrig personal så som skolkuratorer, skolsköterskor och andra vuxna. Det behövs fler lärare i skolan, inte fler lyxbåtar i skatteparadis.

3. Bygg ut klimatsektorn
Trafikverket har redan tidigare konstaterat att regeringens nedskärningar på järnvägen har fått förödande konsekvenser. Samtidigt var en supermiljöbilspremie det smartaste regeringen kunde komma på för att möta klimathotet. Nä, bygg istället ut järnvägen så man kan lyckas komma i tid och slipper sitta fast i trafiken för att det är löv på rälsen. Satsa på förnyelsebara energikällor och klimatrenovera miljonprogramsområdena.

4. Anställ fler händer i vård och omsorg
Det finns ett enormt behov av fler händer i vården. På många arbetsplatser hinner man inte med så grundläggande saker som egna raster eller duschning av de boende. Det är på alla sätt oacceptabelt att människor inte ska kunna få den vård de har behov av eller att våra mor- och farföräldrar inte kan få en värdig tillvaro. Det behövs fler människor i vård och omsorg.

Det här är bara några av alla de saker som behöver göras för att vända den trenden där välfärdssverige monteras ner och där ett fast jobb är en lika avlägsen dröm som en egen bostad. Regeringens devis om skattesänkning på skattesänkning har uppenbarligen inte lett till någon större framgång. Man kan tycka att man inte borde upprepa samma misstag i all oändlighet, men en del lär sig visst aldrig.

Senaste nytt från regeringen.

Ett nytt förslag från regeringen, apropå arbetslösheten: ”Regeringen har i dag tillsatt en särskild utredare som ska se över regelverket kring tvister i samband med uppsägning och lämna förslag på hur kostnaderna för arbetsgivare vid sådana tvister kan begränsas. Detta är en del i regeringens arbete för att främja nyanställningar.” Läs hela förslaget på regeringskansliets hemsida.


Förvirrad? Inte så konstigt.

Det de konsekvent menar är att arbetsgivarna inte ska behöva betala ut lön under pågående tvist och att de inte ska behöva betala lika höga skadestånd när de har sagt upp någon på otillräckliga grunder. Och det här menar regeringen ska skapa fler jobb.

Att det här inte skapar fler jobb, det vet regeringen lika väl som vi. Det är bara ett sätt att öka otryggheten bland de anställda och göra det billigare för företagen att sparka oss hur de vill. Vill man skapa jobb på riktigt, då investerar man. I bostäder till exempel. Att bygga ett litet lägenhetshus skulle med all säkerhet skapa fler jobb än det här skitförslaget.


Läs mer om detta hos LO.

Bostadsbristen – ett administrativt problem?

Bostadsbristen i Sverige är ett rejält problem för alla som vill flytta hemifrån, plugga i en annan stad eller flytta ihop med sin pojk- eller flickvän. Ung Vänster Uppsala har tagit tag i problemet och gjort vad de kan genom att sätta upp en tältcamping. Kolla in inslaget från TV4 här.

Roligast är ändå när moderata kommunalrådet Cecilia Forss i Uppsala intervjuas av reportern. Hon tycker nämligen inte att bostadsbristen är något problem, utan snarare ett litet dilemma av ”administrativ karaktär”. Själv bor hon tryggt i sin villa och vill inte ens bjussa på att låna ut toaletten till aktivisterna. Men vem vet, kissnödighet kanske också är ett administrativt problem för Cecilia?

Sverige måste erkänna Palestina

I dagarna kommer FN att rösta om ett eventuellt erkännande av Palestina som en egen, självständig stat. Det är en viktig händelser och inte minst otroligt glädjande om FN nu väljer att erkänna landet. Hittils har ett drygt hundratal stater erkänt Palestina som land, Sverige är ännu inte en av dem.

Det är onekligen tyst om denna historiska händelse. Och det är klart att man kanske inte ska hoppas på för mycket. Ett erkännande av Palestina som självständig stat innebär inte plötsligt att israel drar sig tillbaka från ockuperad mark. Eller att de många tusen bosättarna i Palestina tar sitt pick och pack och ger sig av. Eller att man lämnar tillbaka alla de stulna naturresurser man kommit över genom byggandet av apartheidmuren.
Ska ockupationen någonsin upphöra och människor få chans att leva i lugn och ro utan en ständigt närvarande militärmakt krävs en samlad världsopinion och ett villkorslöst agerande från världssamfundet. Men förhoppningsvis innebär utropandet åtminstone ett steg i rätt riktning. Och efter decennier av misslyckade fredssamtal och tafatta förhandlingar är det ett mycket viktigt sådant.

Åtta av tio vill begränsa vinstuttag i skolor

De flesta håller med om att skolpengen ska gå till eleverna istället för att försvinna i aktieägarnas redan överfulla fickor. Sverige har världens mest liberala lagstiftning när det gäller öppnandet av privata skolor. Nästan varannan gymnasieskola i Sverige är privat och idag ägs de flesta privata skolor av tre stora bolag som varje år tar ut miljardbelopp i vinst. Pengar som var ämnade att gå till vår utbildning. Det är eleverna som får betala för det här med färre lärare, kuratorer och sämre läromedel.

Här kan man läsa att åtta av tio svenskar tycker att det bör finnas begränsningar för vinstuttag i skolor.

Dags att börja bygga – två texter om bostadsbristen

Förra året vid den här tiden började folk smälla upp tält på gräsmattan utanför Stockholms universitet. Många studenter hade flera veckor in på terminen inte lyckats hitta någonstans att bo. Trots vallöften om nya studentbostäder och åtgärder är situationen densamma i år. I Stockholm saknar hälften av alla unga en egen bostad. Har man inte schysta kontakter eller sjukt flyt tvingas man sova på en tältsäng hos snälla kompisar, bo kvar hemma eller flytta runt hos bekantas bekanta. När 100 000 unga saknar en egen bostad så borde det vara dags att ta tag i problemet och börja bygga. Men tvärt om har regeringen gjort allt för att göra så lite som möjligt.

Idag gästbloggar jag om bostadsbristen bland unga hos Stockholmsvänstern. Du kan läsa hela texten här.
Kolla också in Stefan Lindborgs text Bygg bostäder och en tro på framtiden. Han skriver om hur den sociala bostadspolitiken urholkas och ambitionen om allas rätt till ett bra boende försvinner. Samtidigt som bostäderna i storstädernas förorter skriker efter upprustning, kan den som har pengar köpa sig bort från de nedslitna bostadsområdena. Den som har en pappa som kan betala slipper oroa sig för att behöva flytta mellan kompisars soffor eller riskera att bli utnyttjad av värdar med oschyssta hyresvillkor på en otrygg andrahandsmarknad.

Kampanjturnén rullar från stad till stad

Igår Eskilstuna, idag Linköping och imorgon Jönköping. Nu har Ung Vänsters kampanjturné rivstartat. Kommande tre veckor är vi ute på vägarna och turnérar med kampanjen Stoppa vinstslöseriet i skolan. Vi kommer att vara på skolor, hålla torgmöten och aktioner i 16 städer runt om i Sverige.

Håll utkik på följande orter:

Vecka 35

Eskilstuna

Linköping, Norrköping

Jönköping

Skövde

Örebro

Vecka 36

Karlstad

Trollhättan

Uddevalla

Göteborg

Halmstad

Vecka 37

Gävle

Falun

Västerås

Enköping

Uppsala

Var femte sjuårig tjej vill vara smalare

Tillbaka från en ledig vecka och på väg till jobbet hittar jag en Metro som ligger och skräpar på en bänk. I en notis står att läsa att var femte flicka i sjuårsåldern önskar att hon vore smalare. I högstadiet hoppar var åttonde tjej som vill minska på kilona över måltider, spyr upp maten, använder bantningspiller eller laxermedel. På gymnasiet bantar nära hälften av alla tjejer. Det visar en ny studie på 400 tjejer i Uppsala län.

Jag kan faktiskt inte säga att jag blir så värst förvånad. Inte när jag tänker på hur det var att gå i högstadiet. Min klass var helt säkert inte den värsta när det gäller bantningshetsen, men ändå förekom det regelbundet att fullt normalviktiga tjejer drack olika huskurer och gick på dieter där med.

Pratet om att leva sunt och hälsosamt är allt annat än just sunt och hälsosamt. Det här med att man ska ta hand om sin kropp, röra på sig och äta enligt olika nyttighetstabeller. För vad det i praktiken betyder på landets högstadieskolor är att tjejer hoppar över lunchen, käkar uppblötta havregryn till middag och alltid sitter med hälarna i luften så att låren ska se smalare ut. Och om man nu faktiskt inte hakar på så känner man sig ändå lite sämre än de som faktiskt orkar gå upp en timme tidigare på morgonen och jogga en halvmil.

Jag minns en tjej i mitt fotbollslag som ibland på träningen sprang tills hon spydde. Och visst kanske man tyckte att det var lite knäppt, men samtidigt var det imponerande med en sådan viljestyrka och att hon verkligen tog träningen på allvar. Samma tjej fick också veta att hon borde sluta med fotbollen eftersom hon fick fel sorts muskler när hon sprang. Fula och okvinnliga muskler.

I Sverige lider omkring 100 000 svenskar av ätstörningar och av dem är 90 procent tjejer. I Stockholm där ungefär 20 000 har ätstörningsproblem finns totalt tre ätstörningskliniker. Fem kliniker i hela Sverige har öppet året runt. Det blir inte direkt bättre av att man skär ner på skolhälsovård och ungdomsmottagningar. Att var femte sjuårig känner sig för tjock borde om något vara en indikation på ett enormt hälsoproblem.

En ökad ohälsa måste mötas av ökade resurser och ätstörningar och skönhetsideal måste ses som de folkhälsoproblem de är. Då räcker det inte med nedskärningar och stängda mottagningar, då krävs en utbyggd välfärd.

Sida 21 av 195« Första...10...1920212223...304050...Sista »