Hatet mot fotbollsbrudarna

Gästbloggare: 

Hanna Carlsson sitter i distriktsstyrelsen för Ung Vänster Göteborg och Bohuslän. 
När jag var åtta år började jag spela fotboll i en förening för bara tjejer. Det var bland det bästa jag gjort. Jag älskade att spela fotboll. Jag ville bli bättre, hela tiden ville jag bli bättre, och när jag började sjuan sa jag till folk att jag ville bli proffs. Det skulle jag kanske inte ha gjort, för jag kände blickarna när jag sa det. Jag kände den tryckta stämningen, och jag kände att jag inte ens trodde på det själv längre. Jag, fotbollsproffs? Jag är ju tjej, då kan man inte bli det. Det är ovanligt att leva på det, åtminstone.
Fotboll. Damfotboll. Stor skillnad. Det ena är en sport, det andra är en sport för damer. Männen är normen i samhället, kvinnorna är det inte. Men det var först nu när EM började som det slog mig: inte ens om Sverige vinner slipper de kritik. För tjejer som spelar fotboll är alltid sämre. Tjejer som spelar fotboll i landslaget är sämre än herrlandslaget, trots att damerna vunnit mycket mer.
” ‘Damer’ ska inte spela boll. Ser ju ut som män. #Lesbiska hela bunten.” ”Damlandslaget… lesbiska horor är vad ni är”. Detta är bara två av de många hatiska twitterinläggen som kommit under EM. Jag vill gråta. De bedöms inte efter prestation, för de är inte män. På onsdag spelar Sverige semifinal, efter att inte ha förlorat en enda match. Men det spelar ingen roll. Hatet slutar inte. Kommentarer om spelarnas utseende är normalt. Vi är vana. Aldrig, aldrig nånsin kommer damfotboll att kunna mätas med herrfotboll, det är det hatarna vill säga. Som kvinna måste man vara dubbelt så bra för att bli accepterad. Det här är EM och Sverige kan vinna, men fokus är inte där. Det är twitterkommentarer som bekräftar patriarkatet, det är beviset på att kvinnor fortfarande inte anses lika värda som män, men framförallt: det är drömmar hos 8-åriga tjejer som krossas innan de ens hunnit drömmas. 

Studenter föreslås få sänkt bidrag

En utredning som Utbildningsdepartementet beställt föreslår att gymnasiestudenter ska få 760 kronor mindre i studiebidrag per år. Istället ska ”fattiga familjer” kunna söka ett extrabidrag.

Idag debatterade Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg varför det är kass, mot Carl-Johan Schiller från Kristdemokratiska ungdomsförbundet.

Lyssna på debatten här.

Stefan Lindborg talade i Almedalen

Idag är det Vänsterpartiets dag under Almedalsveckan och Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg höll tal på stora scenen, innan Jonas Sjöstedt. I talet lyfte han bland annat fram ungas otrygga situation på jobbet och den ökande rasismen. Lindborg fokuserade på att trygga människor också är fria människor.

– Frihet är inte att kunna välja vilket riskkapitalbolag som ska äga din skola. Frihet är att veta att du får kunskapen du har rätt till. Det är att slippa komma till skolan en morgon och mötas av beskedet att du inte längre är lönsam. Frihet är inte skattesänkningar, välfärdsvinster eller urholkade socialförsäkringar. Frihet är istället trygghet, för trygga människor är fria människor. Och trygghet förutsätter en socialistisk och feministisk politik, sa Stefan Lindborg i sitt Almedalstal.

För mer information:
Tove Liljeholm, pressekreterare
tel. 072-587 86 85

Var är tjejerna på Putte i Parken?

Männen äger festivalscenen, har det visat sig under sommaren 2013. På Putte i Parken som pågår under helgen i Karlstad är det enbart 12 % kvinnor som kommer att stå på scenen. Ung Vänster finns på plats med ett tält och pratar bland annat om jämställdhet på samhällets alla arenor.

– Putte i Parken sänder en tydlig signal till unga tjejer som vill bli musiker, medan man ger killar en gräddfil. Som publik får man en bild av att musik handlar om kön. Arrangörerna borde skämmas och vi kräver att man förklarar hur man ska komma till rätta med det här, säger Kristin Olofsson som sitter i Ung Vänsters förbundsstyrelse och är på plats på festivalen.

Under de senaste åren har det blivit en del uppmärksamhet kring könsfördelningen på musikscenen. Många festivaler har idag en idé om att ha jämställda scener, bland annat på Stockholmsfestivalen Music & Arts.

– Det finns massor av kvinnliga musiker, men istället kvoterar Putte i Parken in män. Om de behöver hjälp med att leta fram tjejer kan de vända sig till mig, till organisationerna Rättviseförmedlingen eller Jämställd Festival, avslutar Olofsson.

För mer information kontakta Kristin Olofsson på 0738020096.

En bostadsmarknad anpassad till vem?

Som ung fastnar man mittemellan en arbetsmarknad som ställer krav på flexibilitet, där otrygga anställningar är det normala för ungdomar, och en bostadsmarknad där ett fast jobb ställs som krav för att få ett hyreskontrakt. Samtidigt som vi i Sverige har en akut bostadskris – en kvarts miljon unga söker en lägenhet – hindras unga från att söka de hyresrätter som ändå finns.

Om detta skriver jag i Expressen idag:

”Självklart kan inte samhällsbygget utgå från att bostadsbristen och otryggheten på arbetsmarknaden ska vara konstant. Den viktigaste åtgärden för att lösa bostadsbristen är en bostadspolitik som sätter nybyggnation i centrum, med statliga subventioner riktade till billiga hyresrätter. Otryggheten på arbetsmarknaden måste mötas med en politik som gör det svårare och dyrare för arbetsgivarna att utnyttja unga med ring och spring-jobb. Men samtidigt går det inte att blunda för den akuta situationen – det är nu som unga hamnar mellan stolarna och det är nu som det krävs åtgärder som gör det möjligt för unga att söka de lägenheter som faktiskt finns. 

Sveriges ungdomar behöver ett trygghetspaket, som i praktiken ser till att alla har en bostad och som gör fasta jobb med löner som går att leva på till det normala också för unga. Idag lanserar Ung Vänster ett nytt krav på lagändringar som skärper det kommunala bostadsförsörjningsansvaret och som hindrar allmännyttans bostadsbolag från att ställa krav på fasta jobb för att man ska kunna få en lägenhet. Kommunala bostäder ska förmedlas i en offentlig bostadskö, utan några diskriminerande inslag. Ungas rätt till trygghet kräver en bostadspolitik värd namnet.”

Läs hela artikeln här.

Ung Vänster i Almedalen

Visby

Under vecka 27 är det dags för politikerveckan i Almedalen. Ung Vänster kommer finnas på plats och råkar man befinna sig i Visby får man gärna komma förbi något av de de seminarier eller debatter som vi deltar i. Här följer ett axplock:

Måndag 1 juli kl 16:00-17.30
Framtidens partiledardebatt
Stefan Lindborg deltar i en websänd debatt med de övriga ordföranden för ungdomsförbunden. Direkt efter debatten analyseras deras svar av en expertpanel.
Expressens valstuga, hamngatan, arrangerat av Expressen

Torsdag 4 juli klockan 09:00-10:00
Försvarspolitiskt morgonpass
Stefan Lindborg deltar i seminarium om försvarspolitik.
S:t Hansgatan 11, arrangerat av Försvarspolitisk arena

Torsdag 4 juli kl 10:00-11:00
Vem fan lyssnar?! Ett samtal om ungas psykiska ohälsa och konsten att lyssna
45% av alla tonårsflickor har någon gång skadat sig själva. Tove liljeholm deltar i ett samtal om tjejers psykiska ohälsa.
Skandias trädgård, Tage Cervins gata 3 B, arrangerat av Tjejzonen & Skandia Idéer för livet

Torsdag 4 juli klockan 18.45 – 18.55
Stefan Lindborgs tal
Stefan Lindborg talar i Almedalsparken innan Jonas Sjöstedt.
Almedalsparken, arrangerat av Vänsterpartiet

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 3100
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sluta kvotera in män på festivalscenen

Gästbloggare: 

Pernilla Karlsson sitter i Ung Vänsters förbundsstyrelse. 

Idag startar Bråvallafestivalen i Norrköping, en festival som gjort ett tydligt val – de har huvudsakligen bokat manliga akter. I november 2012 när den första kritiken mot bokningarna kom, lovade Bråvalla att försöka göra det som går för att boka fler kvinnor. I november 2012 var en av elva akter kvinnor. Idag, juni 2013, är 23 av 112 akter kvinnor.

Bråvalla är inte ensamma om att boka majoritet män, det beror på strukturer som genomsyrar hela musikbranschen på alla nivåer. Det här handlar inte om att det inte finns kompetenta kvinnliga musiker, det här handlar om att män bokar män. 


Om arrangörerna hade varit intresserade av en jämställd festivalscen hade de kunnat ta hjälp av till exempel Rättviseförmedligen eller jämställdfestival.se och lyssna på den kritik man fått. Popkollo är ytterligare ett bra exempel som ger unga tjejer utrymme för att hålla på med musik. (Vad ger festivaler för signaler till de tjejerna när chansen för att bli bokad är mindre för att man är just tjej?) Det inte är en motsättning att boka jämt. Det handlar om att se strukturerna och medvetet jobba för att motverka dem. Festivalen Stockholm Musik & Arts är ett bra exempel på hur det kan se ut. 
Sen när blev musik en könsfråga? Jo, sen män tar mest plats i replokalerna, sen män sitter i styrelser i musikbranschen och sen män bokar andra män till festivaler. Inga fler ursäkter. Bråvalla och andra festivaler måste ta sitt ansvar och sluta kvotera in män.

Allt stöd till strejken – låt moderatstudenterna leva kvar på 1800-talet

Sedan midnatt strejkar bussförare och trafikanställda i bland annat Stockholm och Umeå. Kommunals krav på förstärkt anställningsskydd vid operatörsbyten, längre raster och tidsscheman som inte är utformade för den trafikmiljö som bussförare befinner sig i, har mött starkt motstånd från arbetsgivarna.

– Ung Vänster stödjer strejken. Kommunal tar en viktig strid för att vi alla ska behandlas som människor och inte maskiner på svensk arbetsmarknad, säger Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg.

Tidigare idag blev det känt att Fria Moderata Studentförbundet agerar strejkbrytare och kör en buss som ersätter linje 3 i Stockholm.

– Det är inte förvånande att en organisation som diskuterar att återinföra duellrätten, också vill ha en arbetsmarknad som påminner om 1800-talets. Återigen ställer sig högern på motståndarsidan till varje krav på förändring som gynnar de som jobbar, avslutar Stefan Lindborg.

För mer information:

Stefan Lindborg, förbundsordförande
Tel. 072-587 86 85
stefan@ungvanster.se

Människor och inte maskiner

”Vi är människor inte maskiner.” – så löd en av de mest kända parollerna från gruvstrejken vintern mellan 1969 och 1970. En strejk som kom att få stor betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden, men också för den politiska situationen under åren därefter. Osökt kommer jag att tänka på samma paroll när jag läser om busschaufförernas villkor och arbetsgivarnas arrogans inför kraven på en mänsklig arbetssituation.
Vid midnatt trädde Kommunals strejkvarsel i kraft, sedan dess strejkar 1400 trafikanställda framförallt i Stockholmsområdet och i Umeå. Kommunals krav på förändringar borde vara självklara. Man kräver samma löneutveckling som andra LO-anställda, man vill stärka anställningsskyddet vid entreprenörsbyten, man motsätter sig tidsscheman reglerade ned på sekunder och hundradelar, man vill höja den minsta rasttiden från 30 till 45 minuter och man kräver att de anställda får rätt till sin dygnsvila på elva timmar.
En maskins arbete går säkert att reglera på hundradelen, men för en människas arbete – särskilt i en trafikmiljö där det oförutsedda inte sällan inträffar – går mänskliga faktorer inte att tänka bort. Enbart en barnvagn som ska av bussen riskerar att spräcka tidsschemat helt. Det är orimligt att en busschaufför som har arbetat 15 år på samma företag, helt plötsligt blir provanställd bara för att trafikupphandlaren byter utförare. Det är inte busschaufförer eller andra trafikanställda som ska betala priset för att det idag leks affär inom kollektivtrafiken. Tillräckliga raster och dygnsvila är förutsättningar för att de som kör ska vara utvilade, och därför också förutsättningar för att du och jag ska kunna resa säkert.
Många har idag haft problem med att ta sig till jobbet. Så är det. En strejk måste märkas för att den överhuvudtaget ska ha en chans att lyckas. Därför hoppas jag att de som idag stöter på problem lägger skulden där den hör hemma. Inte på busschaufförerna och inte på Kommunal, utan på arbetsgivarna, som vägrar tillgodose kommunalarnas krav på en mänsklig arbetssituation. Kom också ihåg att få, om ens någon, av rättigheterna vi idag har på arbetsmarknaden – det gäller busschaufförer men också alla oss andra – hade funnits om inte fackföreningsrörelsen hade tagit strid för dem.
Under natten till i morgon träder (troligen) också Sekos strejkvarsel för tågtrafiken i kraft. Även på järnvägsområdet är det ett centralt krav från Sekos medlemmar att stärka skyddet för de anställda när man vid upphandling byter tågoperatör. Det folkliga stödet för Sekos krav och för strejkvarslet är starkt. En opinionsmätning visar att ungefär två tredjedelar av svenskarna stödjer Seko vid en strejk.
Fria Moderata Studentförbundet har idag stolt deklarerat att man agerar strejkbrytare genom att köra en buss som ersätter Stockholmstrafikens linje 3. Därmed placerar de in sig i en historisk kontinuitet av högerkrafter som ständigt har motsatt sig varje krav på förändring från löntagarkollektivets sida. Det är inte förvånande att pubertetshögern väljer att ta strid för att försvara en arbetssituation som påminner om 1800-talet, på sitt valmöte för en månad sedan diskuterade Fria Moderata Studentförbundet att återinföra duellrätten. Den konservativa högern är som sig bör ständigt i samklang med dåtiden.
Vi är människor och inte maskiner. Ropet hördes på ett strejkmöte i Malmberget för över 40 år sedan, idag hörs samma rop från busschaufförer och trafikanställda i hela landet. I morgon hörs samma rop från tågpersonal anställda på de företag där Seko har varslat om strejk. De ropar inte bara för sin egen skull, utan också för dig och mig. De trafikanställdas rätt till en mänsklig arbetssituation handlar i förlängningen om allas rätt till att bli behandlade som människor och inte som maskiner. Därför, allt stöd till Kommunal och Seko.


Alla människor har rätt till en fristad

På flera orter i Sverige har flyktingar under våren hungerstrejkat i protest mot utvisningsbeslut. Hungerstrejkerna i Gävle, Boden och Holmsund pågick i 16, 24 respektive 29 dygn. Människor sätter hellre sina liv på spel än att genomlida de deportationer som sker i massutvisningarnas Sverige. Den inhumana flyktingpolitiken måste få ett stopp.

Att den här situationen uppstår är ingen slump. I Europa byggs murarna allt högre och i praktiken finns det idag inga lagliga vägar in i Sverige. Den massavvisningslinje som regeringen och Miljöpartiet står för skickar tillbaka människor till länder i krig, till hot om förtryck och tortyr och i vissa fall till en säker död. Dessa partier bär ansvar för alla flyktingar som skickats tillbaka till krigshärjade områden. Så länge en brutal och inhuman flyktingpolitik fortsätter föras är hungerstrejkande barn och vuxna ingen överraskning.

Den inhumana och brutala flyktingpolitiken rättfärdigas med allt tydligare rasistiska tongångar. Migrationsminister Tobias Billström pratar om så kallade ”volymer” på flyktingmottagandet och ställer en mänsklig flyktingpolitik mot en generell välfärd. Men det är falska motsättningar som målas upp. Vi vet att med en politik som inte syftar till att göra överklassen rikare så har vi råd med både en bättre välfärd och en mänsklig flyktingpolitik.

Myten om Sverige som ett land som står upp för rätten till asyl är inte förankrad i verkligheten. Ung Vänster kräver en mänsklig flyktingpolitik – fler måste ges möjlighet att söka asyl i Sverige och fler ska få stanna. Massutvisningspolitiken måste avbrytas. Alla människor har rätt till en fristad – riv murarna!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 13-06-08

Sida 46 av 249« Första...102030...4445464748...607080...Sista »