Låt de hungerstrejkande palestinierna stanna

Hungerstrejk, palestinier i Malmö

Under flera veckor har ett hundratal palestinier tältat utanför Migrationsverket i Malmö. Flera av dem har inlett en hungerstrejk för att få en rättvis behandling. Handläggningen av deras asylärenden har varit långsam och processen har präglats av felaktig information från handläggarna. Det har skapat en osäkerhet bland de asylsökande och flera av palestinierna riskerar att hamna Limbo – att de varken får stanna i Sverige, eller att det finns något annat land som tar emot dem.

En av dem som hungerstrejkar är Zuhair Irheem, 25 år, som också är medlem i Ung Vänster Malmö.

Zuhair Irheem, Ung Vänster Malmö

Zuhair Irheem

Varför tältar ni utanför Migrationsverket?
Vi gör det i protest för att få permanent uppehållstillstånd. Vi har bott i Sverige i många år, den som bott här längst har bott här i tio år, men vi får bara avslag på våra ansökningar. Nu tältar vi utanför Migrationsverket för att de ska ge oss besked, men de vill inte prata med oss. Vi har också börjat en hungerstrejk, ingen av oss kommer att äta innan Migrationsverket ger oss besked om vi får stanna.

Vad händer om ni inte får stanna i Sverige?
De palestinier som kommit hit från Irak ska skickas tillbaka dit. Men Irak tar inte emot palestinska flyktingar. Och vi som kommer från Gazaremsan ska skickas tillbaka dit, men gränsen mellan Gaza och Egypten är stängd, så vi kommer inte komma fram. Om vi skickas från Sverige har vi ingenstans att ta vägen.

Varför får ni inte uppehållstillstånd?
De säger att det inte finns tillräckliga skäl för oss att få stanna, att läget på Gazaremsan inte är så farligt. Men vi vet ju att det inte är sant, det är ju därför vi har flytt. Vi vill kunna stanna i Sverige och få jobb här, men det kan vi inte utan permanent uppehållstillstånd. Vi vill bara kunna leva riktiga liv. Leva som vanliga människor.

Emily Bronstorp är asylaktivist och medlem i Ung Vänster Malmö. Tillsammans med andra aktivister har hon varit på plats och hjälpt till med vad som behövs.

– Zuhair bad mig att sprida deras kamp till media och vi beslutade att anordna en sittdemonstration utanför Migrationsverket för att få fler att få upp ögonen för vad som sker. Under sittdemonstrationen kom flera svenskar och en del barnfamiljer. Nu under hungerstrejken kommer vi dit med förnödenheter så som mediciner, salt, tamponger och något gott till barnen (som inte hungerstrejkar). Det finns en samordningsgrupp med flera andra personer som också brinner för deras rättigheter som ska ta fram strategiska beslut. Stödet uppskattas enormt och palestinierna känner att fler är med dem i deras kamp, säger Emily Bronstorp.

– Bilden av att Sverige är ett välkomnande land stämmer inte. Vi skickar tillbaka människor till krig och förtryck. Zuhair och de andra palestinierna som hungerstrejkar utanför Migrationsverket visar det hur asylprocessen för många är godtycklig och rättsosäker. De omänskliga konsekvenserna måste uppmärksammas, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

Ung Vänster kräver att de palestinier som flytt till Sverige ska få stanna och inte skickas tillbaka till krig och förtryck.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Våldet mot kurder måste stoppas i Turkiet och Sverige

Kurdistan

Situationen i Turkiet inför nyvalet i november är orolig. Sedan den turkiska regeringen i slutet av sommaren inledde en offensiv av repression mot kurder och mot det prokurdiska vänsterpartiet HDP har nationalistiska och fascistiska krafter stärkts. I förra veckan attackerades det HDP:s huvudkontor i Ankara och minst 120 av HDP:s lokala kontor har utsatts för attentat. Över hela Turkiet attackeras människor som misstänks vara kurder eller sympatisörer till HDP. Utvecklingen har också märkts i Sverige de senaste dygnen. Under gårdagen hölls en turkisk nationalistisk manifestation i Stockholm med hundratals deltagare och under natten skedde en explosion i en kurdisk lokal i Fittja.

– Attackerna mot den kurdiska befolkningen i Turkiet och attackerna mot svenska kurder hänger ihop. Den nationalistiska rörelsen visar att den är beredd att gå långt för att skrämma oppositionella och det fascistiska våldet måste tas på största allvar, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

Samtidigt fortsätter den turkiska regeringens våldsamma repression. Flera kurdiska byar och städer har isolerats och belägrats av militären med civila dödsoffer som följd. Oppositionella har arresterats och ett stort antal tidningar och webbsidor i har stängts ner.

– Omvärlden måste reagera och fördöma Turkiets aggression såväl som avsaknaden av skydd mot våldet från nationalister. Den turkiska regeringen har genom sina militära attacker och omfattande övergrepp mot kurder och oppositionella visat att man inte är intresserade av ett demokratiskt nyval. Erdoğan tillåter brutala övergrepp på sin egna befolkning för att vinna majoritet, då måste världssamfundet reagera. Det handlar om att kräva att Turkiet respekterar grundläggande demokratiska rättigheter, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Hanna Cederins tal på Vänsterdagarna

Helgen 12-13 september ordnades Vänsterdagarna, där 1100 vänsterpartister träffades i Malmö. Under lördagens storsamling talade Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Läs talet:


Hanna Cederin, 12 september 2015

Vänsterns kamp handlar om att mänskliggöra det som avhumaniserats.

Att vi är människor är det som binder ihop oss. Annars är vi ganska olika, ibland väldigt olika. Vissa har växt upp i hus på landsbygden, andra i lägenhet i stan och andra på flyktingförläggning. Vi är sneda och krokiga, långa och korta. En del tror på Gud, andra tror alldeles bestämt på ingenting alls och en del tror på Malmö FF. Men vi har vår mänsklighet gemensamt, och vårt människovärde.

Att prata om sann medmänsklighet är inte snällism eller välgörenhet. Det är en nödvändighet. Insikten om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Men om vi, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans. När ditt hem i Kobane bombas så kan jag visa att jag ser, få andra att se. När EU räddar storbanker och släcker elen i ditt kvarter kan jag protestera. Och om du kommer till mitt land ska jag ge dig tak över huvudet. Om du blir sjuk ska jag ge dig vård. Om du strejkar så strejkar jag med dig, och om jag strejkar, så strejkar du med mig. Vi står sida vid sida.

Att förklara vad medmänsklighet betyder är radikalt. Vi vågar påstå att en annan värld är möjlig. Vår rörelse består i att gemensamt räta på ryggen. Vår kamp handlar om att vägra vara tjänstefolk. Vi vågar kräva värdiga löner, kortad arbetsdag och makt över schemat. Rätt till bra utbildning, en meningsfull fritid. Vi vill förändra samhället, inte skrapa på ytan utan i grunden.

Därför välkomnar vi dom som kommer hit på flykt.

Vänsterns medmänsklighet är inte en fråga om hur spännande det är med nya kulturer, färger, musik. Och även när det lönar sig ”ekonomiskt” med medmänsklighet, är det inte så den ska försvaras. Vänsterns kamp handlar ju om motsatsen till det tekniskt, matematiska. Det som säger att hur lönsamma vi är inte avgör vårt människovärde. Vi kan inte reduceras till siffror i statistiken, volymer, lönsamma eller olönsamma, varor som kan skeppas runt, mätas och vägas och säljas.

Det mest radikala är att visa medmänsklighet i handling. När medier och politiker istället för att beskriva utsatta grupper med ord som ”volymer” och ”sanitär olägenhet”, i ord och bild istället visade människoöden i sitt verkliga sammanhang så väcktes också medmänskligheten. Men det är inte rubriker och twitter-delningar som gjort att utvecklingen vänts, utan de tiotusentals solidaritetshandlingar som vi varit en del av den senaste veckan.

Solidaritet som blir till mer än ord är den direkta konsekvensen av insikten om att ”det kunde varit jag”. Det är ett fundamentalt samband som bygger på att olika slags personer ser sig själva i varandra och går framåt tillsammans. Misstänkliggörande och avhumanisering är giftet som splittrar, men solidaritet och mänskliga möten är en motkraft som verkar långsiktigt.

Inga forskningsrapporter, FN-resolutioner eller faktablad i världen kan väga lika tungt. Inga protester mot rasistiska torgmöten, kravlistor med politiska reformer eller debattartiklar kan nå lika långt.

Den viktigaste antirasismen måste handla om solidaritet. Och vi som är aktivister måste se det i vår vardagskamp, att vi i tillägg till protester måste bygga nätverk, mötesplatser och plattformar för samarbete. Mellan landsort och storstad, förort och city-kvarter, arbetslösa och arbetande, minoriteter och majoriteter. Ordna läxhjälp, fritidsaktiviteter, skapa kultur och forum.

Ingen kan säga att det är tandlöst att stå upp för varandra. Inte i denna tid. Inte nu. Det är inte konfliktfritt, tvärtom. När klassklyftorna ökar snabbt. När glesbygden utarmas och glöms bort. När hatbrotten mot muslimer, mot slöjbärande kvinnor, gör sig påminda i statistik och blåmärken. Men det är ingen läpparnas bekännelse, det förutsätter politisk handling. Det är inte liberala papperstigrar och det står i direkt motsättning till dom makthavare som i ena andetaget pratar om människors lika värde och i det andra bygger murar, skapar klyftor och angriper våra livsvillkor.

Organisering är vårt löfte till varandra. Vi är en del av de tiotusentals solidaritetshandlingar som märkts i Sverige den senaste veckan, men det här är bara början. Vänsterns kamp handlar om att mänskliggöra det som avhumaniserats. Än är vi inte klara.

Tack.

280 miljoner kronor till ungas psykiska hälsa

Hanna Cederin, Jonas Sjöstedt

Vänsterpartiet har drivit igenom en satsning på ungas hälsa i budgetförhandlingarna med regeringen. 280 miljoner om året kommer att satsas under tre år, mellan 2016 och 2019.

– Nu kan utvecklingen vändas. Att unga ska leva otrygga liv framställs som en naturlag, men handlar om politiska vägval där nedskärningar och skattesänkningar gått före vår rätt till trygghet. Det här är ett steg i motsatt riktning. Det feministiska perspektivet är också avgörande. Var tredje gymnasietjej känner oro eller ångest i vardagen och det är mer än tio procentenheter högre än hos killar i samma ålder. Den balansgång som unga tjejer tvingas vandra är omöjlig och svaret måste vara politiskt, det här är en del av det, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

Satsningen består av två delar:

130 miljoner kronor/år till att rusta ungdomsmottagningarna för att arbeta mot den psykiska ohälsan bland unga.

150 miljoner kronor/år till att stimulera nya initiativ. Det kan t.ex. handla om självinläggningsprojekt och första linjens psykiatri.

Enligt SCB låg andelen unga i åldrarna 16-24 år med sömnproblem, oro eller ångest under 80-talet på nivån 7-8 procent. Sedan dess, och framför allt under 90-talet, har andelen stigit till över 20 procent.

– Det här är viktigt eftersom det för många idag tar alldeles för lång tid att få hjälp. Vi gör det lättare för unga att söka och få hjälp i tid. Nu får vi ungdomsmottagningar med generösare öppettider som blir bättre på ungas psykiska ohälsa, säger Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet.

Här finns mer information om satsningen. 

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänsters förbundscentral ställer sina resurser till förfogande för flyktinghjälp

#refugeeswelcome

Under gårdagen organiserades initiativ i bland annat Malmö och Stockholm för att hjälpa flyktingar som nu ankommer till Sverige. Hjälpen består av allt ifrån att ordna mat och vatten, tolkar, boende och transport till Migrationsverket. Ung Vänsters förbundscentral ställer nu sina resurser till förfogande för de organiserade initiativ som finns i hela landet.

– Det var ett självklart beslut som fattades på tisdagen. Vi är en nationell organisation med stort kontaktnät och resurser som kan användas. Det handlar bland annat om bilkörning, lokaler och personer med körkort och organisationsvana. Allt vad vi kan bidra med står till förfogande för att hjälpa flyktingar som kommer, säger förbundsordförande Hanna Cederin.

Ung Vänsters klubbar finns över hela landet, från Skåne till Norrbotten. Medlemmarna är vana vid att snabbt organisera verksamhet och många har jobbat mycket med flyktingfrågor både politiskt och praktiskt.

– Vi uppmanar nu våra medlemmar att delta i arbetet och vill att resurserna ute i landet ska användas. Vi tar kontakt med alla våra distrikt och sprider information om hur man kan hjälpa de flyktingar som kommer, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Stoppa Turkiets offensiv mot Rojava

Kurdistan

Turkiet har inlett flyganfall mot Rojava, en självstyrande kurdisk region som uppmärksammats för en hög andel kvinnliga beslutsfattare och för att ha hållit demokratiska val i en instabil region.

Med förevändningen att motverka alla form av terrorism vill NATO-landet Turkiet bunta ihop den kurdiska befrielsekampen med t.ex. Daesh/IS fruktansvärda brott i Mellanöstern. På så vis får man Daesh/IS och deras främsta motståndare att framstå som lika goda kålsupare.

Turkiets agerande och planerade markinvasion i området måste också sättas i samband med den flathänthet man tidigare visat mot Daesh/IS och oviljan att undsätta kurdiska flyktingar. Dessa övergrepp är bara de senaste i Turkiets långa historia av förtryck mot landets kurdiska minoritet. Kurder i Turkiet har förvägrats erkännande och rätten till politisk organisering. Sambandet mellan detta och Turkiets angrepp mot Rojava är tydligt.

Det är tydligt att det inte är Daesh/IS framfart som oroar den turkiska premiärministern Erdogan, det är den kurdiska frihetskampen som visats genom kurdiska styrkors framgångar i kampen mot Daesh/IS och det prokurdiska partiet HDP:s resultat i det turkiska valet.

Den turkiska repressionen mot det kurdiska folket måste fördömas och mötas med sanktioner från Sverige och det övriga världssamfundet. Att godtyckliga arresteringar, bombningar och förföljelse kan fortgå visar en gång för alla att NATO knappast är något freds- eller demokratiprojekt.

Under de senaste månaderna har ett aktivt solidaritetsarbete genomförts i Sverige till stöd för YPG/YPJ och deras kamp mot fascisterna i IS. Mer är 200 000 kronor samlades under tre veckors tid in till återuppbyggnaden av förstörd infrastruktur i de kurdiska områdena. Stora demonstrationer till stöd för självstyret i Rojava har blossat upp runt om i landet och tusentals människor har visat sin solidaritet för den viktiga kamp som YPG/YPJ för. Deras kamp är vår kamp och deras segrar är våra segrar.

Ung Vänster agerar i solidaritet med det kurdiska folket och ger vårt stöd till de kurdiska styrkor som kämpar för frihet och demokrati. Idag deltar Ung Vänsters förbundsstyrelse i en demonstration i Stockholm som ordnas av Kurder för Kurdistan mot Turkiets angrepp. Biji YPG/YPJ!

Uttalande antaget av Ung Vänsters Förbundsstyrelse 20150829-30.

Kära aktivist

Hanna Cederin

Hanna Cederin

Texten är även publicerad som ledare i interntidningen Rak Vänster nr 3, 2015.

Kära aktivist,

Det här är min första ledare i Rak Vänster. Jag har sett fram emot att få skriva den sen jag blev vald, för det finns så mycket att skriva om. Om hur regeringen hittills verkar mindre radikal än påven, om hur de kurdiska YPG/YPJ-styrkorna i Syrien är de enda som lyckas mot IS men nu angrips av Nato-landet Turkiet, om hur viktigt det är att vi pratar om att dom som jobbar ska ha mer makt. Inte minst hade jag velat skriva om vårt förbund, alla aktivister och vår organisering lokalt. Om hur sprängkraften i kampen kan kännas i hela kroppen.

Jag hade också velat skriva om rasismens normalisering, twitterflödet och de vidriga borgerliga ledarskribenterna som svartmålar min förort. Så blev det också, fast på ett mer direkt sätt, för det finns ögonblick i historien när de långsiktiga, abstrakta perspektiven måste få stå tillbaka och, fokus läggas på nuet. Den svenska sommaren 2015 är ett sånt ögonblick.

Det här skriver jag till dig som aktivist och antirasist. Det handlar inte om vad ni borde göra i klubben eller distriktet, det är inte tal om organisatoriska strategier eller teoretiska planer. Jag skriver inte till dig för att du är medlem i Ung Vänster egentligen, utan helt enkelt för att du har armar och ben. De behövs, liksom din tid och faktiskt också dina extra slantar om du har några.

Jag skriver till dig för att läget är akut. Utanför Twitter-flödet och ledarsidorna finns människor av kött och blod som hotas, trakasseras och utsätts för våld. Anlagda bränder på fattiga EU-medborgares boplatser, bombhot mot flyktinganläggningar, misshandel av kvinnor i slöja. Du behöver inte fler exempel och egentligen behöver jag inte förklara för dig att det finns ett obestridligt samband med det som händer i Twitter-flödet och på ledarsidorna.

Jag har alltid varit stolt över Ung Vänsters antirasism. När andra inom vänstern hänfallit åt allmän snällism, identitetspolitik eller fyrkantiga idéer om att klass är det enda viktiga perspektivet så har vi alltid kunnat hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vi vill att den antirasistiska rörelsen ska vara bred och kunna arbeta på olika sätt på samma gång. Och framför allt så står vi stadiga i analysen om att vänsterpolitik är den viktigaste antirasismen på sikt. Vi vet att det är när vi synliggör de verkliga konfliktlinjerna och visar hur samhällsproblemen kan lösas på allvar som vi kan slå undan fötterna för partier som Sverigedemokraterna. Och just nu ska vi göra det, men vi måste göra mer.

Kära aktivist, gör vad du kan. Ibland är det faktiskt så enkelt, och just nu är det det. Nu måste du göra konkret solidaritetsarbete. Om du inte vet hur måste du ta reda på det.

Bli kontaktperson åt en flykting.

Göm papperslösa i ditt hem eller uppmana vänner och släktingar att göra det.

Hjälp fattiga EU-medborgare och flyktingar genom att ordna med nödvändiga papper, söka försörjningsstöd och kräv att kommunen ordnar boende.

Var med och skydda boplatser.

Ordna soppkök.

Skänk bort filtar, skor och kläder.

Gå med i nätverk och föreningar. Om Tillsammansskapet finns där du bor, gå med. Om inte, starta upp det. Eller starta något annat, se till att andra går med.

Organisera dom som utsätts.

Besök flyktinganläggningar, ordna sociala aktiviteter för barnen. Spela fotboll med dom.

Stöd Fristadsfonden eller andra föreningar ekonomiskt.

Hjälp till som volontär med sjukvård, svenskundervisning eller annat du har kunskap om.

När dom som hotar, misshandlar, startar mordbränder och kastar syra blir fler så måste vi vara ännu fler. Det här är inget jag skriver för att det vore bra OM du gjorde det. Det finns inget alternativ, det är helt nödvändigt. Vi måste skapa trygga platser mitt i otryggheten.

/Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster

Vänsterdagar och vänsterhelger för alla intresserade

Kommande veckor håller många Ung Vänsterklubbar öppna föredrag, vänsterhelger och vänsterdagar för alla intresserade. Kolla in vad som händer där du bor, finns inte din ort med i listan kan du kontakta ditt distrikt här. Du behöver inte vara medlem i Ung Vänster för att komma, det räcker med att du är nyfiken.

Känner du till fler event på din ort är du välkommen att tipsa oss på info@ungvanster.se.

Göteborg
Onsdag 2/9: Hänger du löst på Liseberg? Öppet möte om arbetsvillkoren på Liseberg, Andra Långgatan 20, kl 17:00. Facebookeventet hittar du här.

Måndag: 21/9 Vänsterfika i Göteborg, Andra Långgatan 20, kl 18:00

Lördag-Söndag 26-27/9 Vänsterhelg i Göteborg (anmäl dig till goteborg@ungvanster.se)

Halmstad
Måndag 28/9: Vänsterfika i Halmstad 18:00, Snöstorpsvägen 10E

Kristianstad
Söndag 6/9: Vänsterdag i Kristianstad (anmäl dig till skane@ungvanster.se)

Lund
Måndag 31/8: Vänsterfika på ABF i Lund, Kiliansgatan 9, kl 18:00. Facebookeventet finns här.

Lördag 26/9: Vänsterdag i Lund (anmäl dig till skane@ungvanster.se)

Malmö
Onsdag 26/8: Vänsterfika och föredrag om kapitalismens kris i Malmö, Nobelvägen 51b. Facebookeventet finns här.

Fredag-Söndag 16-18/10: Vänsterhelg i Malmö (anmäl dig till skane@ungvanster.se)

Skaraborg
Lördag: 19-20/9 Vänsterdag i Skaraborg (anmäl dig till skaraborg@ungvanster.se)

Skellefteå
Söndag 13/9: Uppstartsmöte i Skellefteå på Vänsterpartiets lokal kl 11:00

Stockholm
Onsdag 26/8: Vänsterfika på Vänsterpartiets lokal i Bagarmossen, Stockholm, kl 18:00

Lördag 5/9: Vänsterdag med Hammarby-Skarpsnäckklubben, kl 10-17, Vänsterpartiets lokal i Bagarmossen (anmälan till storstockholm@ungvanster.se)

Lördag: 19-20/9 Vänsterhelg i Stockholm (anmäl dig till storstockholm@ungvanster.se). Facebookeventet finns här.

Södertälje
Torsdag 27/8: Vänsterfika i Södertälje, ABF-huset, kl 18:00

Umeå
Onsdag 2/9: Öppet möte i Umeå på Vänsterpartiets lokal kl 18:00

Uppsala
Onsdag 26/8: Diskussionskväll i Uppsala, på Vänsterpartiets lokal, kl 18:00

Söndag 6/9: Vänsterdag i Uppsala (anmäl dig till uppsala@ungvanster.se )

Vad händer med våra kroppar när vi inte har makt på jobbet?

Johanna Granbom

Johanna Granbom

Den senaste rapporten från Arbetsmiljöverket visar att yrken inom vård och omsorg är de allra mest riskutsatta. Yrken inom hemtjänst och äldreomsorg – där framför allt kvinnor och många unga jobbar – har i år gått om den mansdominerade industrin i antal arbetsplatsolyckor och sjukskrivningar. Det handlar om förslitningsskador och trasiga ryggar, om fallolyckor och att utsättas för hot och våld, om stress och om utbrändhet. Under 2014 gjordes över 6000 anmälningar om arbetsplatsolyckor inom vården och omsorgen. Så ska vi inte behöva ha det.

Andelen visstidsanställningar på arbetsmarknaden ökar och är särskilt stor inom just vård och omsorgsyrken. Det här spelar roll för arbetsmiljön och för säkerheten. Den som bara är kvar på arbetsplatsen en kort period eller jobbar där sporadiskt har svårare att organisera sig fackligt, kommer kanske inte ha samma tillgång till säkerhetsutbildningar och har mindre kunskap om rutiner. Inte minst så har den en sämre maktposition – att säga ifrån om säkerhetsrisker kan innebära att chefen slutar ringa och erbjuda timmar. Det som också spelar roll är självklart bemanningen, att färre kollegor innebär mer stress och risker.

Bra arbetsplatser bygger på att de som jobbar har makt. Att vi har inflytande över och kan ställa krav på vår arbetssituation. Dels spenderar vi en så stor del av våra liv på jobbet att allt annat är orimligt – det handlar om villkoren för vår vardag. Men det blir även smärtsamt uppenbart att bristen på makt på jobbet går ut över både hälsa och säkerhet. Vi måste kunna kräva arbetsmiljökontroller, utbildningar i säkerhet och ergonomi och annat som är nödvändigt för en trygg arbetsmiljö. Det kan handla om allt från för gammal utrustning till ohållbara scheman, eller att den ständiga rotationen på kollegor gör att ingen har koll.

Det här är inte de första larmen om att arbetsplatsolyckorna ökar i Sverige. I september förra året hade det redan skett fler dödsolyckor än totalt 2013, och skarp kritik riktades mot den dåvarande regeringens stora neddragningar på just Arbetsmiljöverket. Det är positivt att regeringen i våras beslutade att börja höja anslagen igen, men det krävs fortfarande mer. Bland annat hann högerregeringen lägga ner Arbetslivsinstitutet, och det tomrummet måste fyllas.

Det är dags att rensa upp bland de otrygga jobben, och anställningsformen Allmän Visstid måste avskaffas. Vi ska ha rätt till fasta jobb med löner som går att leva på, schyssta villkor på jobbet och makt och inflytande över vår arbetssituation.

/Johanna Granbom, förste vice ordförande Ung Vänster

Två år sen #hijabuppropet

Hanna CederinIdag är det två år sen solidaritetsmanifestationen #hijabuppropet. Vi var tusentals som under en dag bar slöja för att uppmärksamma hatbrotten mot muslimska kvinnor genom systerskap. Bakgrunden till uppropet var en händelse i Farsta där en kvinna misshandlades på grund av sin tro, hon bar hijab. Det rubricerades som hatbrott men utredningen lades ner av polisen ett halvår senare på grund av bristande bevisning.

Tyvärr är detta än mer aktuellt idag. Enligt Brå:s senaste rapport har hatbrottsanmälningarna ökat kraftigt, och just de hatbrott som riktar sig mot muslimer ökade med 50 % mellan 2013 och 2014. Hur siffrorna ser ut för 2015 vet vi ännu inte.

Samtidigt behövs inte statistiken för att dra slutsatser. Hetsen mot muslimer är en bärande del i hur de rasistiska strömningarna visar sig i samhället idag. Muslimska kvinnor är särskilt utsatta och görs till symboler för den rasistiska bilden av islam. I den debatt om förorten som pågått under sommaren har just förslag om att förbjuda slöja återkommit. Plötsligt är konservativa högerskribenter intresserade av ”feministiska” frågor, men tydligen bara när det handlar om att utmåla kvinnor med slöja som förtryckta och osjälvständiga. Utgångspunkten bygger på avhumanisering och exotifiering, grundläggande mekanismer i hur rasismens ideologi stärks. Kvinnor med slöja används för att förstärka berättelsen om hur ”vi svenskar” måste distansera oss från ”de andra”, de som utgör ett främmande hot för att de inte delar våra ”västerländska värderingar”.

#Hijabuppropet visade hur slöjan kan vara en symbol för frigörelse och motstånd. Det kanske viktigaste med den där dagen för två år sen var att den handlade om systerskap, vilket också måste vara vägen framåt nu. När rasister och blåbruna borgare vill skapa avstånd och falska konfliktlinjer mellan oss måste vårt svar vara det motsatta.

Lästips:
”Kvinna, muslim, feminist – och fri” Artikel av en rad muslimska feminister
Sarah Delshad om mediebilden av slöjan ett år efter #Hijabuppropet
”Förorten behöver systerskap och solidaritet” Min artikel angående sommarens debatt om förorten

Sida 19 av 248« Första...10...1718192021...304050...Sista »