Året startar i Hultsfred

över tre hundra Ung Vänstermedlemmar samlas strax efter nyår i Hultsfred för att rivstarta ett nytt politiskt år. Mellan den 2 och den 5 januari intar de unga vänsteraktivisterna Hultsfred för att lära sig mer och förbereda sig för det kommande årets verksamhet.

– Detta är en årlig tradition. I år är vi i Hultsfred eftersom vi växt ur de lokaler som vi använt tidigare. Det känns bra, säger Ung Vänsters förbundssekreterare åsa Brunius.

Under samlingen ska också den kampanj som förbundet ska bedriva lokalt i vår inledas. Kampanjen kallas Operation Upprustning.

– Det handlar om att ta strid för förbättringar i den egna vardagen. Fastän ekonomin växer skärs det ned på skolan, på våra fritidsmöjligheter, på kollektivtrafiken och därmed våra möjligheter att ha ett schysst liv. Det måste förstås vara tvärtom. Det ska rustas upp och byggas ut. Men det händer inte av sig själv. Man måste jävlas och vara högljudd. Det är vad kampanjen handlar om. Vi kommer att slåss lokalt för grundläggande förbättringar, säger Brunius.

På det fullspäckade kursprogrammet finns bland annat pass om lokalt politiskt arbete, mediaarbete i klubben och politiska studier. Parallellt löper en studiecirkelledarutbildning och en utbildning för blivande instruktörer i feministiskt självförsvar. Bland kvällsaktiviteterna märks en paneldiskussion om det politiska läget efter Nejet till EMU.

Förbundets jubileumsbok – en 350 sidor lång krönika med namnet Hundra år av gemenskap; i kamp för socialism och människovärde – kommer att bli ett hett diskussionsämne och inköp. På måndagen ordnas även flera föreläsningar med jubileumstema. Bland andra kommer Kjell E Johansson, förbundsordförande 1964-1967 och pratar om Demokratisk Ungdom på 50- och 60-talen.

– Jubileumsboken är ett stycke kulturhistoria som jag tror att folk stolt kommer att bläddra i också om 10 eller 50 år, avslutar åsa Brunius.

För mer information, kontakta åsa Brunius 0733 – 625 901. För information om feministiskt självförsvar, kontakta Tora Breitholtz 0707 – 399 707.

Dags att sluta hymla om Bo Södersten

Bo Södersten är professor. I ekonomi. Han är också en av de få i Sverige som bidrar som ”kolumnist” på DN Debatt. Ibland med artiklar som går som följetong över flera dagar. Det är dags att sluta hymla om Bo Södersten:

Han pratar mest skit.

Nu skriver Södersten på DN Debatt (031228) att vi ska sluta hymla om invandrare. Artikeln läggs till en redan väl tilltagen meritlista. Vi är i alla fall några som minns klassiker som ”Nedskärningar bra för kvinnor” (DN Debatt 960713) och ”Begränsa demokratin” (DN Debatt 971214). Vi har glatts åt formuleringar som ”den extrema form av parlamentarisk demokrati som vi har i vårt land” och begrundat karaktäriseringen av Sverige som ”landstings- och kommunsocialismens förlovade land”, eller Pinochets militärregim som ”Pionjärlandet Chile”. Också de retoriska greppen känns igen. Något rörande vilar över ekonomiprofessor Söderstens sätt att skriva. Så mycket allmänt hat mot världens förfall finns i denna arma själ, att pratstunderna i goda vänners lag inte räcker till. Oavsett vad man skriver om måste feminism och ”miljövurmeri” brännmärkas. Bara för att det skrivs om ”integration” ska man inte glömma att dra en lans för Israels rätt att ockupera Palestina. Och säga något om Göran Perssons agerande som skolminister. Spaltutrymme utgör inget hinder.

När han nu slutat vara instrumentell i det första nedmonteringsprojektet för den svenska välfärdsmodellen söker Södersten nya hästar att satsa på. Och han finner dem i en ny våg av överhetsrasism. Han kan tyvärr inte krediteras för att vara först. Folkpartiet visade i valet 2002 att de främlingsfientliga och fascistiska partiernas retorik kunde ompaketeras till normaliserad borgerlig politik. Men Södersten plockar nu upp kostnadstråden, som kommit lite i skymundan på sistone. Invadrare kostar. Och de jobbar inte!

Från den pösande professorns perspektiv är det provocerande att det finns så många arbetslösa bosnier i Malmö, medan professorns gräsmatta förblir oklippt och det vore så uppenbart behagligt med extra stöd i samband med nästa middagsbjudning. Kanske kompliceras problemet av att barnbarnen antingen är för unga för att hjälpa till eller äger för många aktier för att ställa upp. Sådana kan de betungande livsvillkoren vara. Det är dags att sluta hymla om detta. Det får bli en artikel i DN. Sagt och gjort.

Men låt oss ta professor Södersten på allvar. Visst måste vi sluta hymla om huvudfrågan. Arbetslösheten bland invandrare – OCH invandrares barn, som vuxit upp i Sverige – är mycket hög. Anledningen är uppenbar. Det finns en djup och allvarlig strukturell rasism i Sverige. Den tjänar bestämda syften. Den höga arbetslösheten gör att hela arbetarkollektivet kan pressas. Invandrare har de mest ”flexibla” jobben. Alltså som behovs- och visstidsanställda, och inom vissa yrken, som är lågbetalda, monotona, hälsofarliga och utan möjligheter till avancemang. Detta fyller en viktig funktion. Invandrare blir både en svårorganiserad reservarbetskraft och effektiva konjunkturregulatorer, som får komma in och ta de sämsta jobben på arbetsmarknaden när det går bra, för att sedan tvingas ut i förnedring och arbetslöshet när konjunkturen börjar hacka.

Detta vill professor Södersten ha mer av. Gärna med hjälp av import av östeuropeiska arbetare. Han ansluter sig alltså än en gång till Svenskt Näringslivs angrepp på välfärden i Sverige. Rasismen får sippra ut från professorsresidenset och bli nyttig debattartikel i DN.

I sammanhanget bör man också minnas att EU ska rädda oss från kraven på en humanare flyktingpolitik: ”Svensk invandrarpolitik bör sättas in i sitt EU-sammanhang. Det är där som den hör hemma”. Professorn menar möjligen planerna på att upprätta koncentrationsläger för flyktingar, utanför EU-området, eller kanske de italienska ministeruppmaningarna att man oftare ska skjuta på flyktingbåtar. En ytterligare brutalisering av en redan i många avseenden vidrig flyktingpolitik ska Göran Persson fixa ”med samma kraft som han tog itu med saneringen av statsfinanserna vid mitten av 1990-talet”. Vad skönt, tänker säkert många som minns hur kul det var när Sverige blev världsmästare i snabbt växande klyftor och tandvård plötsligt blev en lyxprodukt.

Så här kan det se ut när liberalerna vandrar ut i reaktion och rasism. Vi kommer att få se fler exempel. Det blir ännu viktigare att organisera ett motstånd.

Att Bo Södersten sedan inte anger en enda källa för sin siffra att ”invandrare” kostar 40-50 miljarder är i sammanhanget bara logiskt. Karln är trots allt professor i nationalekonomi. Dags att sluta hymla om honom.

Med kamratliga hälsningar
Ali Esbati

Kalla hem Sveriges USA-ambassadör!

USA:s Sverigeambassadör påpekar ännu en gång att svensken Mehdi Ghezali, som sedan två år sitter internerad på Guantanamobasen inte är dömd och inte heller misstänkt för något brott. Amerikanerna förbehåller sig likväl rätten att behålla honom i fångenskap på obestämd tid.

Ung Vänsters ordförande Ali Esbati menar att regeringen tydligare måste fördöma USA:s behandling av Kuba-fångarna.

– Kalla hem den svenske ambassadören! Det går inte att bara säga att man gör mer än andra. Någon måste gå före och höja tonläget. Regeringen måste agera betydligt hårdare än hittills. På ett sätt är den amerikanske ambassadörens uttalanden befriande. Han säger helt öppet att USA bryter mot all internationell rätt. Man kan inte bara låta en sådan sak passera, när en svensk medborgare i två år varit internerad utan att ens få veta vad han är anklagad för.

– Göran Persson har flera gånger tagit på sig en internationell statsmannakostym och sagt sig vilja lyfta upp eller ordna konferenser om brännande globala frågor. Det är uppenbart att USA:s vägran att hålla sig till någon som helst internationell rätt är ett av vår tids allvarligaste problem, som drabbar miljontals människor. Varför inte en regeringssponsrad konferens om hoten mot rättssäkerhet och personlig integritet?

– Vad som är klart är att regeringen måste göra något mer än att vara påstått bekymrad. Passivitet och servilitet har aldrig lett till att man fått igenom något. Det är dags att sluta lägga sig platt, avslutar Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati: 0733 706 426.

Ung Vänster firar 100 år med bok

Ung Vänster har under 2003 firat sitt hundraårsjubileum. Nu har förbundet utkommit med en jubileumsbok, utgiven på Nixon förlag.

Det är en tung och gedigen volym på 350 sidor. Nutida aktivister har både grävt i arkiven och skrivit om sin egen kamp. Men här finns också mer namnkunniga skribenter. Professorn i historia Yvonne Hirdman skriver om SKP under början av andra världskriget, författaren och journalisten Maria-Pia Boëthius om McCarthyism och förföljelser då och nu, historikern Håkan Blomqvist om Sverige revolutionsåret 1917. Sammanlagt har ett 60-tal skribenter bidragit med texter.

I boken finns längre porträttintervjuer med äldre aktivister. Bland namnen märks Lars Ohly, som nyligen offentliggjorde sin kandidatur till ordförandeposten i vänsterpartiet. Han berättar om sin aktivitet i Kommunistisk Ungdom och de slutsatser han idag drar av det arbetet. I boken finns även en längre intervju med CH Hermansson, som bland annat var partiordförande 1964-1975.

Med anledning av bokutgivningen ordnas ett öppet seminarium på ABF-huset i Stockholm, tisdagen den 16 december, klockan 19:00.

Daniel Suhonen från ABF frågar ut bokens redaktör Moa Elf-Karlén. Därefter följer en paneldiskussion. I den deltar förbundsordföranden Ali Esbati, Urban Karlsson, ordförande 1951-1958 och Aron Etzler, författare till boken Ta det tillbaka samt chefredaktör för tidningen Flamman. Diskussionen leds av Uppsalahistorikern åsa Linderborg, författare till boken Socialdemokraterna skriver historia.

Ur bokens baksidestext: “1903 bildades den organisation som idag är Ung Vänster. Under 100 år har människor förenats där i kampen för socialism och människovärde … Den här boken sammanfattar inte alla dessa handlingar. Den gör inte anspråk på att vara Historien om förbundet. Vad den gör är att ge många inblickar och insikter. Ur de konkreta beskrivningarna träder mönster fram som vertyg för att begripa bättre. Att titta på förbundets hundraåriga historia är att genomskåda motståndarna. De byter bara skepnad”

Vill du köpa boken? Kolla in www.redplanet.se

Saddam-farsen goda nyheter för ockupationsmotståndet

Säga vad man vill om amerikanerna. Men de kan i alla fall konsten att göra Hollywood-fars av precis vad som helst. Den forna USA-lakejen Saddam Hussein visas nu upp som trofé i TV. Militärer och reaktionära gubbar får tillfälle att dra de one-liners de alltid drömt om att få säga.

Vi är många som kan jubla över att Saddam Hussein är gripen. Hans regim var vidrig och han själv ytterst ansvarig för tusen och åter tusen männsikors död och elände. Irak är ett sargat land och Saddams tillfångatagande en viktig om än långt ifrån tillräcklig grund för att kunna bearbeta historien. Avgörande delar av den historien, som man bör påminna om, är följande.

Den nu tillfångatagne Hussein kom till makten med godkännande och stöd från USA. När han angrep Iran fick han förnyat stöd från USA. 1983 träffade en viss Donald Rumsfeld det irakiska ledarskapet i Baghdad. Vapenavtal slöts. Ett år senare utfärdade det amerianska handelsdepartementet exportlicens för ämnen som Irak kunde använda för att producera biologiska vapen. När Hussein gasade ihjäl civila kurder i Halabja hade USA-regeringen inga synpunkter. Man avstyrde till och med försök att rikta allvarligare kritik mot Saddam-regimen. Saddam Hussein fick till och med klartecken för angreppet mot Kuwait. Resten är mer känt. Men den som glömmer låter sig luras.

Bush och Blair ropar nu ut att irakierna inte längre har något att vara rädda för. Det är en vidrig skymf mot hela det irakiska folket. Sedan ockupationen inleddes har människor i Irak haft gott om annat att vara rädda för. Till exempel att skjutas på öppen gata av amerikanska soldater med inlärt kolonialt människoförakt. Eller kläs av och förnedras vid vägspärrar i sin egen stad. Eller föras bort och misshandlas utan att veta varför. Eller inte klara livhanken – må det vara på grund av resursbrist eller laglöshet i spåren av samhällsstrukturens implosion. Varken Bushs eller Blairs TV-shower ändrar på detta. Och ingenting ändrar förstås på det faktum att angreppet mot Irak och ockupationen av landet byggde på lögner och var fullkomligt rättsvidriga.

För motståndet mot ockupationen är Saddams gripande goda nyheter. Nu stängs ännu ett av de propagandistiska öppningarna att bortförklara det irakiska folkets legitima och självklara kamp mot ockupationen. För de flesta har det visserligen framstått som knäppt från start att det skulle vara en skäggig Saddam på flykt som på något mystiskt sätt koordinerade angrepp mot ockupationsmakten över hela Irak. Men nu kan inte ens kolonialmaktens Spin doctors köra med det kortet.

Ockupationsmotståndet i Irak innehåller en rad olika element. Det är svårt att utifrån säga något om de inbördes styrkeförhållandena. Men klart är att de sekulära, demokratiska krafterna i Irak nu har ett ännu större ansvar. De som väljer att fraternisera med ockupationsmakten riskerar att snabbt göra sig irrelevanta i byggandet av ett framtida fritt Irak. Att det irakiska folket – precis som det palestinska, vars framtid nu tydligare sammantvinnas med irakiernas – inte kan få någon frihet under ockupation, är självklart. Alltså: allt stöd till kampen mot ockupanterna. USA ut ur Irak!

Med kamratliga hälsningar
Ali Esbati

PS. I lördags blev det känt att Lars Ohly ställer upp i partiledarvalet i vänsterpartiet. Det är en sak för partiets interdemokratiska process att hantera. Intressantare är att se reaktioner och kommentarer från ledarskribenter och allmänborgerliga förståsigpåare. En av de bästa kommentarerna står DN för, när man skriver att Ohly “både i sak och retoriskt företräder en extrem utrikespolitisk hållning”. Den hållningen – vänsterpartiets hållning – innebär mig veterligen att man inte vill ha rövslickeri för stormakterna, att man slår vakt om den svenska neutralitet som regeringen i högtidstal säger sig vilja bevara, men i dagligt arbete säljer ut, att man hellre vill ha fred än krig, att man inte tycker att det är bra om Sverige blir en delstat i ett militaristiskt, nyliberalt unionsbygge och att man inte vill ansluta Sverige till en aggressiv militärpakt. Den delas för övrigt av en stor majoritet av svenska folket. Men det är klart, hänger man mest med andra välbetalda ledarskribenter och självupptagna fåtöljtyckare kan det verka lite extremt när någon säger att Sverige borde vara alliansfritt. å andra sidan vet vi – inte minst sedan kvällen den 14 september – hur förvånad man då kan bli.

Regeringen säljer ut alliansfriheten med ett leende

I EU:s nya konstitution ger medlemsstaterna varandra en så kallad försvarsgaranti. Det innebär att om ett EU-land attackeras är samtliga andra EU-länder skyldiga att bistå med ”alla till buds stående medel”. Efter att bland annat Sverige protesterat läggs nu en till icke förpliktande mening till, "Detta påverkar dock inte karaktären i vissa medlemsländers säkerhets- och försvarspolitik." Denna mening räcker dock knappast till för att Sverige med ärlighet ska kunna kallas alliansfritt.

– Regeringen säljer ut vår alliansfrihet utan att ens våga diskutera det på allvar, säger Joel Phalén, förbundsstyrelseledamot i Ung Vänster, angående spelet kring konstitutionen. Det tycks inte ens längre finnas en ärlig vilja att försvara alliansfriheten, fortsätter han.

Regeringens behandling av konstitutionen har fått allvarlig kritik. Många menar att de i flera viktiga frågor kör över både riksdag och folket. Frågan om en försvarsunion är bara en i raden av de frågor där regeringen handlar utan riksdagens mandat. Exempelvis sa utrikesminister Laila Freivalds i riksdagens EU-nämnd så sent som i fredags att “Vad gäller de ömsesidiga försvarsgarantier som föreslås i ordförandelandet Italiens förslag så är det klart att Sverige aldrig kan acceptera ömsesidiga försvarsgarantier”. Nu är det tydligen helt glömt.

– Regeringens hantering av det här är helt orimlig. De försöker sälja in ett paket av överstatlighet och försämringar som inte folket vill ha näst intill helt utan diskussion, säger Joel Phalén. Förändringarna är så stora att allt annat än en folkomröstning om hela konstitutionen är ett brott mot folkviljan och våra demokratiska principer.

För mer information kontakta: Joel Phalen, förbundsstyrelseledamot 070 – 303 50 73 eller Edvard Ankarudd, pressansvarig 070 – 417 63 57

Manifestation i Salem 9 december

Ung Vänster Storstockholm valde att inte delta på den antifascistiska manifestationen i Salem lördagen den 6 december. Anledningen var oenighet kring de garantier som kunde ges för att manifestationen skulle hållas brett och fredligt. Arbetet mot rasism och fascism gynnas inte av kravallromantik. De som låter sig provoceras till eller ännu hellre själva startar bråk är inte till någon hjälp i kampen mot fascismen.

Vi konstaterar samtidigt att polisens agerande, än en gång, verkar ha präglats av en extrem brutalitet mot helt oskyldiga människor. Detta är fullständigt oacceptabelt. Poliskårens angrepp mot politiska manifestationer är i sig ett hot mot demokratin.

Fascisterna får aldrig lämnas oemotsagda. Ung Vänster arbetar aktivt efter den principen. Nazimarchen har växt sig större med åren, och har blivit den största nazistiska manifestationen i Sverige. De högerxtrema partierna växer sig starkare i Sverige som Europa. öppet invandrarfientliga partier har skaffat sig parlamentarisk makt i flera kommuner.

Detta är ett stort hot mot demokratin, och vi har alla skyldighet att protestera.

Därför arrangerar Ung Vänster Storstockholm en fredlig manifestation mot rasism och främlingsfientlighet den 9 december klockan 18.00 på Rönnigne Torg, där vi vill samla ett brett folkligt motstånd.

Kontaktperson: Eveliina Sinisalo tel. 08- 640 80 05

– PM Nilsson, I presume…

Det pågår en ockupation av Irak. Den är olaglig och illegitim. Människor förnedras och dödas. Och gör motstånd. Kolonialismens radskrivare på landets ledarsidor svettas. Inte för att de bytt sina khakifärgarde kortbyxorna utan för att de inte kan och inte vill förstå. De övergår då till det de är bäst på: ljuga och förvanska debatten i kraft av sin köpta informationsdominans.

Nu försöker man skapa ett drev mot dem som säger det självklara: att ockupationen måste bekämpas. I en osignerad ledare kallar till exempel Expressen Jan Myrdal och America Vera-Zavala för ”Talibanvänstern”. I samma artikel nämns Röda korset, anti-Bushdemonstranter i London, totalitär kommunism, amerikanskt ”systemkrig” mot islamisk terrosim, Al-Qaida, Nazism, antisemitism och civilt samhälle. Intellektuell skärpa kan man i alla fall inte anklaga de liberala ordkvarnarna för.

Diskussionen om angrepp mot Röda Korset är ett ohederligt stickspår. Röda Korset skyddas av folkrätten och krigslagarna. Enligt samma lagar är ockupationen olaglig och måste kunna bekämpas. Det är huvudpoängen i de uttalanden som gjorts. Det är det Expressen och andra inte kan hantera. Det är inte nödvändigt att vara för allt som görs för att befria ett land från ockupation, men man måste ta entydig ställning för befrielsekampen som sådan. Kolonialisterna gör det motsatta.

Fast det går rätt dåligt för dem. Den fisförnäma eliten tappar greppet om opinion. Allt fler – inte minst stora delar av en ung generation – vaknar upp och konfronterar deras stinkande rasism. I tredje världen växer motståndet och på hemmaplan ser allt fler igenom lögnerna.

Det största hotet mot varje människa på vårt jordklot är den rubbade regim som härskar i Washington. Dels för att den stött och bemäktigat ett ohyggligt stort antal lokala diktatorer och våldsverkare – som Usama bin Ladin och Saddam Hussein – och även idag ger militärt stöd till över åttio procent av världens tortyrstater. Dels för att den kan ingripa militärt var som helst, till vilket mänskligt pris som helst för de drabbade, för att säkra det globala kapitalets herravälde. Dels för att den fortsätter rusta upp, såväl konventionellt som med massförstörelsevapen av alla slag.

Denna regim upprätthåller en vidrig, rasistisk ockupation i Irak. Den inte bara ockuperar, den har därtill skjutit mot demonstrerande folkmassor, kört över personbilar med sina stridsvagnar, skjutit ihjäl otaliga civila vid vägspärrar vid deras hem, torterat fångar, förnedrat människor på gator och torg, sålt ut Iraks naturtillgångar och rättigheterna att bygga upp det som bombats sönder. Den har lyckats med konststycket att få många människor att konkret önska tyrannen Saddam tillbaka. Men vad majoriteten av irakierna vill är det som varje annat folk hade önskat: ett slut på ockupationen och den rasistiska dominansen.

Låt mig slå fast utan omsvep: Angrepp på den amerikanska militära närvaron i Irak är inte bara begripliga – de är riktiga och viktiga. Ockupationen får inte normaliseras. Ockupanterna måste bort. Och om en amerikansk ockupationsmakt går på pumpen i Irak är det inte bara en seger för det irakiska folket. Det är en seger för miljontals och åter miljontals människor. Ja, för alla som kräver sin värdighet. För alla som vill leva i fred och frihet.

Jag upprepar gärna det jag konstaterat tidigare, när kriget sades vara ”avslutat”: Också hos dagens imperieideologer finns en fullständig oförståelse för att människor vägrar bli dominerade och hunsade. För att de därför reagerar och att dessa reaktioner inte alltid – aldrig, snarare – kan bli som de hade blivit i Sverige, Norge eller USA. Vi har att vänta oss fortsatta konvulsioner i förnedrade nationer. Dessa kommer inte alltid att vara snygga och politiskt entydiga. Men de kommer att äga rum. En vänster värd namnet måste förhålla sig till den verkligheten. Till skillnad från Expressens ledarsida måste vi avvisa tanken på att valet står mellan ockupation och Al-Qaida. Och vi måste samtidigt vägra låta oss luras av dem, som i namn av mänskliga rättigheter, medvetet och utstuderat eller, för att använda Lenins term, som nyttiga idioter, går ärenden åt imperialisterna.

Expressens ledarsida upprörs lustigt nog över att de hundra tusen som demonstrerade mot Bush i London välte en Bush-staty i papper för att symbolisera en ny befrielse av Baghdad. Jag vill påminna om det som hände med General Maudes staty. I mars 1917 kom Maude till Baghdad som ”befriare”. ”Människor i Baghdad; i 26 generationer har ni lidit under märkliga förtryckare”, sade han och utlovade ”fred och välstånd”. När det irakiska folket befriade sig självt 1958 rev man genast den ståtliga statyn över Maude till hästs.

Jag påminner också om Arundahti Roys glasklara sammanfattning av den sanning som får ledarskribenterna att svettas på sina kontor: ”Kanske kommer folk att dansa på gatorna i Basra när Saddam Husseins regim faller. Men skulle Bushs regim falla, skulle människor dansa på gatorna över hela världen”.

USA ut ur Irak!

Med kamratliga hälsningar
Ali Esbati
Stockholm 031120

Lägg ner – för en levande historia!

Det är dags att lägga ned Forum för levande historia. Myndigheten, som tillskapades i all hast 1997, innebär något som varje demokratiskt samhälle bör klara sig utan: en statlig historieskrivning.

Forum för levande historia är en statlig myndighet som har som uppgift att informera och utbilda främst ungdomar om folkmord, särskilt förintelsen av Europas judar före och under andra världskriget, och andra brott mot mänskligheten. Arbetssätten inkluderar lärar- och journalistutbildning, seminarier och kulturevenemang. Myndigheten kom till efter att en senare hårt kritiserad undersökning kring svenska ungdomars historiekunskaper presenterats. Undersökningen visade att kunskapen var dålig, men tanken att stärka historieundervisningen i skolorna tillräckligt mycket verkar aldrig ha slagit regeringen.

Det är i sig absurt att staten ägnar sig åt en officiell historieskrivning. än värre blir det när det görs med förevändningen att det ska leda till ett mer demokratiskt samhälle. Vi vill leva i ett demokratiskt Sverige, som inte är grogrund för rasistiska och fascistiska rörelser. Vi arbetar dessutom dagligen aktivt mot rasism och förtryck och har gjort så genom historien. Forum för levande historia är ett kontraproduktivt påhitt ur den synvinkeln.
Detta visas inte minst i den verksamhet de hittills presenterat. Den pro-västliga tendensen är uppenbar, och moraliserande beskrivningar av "ondskan" frekvent förekommande. Detta visar återigen att vad vi behöver är en stark historieundervisning i våra skolor, en fungerande och kritisk forskning på området och en levande och öppen debatt.

Dessutom: det är ett gammalt faktum att i tider då vänstern växer sig starkare blir det vanligare med ohederliga påhopp från höger om Sovjet. Särskilt uppenbart är att Lars Leijonborg & co skräms av att ungdomar vill ha mer av rättvisa och folkstyre, mindre av kapitalism, krig och krispolitik. Så har det alltid varit, och må så vara så länge det bara rör sig om billig politisk retorik. Men nu vill man klampa in med statsapparaten och definiera begreppen inne i klassrummen à la Brezjnev-eran Det enda sättet att ha begreppen utredda, undvika insinuationer och misstänkliggöranden och främja en verkligt demokratisk debatt är att bygga den på forskning som är fristående. Utförd vare sig av Timbro, Folkpartiet eller – just det – svenska staten.

Vi behöver en stark forskning och unga människor som lär sig att tänka kritiskt och söka egen information. Vi behöver levande historia i skolan, vi behöver levande historia i våra vanliga liv. Inte matade till oss. Lägg ner – för en levande historia!

Ung Vänsters verkställande utskott 031118

Europas sociala rörelser samlas mot konstitutionsförslaget

Det europeiska sociala forumet i Paris avslutades i helgen med en jättedemonstration som samlade över hundra tusen deltagare. En viktig fråga under forumet var synen på EU:s nyligen föreslagna konstituion..

– Nu mobiliserar folkliga rörelser i hela Europa mot den nyliberalism som från början varit en viktig del av EU-projektet och som alltmer stensätts i systemet. I Sverige kommer vi att kunna arbeta med förnyade krafter mot konstitutionen, och vi stärks i vår syn på att ett svenskt EU-utträde är rimligt om konsitutionen ändå trycks igenom, kommenterar Ung Vänsters ordförande, Ali Esbati.

även på den stora samlingen för aktivister och sociala rörelser, som hölls efter forumets avslutande, enades man om ett upprop mot nyliberalismen och militarismen i konstitutionen, som man menar utarbetar ”av en marginell del av medborgarna i samhället”. Och på ett annat möte enades flera närvarande europeiska vänsterorganisationer, däribland Ung Vänster, om en gemensam deklaration. Där slås det fast att den demokratiska processen kring förslaget varit obefintlig. Kravet som ställs är att folkomröstningar ska hållas i samtliga medlemsländer.

– Det är mycket glädjande att vi kan samlas kring den här frågan. Och det blir allt tydligare att den svenska regeringens envisa motstånd mot en folkomröstning är skandalös. Vi och våra systerorganisationer har delvis olika utgångspunkter när det gäller EU-frågan, men till skillnad från vad som envist hävdades i den svenska EMU-folkomröstningen så är synen på EU som befriare ett påhitt. överallt motsätter sig människor det elitistiska europeiska statsbygget, avslutar Ali Esbati.

Sida 1 av 1012345...10...Sista »